Visar inlägg med etikett Svenska Marathonsällskapet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svenska Marathonsällskapet. Visa alla inlägg

onsdag 27 augusti 2014

Nr 241. Redaktören har ordet.

Fotograf av den fina omslagsbilden
är Rune Larsson. Han är själv långlöpare
av riktig klass. 
Varje dag ger nya möjligheter. Ibland är de svåra att se, men de finns där ändå. Det gäller bara att vi försöker se dem. Inställningen är det viktigaste av allt.

Ett maraton utan rätt inställning blir plågsamt istället för njutbart. Samma kropp med eller utan rätt laddning och inställning ger ett helt annat resultat. Skador, tid, välmående och eftersmak blir helt annorlunda, beroende av hur vi förhåller oss till oss själva, till vår
omgivning och till vår uppgift. När knappen vrids mot start och ställs på grönt istället för på rött, så blir det en stor skillnad. Sol eller mörka moln i sinnet spelar roll.

Hur gör vi för att hjälpa någon som har mörka moln i sinnet, i stället för sol? Kanske kan vi göra skillnad när någon drabbats av ett inställningsfel? Ja, visst kan vi möta dem med glädje och tillförsikt.

Inställningen spelar också roll i många andra frågor. När någon söker svar, motionerar, frågar eller vill samtala blir det ofta svårt när denne utmanar de gängse tankarna.Jag vill uppmana er alla som har något ni vill ändra, här eller i andra forum, att fråga, utmana och diskutera. En fråga, en motion eller något annat, trängtar efter svar, förbättring eller förändring. Bara ett nej, är mycket sällan ett fullgott svar. En förklaring eller en diskussion rätar ut frågetecknen, eller ger anledning till fler. Samtalet är viktigt.

Med välmående steg kan ultrafolket prestera 100 miles utan att blinka. Jag såg bilderna susa förbi i mitt facebookflöde när TEC gick av stapeln i april. Man gläds bara av att titta på dem. De är helt fantastiska, tycker jag. Vilken inställning de måste ha, de där ultralöparna, som kan prestera dessa enastående resultat. De inspirerar i sin hänförelse.

Sommaren vandrar vidare. Loppen är många och vi kan välja hur vi tillbringar vår tid. Träning, tävling, aktivitet, samvaro och glädje spelar roll. Det präglar vår vardag och hur vi mår. Det gör också föreningslivet och de göranden vi där har.

En förening som denna har ett ansvar att utvecklas. Hur den skall utvecklas avgör medlemmarna genom sin styrelse. Om styrelsen är de enda som äger rätten och om de inte använder den framåt, så utvecklas inte föreningen. Då stannar den, står stilla och kanske t o m dör. Även här spelar inställningen roll. Om vi vill att det skall vara som det alltid har varit, så sitter man stillsamt tyst.

Själv vill jag gärna se en förändring. Jag vill gärna se en förbättring, där vi syns och hörs mer och där föreningen säger ja till de som vill och gör.

Vad vill du - och hur tänker du att du skall lyckas göra din röst hörd? Hör gärna av dig till mig om detta.

Med detta nummer ber jag att få tacka för mig. Att vara redaktör har varit ett fantastiskt uppdrag, men kräver väldigt mycket tid, glöd och engagemang. Nu skall jag bara njuta av mitt medlemskap, min rörelse och min aktivitet. Jag skall plocka russinen ur kakan, som man säger.

Må ni andra göra det också, njuta med lust och glädje stor.

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen
Svenska Marathonsällskapet





Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar  - Löparnaprapaten. Införs i Marathonlöparen nr 3/2014 Mer om Marathonlöparen i denna blogg.

Jag stöttar Plan i deras arbete för att stoppa barnäktenskap. Det kan du också göra! Skriv under för henne plansverige.org/forhenne


tisdag 27 maj 2014

Ju fler hinder man bygger ...

Nej, det står inte om förening-
kunskap i Härskarteknik. Men
härskartekniker används ofta
i odemokratiska föreningar.
Det är förskräckligt
synd.
Ju fler hinder man bygger och ju mindre man ger medlemmarna möjlighet att se och delta, desto lägre grad av demokrati kan sägas råda i föreningen. Ju fler nej man delar ut, desto mindre engagemang har föreningen att förvänta sig. Det ger en kultur av lågt till tak. Tystnad och rädsla, sålunda. Rådet är att göra precis tvärt om - att fånga glädjen i samhörigheten, att se engagemangsviljan och uppmärksamma kunskapen. - Även om det är besvärligt med människor som försöker påverka (eller lägga sig i) skapar det mer för föreningen. Om man vill att den skall utvecklas.

Valberedningens roll är att till årsmötet föreslå personer som skall ingå i den kommande styrelsen. Om det i stadgarna framgår att det bara är medlemmar som kan ingå i styrelsen, så är det bara medlemmar som kan föreslås. Om det inte framgår av stadgarna att det bara är medlemmar som kan föreslås, så kan även utomstående personer föreslås till och väljas till en styrelseplats. Fördelen med att välja medlemmar är det grundläggande engagemanget. Fördelen med att välja utomstående personer är att kompletterande kunskap är viktig.

Valberedningen bör i god tid ge medlemmarna kännedom om sitt förslag. Vilka är människorna som föreslås? Vad kan de bidra med? Vilken är deras bakgrund? Varför föreslås just dessa människor? Notera att valberedningen är helt fristående från styrelsen. Det är inte styrelsen som skall välja sig själv eller påverka valet av sig själv. Valberedningen begrundar och sammanställer ett förslag, som i god tid innan årsmötet görs tillgängligt för medlemmarna - för att ge dem tillfälle att begrunda förslaget. Det finns också en möjlighet, för var och en som finns med i mötet, att ge förslag på ledamöter/funktionärer på plats i årsmötet. Det är föreningens bästa som gäller för beslutet. Rätt att rösta har medlemmarna. Det är alltså de som styr beslutet. Det är dock mycket viktigt att de ges tillfälle till reflektion.

Vem som föreslår någon för valberedningens begrundande är egalt. Att människor törs föreslå någon annan eller sig själv till valberedningen eller i årsmötet är däremot inte egalt, det är mycket viktigt. Förslag skall tas på största allvar. Den som kritiserar förslagsställaren eller dess status (som medlem eller inte medlem) bör uppmärksamma att valen görs av årsmötet, d v s medlemmar i föreningen, men att även andra personer är varmt välkomna att bidra med kunskap, engagemang, uppmärksamhet och glädje. Den som hindrar detta, hindrar också föreningens möjlighet att se nya riktningar och nya människor. Det är inte troligt att det kan anses vara för föreningens bästa att vägra att se nya eller andra möjligheter.

Motioner - alltså medlemmarnas förslag - till föreningen begrundas av föreningens årsmöte. En viktig förutsättning för att kunna begrunda motionerna är att de kommer medlemmarna till del i god tid innan årsmötet. Styrelsens åsikt kring motionen bör också komma till medlemmarnas kännedom i god tid innan mötet. Här bör föreningens styrelse uppmärksammas på förhållningssättet som leder till engagemang, nämligen det där man lyssnar till medlemmarnas tankar och visar att man har förstått vad som sägs. Styrelsen bör aldrig besvara en motion med bara ett nej. Om styrelsen föreslår ett avslag på motionen bör man ändå skriva en tydlig förklaring kring varför. Styrelsen bör tydliggöra frågeställningen, följa motionärens tankespår och förklara varför eller varför inte man föreslår bifall eller avslag till motionen. Ett tydliggörande, istället för ett negativt spår, skapar engagemang, nya förslag och fler intresserade människor. Det ingjuter mod och inspiration. Bara nej, bygger resignation och trötthet. Det sänder en signal om att det inte är lönt besväret att försöka orda eller påverka.

