Klimatutmaningen...

Jag tänker att jag borde kunna utmana mig själv att bli bättre på att fundera kring min roll i miljökatastrofen i världen. Eller nej, inte bara fundera. Göra! Vad kan jag göra för att minska miljökatastrofen i världen? Ja, jag vet att vi alla - du och jag - är en del av den katastrof som faktiskt ligger i vår absoluta närhet. Ja, jag vet att den redan är här. Se hur våra hav ser ut. Se hur miljön ser ut för mängder av människor i fattigare länder. Se hur sopbergen växer. Se hur miljörapporterna frodas, även om det inte riktigt får fäste i politikernas och företagarnas handlingskraft. Vi ser ännu många märkliga beslut och budskap, som inte bidrar till rätt riktning för oss alla - en ren och hållbar värld.

Jag vill inte vara en del i slöseriet. Jag vill inte vara en del i att vi överlämnar en mängd trista miljöfrågor till våra barn och barnbarn - sådana som innebär att de inte kan njuta av vår fantastiska natur, frisk luft och hälsosamma näringskedjor. Jag vill inte vara en del i detta, så då måste jag göra mitt yttersta för att inte bidra till nedsmutsningen och skräpet - både det som syns och det som inte syns.

Frågorna som skaver är många, t ex plast, flygets nedsmutsning, alla kemikalier - både i maten, i det vi dricker och i alla varor som når mig och också landar i miljön i tillverkningsprocessen och när de är slutanvända - liksom det ständigt onödiga bilåkandet och mycket annat.

Så. Min utmaning till mig själv är att se hur jag bidrar till detta. Eller hur jag kan bidra till att jag bidrar mindre till miljökatastroferna. Häng gärna på!

I morse bad jag Småföretagarföreningen och BL-info att stryka mig från deras utskick av tidningar. Tidningarna är förvisso bra och jag gillar papperstidningen i näven framför det digitala. Det digitala gör att jag inte läser ordentligt. Utskicket av dessa (fina) tidningar är plastinpackade - därför ber jag att de inte sänds till mig. Jag avstår gärna plasten. Den tillför inte gott till världen. En annan fråga är förstås hur tidningen i sig är tillverkad - med hantering/tillverkning av papper och tryck. Det är också en viktig miljöfråga, eller hur?

Hänger du med på #klimatutmaningen så blir jag glad.

Vad gäller plast vill jag uppmärksamma #PlasticFreeTuesday - som t ex finns på twitter, instagram och facebook och förstås har en hemsida med massa bra information. Det är en konst att försöka reducera sin plastförbrukning, men det är ett fantastiskt bra drag att försöka.

A..

Paul Hansen ställer ut på Fotografiska

Jag hastar genom dagen för att hinna. Jag hastar i tanken, skyndar mig genom uppgifterna. Oroar mig i onödan och känner stressen bita mig i hasorna. Jag blir avbruten både av mina egna tidsbokningar och av andra som ringer eller kliver in i rummet. Arbetsron lyser med sin frånvaro. Jag hinner inte tänka klart mina tankar och jag hinner inte slutföra mina uppgifter. Jag känner stressnivån som en obehaglighet i kroppen.

Jag har bokat en sen lunch med en sympatisk nätverkskollega. Det blir ett skönt och viktigt avbrott, med hyfsat fokus i stunden. Vi diskuterar frågorna som är viktiga, som nu landar på någon annans bord och som spelar roll för framtiden i teamet. Det gör vi alla, spelar roll. Det vi gör, och inte gör, spelar roll. Det är helt enkelt viktigt att vi gör. Jag återvänder till kontoret och försöker fokusera på det som måste bli klart och slutföras. Då ropas det från fikarummet att det är kaffe och fika. Jag går raskt dit, för att bidra med närvaron en kort stund. Ja, det blir överdrivet kort, min tanke lämnar rummet och jag strax därpå. Strax senare hör jag vad skälet till samlingen var - någon fyllde år. Nonchalant hade jag lämnat rummet mitt i firandet, för att jag inte var tillräckligt observant om varför vi firade. Jag fick gratulera sen. Jag svär inombords över min bristande mentala närvaro, just där, just då.

