Resolution 1820 (2008)

FN.s resolution 1325 kom år 2000 och rör kvinnors medverkan i fredsförhandlingar, på alla nivåer.

Kvinnor, fred och säkerhet utgår inte ifrån att kvinnor skall ha det bättre i krig - utgångspunkten är frånvaro av krig. Jag har tidigare skrivit om resolution 1325 och operation 1325, t ex här;

• http://anettegrinde.blogspot.se/2015/11/operation-1325-resolution-1325.html

• http://anettegrinde.blogspot.se/2015/11/grejen-med-resolution-1325-kvinnor-fred.html

Den handlar alltså om kvinnors medverkan i fredsförhandlingar. Detta är fortfarande en fråga som kan förbättras. Kvinnor finns inte med i det förebyggande arbetet, i de löpande förhandlingarna eller i efterarbetet. Kvinnor drabbas hårt av krigen och det är av stor viktig att de finns med i samtalen och i det faktiska arbetet för freden.

FN.s resolution 1820 (2008) fokuserar på det sexuella våldet. Sexuellt våld rör frågan om internationell fred och säkerhet. Resolutionen säger bl a att våldtäkt och annat sexuellt våld skall utgöra krigsbrott och brott mot mänskligheten (1). En viktig fråga i resolutionen är att det sexuella våldet inte får lämnas utan åtgärd, utan straff. Det är viktigt att länder och ledning har funktioner som gör att brottslingarna straffas. Resolutionen betonar vikten av att amnesti inte beviljas för sexualiserat våld i fredsförhandlingar och att förövare måste ställas inför rätta (5).

FNs säkerhetsråd antog i september 2009 också resolution 1888. Resolutionen bygger på tidigare säkerhetsrådsresolutioner 1325 (2000) och 1820 (2008) och innebär bl a att generalsekreteraren skall utse en särskild representant som skall leda och koordinera arbetet för att få slut på det sexuella våldet under och efter konflikter. I februari 2010 utnämnde FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon Margot Wallström till sin särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Wallströms uppgift var att driva genomförandet av FN-resolutionen 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter framåt (2). Det torde vara en uppgift som tar lång tid, men är oerhört viktig att hålla uppmärksamhet på. Steg i rätt riktning kan tyckas vara glädjande, men de små stegen är också skrämmande. Varför händer det inte mer? Varför blir inte konsekvenserna tydligare för de som driver förtrycket?

A..

1) Grejen med Resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet (IKFF)
2) Margot Wallström (wikipedia)
3) Säkerhetspolitik om kvinnor i konflikter
4) Sida om konfliktlösning, fred och säkerhet
5) Operation 1325 om resolution 1820 + resolutionen

Resolution 1325; en resolution för fred.

Resolution 1325; en resolution om fred. Den lilla boken, som ser ut att sakna det viktiga isbn-numret, har skrivits av Operation 1325 under 2008. Syftet är att göra innehållet i resolution 1325 mer tillgängligt för en bredare allmänhet. Jag har läst och skrivit om resolutionen tidigare, men det hindrar inte att jag vill läsa och skriva om den igen. Frågorna - fred, kvinnor och säkerhet - är viktiga och inte på något sätt färdiga, vare sig hos mig eller i världen. De behöver begrundas och ses igen, från såväl gamla som nya håll. Resolutionen kom år 2000 och den är ännu inte allmänt känd. Den är inte heller tillräckligt implementerad i världens alla länder. Det är en lång väg kvar att vandra här.

Boken inleder med att resonera kring begrepp som t ex genus, könstillhörighet, könsroller, jämställdhet och kvotering. Begreppen är viktiga och diskussionen samtidigt absurd. Det är tragiskt att vi skall behöva, att det är nödvändigt att, lägga så mycket tid och kraft på att beskriva hur vi är, när och varför. Istället för att bara se till att det blir - tryggt, säkert och rättvist för alla. Det är också outsägligt tragiskt att veta att väldigt många kvinnor, ja, män också men huvudsakligen kvinnor, utsätts för extremt mycket våld i sina liv och att detta våld växer lavinartat inför och i konflikter. Förövarna skall hålla ansvariga (enligt resolutionen 1325 (2000) och 1820 (2008)). Allt detta våld måste ses och uppmärksammas, inte döljas som en lokal sedvänja som vi inte har att göra med. Man kan, återigen, fråga sig; varför tar det sådan tid att få bort våldet? Varför tar det sådan tid att skapa jämställdhet mellan könen? Varför används våldet mot kvinnorna som strategiska vapen? Var finns medmänskligheten - vart tar den vägen när våldet eskalerar?

