Gör vi skillnad? Spelar vi roll? Eller spelar vi bara en roll?

Jag får Miljötidningen (nr 1 - 2016) i posten. Jag får den som en del i medlemskapet i Jordens vänner, en viktig miljöorganisation. Tidningen har tema Resor och talar t ex om tåg, cykelpendling och besök i en favela i Brasilien. Det är fina artiklar. Tidningen får mig att tänka på andra medlemstidningar, och hur eller om de speglar verksamheten i föreningen. Det får mig att undra hur ofta man har just den tanken, att visa verksamheten och inte bara göra en tidning, när man gör en tidning i en ideell förening. Jag har ännu inte läst hela detta nummer av Miljötidningen och kan därför inte uttala mig om den håller föreningsspåret, men jag inser att det är viktigt (för mig) att jag i tidningen (huvudsakligen) kan läsa om föreningens arbete, dess svårigheter, vindlande spår, eftertankens krassa blekhet och dessa ljuvliga framgångar.

Jag har själv tidigare varit redaktör för en tidning, funnit det roligt, intressant och svårt. Det har varit ett strävsamt uppdrag att kunnat fylla tidningen med bra artiklar vid varje tillfälle. Det var verkligen också tillförande och roligt att arbeta med detta. Jag försökte då, aktivt och återkommande, att involvera styrelsen i tidningsgörandet, genom information och artiklar om beslut och tankeprocesser, för att få den konkreta verksamheten synlig, höra deras inställning i olika frågor, mm, men det ville sig inte. Tidningen gjordes i föreningens namn, inom ramen för dess huvudsakliga uppgift men friställd från styrelsens beslut. De ville inte dela med sig av vad de tänkte och gjorde. Ibland tänker jag att det är så i andra tidningar också, eftersom det inte syns några beslutsreflektioner i föreningstidningar. Hur ofta är det så? Hur gör Miljötidningen och Jordens vänner i detta? Jag vet att Jordens vänner har både ideellt engagerade förtroendevalda (styrelse) och anställda. Det skall bli intressant att se om, att eller hur detta framgår av tidningen när jag kommer längre i detta tidningsnummer. Det borde det förstås göra.

Jag är en föreningsmänniska, jag ser föreningar som viktiga. Jag ser också demokratifrågorna och korrektheten i föreningen som viktig; vi skall alltid tänka föreningens bästa och inte personligt eget bästa. Vi skall inte betala för en medlems eller ledningsperson 80-årsfest om det inte ryms inom stadgarna och gäller för alla. Det gör det sannolikt inte och skall därför inte ske. Vi skall måna om varandras väl men se vad som är tänkt med föreningen. Jag läser om och ser maktfullkomligheter i många olika verksamheter, det är som om människor tror att de har en större rätt när de sitter på en högre post. Det har de förstås inte, men det är tydligt att det är ett återkommande problem. Det blir ett konstaterat faktum, som också beror på att ingen eller väldigt få utmanar detta och andra frågor. Och att det sitter en eller flera bestämda människor i toppen som tror sig äga rätten och resurserna, som tappar insikten om rätt nyttjande av dessa. Jag är ledsen att behöva säga att jag har sett detta alltför ofta.

När jag tänker kring föreningsverksamhet tänker jag ofta på hur föreningen kommunicerar sin verksamhet utåt, och vad skapar resurserna? Ja, vad gör föreningen egentligen, hur leder den vår värld framåt på ett bra sätt? Det ligger i ledningens ansvar att se till att det blir rätt. Det ligger också hos revisorerna, men ser revisorerna detta undrar jag ibland? Lyssnar de när någon protesterar eller går de sin egen väg? Jag har varit i organisationer där finansiärer fått bekosta ordförandens 80-årskalas, där medel missbrukats på flera sätt och där revisorn varit informerad utan att protestera. Där hen snarast istället talat i märkliga ordalag om den som larmat. Att hålla sin uppdragsgivare om ryggen, tiga still, är vanligt och en smula farligt, om vi tänker oss att det är viktigt med korrekt nyttjande av de tillgängliga resurserna. Att inte göra det leder dock ibland till att du blir av med ditt uppdrag, vilket gör det personligt farligt, eller besvärligt, istället. Detta har vi sett i många fall. Det viktiga modet skapar personliga tragedier på fel sida, istället för att korruptionen och missförhållandena uppmärksammas.