I god tid och tillgängligt är demokratiskt viktigt. Det finns, normalt sett, inte något krav på att man måste anmäla sig (mer än möjligen för mat/fikatillgång & tillräckligt rum i lokalen) innan ett årsmöte. Om det skall finnas ett sådant krav bör det vara inskrivet i stadgarna, eftersom det avviker från vad som är normalt brukligt. Handlingar skall vara tillgängliga för samtliga medlemmar, i god tid innan årsmötet. Det gäller alla handlingar som hör årsmötet till, såsom t ex ekonomisiffror, revisionsberättelser, dagordning, motioner, styrelsens propositioner, verksamhetsberättelser, verksamhetsplaner, mm. När en styrelse svarar en medlem att de finns tillgängliga i mötet, så kan det betraktas som demokratiovänligt. Ett av skälen till detta är att det då blir omöjligt dels att diskutera handlingarna innan med någon som är insatt eller kunnig och dels att det inte ges tillräckligt tid för begrundan av de handlingar som läggs fram i mötet. Tid för genomläsning och begrundande, är viktigt för att kunna se vad som står i handlingarna.

En förening bör vara öppen, inbjudande och lyssnade. Den bör lyssna efter vad medlemmarna kan och vill. Den - vilket ofta hörs genom styrelsens sätt att vara -  bör inte hindra medlemmarna från att ta del av information som behövs för beslut och påverkan.

Anette Grinde
Föreningsaktiv & föreningsutbildare





Länkar; Knuff – Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBloggportalen.se. Knuff om föreningskunskap – stadgarna - Bloggare om konstituerande styrelsemöte  – utbildning - årsmöte - Blogger.com. - Studiefrämjandet. Kassörskurs hos Studiefrämjandet. Mer föreningsprat i denna blogg

söndag 27 april 2014

Det är roligt att springa maraton, och andra korta lopp ...

Idag är tid för att uppmärksamma en av Svenska Marathonsällskapets mycket aktiva medlemmar. Mats Liljegren, 37, är en sån.

Han är controller på Nordstjernan, där budget, likviditet, finansiella instrument, årsredovisningar, formalia och nogsamma protokoll ligger högt på agendan. Sekreterare med korrekthet och tydlighet, hos Svenska Marathonsällskapet. Korrekturläsare för Marathonlöparen, med duktigt skarpa ögon. Långlöpare av klass, där längre och längre är melodin men även kort kan gå an. Vem är han mer, den där Mats Liljegren, som vi rätt ofta ser i vår tidning och i många resultatlistor världen runt.

Mats Liljegren har en idrottslig bakgrund som börjar med simning, sakta vandrat över till cykel (MTB) för att till slut foga in sig ordentligt i långlöpningens form. Där har han nu varit en god stund, och har inga som helst planer på att avvika från den inslagna vägen. Så länge hälsan och kroppen tillåter, fortsätter han gärna med denna trevliga syssla. Det tillför mången vänskap och goda värden till livet.

De första riktiga simtagen togs i en ålder av åtta (8), den första tävlingen året därpå. Det blev sen mer och mer träning och det artade sig riktigt bra. Han höll i simningen tills det var dags för högstadiet. Då föll det bort. Annat tog vid. Vad gäller idrott så blev det mest bara skolgympan under några år.

När det var dags för gymnasietid kom cykeln (MTB) in i hans liv, men när vintern kom föll lusten liksom bort. Han kände en stor tveksamhet inför vintercykling. Han tänkte att han nog skulle prova att springa istället. Han började långsamt, med korta sträckor, där han då bodde i Årsta. Ett varv blev så småningom två. Han övade. Ja, det är ju just övningen som gör att man blir duktig. Det vet ju Mats. Därför är han rätt trägen. Våren 1994, ungefär ett år efter att han börjat att springa, var det dags för den första tävlingen. 7,5 km genom Olympic Day Run skapade en god känsla och mersmak. Och sen har det visst rullat på, tänker jag om alla hans fantastiska bedrifter.

Han säger att han då fortsatte att springa, men sällan så mycket mer än en mil åt gången. Han övade vidare ett tag, helt enkelt.

När 1996 såg dagens ljus tänkte han att ville göra något mer. Han anmälde sig till Lidingöloppet och genomförde med hedern i behåll. Han peppade sig vidare till nya höjder och 1997 stod han för första gången på startlinjen till Stockholm Marathon. Han våndades en del vid starten, eftersom värmen var rätt kraftig och presumtivt besvärande, men han genomförde loppet på 3,45 och var klart nöjd med sin insats. Det gav mersmak. Detta kunde han definitivt tänka sig att göra igen. 1997 var också året när han gjorde lumpen, med inryckning strax efter maran. Året genererade rätt mycket träning och en hel del tävlingar, även om de inte var av maratonkaraktär. 1998 stog han dock på maratonstartlinjen igen. Det gick bättre och bättre, trenden var onekligen positiv. Han fortsatte på den inslagna vägen och började springa lopp på andra platser i landet och lärde då också känna andra löpare. 

2001 gick Mats med i Svenska Marathonsällskapet. Inledningsvis hade han ingen särskild kontakt med föreningen, men det ändrades genom deltagande i en resa som föreningen arrangerade till Vintermarathon som i november 2002 gick i Kvarnsveden. Detta lopp ligger honom, sedan dess, särskilt varmt om hjärtat och han har bara missat ett (2010, stressfraktur). Nej, Vintermarathon vill jag inte gärna missa, säger han.

Hösten 2004 hade han en lång och besvärlig skadeperiod, men som genom ett mirakel flög skadorna sin kos och 2005 blev ett fantastiskt år. Han minns Ölands Marathon med glädje, där hans rekord på 2,54 har en särskild plats i hans hjärta. 2006 blev det tyngre, och han hittade inte riktigt tillbaka till de tider han presterat under 2005. Han kände sig inte riktigt nöjd med utvecklingen under 2006 och funderade kring en ny riktning. 2007 tog han ett nytt redigt kliv. Denna gång gick stegen i riktning mot ultravärlden. Han anmälde sig till Skövde 6H, genomförde och log. Ca 67,5 km gav blodad tand. Han bestämde sig för att ge ultralöpningen en chans.

Sommaren 2007 ökade han längden. Adak Ultra - Lapland Ultra - 10 mil i midnattssolens land. Resultatet blev drygt 10 timmar på ensliga vägar, någon tung timme i slutet, men med ultrasinnet kvar. Och stärkt, kan man tänka sig, med tanke på alla hans senare bedrifter. Det har blivit en hel del sedan dess. Mats har, när vi ses i mitten av februari 2014, 193 maraton och ultra på sin löparcv, där antalet maror uppgår till ca 116 och resten ultror. Därtill tillkommer en hel del 10 km lopp och halvmaror, som är bra för att hålla farten uppe. Dessa är oräknade, men ändå viktiga för formens väl.

Det är långsamheten som har gjort Mats till ultralöpare, säger han. Allteftersom han gjorde sämre tider (i sina ögon) på maran frestades han att istället springa längre. Han blev sedan fast i ultralöpningens värld, men tycker också att det är roligt att springa maraton eller andra korta lopp.

Han åker på en del skador emellanåt, men det hindrar honom inte nämnvärt från att träna. Våtvästlöpning, motionscykling och crosstrainer är bra alternativ när skadorna trillar in. Det gör att han kan springa ett maraton eller ultra igen ganska snart efter en skadeperiod. Han håller helt enkelt kontinuerligt igång.

Vilket är ditt bästa stordåd, frågar jag Mats. Han klurar en stund, men kommer snart fram till att det han rankar högst är Comrades Marathon 2011. Det var ett uppförsår, 87 km kuperad terräng som han genomförde på 8,45. Han kunde genomföra det skadefri, trots att han hade en stressfraktur så sent som hösten 2010. Han vill gärna springa ett nedförsår också, även om han tänker att det är mer påfrestande för kroppen.