Resolution 1325 talar om fred, kvinnor och säkerhet. Den bygger på de delar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten som tillförsäkrar flickor och kvinnor sina rättigheter under konflikter och den talar om kvinnors medverkan i fredsprocesser. Kvinnorna skall vara med i dessa, alla, fredsprocesser. Deras medverkan är viktig, för freden och för hållbarheten i freden.

Att vara med inkluderar såklart inte bara att vara med. Den inkluderar att vara invald, att få tala, att lyssnas på, att tas hänsyn till och att frågorna tas som viktiga. Det inkluderar att hänsyn tas till alla de frågor som är viktiga för kvinnor och flickor, liksom för män, pojkar och familjer - för samhällets väl, helt enkelt. Även om det ofta visar sig att det inte är enkelt eftersom vi är olika och har olika preferenser och bedömningsgrunder. Rättvisa är, ur något mått, subjektivt men behöver ändå begrundas objektivt. Rättvisa och säkerhet för alla är onekligen bäst, där makt, tillgångar, resursfördelning, mat, arbete, trygghet, säkerhet, skolgång, frånvaro av våld och vapen är exempel på frågor som måste begrundas och fungera. Kvinnors deltagande och deras aktiva medverkan i freden är oerhört viktig.

Resolution 1325 understryker kvinnors roll i konfliktförebyggande arbete, fredsbyggande och i konfliktlösning. De skall medverka, vara en aktiv del i, fredsarbetet på alla nivåer och i alla situationer. Det måste vi alla vara medvetna om. Frågorna och kvinnorna måste finnas hos tjänstemän, makthavare, politiker, biståndsgivare och andra berörda parter.

Krigets lagar understryker att de civila skall skyddas. Där finns ofta kvinnor och barn, företrädesvis flickor, eftersom pojkar ofta tvingas ut i strid. Kvinnorna får andra roller, än de de har i vardagen. Krig och konflikter skapar oerhört mycket mer våld, både innan och under konflikterna. Detta våld träffar ofta kvinnorna, ofta också som sexualiserat våld. Straffrihet från detta våld, som växer och som används strategiskt av de stridande parterna, måste ta slut. De skyldiga måste straffas för dessa handlingar. Detta framgår också av resolution 1325.

Det är så märkligt att människors behov inte tas om hand, att krigen får söndra som de gör. Det är så märkligt att maktens män leder krigen, en god bit in i 2000-talet, så att livet och människornas liv ses som inget alls. I krigen är kampen över makten viktigare än den civila befolkningens och landets väl. Har mänskligheten inte lärt sig mer av historien?

Varför bättrar vi - mänskligheten - oss inte?

A..

Flicka.

Operation 1325.

Wikipedia om resolutionen.

Boken kan - hoppas jag - beställas här.

Mer om Resolution 1325 i denna blogg - här!

Operation 1325 - resolution 1325

Operation 1325 är en paraplyorganisation med följande medlemmar (enligt deras hemsida idag);

UN Women Sverige
Kvinnor för fred (KFF)
Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK)
Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor (RIFFI)
Svenska Kvinnors vänsterförbund (SKV)
Sveriges Kvinnolobby

Organisationerna bildade Operation 1325 år 2003 och utser var för sig sin andel av ledamöterna, utifrån intresse och tillgängliga medlemmar, och föreslår dessa till Operation 1325s valberedning. Denna föreslår dessa människor till Operation 1325s årsmöte. Valberedningen har därför, utifrån tillsättningen av ledamöter med detta förhållningssätt, små möjligheter att forma styrelsen utifrån behövliga kompetenser. Det blir vad det blir, helt enkelt. Det är såklart en brist.

Personalmässigt består Operation 1325 just nu av en kanslichef, en projektledare och två praktikanter. Häromåret bestod personalstyrkan av en generalsekreterare, två projektledare, en informatör, en ekonom och två praktikanter. Styrkan har krympt, sålunda. Man har minskat mängden kunskap i organisationen, sänkt sig till en mindre organisation. Siktat lägre, helt enkelt. Det är synd, eftersom frågan är viktig.

Organisationen utbildar i resolution 1325-frågor, huvudsakligen utomlands men möjligen också till myndigheter inom Sverige (t ex polisen). Operation 1325 har ingen utbildning som vänder sig till privatpersoner i Sverige. Organisationen strävar inte heller efter att spridda kunskap om sig och om resolutionen i Sverige, varför de t ex inte informerar i skolor eller civilsamhällesorganisationer (NGOs) som möter unga vuxna här. De engagerar inte heller volontärer, i syfte att sprida ordet om resolutionens budskap. Tyvärr, har jag alltid tänkt om detta. Vi behöver fler som engagerar sig för fredsfrågorna.

Resolution 1325, som rör frågor om kvinnor, fred och säkerhet, och nationella handlingsplaner kopplade till resolutionen är frågor som berör hos organisationen. Det är detta de talar och utbildar om, helt enkelt.