Jag hastar genom dagen. Gör klart, så gott det går. Tittar återkommande på klockan. Packar ihop. Hastar iväg. Går fort genom stan. Dryper av svett. Upptäcker att bilisterna ser på mig i korsningen, som att jag ska gå rakt ut i gatan. Jag stannar. Drar ett djupt andetag. Vrider mig åt ett annan håll, så att det syns att jag inte skall korsa deras väg. Andas. Svettas. Men hinner dit jag ska, till slut. I tid. En konstig lättnad infinner sig i mig när den person jag skall möta är senare än jag.

Paul Hansen ställer ut på Fotografiska i Stockholm Jag har fått ett medlemskort på Fotografiska av mina fantastiska döttrar och jag möter en av dem där för att vi ska ta oss tid att titta på utställningen tillsammans. Just Paul Hansen tillhör en av mina fotograffavoriter, så den utställningen vill jag verkligen se.

Det är många bilder. Extremt många, men förstås inte för många. Bara fler än jag förmår begrunda idag. Det krävs mer tid och lugn av mig, för att hantera alla dessa bilder. Det är en viktig utställning, men den är jobbig, rent fasansfull. Jag kommer att gå tillbaka för att se den igen, ur en annan vinkel. Jag behöver se bilderna, se människorna och vad de sitter i. Jag behöver fundera kring hur jag kan skillnad i min roll, i mitt liv. Var jag än är. Vart jag än går.

Vid en av bilderna frågar han sig varför människor flyr. Ja, det vet han förstås. Och jag också. Det är tydligt.

Paul Hansen har sett med egna ögon varför människor flyr. Han har sett förödelsen, de skadade människorna, smutsen, bristen på mat och vatten, de lösdrivande barnen utan vuxna omkring sig, med mera, med mera. Han har sett mer än många av oss andra och genom en del av alla hans bilder kan vi få del av hans upplevelser. Men, vi kan ändå aldrig riktigt se, aldrig riktigt förstå, för vi lever inte mitt i´t. Vi kan också vända ryggen till och tänka en annan tanke. Det kan inte den som bor mitt i krigets våld, flyktinglägrets fasa eller hungerkatastrofens konsekvenser. Vi, som haft tur i livets lotteri, kan bara vika höger och köpa ett äpple istället för värja oss mot våld och miljökatastrofer.

Paul Hansens bilder berör, men de för mig nära våldets mitt. De gör ont långt in i min själ, men jag är fysiskt oskadd till skillnad från många av människorna som finns på Hansens viktiga och fotografiskt vackra bilder. Deras - många av människorna som han porträtterar -  liv är slagna i svåra spillror, för många av dem har livet dessutom alltid varit sådan. Livet för människor som lever i leran, i fattigdomen, i kriget och i utsattheten blir en absurd normalitet medan jag bara svänger vänster i nästa korsning utan att behöva oroa mig för att livet står på spel. Ja, det gör jag ju ibland, men ställt i relation till världens katastrofer går det förstås inte att hävda att livet verkligen står på spel.

Paul Hansen är en fantastiskt fotograf, en sådan som gör skillnad. Om du har möjlighet att besöka Fotografiska under den närmaste månaden så kan jag verkligen rekommendera ett besök. Ta god tid på dig, när du har klivit in i lokalen. Bilderna förtjänar att betraktas med noggrannhet. De tål att funderas över.

Jag avser att göra det igen.
Alldeles, alldeles snart.
Ja, alldeles strax igen.

A..

Paul Hansen 

 DN 

  Fotografiska 

Vad är civilkurage för dig? Är det viktigt?