Mats är inte längre tidsinriktad, men kommer inte att sluta frivilligt. Han kommer alltså inte att sluta så länge han får vara frisk och hel, och klarar maxtiderna till de lopp som arrangeras. Det viktigaste är att springa, fyller han i. Ja, det roligaste i livet är verkligen löpningen. Känslan att kunna övervinna fysisk och mental trötthet, att infria eller överträffa sina förväntningar – den känslan slår väldigt mycket annat i livet. Han gillar både marorna och ultrorna. Marorna tänker han som mer resultatkrävande och ultrorna som rätt sociala tillställningar. Båda är en fröjd.

Mats fyller sin tid ordentligt. Han har ett jobb som kräver en hel del kraft och övertid, han gillar träning och tävling och han lägger dessutom en hög andel av sin tid på olika sysslor i Marathonsällskapet. Så mycket tid till annat finns sen inte kvar, möjligen läsning som han finner vara en sympatisk syssla nu när han inte längre ägnar sig åt simning, cykling eller sportfiske som han roat sig med i tidigare dagar.

Jag upplever Mats som formellt korrekt (vilket är en mycket bra egenskap i mina ögon), en fantastiskt duktig sekreterare i Marathonsällskapet, en god och mycket viktig del av redaktionen till  Marathonlöparen och en därtill en imponerande löpare. Han är uthållig och konsekvent. Hans göranden, liksom hans ton och takt gör mig glad. Mycket glad.

Han införlivades i styrelsen 2008, när han då besökte föreningens årsmöte. Oförberedd på frågan, och utan särskild eftertanke, tackade han ja till att vara sekreterare efter Rebecka Gräsman som bytte roll till redaktör för Marathonlöparen. Man får passa sig en aning för att gå på årsmöten, sägs det ibland. För Marathonsällskapets del var det dock ett fint drag, att han gjorde just detta och att de lyckades få honom till sin styrelse. 

Anette Grinde
(Intervju i Sthlm 20140212)




onsdag 16 april 2014

Marathonlöparen byter riktning...

Så.

Nästa nummer av tidningen Marathonlöparen skall göras under sommaren. Jamen visst, skall jag göra den. Så är det ju tänkt. Men sen får det räcka för mig. Det har varit en fantastisk tid. Jag har lärt mig mycket och jag överlåter med glädje uppdraget som redaktör till den nye person som står beredd att ta över uppdraget. Jag berättar gärna, för den som skall ta över, hur jag/vi har gjort och hur vi tänkt. 


Mats Liljegren och Ann Lodin är fantastiska att arbeta tillsammans med, så det går säkert alldeles utmärkt för den nya att ta vid.


Ideellt arbetet är fantastiskt. Det är lärorikt. Där lär man sig nytt. Man ser saker från olika håll och man får stanna så länge man är nöjd. Nu är jag rätt onöjd och tackar för mig.

Redaktörsjobbet har varit fantastiskt roligt. Det har varit väldigt tidskrävande och genererat många fantastiska kontakter. Jag är mycket glad att jag fått förmånen att försöka, och också kunnat göra det rätt bra. 

Tack & hej!

Med sol i sinnet.
Anette Grinde

Redaktör Marathonlöparen
Svenska Marathonsällskapet




torsdag 10 april 2014

Den magiska milen - av Maria Akraka

Den magiska milen - förbättra din löpning vecka för vecka
Maria Akraka
Isbn 978--91-1-305207-6
Norstedts förlag
www.norstedts.se
2014

Löpningen ligger i tiden, kan man väl lugnt säga. Tävlingarna växer så att det knakar och utbudet är på gränsen till magiskt. Det är underbart att se och höra om människornas bedrifter, hur de växer av glädjen att kunna göra och genomföra. Att se andras glädje inspirerar också andra till nya stordåd, vare sig det rör sig om 5 km, 10 km eller ett maraton. När en börjar tala, glöda och bubbla av glädje smittar det snart till någon annan.

10 km är ett bra mål. Det är en bra distans. Många kan förlika sig med den. Gilla den.

Maria Akraka vet vad hon talar om. Hon har gjort den. Hon talar om glädjen, svårigheterna, lättheten, riktningen och hur man gör. Hon ger förslag i olika riktning och för olika ambitionsnivåer.

I boken finner du kunskap från någon som har lagt en stor mängd timmar på att bli riktigt bra. Här finns lust och ett stort antal träningstimmar. Här finns ord om distanspass, löpskolning, fartlek, bundsförvanter, återhämtning och kärlek.

Träning, bara för oss själva med vår egen kunskap, är bra. Men, träning med andras kunskap kan ibland bli bättre. Ett bra sätt att lära sig mer och nytt, är såklart att hämta kunskap från dem som verkligen kan. Från dem som har övat, misslyckats, övat mer och lyckats.

Maria Akraka har lyckats. Både med sin löpning, under sin aktiva karriär, och med sin fina bok. För dig som vill bli bättre på löpning är detta onekligen en bok att lägga din energi på. Läsning, begrundande och aktiv aktivitet rekommenderas.

Njut av dagen!

Anette Grinde



Länkar. NorstedtsAdlibrisBokusKnuff - Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Bloggportalen.se.   Knuff om Maria Akraka - Bloggare om Maria Akraka -   Blogger.com.  

onsdag 26 mars 2014

Är det tid för mig att gå?

Föreningsdemokrati.

Årsmötet är förbi. Mötet som chockade mig, i sin brist i alltför många frågor. Ju mer jag begrundar, desto mer tragiskt finner jag det vara. Det är mycket svårt, att som medlem, att påtala, säga, göra, få till stånd en bättring. Bättring, som i mer information till medlemmarna, mer påverkansmöjlighet och mer styrning i rätt riktning.

Jag påtalar att föreningens styrelse bara består av män. Där finns inte en enda kvinna i sikte i årets val. Två har tillfrågats. En har svarat ja och den andra har förblivit tyst. Valberedningen har inte frågat igen, inte diskuterat och inte ifrågasatt. Den synes inte heller frågat vad vi behöver eller vad någon kan. Den, eftersom den vara bara en, har nöjt sig med ett mail och inte följt upp. Enbart den som förblivit tyst föreslås av valberedningen i årsmötet. Den som svarat ja är inte föreslagen. Valberedningen är inte heller på plats, så diskussion om hur, vad och varför kan inte ske. En styrelserepresentant talar för valberedningens räkning.

Min fråga besvaras av styrelsens ordförande. Han säger något i stil med; om du har åsikter får du fixa det själv. Det är ett bra sätt att tysta människor, tänker jag. - Men nja, tänker jag, styrelsen har utsett en valberedning som har uppgiften. Jag har andra, mycket stora, uppgifter i föreningen som jag utför med många timmars ideellt arbete. Det kan ändå inte hindra att jag tillåts fråga eller uttala mig om andra uppgifter i föreningen. Särskilt de som har potential för bättring. Valberedaren (en kvinna utan följeslagare i uppgiften) mycket sent utsedd av styrelsen, ställer inga frågor, följer inte upp och återkopplar inte med en sammanställning till föreningens medlemmar. Det är inte möjligt för vare sig mig eller någon annan medlem att i förväg ha en åsikt eftersom jag inte vet hur problematiken ser ut, inte vet vilka som skall föreslås, inte kan kontra med något annat, inte fått särskilda svar från valberedaren om hennes tankar, problem, åsikter mm i hennes uppgift. Vi kan därför inte säga bu eller bä. I årsmötet, där vi alltså skall besluta utan möjlighet till eftertanke och reflektion, skall så lite ordas som möjligt. Det är väldigt få som tycker att det är bekvämt att ta till orda där, särskilt när återreflektionen ständigt blir försvar. Orden var inte anklagande, men orden i retur var försvar. Möjligheten till eftertanke, utveckling, förbättring och alternativ blev därmed väldigt liten.