Resolution 1325 pekar på att kvinnor skall finnas med i alla fredsprocesser, på alla nivåer. Den pekar också på förskräckelsen med våldet mot kvinnor i konflikterna, där övergrepp och våldtäkter används som ett sätt att utöva krigföring. Ett förskräckligt vapen, helt enkelt, som inte är i sin ordning. Resolutionen berättar att det inte är ok och att vi, FN, världens folk och världens länder, har ett ansvar att se till att vi gör något åt det. Resolution 1325 uppmärksammar oss, ur något perspektiv, på att också kvinnor finns, att de har särskilda behov som också har betydelse för freden. De - vi - måste alltså finnas med i bilden, tillåtas bidra och lyssnas på.

Det är alltså viktigt att vi fångar frågan - kvinnors existens och kvinnors medverkan. Den rör världens och fredens väl.

A..

Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet

IKFF, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, har gjort en skrift om resolution 1325; Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet. Den handlar om FN-resolutionen som kom år 2000.  Varje skrift, artikel och inlägg i debatten som förtydligar en viktig resolution är bra.

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella fredsorganisationen Women’s International League för Peace and Freedom (WILPF). Det unika för IKFF är, enligt organisationen själv, att vi som fredsorganisation arbetar för att öka kvinnors makt och politiska deltagande i allt beslutsfattande som rör fred, säkerhet och nedrustning.

IKFF Sverige är en medlemsbaserad organisation. Organisationens högsta beslutande organ är den nationella kongressen som möts vartannat år. Där utser kretsrepresentanterna en nationell styrelse som har till ansvar att styra organisationen åren mellan kongress. På kongressen antas även en strategisk plan som ligger till grund för styrelsens och kansliets arbete. Styrelsen fastställer inom sig ett arbetsutskott som sammanträder oftare än styrelsen. IKFF:s kansli, med bas i Stockholm, drivs av en generalsekreterare med personal. Regelbunden kontakt förs med den nationella styrelsen och dess arbetsutskott.

IKFF var en av de drivande krafterna när FN: s säkerhetsråd år 2000 antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Denna historiska resolution är den första någonsin som fokuserar på kvinnors deltagande i arbetet för att förebygga och lösa krig och konflikter. Den är också unik givet att det civila samhället aldrig tidigare har legat bakom en resolution från FN:s säkerhetsråd.

IKFF har idag rådgivande status vid FN: s organ ECOSOC, UNCTAD, UNESCO, FAO, ILO och UNICEF.

En central fråga som rör kvinnor, fred och säkerhet är att FN och dess medlemsstater är skyldiga att arbeta för att öka kvinnor deltagande i konfliktförebyggande, fredsbyggande och återuppbyggnadsarbete med anledning av/i anslutning till konflikter. Det är också mycket viktigt att stärka arbetet för kvinnors säkerhet i väpnade konflikter. Resolution 1325 talar om detta och strävar efter bättring. Vi, världens folk, har fortfarande en god bit kvar att vandra i denna fråga. Kvinnor är inte med på samma sätt som män i fredsprocesserna och det är inte självklart att världens alla stater ser frågan som viktig. Kvinnor - som representerar hälften av världens befolkning - lämnas utanför och får inte ge sin syn på sakfrågorna. Resolutionen säger att även dessa, kvinnorna, skall vara delaktiga i förhandlingar och beslutsprocesser, och då i alla nivåer av dessa.

I Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet, under avsnittet om krig & genus, står t ex att läsa; På grund av det militära perspektivets starka dominans utesluts ofta kvinnor, och de som vill föra fram en annan typ av konfliktlösning. Deras erfarenheter och perspektiv får inte utrymme, de ses som naiva eller irrelevanta. Lösningar som vill bredda synen på vad säkerhet innebär blir ignorerade. Vi fastnar därmed i ett våldshjul och agerar försent, med militära medel, istället för att lägga fokus och resurser på att förebygga konflikter.

Kvinnor bär på andra erfarenheter än männen, de ser livet och dess frågor från andra håll. De har ofta andra uppgifter än männen och de utsätts ofta för en typ av våld som skapar omåttliga sår. De känner till krig och konflikter ur andra perspektiv än männen och måste därför också få möjligheten att bidra till att lösa konflikterna innan de utvecklas till krig. De utgör därtill 50% av världens befolkning och behöver representeras också med den utgångspunkten.

Vi behöver hitta andra vägar till fred, sådana där ökad militarisering inte ligger i som prioritet utan där istället försoning och konfliktlösning står på agendan. Fredsförhandlingarna måste inkludera kvinnorna. De måste också inkluderas i arbete för att förebygga och förhindra konflikter, liksom naturligtvis även i det arbete som måste ske efter en konflikt. Om syftet är hållbar fred, måste alla de olika kategorier som påverkas av konflikten och freden involveras. Där ingår kvinnorna, helt utan tvekan.