Jag läser i Fredsnytt nr 1/2017, Kristna Freds medlemstidning. Det talas civilkurage - om att stå upp när det blåser. I artikeln om Katharina Stark, en av Kristna Fredsrörelsens ickevåldstränare, talas om olika sätt och skäl att vara ickevåldsaktiv och att göra skillnad genom civilkurage. Det finns många sätt, små som stora. Det fina med ickevåld är att var och en kan göra sitt. Man kan ställa sig bredvid den som är utsatt, visa sitt stöd. Man kan uppmärksamma bristerna. Man kan bryta riktningen för den som utsätter, fråga om vägen eller tiden. Man kan vara flera som uppmärksammar och ser, runda och omringa, ta bort från situationen och att bryta hatet genom att se människan, få den att göra annat.

Ja, det är förstås inte lätt att göra rätt i en het situation, men tänk ofta på ickevåld, tala ofta om ickevåld och tala ofta om olika sätt att agera på när/om en situation uppstår. Sprid orden, igen och igen - civilkurage & ickevåld - för dig själv och andra - så kanske det landar rätt när situationen uppkommer. Lär oss att någonannanismen inte är en så smart företeelse.

Vad är civilkurage för dig? Är det viktigt? Varför är det viktigt?

För mig är det viktigt för att jag är en del av världen och därmed också har ansvar för den. Vi, som finns i världen, kan göra den bättre.

A..

Förbättringspotential. Civilkurage. Att göra skillnad.

Vi kan alltid bli bättre, tänker jag, när vi ordar om civilkurage. Sträva. Jag kan bli bättre, även om jag sedan tidigare aktivt har bestämt mig för att verkligen se till att jag inte bara står vid sidan om och betraktar när det hänt något som kräver en annan sorts uppmärksamhet.

Om någon behöver hjälp, så ska vi hjälpa till. Jag ska, när jag kan. Jag ska försöka, när jag ser att det behövs.

När en människa står med en karta och ser ut att inte ha riktig koll, så kan jag fråga om hen behöver hjälp. Det är inte säkert att jag kan hjälpa, men erbjudandet för den som får det kan göra skillnad. Det är viktigt. När någon skadas eller hotas, behöver vi stanna till och visa att vi bryr oss om. Hjälper. Det är viktigt. När vi ser att någon gjort fel mot någon eller något, behöver vi bistår. Ja, vi behöver bistå båda parterna, eftersom båda parterna behöver hjälp. Vi behöver i ett kort och tillfälligt läge med flera "stridande" inblandade inte ta ställning i en sak, men vi behöver ta ställning för människorna.  I en bilolycka till exempel, behöver vi objektivt hjälpa oavsett vem som hade rätt eller fel. Båda är sannolikt chockade, tror att de har gjort rätt, och behöver få över sig i det läget att de är "skyldiga". De behöver stöd, hjälp att summera situationen och bevis från båda sidor. De behöver kanske skrivhjälp, fotohjälp eller lugnandehjälp. Eller kanske skydd från någons aggressivitet. Eller vård för en skada, eller bara värme och omsorg från en annan människas själ. Eller kanske en filt och en stol.

Ja, vad nu hjälpen består i, så behöver den finnas. Från någon. Frågan är ofta vem denne någon är. Vi, och för mig jag, har det ansvaret, tänker jag. Vi, jag, kan inte bara stå vid sidan om och tro att någon är någon annan. Någonannanismen är inte en fungerande strategi för bra hjälp till en sakfråga eller hjälp till en person.

Häromåret blev jag vittne till en bilolycka. Jag tog min roll. Det kändes bra och viktigt. Jag och min vän blev en annan gång vittne till en annan bilolycka. Vi tog vår roll. Det kändes bra och viktigt. Igår blev jag vittne till en parkeringshändelse. Jag tog min roll. Det kändes bra och viktigt. Ja, det finns tillfällen när andra varit före och jag fått lämna platsen. Det är också viktigt att kunna göra. Lämna, för att inte vara i vägen, när vi inte har en särskild uppgift. Rätt uppgift vid rätt tid, i syfte att göra mer. Men, vi måste se att någon tar rollen.

Förbättringspotential. Civilkurage. Att göra skillnad. - Det är viktiga poänger.

Och att börja själv.

A..