Demokrati kan sägas vara när det finns en möjlighet att påverka. Säga, diskutera, ifrågasätta och se att frågan också bedöms också utifrån det. Det blev inte möjligt här, eftersom frågorna inte gav utrymme till begrundande. Ja, kanske skulle jag utse mig själv till en skuggvalberedning, visa min bristande respekt i förhållande till den som åtagit sig uppgiften. Jag kanske också skall utse mig själv till en sådan som i varje led kommenterar de beslut och de brister som finns i föreningen med risk att ses som en högst besvärlig person. Jag vill gärna vara en tillförande person, som ser, uppmärksammar och gör. - Men, här har man, som så ofta, två möjligheter. Den ena är att orda mer, den andra är att tystna och gå.

Så. Är det tid för mig att gå? Eller är det tid för mig att orda mer?

Det känns som det är tid att gå.

Anette



tisdag 25 mars 2014

4500 tecken. Punkt.

Hon har sprungit maraton. Njutit, stretat, skrattat och haft sig. Hon fick frågan om att skriva en artikel om detta. Hon blev glad och skrev. Efter ett tag frågade jag hur det gick. Manusstopptid var passerad. Hon skrev ännu, fick jag till svar. Hon tyckte att det var så mycket att skriva ca 4 500 tecken. Oj, tänkte jag, men om du tycker att det är mycket, så går det bra att skriva mindre. Också 2 500 går bra, säger jag. Det går ännu ett tag och sedan får jag artikeln i min mail. Den innefattar då oerhört mycket mer än sagt och det visar sig att skribenten räknat ord istället för tecken.

Underbara människor, tänker jag, och så svårt det är med tecken och ord, tänker jag också. Så svårt det är att vara tydlig, få tanken rätt, men ändå få texten bra. Ord är viktigt, men ibland alldeles omöjliga. Visst kan man le, men det är ju också rätt allvarsamt. Texten måste in. Skribenten skall vara nöjd. Och redaktören likaså.

Jag är redaktör. Jag skall få in rätt text, i kvalité, i antal, i ordning och i form, på alla sidor. Jag kan inte skriva allt, jag skall egentligen skriva rätt lite. Men andra måste då. Andra måste ta ansvar, dela sin glädje och hjälpa mig att fylla. Fylla tidningen från start till mål; med lust, med glädje och med inspirerande njutning.

En artikel, som jag kan lägga på en sida skall vara ca 4 500 tecken. Då ryms det också en bild och lite luft mellan styckena. Det behövs det för att det skall bli bra. Är det 5 000 tecken blir det lite trängre, men det kan kanske ändå bli bra. Det är bra med flera artiklar, hellre än bara några få. Det går också bra med kortare artiklar, typ med 2 500 tecken. De är bra för formen, för mervärdet i texten, för alternativ att fylla tidningen med och för att fler skall våga skriva. Det behöver inte vara så mycket måste, från var och en, men det måste ändå bli bra när det är summerat och klart. Det är också roligt med artiklar ibland som är uppåt 6-7 000 tecken, kanske tom 8 000 tecken, där det ryms lite mer kring staden, landet, resan och så. Lite mer om och omkring, och lite mer om det som annars inte får plats. Så, hur mycket du skall skriva beror på. Det beror på när jag får texten, ställt i relation till manusstopp. Det beror på hur och vad du skriver. Det beror på när du skriver, ställt i relation till när loppet har gått. Och det beror på vad andra har skrivit. Och kommer att skriva.

Kommer texten för sent, hinner den inte in i detta nummer eller också måste jag möblera om i det som redan har kommit och gjorts. Gäller texten ett gammalt lopp, kommer den inte in för att sidorna formas i kronologisk ordning. Alltså rätt tid allteftersom. Är texten för kort eller för lång kommer den inte in för att den inte ryms. Vad som ryms vet jag när all text är inne, inte i samtal med var och en.

Jag sänder nog flera hundra mail och facebookmeddelande med bön om text, bild och resultat, och med samtal kring form, mm, inför och i samband med varje nr av vår tidning. Frågar, ber, frågar igen, ber om bilder, ber om info om fotograf och ber om bekräftelse på att den får publiceras utan krav. Och fyller på med frågor om bildtexter och så. Alltså vem är med på bilden och kanske också varför. Med mera, med mera. Mitt ansvar är en fylld och bra tidning.

Så. Ja, skriv gärna. Skriv och fotografera gärna. Ge mig en kort eller lång text, en bra text. Ge mig en text som glöder och är. Bilder, ja. Fina, roliga, tydliga och inte suddigt och mörkt eller murrigt. Minst nära 1 000 kilobyte - alltså bildmässigt tungt. För att det skall bli bra i tryck.

Om du frågar, så säger jag att 4 500 tecken ryms på en sida och att vi sätter av en sida per lopp. Jag inser att jag tänker, men inte säger, att det går lika bra med en halv. - Ibland går det också bra med det dubbla. Det beror på vad andra gör. Det vet jag inte förrän sen, när jag ordat och ordat, frågat och frågat och med sömnsvårigheter och vånda till slut fått tryckfilen till tryck.

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen
Svenska Marathonsällskapet
Tfn 078 905 731
marathonloparen (snabel-a) marathonsallskapet.se

fredag 21 mars 2014

Svenska Marathonsällskapet tänker hålla årsmöte på lördag...

Svenska Marathonsällskapet tänker hålla sitt årsmöte på lördag. Jag tittar på handlingarna och undrar. Begrundar.

I föreningens verksamhetsplan till föregående års årsmöte fanns en del punkter för styrelsen att prioritera under året. Jag ställer mig en aning frågande till vad föreningens styrelse har gjort för dessa frågor och ber sålunda om en rapport ifrån styrelsen om de frågor som återfinns i 2013 års årsmötesprotokoll.

Att vidareutveckla Sällskapets aktiviteter på Internet. Föreningen har en hemsida och en facebookgrupp. Föreningen har ingen specifikt ansvarig för gruppen och föreningens styrelse förefaller inte ha en aktiv tanke med gruppen, för spridande av information, mm. Det får bli som det blir, känns det som. Som ett ställa bara att snacka på. Är det så, eller hur tänker ni kring den digitala informationen?

Att genom olika typer av medlemsvärvningskampanjer försöka öka medlemsantalet inom Sällskapet. Detta skulle jag gilla att se. När jag läser föreningens protokoll finns inget som tyder på att frågan diskuteras i styrelsen under det gångna året. Vilket budskap sänder vi till våra medlemmar kring vår förening? Hur gör föreningens styrelse och medlemmar för att peppa in fler till föreningen? Är vi stolta över föreningen? Vad kan vi ge till den och vad kan den ge till oss? För vilka finns föreningen och hur visar det sig?

Att utkomma med fem nr av Marathonlöparen i samarbete med Runners World. Ja, den frågan ligger på mitt bord och utförs som tänkt. Det är ett stort uppdrag, som förtjänar hjälp från fler. Hur tänker styrelsen där, undrar jag?

Att per e-mail hålla kontakten med medlemmarna. Jag tänker att detta inkluderar någon form av medlemsutskick och kommunikation, men ser att det nog mer innehåller en tanke att man skall svara om någon frågar om något. Vi lägger önskemål om ribbor på olika nivå, vilket skapar en felbild hos den som tänker mer. Jag tror att jag skall få saker som jag inte får.

Att utveckla kontakten och samarbetet med ambassadörerna. Ja, hur görs detta? Jag finns med på maillistan, där jag tror att också ambassadörerna finns. Det är alldeles tyst. En eller högst två av ambassadörerna svarar när man talar, frågar eller ropar. På frågan om vad deras roll är, blir svaret att var och en gör som de vill. Men, min undran är vad som är tänkt? Varför har vi ambassadörer, om de inte skall tala för vår förening och för våra aktiviteter - alltså, vad är vårt fokus och vad är deras roll. För vad är de egentligen ambassadörer? Ett möte, för att höra var och ens tanke, skulle tilltala. Ett möte, som visar glädje och riktning. Inte som nu, där det bara är tomt och tyst. Inte är det väl bara jag, som vill att vi syns och hörs mycket mer?