Öppenhet är viktigt, tänker jag. Det bör synas utåt vad föreningen gör. Jag tänker att det skall vara rätt, spela roll. Att vi verkligen skall göra den skillnad som det är tänkt att vi skall göra.

Gör vid det? Gör vi skillnad? Spelar vi roll? Eller spelar vi bara en roll?

A..


Länkar; 
Jordens vänner (miljotidningen@jordensvanner.se)
Folke Bernadotte akademien (FBA)
Myndigheten för Ungdoms- och CivilsamhällesFrågor (MUCF)

Tåg, fantastiska tåg, ljuvliga tåg...

Jag får Miljötidningen (nr 1 - 2016) i posten. Den ligger inbäddad i andra tidningar när jag kommer hem från en resa till Härnösand. Jag blir glad när mina ögon faller på omslaget; Miljötidningen har tema resor, låter som en finfin tanke. Jag träffade finfina människor i Härnösand, talade om fred, ickevåld och hur vi talar vidare om detta. Det gav, hos mig, upphov till många nya tankar och jag tänker ännu kring hur viktigt det är att skapa ringar på vattnet, att låta fler ta del av de viktiga uppgifterna. Uppgifter som i ny kunskap och som att göra något för att engagera fler till frågor om t ex fred, ickevåld och miljö. Det ena stödjer det andra, tänker jag. Fler som bryr sig om vår miljö gillas verkligen. Ringar på vattnet behövs också där.

Det var vackert, trevligt och fint - både mötena, människorna och resan tillförde kunskap och känslor till mina dagar. Jag reste med tåg. Landskapet visade sitt vackra ansikte mot mig. Solen sken från en klarblå himmel och landskapet förändrades allteftersom. Där fanns brukade åkrar, ett kuperat landskap, skog och växtlighet, slingrande älvar och öppna hav. Vårt land är verkligen vackert, det känns skönt att åka tåg och inte bidra mer än nödvändigt till naturförstörelsen. För mig har detta verkligen blivit starkare under de senaste åren. Vuxit i kunskap, vuxit i viktighetsvikt, vuxit i tanken. Jag har låtit det ta plats mitt i allt de andra viktiga läranden som ständigt pågår inom oss. Vi har ju en tendens att sortera i vad vi tycker är viktigt. Frågor om engagemang för fred, ickevåld och miljö behöver vara närvarande i mitt liv, tänker jag. Glad blir jag förstås, om det finns också i ditt.

Tåg är viktigt, tänker jag. Viktigt, skönt och vackert. Vilsamt. Och ett schyst ressätt, acceptabelt naturvänligt. Inte som cykel eller promenad, men ändå acceptabelt naturvänligt. I Miljötidningen läser jag om Ian Fiddies resa med tåg mellan Göteborg och York. Han skriver att resan är ett äventyr. Jag gillar äventyr. Han berättar om tider, resor och byten. Med mera förstås. Ja, verkligen ett äventyr. Jag tänker också på tåg som en möjlighet till äventyr, att vi kan göra det till äventyr, för att vi är på resande fot, möter nya miljöer, träffar nya människor och inte riktigt kan styra alla de skeenden som kommer att hända runt omkring oss. Vi måste förhålla oss till allt det nya som möter, kommer att möta oss. Det öppna sinnet är här behövligt, glädjen och det öppna sinnet att ta emot allt det nya som möter oss tillför nytt. Ja, tåg är ett äventyr som ger tillfälle till reflektion och nya upplevelser. Det är onekligen ett tillförande ressätt, ur flera perspektiv.

Ja, jag har en del i ansvaret och vill förhålla mig till detta. Du också, förstås, tänker jag. Och alla de andra. Jag kan ju inte bära detta alldeles själv.

Därutöver önskar jag dig en alldeles fantastisk dag.

A..


.
Länkar, mm, på tema schyst resande och schyst mot naturen; 
#JordensVänner
#Miljötidningen (miljotidningen@jordensvanner.se)
#SchystResande
jordensvanner.se/miljotidningen
facebook.com/jordensvanner
twitter; @miljotidningen

Ps. 
- Miljötidningen saknar uppgift om upplaga och när nästa nummer kommer. Det får jag undra mer om till sen.
- Varför skall jag följa  @miljotidningen på Twitter när det senaste inlägget är från april 2015?