Krig och väpnade konflikter skapar oerhört mycket våld. De kan inte göras säkra, för någon. Det enda sättet att öka säkerheten är att förebygga konflikterna, så att de inte inträffar eller kan förhindras innan de går överstyr. I det arbetet måste också kvinnorna finnas. Resolutionen handlar om att stoppa krig. För att göra detta behöver alla medlemsländer fundera kring sina roller i fredsarbetet, däri ligger t ex att upprätta en nationell handlingsplan för arbetet med resolution 1325 i just deras land. En sådan plan bör alltså finnas i världens alla länder. Detta är viktigt, för att kunna ta resolutionen (och andra resolutioner) på allvar. Varje land behöver sålunda begrunda sin del av/i världens konflikter - och hur de kan bidra till bättring.

Vapen och ökad militarisering kan inte lösa konflikter. De höjer rädslan och det höjer graden av våld i samhället. Fred och försoning måste hittas på andra sätt.

IKFF arbetar för detta, för fredlig fred och mindre våld, alltså. Svenska Freds och skiljedomsföreningen gör det också. Och Kristna Freds. Ja, det finns många fler som gör det, förstås. Vi borde alla vara med i minst en sådan förening, för bistånd i arbetet med att alltid leva i fred.

Ja, inte bara som medlem, förstås. Utan också för att lära oss mer och för att bidra med ord, tankar och handling i de frågor som ger oss en bättre, mer fredlig, värld.

A..

En enad styrka vandrar mot samma mål ....

FNs resolution 1325 antogs år 2000, där kvinnor, fred och säkerhet ligger i fokus. Som en följd av resolutionen bildades, år 2003, Operation 1325. Dess syfte är helt enkelt att förverkliga resolutionen. Operation 1325 är en svensk förening, en paraplyorganisation, som idag har sex medlemmar. Medlemmarna består av organisationer, som i sin tur omsluter mer än 8000 medlemmar. De sex medlemmarna är; IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet), KFF (Kvinnor för Fred), UN Women Sverige, RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningar För Invandrarkvinnor), SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd) och SKV (Svenska kvinnors Vänsterförbund). 

Operation 1325 samarbetar också med Sveriges Kvinnolobby, som är adjungerad till styrelsen. Sammantaget består paraplyorganisationen därmed av ett stort antal medlemmar genom de aktiva kvinnoorganisationer som ingår i föreningen. Varje organisation har också frågan som sin egen, även om de gemensamt driver frågan genom paraplyorganisationen. Det ena utesluter inte det andra.

Fokus i FNs resolution 1325 är kvinnor, fred och säkerhet. För att åstadkomma en hållbar fred och säkerhet i världens konfliktområden krävs kvinnors medverkan. Genom resolutionen uppmärksammas detta, men ställer inte absoluta krav. Det finns heller inga specifika sanktioner om resolutionen inte följs. Mer än ett allmänt åtlöje när det inte görs. För visst är det förfärande fånigt, att den inte är genomförd med hull och hår?

Säkerhetsrådet uppmanar enträget medlemsstaterna att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter.

Ja, kvinnorna skall vara med i alla beslutsnivåer. För hållbar fred krävs att hela befolkningen är representerad. Att man låter alla komma till tals. Och att man ser de olika gruppernas förutsättningar och behov. Och skapar fred, säkerhet och trygghet för alla. Det kan inte göras om alla inte är med.

Säkerhetsrådet understryker att alla stater är skyldiga att avskaffa strafflöshet och att lagföra alla personer som anklagas för folkmord, brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelsen, däribland brott som sammanhänger med sexuellt och annat våld mot kvinnor och flickor, och betonar i detta hänseende nödvändigheten av att, där så är möjligt, undanta dessa brott från amnesti.

Ja, våld mot kvinnor är inte i sin ordning. Aldrig. Våld mot kvinnor, barn och familjer för att söndra i samhället är inte i sin ordning. Det är inte i sin ordning oavsett skäl. Att använda våld mot kvinnor och barn i krig eller av andra skäl, är något av det fegaste och mest fruktansvärda man kan göra. Det är förundrande att män, ja, i huvudsak män, tar till detta grepp. Det är också förundrande att de i många fall inte straffas och att ledningen medverkar till att straffrihet råder.

När människor träter är det av stor vikt att de ser andra som unika individer, med rätt till liv och säkerhet. När kriget, frustrationen och rädslan tränger in i människornas vardag förändras deras sinnen. Våldsamheterna eskalerar. Den grundläggande moralen flyttar sina gränser. De blir något annat. Då är det viktigt att det finns människor omkring som behåller gränserna. Som låter de juridiska skyddsmurarna vara synliga och berätta inom vilka gränser vi får röra oss.