Att arbeta för fler medlemsrabatter på startavgifterna till olika långlopp, likaså att våra medlemmar får rabatt hos olika kommersiella företag, exempelvis friskvård, hotell etc. Om detta talar vi ofta, som att det är en viktig medlemsbonus. Under alla år jag har varit engagerad i föreningen har jag inte sett någon, mer än jag själv, arbeta med att fråga arrangörer, företag, mm, om rabatter. Jag har bett att styrelsen skall arbeta med att få fram någon/några som tar denna fråga som sin, som arbetar med kontakter och som skapar rabatter. Något resultat har jag inte sett. Min fråga till styrelsen blir därför igen - hur arbetar ni med frågan? Vem har frågan på sitt bord? Någon, en engagerad säljartyp, behöver ha denna fråga som sin.

Att stimulera medlemmar och föreningar med olika utmärkelser. Ja, utmärkelser förefaller vara av högsta prioritet i föreningen. Det är där man lägger sitt krut. Men är det verkligen bara där vi skall lägga föreningens krut?

Att genomföra Födelsedagsjoggen. Ja, kanske är det viktigt att prioritera det lilla före det större och bredare. En gång blev fler gånger, som till slut blir en tradition. Men, vad gör 6,1 km för maratonlöpningens väl? Gemenskapslöpning och föreningsuppmärksamhet. Gott så, ur något perspektiv. Men, vad gör den för maraton/ultra?

I föregående års årsmötesprotokoll fick styrelsen i uppdrag att se över hur föreningen i framtiden ska utse ständiga medlemmar. Detta har flyktigt nämnts av styrelsen (i protokoll) under året. Något förslag har ännu inte setts till, men kanske når det oss på årsmötet i mars 2014.

Eftersom så få kommer till föreningens årsmöte, skulle det kännas bra om kommunikation/information från styrelsen kom i andra former också. En synlig förening, med god och tydlig information, marknadsföring, mm, är en livskraftig förening. En förening, vars styrelse och förtroendevalda syns i positiv ton, är en förening vi gärna förlikar oss med. Och ansluter oss till. En förening som visar tydlighet, glädje och inspiration, är jag gärna med i - särskilt om den också står mitt intresse nära. Då kan jag förhålla mig.

Styrelsen - vi behöver se er mer, veta vad ni gör och tänker. Åtminstone jag, fast jag ändå står mitt i. Jag tror att det är viktigt för fler. Vi behöver se vad ni, och därmed vi, står för. Att vi står för något viktigt. Så vi vet vad vill skall gilla. Eller ogilla, för den delen. Tystnad ogillar jag generellt och skarpt. Den är svår att förhålla sig till.

A..


måndag 3 mars 2014

Verksamhet 2013 (Svenska Marathonsällskapet)

Svenska Marathonsällskapet bildades 1952, som en kamratförening med maratonlöpning som gemensamt intresse. Det fanns då ett behov av, eller ren och skär lust, att samordna sig under en gemensam flagga, precis som det gör idag. Föreningsgemenskapen är viktig, då som nu, även om det ibland är svårt att rekrytera ideella krafter till de uppgifter som behöver göras i föreningslivets famn.

Sällskapet har som syfte att;

·   utgöra en kamratsammanslutning av långdistanslöpare och intresserade i syfte att bredda intresset för långdistanslöpning i allmänhet och maraton- och ultralöpning i synnerhet.
·   genom olika utmärkelser stimulera medlemmarna att utveckla sig som långdistanslöpare.
·   på lämpligt sätt sprida kännedom om träningsmetoder, maraton- och ultralöpningens utveckling i olika länder etc.
·   genom olika åtgärder påverka förekomsten av maraton- och ultralopp i Sverige.

Föreningen har fokus på långdistanslöpning, vilket innebär både maraton och ultra. Vi har inte ett specifikt fokus kring elitsatsande löpare, utan täcker hela bredden från ung till gammal och från rask till långsam. Det är sålunda aktiviteten i sig, som ligger i fokus, inte tid eller ålder.

Ordförande i Sällskapet 2013 har varit Roger Andersson. Kassörsrollen har burits av Lars Eric Andersson och Christer Svensson har allvarsamt, men med glimten i ögat, ordnat bland statistisk och utmärkelser. Rollerna som vice ordförande och sekreterare har vilat på Mats Liljegrens axlar och rollerna som medlemssekreterare, resultatansvarig och ansvarig för hemsidan har varit Jan Ternhags. Övriga styrelseledamöter har varit Elin Persson och Suzanne Wallén. Såsom suppleanter till styrelsens ledamöter har Susanne Gren & Mats Zetterlund funnits i bakgrunden, liksom Annelie Buller Granlund som ombesörjt viktiga tidningsutskick utan att vara aktiv i styrelsen. Mats Zetterlund har också varit aktiv som ambassadör för föreningens väl, i sin landsända och som samordnare för övriga, som är väl spridda över landet. De övriga 11 ambassadörerna finns med namn och kontaktuppgifter i varje nr av Marathonlöparen.

Medlemskapet i Svenska Marathonsällskapet är öppet för alla som har ett intresse för föreningens och verksamhetens väl och som har betalt årets medlemsavgift, som uppgått till 300 kr/huvudmedlem, 125 kr/familjemedlem och 200 kr/hedersmedel som önskat ta del av vår medlemstidning. Antal medlemmar vid 2013 års utgång var 897 st (2012, 887 st).

Svenska Marathonsällskapets styrelse har haft 8 protokollförda sammanträden under 2013. Under året har styrelsen registrerat föreningen hos Skatteverket, som har tilldelat föreningen ett formellt organisationsnummer (802472-7466).

Under året har föreningens styrelse utsett två nya hedersmedlemmar. Robert Alnebring och Rebecka Gräsman har gjort stora och goda insatser för föreningen och därför belönats genom denna fina uppmärksamhet. Rebecka har t ex varit sekreterare i styrelsen och redaktör för tidningen under många år, och Robert har varit kassör och revisor. Båda har uppvisat stark glöd, ett stort intresse och ett inspirerande engagemang för vår gemensamma förening. Rebecka har själv skrivit om sin glädje i nr 1/2014, som helt otvetydigt är ömsesidig sett från föreningens synvinkel. En fin bild av henne pryder också omslaget av den upplagan.

1968 kom det första numret av Marathonlöparen ut, som ett stencilerat blad. Nr 1/2014 utgörs av årgång 47 och tidning nr 239. Eftersom ett nummerhack har återfunnits bland äldre nummer, så är det troligt att det t o m detta nummer har utgivits 238 nummer av tidningen. Det är en imponerande bedrift, med beaktande av att alla nummer skrivits med ideell kraft. Från början av 1980-talet har tidningen tryckts mer som en tidning och har allteftersom utvecklats med hänsyn till tid, ideella krafter, teknisk utveckling, mm. Under många år användes Trycksakskonsult i Stockholm, som hjälp i tidningsgörande och tryck (t o m 2004). Numera görs form och tryck med hjälp av Ann Lodin, hos Runner´s World, men text, bild och redaktion (redaktör, korrektur, mm) görs för övrigt hela av ideella krafter. Per Arne Allensten, föreningens tidigare ordförande, har varit tidningens formelle ansvarige utgivare under många år, även om han på senare tid inte varit aktiv i tidningens göranden. Redaktör för samtliga nummer av Marathonlöparen under 2013 har varit undertecknad (Anette Grinde). Det har varit ett digert, men fantastiskt roligt och inspirerande uppdrag. Min fasa har varit att tvingas lämna sidor tomma, för att det inte har varit möjligt att finna tillräckligt många skribenter som har prioriterat att lägga ideell kraft på fina texter till tidningen. En annan fasa har varit det hårda läge som ett manusstopp och leveranstid innebär. När tiden är slut, fem gånger per år, skall tidningen ligga formad, snygg och prydlig, med läsvänliga och korrekturlästa texter, i tryckpressarna.