Så - låt oss göra ett aktivt val...

DN 24 februari 2016

Insändare/debatt i Dn 24 februari 2016
Kemikalier
Skandal att så giftiga medel fortfarande säljs

Ragnvald Nilsson, Bureå, har skrivit i DN om kemikalier. Frågan om kemikalier är viktig, och nästan oändligt sorglig. När Claes Ohlson har Waterguard i sina hyllor, där det framgår på förpackningen att det är mycket giftigt och orsakar långtidseffekter på vattenmiljön, och Rusta på samma sätt har Klorin, ser vi tydligt att butikerna inte tar sitt ansvar för en bättre miljö. Claes Ohlson och Rusta är bara exempel på handelns ageranden och säkert inte så värst mycket värre än andra - handeln tar som regel inte sitt ansvar. Klorin går att hitta på fler ställen och säkert Waterguard också. Ragnvald tydliggör, indirekt, att handeln tar hem de varor konsumenterna köper. Handelns roll är att förmedla varor, att sälja. Om ingen köper dem kommer de att fasas ut.

Konsumenterna köper medel som är enkla och effektiva, utan egentlig tanke på vad just de (eller det) skapar för följdeffekter. När jag säger så målar jag också upp en bild av att de/vi inte är ansvarstagande, och jag tänker nog att vi (de flesta) är just det, inte ansvarstagande. Valen, innehållsförteckningarna, är för svåra där och då. De innehåller obegripliga ord som kräver kunskap och texten är så liten att vi måste bära förstoringsglas med oss. Det leder till att de - alltså vi konsumenter - inte höjer blicken tillräckligt ofta för att se, eller bry oss om, våra egna fotspår eller konsekvenserna av våra val. Jag tänker att vi, du och jag och gemene man, måste bry oss mycket mer, vi måste göra ett medvetet val i varje vara vi köper. Det är en krävande syssla, men oändligt viktig. Konsumentmedvetenheten och konsumentmakten måste helt enkelt tugga igång för miljön skall kunna läka. Lagstiftningen är alltför ofta påverkad av vinstdrivande marknadskrafter, lobbyverksamhet är lönande, varför ansvaret till slut ligger hos konsumenterna. Vi måste genom ord och handling berätta för myndigheter och för företagen att vi inte vill ha dessa varor. Vi måste sluta använda dem och vi måste göra alternativen lätta - som i lätta att känna till och hitta för att kunna använda. Det du och jag gör påverkar naturen, det påverkar världen här och nu och för våra efterkommande.

Kommersen - pengarna - gör före det mesta i vår värld. Jag finner detta oändligt sorgligt. Jag vill så gärna att mina barnbarn och deras barnbarn - och alla de människor som lever på jorden nu och i framtiden - skall få ha en ren värld, med rent vatten, ren luft och tillgängliga naturmiljöer där djur, växter och miljön för övrigt lever i ett naturligt samspel. För att det skall vara möjligt måste vi ändra våra levnadssätt - du och jag måste ändra oss, ja, företagarna och lagstiftningen också, men du och jag är viktiga delar i detta. Så, inget mer Klorin. Inget mer Waterguard. Inga fler ogenomtänkta köp, helt enkelt. Det är intressant att ändra sin riktning, svårt, men också väldigt intressant.

Kemikalierna, plasten, besprutningen av maten, utsläppen i naturen, mm, är ett fasansfullt otyg. Det måste ta slut. Jag vill inte medverka till den fortsatta förstörelsen och arbetar aktivt med mig själv för att ändra detta. Förhoppningsvis får jag med mig några på färden, några fler som tar ansvar och höjer blicken.

Tack, Ragnvald Nilsson, för att du skrev om detta. Det är vi, du och alla vi andra, som har detta på vårt samvete. Det är också vi som kan arbeta för att det får ett slut. Vår konsumentmakt är verkligen viktig här.

Så.
Låt oss läsa innehållsförteckningarna noga och välja bort all smörja som sänker vår miljö.

A..




Länkar;
Jordens vänner. Naturskyddsföreningen. Klorin. Konsumentmakt.

