Gör vi skillnad? Spelar vi roll? Eller spelar vi bara en roll?

Jag får Miljötidningen (nr 1 - 2016) i posten. Jag får den som en del i medlemskapet i Jordens vänner, en viktig miljöorganisation. Tidningen har tema Resor och talar t ex om tåg, cykelpendling och besök i en favela i Brasilien. Det är fina artiklar. Tidningen får mig att tänka på andra medlemstidningar, och hur eller om de speglar verksamheten i föreningen. Det får mig att undra hur ofta man har just den tanken, att visa verksamheten och inte bara göra en tidning, när man gör en tidning i en ideell förening. Jag har ännu inte läst hela detta nummer av Miljötidningen och kan därför inte uttala mig om den håller föreningsspåret, men jag inser att det är viktigt (för mig) att jag i tidningen (huvudsakligen) kan läsa om föreningens arbete, dess svårigheter, vindlande spår, eftertankens krassa blekhet och dessa ljuvliga framgångar.

Jag har själv tidigare varit redaktör för en tidning, funnit det roligt, intressant och svårt. Det har varit ett strävsamt uppdrag att kunnat fylla tidningen med bra artiklar vid varje tillfälle. Det var verkligen också tillförande och roligt att arbeta med detta. Jag försökte då, aktivt och återkommande, att involvera styrelsen i tidningsgörandet, genom information och artiklar om beslut och tankeprocesser, för att få den konkreta verksamheten synlig, höra deras inställning i olika frågor, mm, men det ville sig inte. Tidningen gjordes i föreningens namn, inom ramen för dess huvudsakliga uppgift men friställd från styrelsens beslut. De ville inte dela med sig av vad de tänkte och gjorde. Ibland tänker jag att det är så i andra tidningar också, eftersom det inte syns några beslutsreflektioner i föreningstidningar. Hur ofta är det så? Hur gör Miljötidningen och Jordens vänner i detta? Jag vet att Jordens vänner har både ideellt engagerade förtroendevalda (styrelse) och anställda. Det skall bli intressant att se om, att eller hur detta framgår av tidningen när jag kommer längre i detta tidningsnummer. Det borde det förstås göra.

Jag är en föreningsmänniska, jag ser föreningar som viktiga. Jag ser också demokratifrågorna och korrektheten i föreningen som viktig; vi skall alltid tänka föreningens bästa och inte personligt eget bästa. Vi skall inte betala för en medlems eller ledningsperson 80-årsfest om det inte ryms inom stadgarna och gäller för alla. Det gör det sannolikt inte och skall därför inte ske. Vi skall måna om varandras väl men se vad som är tänkt med föreningen. Jag läser om och ser maktfullkomligheter i många olika verksamheter, det är som om människor tror att de har en större rätt när de sitter på en högre post. Det har de förstås inte, men det är tydligt att det är ett återkommande problem. Det blir ett konstaterat faktum, som också beror på att ingen eller väldigt få utmanar detta och andra frågor. Och att det sitter en eller flera bestämda människor i toppen som tror sig äga rätten och resurserna, som tappar insikten om rätt nyttjande av dessa. Jag är ledsen att behöva säga att jag har sett detta alltför ofta.

När jag tänker kring föreningsverksamhet tänker jag ofta på hur föreningen kommunicerar sin verksamhet utåt, och vad skapar resurserna? Ja, vad gör föreningen egentligen, hur leder den vår värld framåt på ett bra sätt? Det ligger i ledningens ansvar att se till att det blir rätt. Det ligger också hos revisorerna, men ser revisorerna detta undrar jag ibland? Lyssnar de när någon protesterar eller går de sin egen väg? Jag har varit i organisationer där finansiärer fått bekosta ordförandens 80-årskalas, där medel missbrukats på flera sätt och där revisorn varit informerad utan att protestera. Där hen snarast istället talat i märkliga ordalag om den som larmat. Att hålla sin uppdragsgivare om ryggen, tiga still, är vanligt och en smula farligt, om vi tänker oss att det är viktigt med korrekt nyttjande av de tillgängliga resurserna. Att inte göra det leder dock ibland till att du blir av med ditt uppdrag, vilket gör det personligt farligt, eller besvärligt, istället. Detta har vi sett i många fall. Det viktiga modet skapar personliga tragedier på fel sida, istället för att korruptionen och missförhållandena uppmärksammas.