Föreningen har ett långvarigt och positivt samarbete med Stockholm Marathonorganisationen. Vi har, i samband med Stockholm Marathon, aktivt marknadsfört Sällskapet i den monter som vi under ett flertal år haft i mässtältet i samband med nummerlappsutdelningen till det årligt återkommande loppet. Det har skapat god uppmärksamhet, nya kontakter och nya medlemmar. I medlemsleden har det uppmärksammats att föreningen inte finns t ex på mässan till Göteborgsvarvet, vilket bör vara en god rekryteringsplats för nya maratonlöpare. Föreningen, alla dess medlemmar och hela dess styrelse, uppmanas därför att hitta vägar som gör att vi oftare kan finnas på mässor i samband med stora arrangemang i och utanför Sverige. När föreningen bara drivs av ideell kraft krävs att fler medlemmar är villiga att bidra med tid och engagemang och att styrelsen är inbjudande och skapar förutsättningar för fler att bidra.

Föreningen har också ett långvarigt och positivt samarbete med Runner´s World, som är en aktiv part i vårt tidningsgörande. Ann Lodin är den som sätter formen och utgör vår kontaktperson i förhållande till tryckeriet. Samarbetet med Runner´s World gör också att våra medlemmar ges en möjlighet att köpa deras tidning till ett mycket bra pris. Två löpartidningar på ett bräde, med olika inriktning men med dubbel kärlek till löpningen, ger bra förutsättningar för våra medlemmar att finna många av de tips och råd som kan tänkas finnas samlade hos våra gemensamma löpare och läsare.

Vi har också en aktiv hemsida, som uppdateras av Jan Ternhag. Också han är en mycket aktiv kraft i vår förening. Han har suttit i styrelsen i många år, ansvarar för medlemsregister och kontakter med medlemmar och har därtill en diger uppgift att hålla hemsidan uppdaterad. En eloge till Jan Ternhag, för allt det arbete han lägger ner för föreningens väl.

Utöver hemsidan och tidningen lämnas en del information genom föreningens facebook-grupp, dit många medlemmar och övrigt intresserade hittat vägen. Det digitala samhället, där utskick, påminnelser, uppmärksamhet om föreningens verksamhet, efterlysningar om funktionärer och texter, mm, lätt kan delas och spridas till fler, ger oss fler vägar att nå de människor vi vill nå. Det ger dock också svårigheter att slå igenom bruset, då många andra också äger tillträde till den digitala världen. För att vi skall bli fler, såväl medlemmar som aktiva funktionärer, krävs att vi också blir fler som gemensamt arbetar för föreningens väl, fortbestånd och dess utveckling.

Under senare år har Sällskapet uppmuntrat en gemensam rörelse, utom tävlan, genom Födelsedagsjoggen. Den syftar till att minnas vårt bildandedatum (22 mars 1952) och till att göra något - gärna tillsammans - i aktiv rörelse. Eftersom Sällskapet normalt inte arrangerar egna tävlingar utgör detta ett sätt att uppmuntra medlemmar och andra aktiva att delta i en gemensam tanke, som kan göras var som helst i landet (med fördel under Sällskapets "flagga"). Årets Födelsedagsjogg går av stapeln samma dag som föreningens årmöte den 22 mars 2014 (Växjö). Under 2013 deltog ca 50 personer i det årets Födelsedagsjogg och de som sprang en full maratonsträcka tilldelades en t-shirt som belöning för prestationen.

Vintermarathon till Jan Linds minne arrangerades i Stockholm den 9 november 2013 av Fredrikshofs FIF. Arrangemanget är ett vandringslopp, som arrangemangstilldelas den förening som vunnit lagtävlingen, med något års fördröjning. Fredrikshofs FIF har de senaste åren kammat hem segern, vilket nu placerat loppet i Stockholm under flera år. Sedan 2011 har det genomförts där. Dessförinnan gick det i flera år på andra platser i landet. 2010 genomfördes det t ex i Sala (se nr ML 1/2011). För de medlemmar som tycker att det är dags att arrangemanget genomförs på annan plats i landet krävs alltså en kraftsamling för att skapa goda resultat i lagtävlingen.

Den mycket viktiga rollen som föreningens valberedare har, sent under verksamhetsåret, tilldelats Måd Thorssell från Växjö.

Jag vill härmed ge en eloge till alla de som gör och tillför till en förening som vår. Jag vill ge en eloge till de som gör, skriver, räknar, sammanställer, talar, driver och engagerar sig. Jag vill också ge en eloge till de som tränar och tävlar, de som inspirerar andra och till de som tillför glädje för föreningens och medlemmarnas väl.

Utan de som gör – blir föreningen ingenting.

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen

Svenska Marathonsällskapet







tisdag 18 februari 2014

Så. Då lägger vi sista handen vid ...

Så.
Då lägger vi strax sista handen vid Marathonlöparen för denna gång. Nästa nummer går i tryck i början av nästa vecka och sen når de medlemmarna strax därpå.

Det är onekligen en hel del pyssel med att göra en tidning. Artiklar skall in. De skall begrundas, korrekturläsas och det skall funderas kring om och var de skall tas in. Bilder skall också med, med rätt fotograf. Både text och bild, med ok att de får publiceras utan arvode eftersom tidningen är ideell. Inga pengar här.

Så småningom skall tidningen göras. Formas. Var sak på sin plats. Eller kanske på en ny plats. Bokstäver, siffror och bilder skall placeras på rätt sida och i rätt kolumn. Det skall vara rätt och det skall vara snyggt. Och konsekvent, ordentligt och övergripande fint. Ja, det är rätt mycket att tänka på, innan vår fantastiska Ann kan sända tryckfilen dit den ska. Jag skall vara uppmärksam på mitt sätt. Mats skall vara uppmärksam på sitt sätt. Och Ann på sitt. Och göra som jag ber.

- Eller är det kanske så att det är hon, Ann, som skall lotsa mig rätt. Hur som haver, är det fantastiskt bra att arbeta tillsammans med sådana som Mats & Ann. Ja, se utan dem så vore detta ingenting.

Återigen, ni fantastiska medarbetare. Ett stort tack, för glöd och engagemang genom denna återkommande procedur.

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen
Svenska Marathonsällskapet



söndag 5 januari 2014

Maraton & ultra 2014


Så. Nu skall alla våra medlemmar ha fått Marathonlöparen nr 5/2013 i sin brevlåda. Den gör mig glad och jag hoppas innerligt att också ni blir glada och inspirerade av läsningen. 

Det är nu hög tid att betala in medlemsavgiften för 2014. Belopp, plusgiro och sån´t hittar du på baksidan av tidningen (och på bifogad bild här till vänster för dig som ännu inte är medlem). Varför inte också ge bort ett medlemskap till en maraton/ultravän eller någon som tänker sig genomföra sitt första maraton/ultra under 2014?

Vi vill gärna bli fler - hjälp oss gärna genom att peppa (minst) en av dina vänner att bli medlem i föreningen. Ju fler vi är, desto bättre kan vi orda om sporten, desto mer artiklar kan vi få till tidningen, desto mer kan vi uppmärksamma alla små (& stora) lopp, desto större bredd kan vi få i medlemsengagemanget, desto mer rabatter kan vi jobba in till medlemmarna - och desto bättre kan vi bli.

Allt Gott
hälsar redaktören






Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar -  - Marathonlöparen -  Kungliga biblioteket. - Mer om Marathonlöparen i denna blogg

torsdag 5 december 2013

Marathonlöparen nr 5/2013 når läsarna i Luciatid

Så är det snart dags igen, för ett nytt nr av Svenska Marathonsällskapets medlemstidning Marathonlöparen. Nr 5/2013 når medlemmarna i Luciatid. Detta är årets sista nummer. Alla våra fantastiska (nuvarande och framtida) medlemmar ombeds att göra ett litet dyk ner i sin plånbok för att göra sin inbetalning av 2014 års medlemsavgift, särskilt notera datum för årsmöte och begrunda om man vill lämna förslag (motioner) på föreningens verksamhet. Ni ombeds också ge förslag på styrelse/funktionärsfolk för "drift" av föreningen och omsorg om dess väl.