De små stegens tyranni; Om konsten att bli besviken på en miljöorganisation....

I slutet av januari dimper ett brev ner i min brevlåda. Brevet, ett pappersbrev, är skrivet som om det är utskickat till alla medlemmar eller åtminstone till alla som betalar medlemsavgiften med autogiro. Jag tänker att det är fler än få, att det inte är en försumbar händelse. Det är utskrivet i färg, med foton på de båda ordförandena. Texten är kort, den berättar att medlemsavgiften har höjts med 2 kr i månaden för en vanlig medlem och med 3 för ett familjemedlemskap.

Föreningen har alltså höjt årets medlemsavgift med 24 kr för mig, d v s 2 kr/månad. Jag gick med i föreningen i december 2015 - med medlemskap från januari 2016. Beslutet om höjningen fattades i april 2015, och sändes till medlemmarna (per ordinarie post) i januari 2016. I brevet står att syftet är att skapa mer resurser till medlemsdriven aktivism. Denna information borde sålunda ha kunnat finnas på hemsidan sedan rätt lång tid tillbaka - istället sänder Jordens vänner ett brev till mig.

Ni har alltså höjt avgiften med 2 kr/månad för mig. För att meddela mig detta har ni använt en persons tid att skriva och sända ett brev som bara berättar om detta, inget annat. Brevet visar mig att ni inte förstått vad som är er uppgift. Eller hur man använder pengar på rätt sätt.

1) Ett papper. Ja, det kan ju te sig futtigt och litet att orda om, men är det inte de små stegens tyranni som bidrar till de stora katastroferna? Ett papper som når mig i posten symboliserar här något stort; en helt felaktig riktning.
2) Färgutskrift. Vad gör utskrifter med miljön? Vad kostar färg framför svart/vitt?
3) Arbetstid. Vems arbetstid, betald eller obetald, värderades så lågt att man satt vederbörande på denna, naturförstörande och onödiga uppgift?
4) Fönsterkuvert - med fönster i plast och med förklistrad förslutning. Hur tänker man kring plasten i er miljörörelse? Hur många människor sorterar fönsterkuvert?
5) Hur tänker man kring lim, är det ett positivt inslag i miljörörelsens arbete? Är det ett lim som innehåller djurrester? Har djuren ingen rätt i miljörörelsens tanke?
6) Porto.

Hur summeras detta i en relevant kostnad? Hur många fick detta brev? Hur stor del av höjningen av min avgift (2 kr/månad) finns nu kvar till medlemsaktivism? Och hur påverkade detta miljön?

Det enkla brev ni sänt till mig berättar för mig - att det finns allvarliga tankefel hos er. Det gör mig beklämd.

Anna Danielsson och Ellie Cijvat, ni som är ordföringar i rörelsen, jag vill bara meddela er att jag, som ny inspirerad medlem, nu känner mig väldigt tveksam till att vara med i denna förening.

A..

Jordens vänner.

Union to Union; This changes everything

Union to union bjuder in oss för att se filmen; Det här förändrar allting - This changes everything. Den berättar om händelser i världen, absurda händelser, som möts av motstånd. Den visar att klimatet och naturfrågorna behöver diskuteras mer, exploateringen är ibland alldeles absurd och vi behöver tänka om.

En viktig ståndpunkt i detta är att klimatfrågan inte är tillräckligt diskuterad. Det måste bli en rättvis omställning och den måste verkligen börja nu. Om de kommersiella krafterna inte vill, för att det ligger så fantastiskt mycket pengar i de tillgångar som skadar när de kommer upp till ytan, så måste människorna, privatpersonerna, se att de är de, vi, som är de som måste förändra världen. Det beror på människorna att världen förstörs, det måste då också bero på oss att rädda den. I filmen ser vi tydligt att naturen och människorna offras i kapitalismens strävan efter mer. Kapitalet och makten förändrar verkligen, offrar andra. Vi undrar varför staterna låter den kommersielle lobbyisten styra? Varför de inte ser den katastrof som möter människorna och naturen? Varför går det inte att hålla emot?