En enad styrka - män och kvinnor, sida vid sida - behöver vandra mot samma mål. Där fred råder och där säkerhet för alla är målsättningen. I varje forum måste alla - män och kvinnor - vara representerade. Annars kan vi inte nå dithän. Vi måste se allas sidor, män och kvinnor, unga och gamla. Vi måste se, respektera och arbeta för varandras väl. Inte bara mitt. Eller ditt. Utan för allas väl.

Operation 1325 består av en enad styrka. Kvinnorna i medlemsorganisationerna har enats om att arbeta för allas väl. De längtar till den stund är kommen när alla andra vill så också. De arbetar aktivt för att vi skall nå dithän.

För att fred och säkerhet skall vara möjligt krävs kvinnors medverkan i samtliga beslutsforum som talar om fred och om förebyggande av konflikter. Före, mitt i krisen och i efterarbetet. Så ja, det är dit vi är på väg. Som en enad styrka.

A..

• Operation 1325.
• IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet),
• KFF (Kvinnor för Fred),
• UN Women Sverige,
• RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningar För Invandrarkvinnor),
• SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd)
• SKV (Svenska kvinnors Vänsterförbund). 
• Sveriges Kvinnolobby
  

• Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Knuff bloggar. 

Det löser sig säkert ...

Det löser sig säkert - heter civila samhällets skuggberedning till försvarsberedningen, skriven 2013. Du hittar den på IKFFs hemsida (IKFF.se)

I dokumentet återfinns reaktioner från några av de civila samhällets aktörer. Medverkande är; Civilförsvarsförbundet, Diakonia, Greenpeace, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Kristna Fredsrörelsen, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, Svenska Läkare mot Kärnvapen, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och Östgruppen.  IKFF, som ansvarar för skriften i stort, skriver att de även fortsättningsvis kommer att arbeta för att det civila samhällets röst finns med i debatten. - Det känns, för mig, viktigt och bra. Jag hör att de talar om viktiga frågor.

Civilförsvarsförbundet inleder med det viktiga observandumet att medborgarnas kraft måste tas tillvara när den framtida försvarpolitiken formas. De noterar också att svenskarnas egna krishanteringsförmåga tunnas ut med anledning av den kraftigt minskade försvarsutbildningen (värnplikten). Hur är allmänheten förberedd på allmänna och svåra kriser? Ja, det känns om en relevant fråga. Kommer vi alla att stå handfallna vid en samhällskris? Nej, sannolikt inte alla - men ändå väldigt många. Hur utbildas vi till att inte stå handfallna? För mig är det skrämmande läsning att vi bara skall lita till vad myndigheterna skall göra. Civilförsvarsförbundet lyfter fram vikten av medvetna, informerade och förberedda medborgare som grund för samhällets styrka, förutom det allmännas insats. Låt oss tillsammans insistera på detta - som i utbildning för ett medvetnare och kunnigare folk som också kan ta hand om sig själva och sina medmänniskor i tider av kris.

I skriften ordar Greenpeace om kärnkraften. Deras insikter kring säkerheten bör ge anledning till allvarlig reflektion i försvarsberedningen. Varför skall människors liv och hälsa äventyras för produktion av el? Skall vi inte hellre lägga våra resurser på sådant som inte är livsfarligt - och som är näst intill omöjligt ur ett säkerhetsperspektiv?

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) påpekar, igen och igen, att mansdominansen och exkluderingen av kvinnor är ett hot mot fred och säkerhet i världen. Fredsarbetet blir ohållbart utan ett jämställt deltagande. Kvinnors deltagande i fredsprocesserna - före, under och efter konflikter - är en nödvändighet. IKFF betonar vikten av arbetet med resolution 1325 och där inte bara ur ett smalt perspektiv. Resolution 1325 "skall inte förstås som en resolution om att göra krig säkrare för kvinnor. Det är en fredsresolution som reflekterar en insikt om att världen behöver jämställt konfliktförebyggande fredsarbete och att freden och säkerheten uteblir så länge detta inte sker."  IKFF avslutar med det viktiga budskapet - "En kommande process om en ny svensk handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet bör ta sin utgångspunkt i en bred diskussion, med brett ägandeskap. Strategier för att driva fram reformer kring konfliktförebyggande och kvinnors civila fredspolitiska deltagande bör stå i fokus."

Kristna Fredsrörelsen talar om att skydda utan vapen. De påtalar särskilt att konsekvensen av att vistas nära beväpnade personer ökar risken för att hamna i skottlinjen och att det för civilbefolkningen i konfliktområden medför en stor otrygghet när beväpnade män, kvinnor och barn finns i deras närhet.