Därutöver finns artiklar om långa lopp, inspirerande glädje och engagemang ur många perspektiv. Artiklarna är skrivna av medlemmar eller av andra långloppsintresserade - och bara med ideell, men glödande kraft.

Välkommen du som vill vara medlem i vår förening 2014. Välkommen du som vill orda med glöd och glädje i tidningen. Välkommen du som vill ge förslag och bidra till förbättring och till föreningens väl. Välkommen du som vill engagera dig. Och välkommen du som gillar maraton och ultra.

A..




Klicka på bilden för mer info om huset. Ledigt fr 1/1 2014.


fredag 25 oktober 2013

Din glöd ger mig energi.

Så där, ja. Nu skall alla medlemmar i Svenska Marathonsällskapet ha fått sin tidning (ML nr 4/2013) i brevlådan. Vi hoppas att ni är nöjda med läsningen och inspireras till nya stordåd. Nu vill jag påminna om att det är hög tid att sända in bilder och artiklar från höstens maraton/ultralopp. Har du sprungit långt eller längre - och vill skriva, så gör det och sänd artikel/bild skyndsamt till;  marathonloparen (snabel-a) marathonsallskapet.se

Det är särskilt roligt när nya skribenter ger sig till känna, men alla ni "gamla" är också mycket välkomna med fler artiklar.

Jag tycker att det är en riktig fröjd att läsa om all glädje, vånda och energi som finns i deltagande i loppen. Det är ju inte helt plättlätt att genomföra dessa bedrifter. Heja, heja, välkommen till start - och till mål - säger jag till er alla som springer - och likaså till alla er som också vill skriva (& fota).
Jag får ofta frågor om tider för manusstopp och jag vill svara på detta genom att säga; sänd din artikel till mig inom 14 dagar från det att du har genomfört ditt lopp. Vi gör tidningen kontinuerligt, försöker ha en kronologisk ordning kring loppen och konstaterar att det blir bättre och lättare när artiklarna faktiskt kommer in.

Så. Spring, skriv, fota, snacka, träna, tävla & dela med dig av din glädje. Glöm för allt i världen inte att njuta av alla fantastiska stunder detta kan ge dig själv och andra.

Din glöd ger mig energi.

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen
Svenska Marathonsällskapet

Dela gärna detta inlägg t ex via Facebook, Google eller Twitter! Genom att synas ofta blir vi fler. Marathonsällskapet och dess tidning har då en möjlighet att få större spridning och bli ännu bättre, genom att det dyker upp fler människor som vill ge av sin tid, sin glöd och sin kunskap. Ditt bidrag är värdefullt.

Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar -   - 
Marathonlöparen -
 

måndag 21 oktober 2013

Redaktören ordar (ML nr 4/2013)

Ja, så var det dags för ett nytt nummer av Marathonlöparen igen. Detta nummer är fullspäckat av löparäventyr, där våra medlemmar delar med sig av sina äventyr. Det är glädjande & fantastiskt att läsa om allt de företar sig och att kunna vara en del av detta. Det gör mig riktigt glad.

Det talas om skador ibland. Jag försöker undvika dem och har klarat mig väl de sista åren. Både jag och min sambo har också klarat oss väl från sjukdomar. Det är glädje att känna att hälsan och kroppen hänger med, så bra som den gör. Jysst mat och rätt dos träning i kombination med livet övriga ingredienser känns viktiga att få till.

När mina benhinnor krånglade häromåret bytte jag från jympaskor till högklackat. Benhinnorna blev ok på bara några dagar av detta skoval. När jag talar med snickaren om korta och onda hälsenor skrattar han bara. Rådet är att göra som snickarna, de med de långa hälsenorna. De promenerar på branta tak och får därigenom långa och fina hälsenor. Därtill får de en otrolig styrka genom att samtidigt plocka tegelpannor, med lyft och bärande upp och ner längs taket. Ja, med tunga lyft på stegar och med langande av ställningar och virke bygger de också en hel del kraft. De behöver inte gå på gym, har vi förstått. De får sin dos direkt i jobbet. Det är annat för oss kontorsråttor. Vi får inget gratis i jobbet.

Min sommar har varit njutbar. Den har badat i rätt mycket sol & ljuvlig värme. Jag har sprungit Sthlm Marathon (ok, det regnade där), Ölands Marathon (väldigt varmt), cyklat Cykelvasan (95 km - fruktansvärt roligt och på gränsen till livsfarligt) och sprungit maraton i ett regnigt Reykjavik. Någon motorcykeltur har vi tyvärr inte hunnit med, men en hel del rörelse. Det är ljuvligt och det får ändå förlåta bristen i mc-njutandet. Vi får hoppas att vi har några år till på oss, att njuta av allt det goda i detta livet.

Jag har också sett andra njuta och sprida glädje omkring sig. De fyra tjejerna i Skåne som anmälde sig till Ironman i Kalmar och gjorde var sin fantastisk bedrift. Jan-Erik Ramström som sprang helt fantastiskt i Skövde 48H och Kristina & Carina som gjorde en underbar resa genom mängder av länder. De är mina nya idoler. De som höjer sin ribba och gör det med ett leende på läpparna. De tillför glädjekraft till mig och många andra. Mer sådant vill jag gärna se.

Det finns verkligen gott om maraton & ultralopp landet runt att njuta av i närtid, trots att hösten nu är här. Vad sägs om Sörmland Ultra, Umemaran, Göteborgs Marathon, Växjö Marathon, Bromölla Marathon, Vintermarathon (som vi i Marathonsällskapet tillägnar Jan Linds Minne), Borås 6H, Luciamarathon i Bovallstrand eller Personliga rekordens tävling i Växjö? Anmäl dig i tid, så du inte blir utan plats. Skriv sedan om din bedrift och glädje, och be någon hänga med och coacha och fotografera under loppets gång.

Min önskan är som vanligt - mer rörelse och mer äventyr åt folket! Och att vi/ni låter andra ta del av äventyrsglädjen som går i rörelsens spår.

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen
marathonloparen (at) marathonsallskapet.se
www.marathonsallskapet.se


Dela gärna detta inlägg t ex via Facebook, Google eller Twitter! Genom att synas ofta blir vi fler. Marathonsällskapet och dess tidning har då en möjlighet att få större spridning och bli ännu bättre, genom att det dyker upp fler människor som vill ge av sin tid, sin glöd och sin kunskap. Ditt bidrag är värdefullt.

Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar -   -  - Luciamarathon - SUM (Sörmland Ultra Marathon) - Göteborgs Marathon - Marathonlöparen - Tjejmarathon -


 

tisdag 8 oktober 2013

Förslag till arbetsordning för valberedningen ...

En fungerande och aktiv valberedning är grunden för en bra och framgångsrik förening. De har ett stort ansvar i att rätt personer sitter i styrelen och kan därmed påverka föreningens riktning och utveckling. Förslagen som föreslås årsmötet skall vara den bästa möjliga styrelsen för föreningen och dess verksamhet. Valberedningen skall, i varje steg av sitt arbete, ha föreningens bästa i åtanke, kritiskt granska styrelsens ledamöter / revisorer liksom det arbete och engagemang de presterat under sin period i styrelse och förening. Valberedningen bör också vara väl förtrogen med föreningens stadgar. Valberedningen bör arbeta för att hitta lämpliga personer med nya perspektiv, kunskaper, tid och idéer till styrelsen, lika mycket som de skall verka för kontinuitet i föreningen.

Föreningens årsmöte bör besluta om en valberedningsinstruktion till stöd för arbetet, för att tydliggöra uppgiften och dess vikt för föreningen. I den mån instruktionen behöver ändras bör detta ske på det årsmöte som följer närmast efter att bristen uppmärksammats.