Jag vill se detta ta slut. Jag vill se solen skina, känna det rena vattnet och den rena luften. Jag vill kunna uppleva den rena naturen. Och jag vill att mina barn, barnbarn och barnbarnsbar i evig tid skall kunna det också. Vill inte du det? I filmen ställs kapitalismen mot miljön. Ja, det kanske är så. Då är det mycket hög tid att välja miljön. Kanske är det så att tillväxt inte är konstruktiv för världens väl, kanske är det istället så att vi måste stanna upp och tänka kreativt ur något annat perspektiv. Låta jorden läka och andas ifatt.

Efter den starka filmen bjuds vi att lyssna till ett kort panelsamtal med Jordens vänner, Byggnads, Transportarbetarförbundet och Union to union. KlimatSverige leder samtalet. Jag blir lite ledsen och fundersam när ett antal personer lämnar salen innan samtalet börjar. Hade de inte tid med detta, de 30 minuternas samtal som ingick i den fråga de inbjudits till? Kunde det inte finnas något nytt för dem att begrunda där? Nej, förstås, det är inte något att bli ledsen över. Var och en gör sina egna val. De kan vara goda natur/miljökämpar, även om de inte lyssnade på panelsamtalet.

Jordens vänner
Det finns en stark rörelse för att skydda naturen. Den växer runt om i världen, men det finns också ett starkt kommersiellt motstånd mot dessa människor. Det är uppenbart att många måste samarbeta, de rika måste gå före. Rättvisa är viktigt.

Byggnads
Undertrycket, människornas kraft, är viktigt. Miljörörelsen är vad vi gör själva. Vi måste pressa på. Byggsektorn är en av de största bovarna. Vi behöver se över hur det ser ut nu och hur vi bygger i framtiden.

Transportarbetarförbundet
Förbundet är engagerade för att vi måste, för att våra utsläpp skadar miljön. Företrädaren talar om marknadskrafterna. Företrädaren förefaller helt enkelt inte förstå vad grejen rör sig om. Vet han vad han talar om - eller missförstår jag honom helt? Han hävdar att saker är omöjliga. Han ger uttryck för att det inte är en privatmoralisk fråga, bara politikernas. Mannen från Transportarbetarförbundet gör mig rädd och förtvivlad.

Union to Union (Kristina Henschen)
Vi står vid ett vägskäl. Vi måste vidta åtgärder. Det handlar om massmobilisering - ledarna skall inte ha något annat val än att ändra inriktningen. Om inte omställningarna blir rättvisa, blir omställningarna istället förödande. Vi har då t ex att se mängder av migranter röra sig från sina egna livsmiljöer. Kvinnors och ungas utsatthet måste prioriteras. Kristina Henschens röst och engagemang gör mig glad.

Filmen är stark, viktig. Den vill vara ett verktyg för handling.

Cop21 - det stundande klimatmötet - behöver ha ett bindande klimatavtal. Massorna, vi alla, måste pressa på och se till att avtalet kommer i mål.

Råden blir, lite lamt; Skriv mail och vykort till de som beslutar. Sedan sägs visserligen också; pressa på hos politikerna och pressa på hos facket, eftersom de är alldeles för lama.

Jag blir beklämd över den bristande styrkan i råden från panelen, om vikten att ta sig ton och att ta sitt ansvar. Sänd ett vykort eller ett mail, så räcker det långt, är rådet. Någon säger att det inte är en privatmoralisk fråga, betonar detta. Ja, jag vet förstås att de flesta inte ens gör så, mailar eller postar vykort, men nog måste vi kunna uppmuntra, eller peppa, med en skarpare röst. En sådan som berättar att vi behöver din röst. Och nog är det en privatmoralisk fråga, i allra högsta grad. För vem skall göra om inte privatpersonerna, du och jag, som i var och en? Om inte vi gör, pressar och ligger på, hur kommer då politiker och beslutsfattare att fatta att de måste?

Massdemonstrationer, bojkotter och manifestationer i och om frågan och dess utveckling behövs. KlimatSverige.se inbjuder till en sådan den 29 november 2015 i Stockholm. Vi får hoppas att den blir riktigt stor. Det är särskilt viktigt eftersom det är demonstrationsförbud i Paris just nu. Söndag. Start kl 1300, vid Norra Latin. Häng på, där! Det är ett bra sätt att visa att du tycker att miljön är en viktig fråga.

Ta dig ton.

A..