En metod som Kristna Fredsrörelsen med framgång använder sig av - och förordar - är internationell medföljning. Det är en metod för att skydda civilbefolkningen utan att ta till vapen eller våld. Uppmärksamheten, närvaron och engagemanget minskar risken för övergrepp vid medföljning. Livet blir lättare att leva för de som utsätts för hot, när någon uppmärksammar dem, står vid deras sida och rapporeterar övergrepp och hot. Det är ett viktigt och tillförande fredsengagemang - utan inslag av våld och kränkningar. Kristna Fredsrörelsen rekommendationer utgår ifrån att civila utgör en majoritet av offren i väpnade konflikter. De måste därför beredas större utrymme för hur konflikter hanteras. Kristna Fredsrörelser vill bl a se att Sverige inleder en process för att gå från militär till civil krishantering. - Det ter sig, i mina ögon, alldeles självklart att de civila organisationerna och civilbefolkningen skall vara delaktiga i denna process.

Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund talar på temat att motverka våld och rättsosäkerhet. Våldet upphör inte förrän förövaren slutar slå. De flesta våldshandlingar begås av män, men det är också en säkerhetsrisk att vara en man. De är mer våldsutsatta än kvinnor. Ojämställdhet och våld är starkt förknippat tillsammans och barn som utsätts för våld eller bevittnar våld tar det ofta vidare i nästa led. Det är viktigt att förebygga att våldet upprepar sig. Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund talar också om det sexuella våldet. Det krävs här en förändrad lagstiftning och utbildning inom rättsväsendet i fördomar, attityder och värderingar kring sexuellt våld. Det är mycket svårt för den utsatte att få rätt och det är mycket lätt för förövaren att komma undan med det våld den utövar. - Det är helt oacceptabelt i ett land där vi månar om trygghet och rätt till alla de mänskliga rättigheterna.

Svenska läkare mot kärnvapen ordar starkt mot kärnvapen. De talar om riskerna, om skadorna, om de humanitära konsekvenserna och om vikten av att avskaffa dessa vapen. Ett förbud mot kärnvapen, likande det som finns mot landminor och klusterbomber, är en absolut målsättning. - När jag läser deras konsekvenser förvånar det mig mycket stort att världens ledare så starkt månar om sitt eget, istället för världens och människornas väl. Ja, att arbeta för en kärnvapenfri värld måste vara ett absolut måste. De konsekvenser Svenska läkare mot kärnvapen beskriver kan inte någon vilja att de blir verklighet. Låt oss förhindra detta genom att göra vår värld kärnvapenfri.

Östgruppen verkar för demokrati och mänskliga rättigheter i Östeuropa. De talar för säkerhetsgemenskap som intressant motsats till militär styrka och avskräckning. Varaktig och stabil säkerhet bör alltså inriktas på att främja framväxen av säkerhetsgemenskap mellan öst och väst, vilket avser en relation där krig betraktas som en utesluten metod för att lösa konflikter. Relationen kännetecknas av frånvaro av militära rustningar och krigsförberedelser och istället läggs fokus t ex på demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning, internationellt samarbete och nedrustning. Östgruppen förordar sålunda en aktiv politik, syftande att inlemma Ryssland i en alleuropeisk säkerhetsgemenskap baserad på demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Fred och säkerhet står högt på vår -  allas - agenda. Kvinnors medverkan i beslutsprocesserna, information och beredskap hos de civila organisationerna och hos medborgarna, vårt allas klimatansvar, avveckling av kärnkraften, civil krishantering, avveckling av vapenindustrin, information och utbildning kring våld och övergrepp för att stoppa våldsspiralerna, ickevåldsmetoder, förbud mot kärnvapen och en säkerhetsgemenskap med världens länder är några av de många viktiga reflektionspunkter som finns i detta dokument. Det löser sig säkert till det bästa, om riksdagen och dess försvarsberedning nogsamt lyssnar på det civila samhällets alla bidrag till debatten och tar hänsyn till den viktiga information kring fred och säkerhet de delar med sig från i sin stora kunskapsbas.

Fred. Frihet. Säkerhet. Tillit.
Utan vapen & våld.
För en fredlig värld.

Anette Grinde

Länkar & sån´t. *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * ISSUU. *  Dagens Arena. * Globalportalen. *  MyNewsDesk. * Fria Tidningen.
 

FN.s resolution 1325 ...

Kvinnor har i många år verkat för fred. Men de har sällan fått vara med där de har kunnat bidra till att förebygga krig. De har heller inte fått vara med i de viktiga officiella fredsförhandlingarna. Det har skapats ändrade förutsättningar för att detta nu skall ske - och vi hoppas att det blir bättre och bättre för var dag som går, i detta hänseende.