Valberedningen bör bestå av minst tre ledamöter som utses av årsmötet. Återförvisning av val eller uppgift bör inte ske till styrelsen, då styrelsen inte bör vara delaktig i processen kring val av sig själva eller sina efterträdare. En av ledamöterna i valberedningen bör utses till sammankallande, för att förhindra att ingen tar ansvar för uppgiften. Antal ledamöter i valberedningen och mandatperioden bör framgå av föreningens stadgar.

Valberedningens kontaktuppgifter bör finnas tydliga på föreningens hemsida, för att underlätta för föreningens medlemmar eller andra att föreslå nya ledamöter. Förslagen bör inte gå via föreningens sittande styrelse eller personal, då valberedningen skall stå fria från dessa.

Valberedningen har till uppgift att föreslå årsmötet val av t ex ordförande, styrelseledamöter, ersättare/suppleanter i styrelsen, revisorer samt deras ersättare/suppleanter. Vilka specifika val som skall ske vid respektive årsmöte framgår dels av föreningens stadgar och dels genom information om vilka val som gjorts vid närmast föregående årsmöte.

Valberedningens arbete bedrivs genom möten som sker personligen, via telefon, brev/mail eller på annat sätt. Valberedningen följer styrelsens arbete genom styrelseprotokoll, samtal med styrelsens ledamöter och samtal med eventuell personal hos föreningen. Huruvida ersättning utgår för valberedningens och styrelsens arbete beslutas i enlighet med föreningens stadgar (beslut via årsmöte).

Valberedningen skall, med tanke på att den har ett för föreningen mycket viktigt uppdrag, använda hela perioden mellan föreningens årsmöten till sitt arbete. Valberedningen har tystnadsplikt i alla (känsliga) frågor de får vetskap om i sin egenskap av valberedning.

Sammankallande i valberedningen kallar valberedningen till ett inledande möte strax efter årsmötet för klarlägganden av arbetsuppgifter, arbetsfördelning, återkoppling inom gruppen och sammanträdestidpunkter under perioden fram till kommande årsmöte. I detta ingår t ex att läsa samtliga styrelseprotokoll, följa styrelsens arbete och verksamhetsplaner, göra avstämningar med ledamöter, anställda och revisorer, se vilken kompetens som finns och vilken som saknas, undersöka intresse och engagemang för ledamöternas deltagande, mm. Med fördel deltar en eller flera ledamöter vid ett eller flera styrelsesammanträden som observatör, för att bilda sig en uppfattning kring hur styrelsen och dess arbete fungerar.

Under uppdragsperioden görs en översyn av den befintliga styrelsens sammansättning utifrån vilka mandat som går ut, behov av ersättning av kompetens inom olika sakområden, medlemsorganisationers representation, geografisk spridning, åldersfördelning, närvaro på styrelsemöten m.m. När en tid av årscykeln gått kontaktar valberedningen samtliga styrelseledamöter och samtalar om styrelsens arbete utifrån ett förberett frågeformulär. Detta sker genom personliga samtal (telefon eller ett personligt möte). Valberedningen i sin helhet möts därefter för diskussion och analys av resultatet av intervjuerna.

Medlemmarna eller övrigt intresserade har möjlighet att nominera personer till styrelsen. (Se stadgarna beträffande om medlemskap krävs för ledamöter, suppleanter, mm). Nomineringar skall vara valberedningen tillhanda i mycket god tid, innan det är tid för årsmöte.

Nomineringarna sänds antingen till en adress hos föreningen eller till valberedningens sammankallandes adress. Nomineringarna i sig bör inte gå via personal eller styrelsemedlemmar. Relevant adress bör vara tydliggjord på föreningens hemsida.

Nominering görs med fördel på särskild blankett. Till nomineringen bifogas en kort skriftlig presentation av den nominerade, inkluderande information om/om inte hen är tillfrågad, vilken kompetens hen har, vilken koppling hen har till sakfrågorna i föreningen, mm.

Valberedningen sammanställer inkomna nomineringar eller söker också själv efter kompetenta ledamöter i föreningens medlemsmatrikel, genom kontakt med medlemmarna, mm.

Valberedningen skall förvissa sig om att ledamöterna kan avsätta tillräckligt med tid för uppdraget, att de har kompentens nödvändig för uppdraget och att sammansättningen av ledamöterna är korrekt och lämplig med hänsyn t ex till ålder, kompetens, geografisk spridning, mm - och med hänsyn till föreningens behov.

Senast x veckor före årsmötet (se stadgarna) skall valberedningens förslag, inklusive en kort presentation av de av valberedningen förordade personerna, vara färdigställt. Valberedningens förslag skall finnas tillgängligt för medlemmarna på föreningens hemsida i god tid före årsmötet.

Presentationen bör innehålla;

* Personuppgifter som namn, ålder, adress, telefonnummer, e-postadress
* En kort beskrivning av den nominerades/kandidatens tidigare och nuvarande, för uppdraget relevanta erfarenheter, som t ex vilka tidigare och nuvarande arbeten och uppdrag den nominerade har samt vilka tidigare och nuvarande erfarenheter av föreningsarbete och styrelseuppdrag i en ideell förening den nominerade har.
* Vilken kompetens i sakfrågorna relevanta för föreningen, liksom vilka personliga styrkor den nominerade har.
* Den nominerades syn på viktiga och aktuella frågor att driva i föreningen, särskilt sådana frågor som hen själv kan bidra med kunskap och engagemang till.

Förslagen skall presenteras av valberedningen på årsmötet. I presentationen av de föreslagna ledamöterna bör även en presentation ske kring hur valberedningsarbetet har utförts.

Valberedningen ska i kontakter om nominering till styrelsen informera och säkerställa att ledamoten känner till och ställer sig bakom;  

* att allt arbete i en förening utgår alltid ifrån föreningens bästa
* att ledamoten förväntas kunna samarbete med befintlig styrelse och personal
* vad arbetet i styrelsen innebär (omfattning, tid, engagemang, ansvar, mm)
* att en styrelseledamot ska bidra till arbetet i styrelsen med sin specifika kompetens och sina generella erfarenheter, oavsett vilken arbetsroll hen tilldelas i föreningen
* vilket arbetsspråk föreningen har och om särskilda språkkunskaper erfordras
* att ledamoten förväntas delta i olika arbetsgrupper - med utgångspunkt från kompetens och intresse
* vilken tid och i vilken omfattning sammanträden sker
* att närvaro och engagemang i styrelsemöten, och dess riktning för föreningens bästa kommer att beaktas vid nominering (för de som tidigare varit aktiva i styrelse och förening)
* vikten av att inte hamna i jävsförhållanden genom t ex familjeband, släktskap eller egen vinning i enskilda situationer
* vikten av en god inblick i organisationens uppbyggnad och verksamhet
* övrigt av betydelse för uppdraget

Detta förslag till arbetsordning har utarbetats med utgångspunkt från information/texter från t ex SmåA, Sveriges Kvinnolobby, UN Women Sverige, Svenska Turistföreningen, Studiefrämjandet samt föreningslitteratur från t ex Grant Thornton, PWC och SISU Idrottsutbildarna. Därutöver har t ex material från RF (Riksidrottsförbundet), eget kursmaterial, mm använts.

Tider, unika förutsättningar, mm, kan behöva hanteras olika i olika föreningar med hänsyn till information i föreningens stadgar. En arbetsordning syftar till att tydliggöra uppgifterna och skapa en förståelse för det viktiga arbete en valberedning gör.

En fungerande och aktiv valberedning är, som sagt, grunden för en bra och framgångsrik förening. Denna uppgift skall inte sättas på undantag eller göras på en höft.

Anette Grinde
Föreningsaktiv föreningsutbildare



Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seKnuff bloggar -  -  -  - föreningsdemokrati - kassör - styrelsemöte - styrelsekursVolontärbyrån - STF - Marathonsällskapet valberedning - UN Women - SmåA - Sveriges Kvinnolobby  - Motion årsmöte STF Roslagen 2014  -