FN.s resolution 1325 ger kvinnorna möjlighet att delta. Den är en väg in i den viktiga delaktigheten. Den som gör att freden blir mer hållbar. Resolutionen uppmärksammar också det sexuella våldet i konflikter. Kvinnor har i en central roll för att hålla ihop familjer och samhällen. Våldtäkter och sexuellt våld riktas därför i hög grad mot kvinnorna som ett effektivt vapen i krig. Det är oerhört viktigt att detta kommer till ett slut.

Säkerhetsrådet uppmanar enträget medlemsstaterna att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter.

Säkerhetsrådet uppmanar enträget generalsekreteraren att tillsätta flera kvinnor som särskilda ombud och utsända för att tjäna som medlare och uppmanar därför medlemsstaterna att anmäla kandidater till generalsekreteraren för att införas i en förteckning som skall aktualiseras fortlöpande.

Säkerhetsrådet uppmanar vidare generalsekreteraren att sträva efter att utveckla kvinnornas roll och bidrag till Förenta nationernas insatser på fältet, särskilt som militära observatörer, civil polis samt experter i fråga om mänskliga rättigheter och humanitära insatser.

Säkerhetsrådet uppmanar alla parter i väpnade konflikter att vidta särskilda åtgärder för att skydda kvinnor och flickor mot sexuellt våld, särskilt våldtäkt och andra former av sexuellt utnyttjande och alla andra former av våld i situationer av väpnad konflikt.

Ja, det finns också många fler uppmaningar i resolution 1325. Den är viktig och kräver påminnelse och uppmärksamhet för att fås med i alla led. Kvinnors roll i fredsförhandlingar påverkar slutresultatet till det bättre eftersom även kvinnors aspekter på fredsfrågor påverkar riktningen. Det är kvinnor och män som tillsammans skall leva med resultatet - då är det självklart att både kvinnor och män skall påverka vägen dit.

Ansvaret att genomföra resolution 1325 ligger på alla berörda parter. FN, medlemsstaterna och det civila samhället - var för sig och tillsammans - måste aktivt arbeta för att kvinnornas rättigheter tas till vara, för att de skall komma hela samhället till del.

Anette

* Läs också mer om Operation 1325 - en organisation i Sverige som arbetar för kvinnors väl och för resolutionens införande i alla led. Utbildning & information spelar roll. 

Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om  Resolution 1325 - FN - kvinnors roll i konflikter - Bloggare om ickevåld - ...

Nobels fredspris 2011.

Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, fredsivrare (Liberia) Leymah Gbowee samt journalist/människorättsaktivist (Jemen) Tawakkul Karman får dela på Nobels Fredspris 2011.

The Norwegian Nobel Committee has decided

that the Nobel Peace Prize for 2011 is to be divided

in three equal parts between

Ellen Johnson Sirleaf,

Leymah Gbowee and

Tawakkul Karman for

their non-violent struggle for the safety of women

and for women’s rights to full participation in peace-building work.

We cannot achieve democracy and lasting peace

in the world unless women

obtain the same opportunities

as men

to influence

developments at all levels of society.

In October 2000,

the UN Security Council adopted Resolution 1325.

The resolution for the first time made violence

against women

in armed conflict an international security issue.

It underlined the need for women

to become participants

on an equal footing with men

in peace processes and

in peace work

in general.

Ellen Johnson Sirleaf is Africa’s first democratically elected female president. Since her inauguration in 2006, she has contributed to securing peace in Liberia, to promoting economic and social development, and to strengthening the position of women.

Leymah Gbowee mobilized and organized women across ethnic and religious dividing lines to bring an end to the long war in Liberia, and to ensure women’s participation in elections. She has since worked to enhance the influence of women in West Africa during and after war.

In the most trying circumstances, both before and during the "Arab spring", Tawakkul Karman has played a leading part in the struggle for women’s rights and for democracy and peace in Yemen.

It is the Norwegian Nobel Committee’s hope that the prize to Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee and Tawakkul Karman will help to bring an end to the suppression of women that still occurs in many countries, and to realise the great potential for democracy and peace that women can represent.

Uttalande av Nobels Fredspriskommitté - Oslo 7 oktober 2011 - publicerat på Fredsprisets hemsida.

Jag gläds åt dessa kvinnornas fredsarbete. Och att de har uppmärksammats för sitt arbete med detta pris. Jag gläds åt allt som de har gjort för de sinas väl - de sina i betydelsen vi alla. Och åt deras ihärdighet i fredsarbetet som har skapat mer och mycket för så många. Jag hoppas att de skapar än mer för familjer, kvinnor, barn och män i framtiden - av dem själva och av oss alla som inspireras av deras spår. Små och stora steg - tillsammans med familjer, kvinnor, barn och män. Världen över.

Jag hoppas och tror också att det skall påverka arbetet i fredssorganisationer i deras tålmodiga arbete för fred och frihet i olika delar av världen.

Frid.

Anette Grinde

   .. .. ..

DN. Kyrkans Tidning. Operation 1325. Sveriges Radio. Dn. Dn.

 Nobels Fredspris. Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd. Rebella. Seappi.

Genus & försvar....

Rikets säkerhet och folkets bästa måste stå i centrum för varje minister. I detta ingår t ex att ta hänsyn till jämställdhet & genusfrågor i alla led. Om detta kräver ändrade krav på soldaternas fysiska duglighet för att få fler kvinnliga värnpliktiga till försvaret, är detta en väg att gå - om det finns andra sätt kan de användas också.

´

På varje uppgift krävs alltid rätt förutsättningar och rätt kompetens. På varje uppgift krävs dock inte bara sådan muskelmassa som i huvudsak män bär.

´

Anette Grinde

Christian Carlsson - replikerar ... juni 2008

... min tidigare kommentar... juni 2008

på Carlsson & Dywiks debattartikel.... maj 2008

Försvarspolitik som genusprojekt......

I Kristdemokraten nr 19 – 9 maj 2008 – står att läsa en artikel som skrivits av Christopher Dywik och Christian Carlsson. Rubriken är ”Försvarspolitiken får inte bli genusprojekt”, och texten går i samma spår.

Jag ställer mig frågan – Är försvarspolitik, och värnpliktstjänsgöring, bara muskelmassa?

Jag ber att få uppmärksamma Dywik och Carlsson på ett faktum att världens befolkning består av två kön. Män, och kvinnor. Ungefär hälften av varje. Varje ”sort” tillför olika kvaliteter och har lika stor rätt, och skyldighet, att medverka i samhällets åtaganden. I detta ingår t ex försvar och fredsarbete.

Självklart skall kvinnor vara med i försvaret och i fredsarbetet. Och självklart skall kvinnors medverkan formas efter hur kvinnor är konstruerade, precis som arbetet nu i huvudsak formats efter hur männen är konstruerade.

Muskelmassan kan tillföra, ja. Men - kanske finns det fler tillgångar, som tillför andra värden i en värld bestående av flera ”sorter”?

Får jag rekommendera en FN-resolution för läsning till landets alla kvinnor och män? Du finner den lätt på nätet – sök bara efter 1325.

Resolutionen heter; United Nations Security Council Resolution 1325.

Kanske skapar den en ny tanke även hos dig.

Anette Grinde

Fredsagent 1325 - Casparsson Ingelstam Tötterman Andorff

Jag har läst en god liten bok.
Den fyller mig med glädje, frustration, inspiration, sorg – och också en stark vilja att flytta fokus. Till fredsfrågor, i vardag, nära och långt borta. Till Aktiv Aktivitet – inom Aktivt Ickevåld, och fred.

Boken heter Fredsagent 1325. Den bör sättas i varje persons hand, precis som gjordes häromåret med boken – Om det skall vi berätta - om förintelsen.

Fredsagent 1325 är skriven av Anne Casparsson, Margareta Ingelstam och Petra Tötterman Andorff. Boken har kommit till på initiativ av Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd inom ramen för nätverket Operation 1325. Boken har producerats med stöd från Utrikesdepartementet.

I Fredagent 1325 finner jag ord om tankar och aktiv handling kring Fred och Fredsarbete. Den berättar om kvinnors arbete, deras målmedvetenhet och strävan – deras vilja att vara delaktiga, att skapa rätt. Rätt, som i möjlighet och skyldighet, för kvinnorna att medverka och för staternas, världens, skyldighet att se till att kvinnorna finns med i påverkans- och beslutsproceserna.

En viktig del i sammanhanget är utbildning. För män, för att inte negligera kvinnorna, och för att se mervärdet i kvinnornas medverkan. För kvinnor, för att lära sig mer om t ex mänskliga rättigheter, möten med politiker och andra makthavare, och för att se vikten av att både kvinnor och män medverkar.

I boken möts vi t ex av tankar som – Vad blir vi när vi prövar vår människosyn, våra egenskaper och förutsättningar, våra värderingar? Vi lär oss se att vi aktivt kan påverka och förändra vår egen bild, liksom även andras bild av vår omvärld. Inte med våld eller krockande hårda konflikter, utan med tanke och omsorg – med analys, för en kreativ och konstruktiv bearbetning av meningsskiljaktigheterna.

Boken tillför och föder nya tankar. Varvandet av ämnen, intervjuer och organisationer ger en tilltalande bredd. Unga och gamla, levande och döda – kämpar för Fred, Kärlek och Icke Våld.

Köp boken.
Agera.
För Fred.
Med start Idag.

Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-17