Öppenhet är viktigt, tänker jag. Det bör synas utåt vad föreningen gör. Jag tänker att det skall vara rätt, spela roll. Att vi verkligen skall göra den skillnad som det är tänkt att vi skall göra.

Gör vid det? Gör vi skillnad? Spelar vi roll? Eller spelar vi bara en roll?

A..


Länkar; 
Jordens vänner (miljotidningen@jordensvanner.se)
Folke Bernadotte akademien (FBA)
Myndigheten för Ungdoms- och CivilsamhällesFrågor (MUCF)

Tåg, fantastiska tåg, ljuvliga tåg...

Jag får Miljötidningen (nr 1 - 2016) i posten. Den ligger inbäddad i andra tidningar när jag kommer hem från en resa till Härnösand. Jag blir glad när mina ögon faller på omslaget; Miljötidningen har tema resor, låter som en finfin tanke. Jag träffade finfina människor i Härnösand, talade om fred, ickevåld och hur vi talar vidare om detta. Det gav, hos mig, upphov till många nya tankar och jag tänker ännu kring hur viktigt det är att skapa ringar på vattnet, att låta fler ta del av de viktiga uppgifterna. Uppgifter som i ny kunskap och som att göra något för att engagera fler till frågor om t ex fred, ickevåld och miljö. Det ena stödjer det andra, tänker jag. Fler som bryr sig om vår miljö gillas verkligen. Ringar på vattnet behövs också där.

Det var vackert, trevligt och fint - både mötena, människorna och resan tillförde kunskap och känslor till mina dagar. Jag reste med tåg. Landskapet visade sitt vackra ansikte mot mig. Solen sken från en klarblå himmel och landskapet förändrades allteftersom. Där fanns brukade åkrar, ett kuperat landskap, skog och växtlighet, slingrande älvar och öppna hav. Vårt land är verkligen vackert, det känns skönt att åka tåg och inte bidra mer än nödvändigt till naturförstörelsen. För mig har detta verkligen blivit starkare under de senaste åren. Vuxit i kunskap, vuxit i viktighetsvikt, vuxit i tanken. Jag har låtit det ta plats mitt i allt de andra viktiga läranden som ständigt pågår inom oss. Vi har ju en tendens att sortera i vad vi tycker är viktigt. Frågor om engagemang för fred, ickevåld och miljö behöver vara närvarande i mitt liv, tänker jag. Glad blir jag förstås, om det finns också i ditt.

Tåg är viktigt, tänker jag. Viktigt, skönt och vackert. Vilsamt. Och ett schyst ressätt, acceptabelt naturvänligt. Inte som cykel eller promenad, men ändå acceptabelt naturvänligt. I Miljötidningen läser jag om Ian Fiddies resa med tåg mellan Göteborg och York. Han skriver att resan är ett äventyr. Jag gillar äventyr. Han berättar om tider, resor och byten. Med mera förstås. Ja, verkligen ett äventyr. Jag tänker också på tåg som en möjlighet till äventyr, att vi kan göra det till äventyr, för att vi är på resande fot, möter nya miljöer, träffar nya människor och inte riktigt kan styra alla de skeenden som kommer att hända runt omkring oss. Vi måste förhålla oss till allt det nya som möter, kommer att möta oss. Det öppna sinnet är här behövligt, glädjen och det öppna sinnet att ta emot allt det nya som möter oss tillför nytt. Ja, tåg är ett äventyr som ger tillfälle till reflektion och nya upplevelser. Det är onekligen ett tillförande ressätt, ur flera perspektiv.

Ja, jag har en del i ansvaret och vill förhålla mig till detta. Du också, förstås, tänker jag. Och alla de andra. Jag kan ju inte bära detta alldeles själv.

Därutöver önskar jag dig en alldeles fantastisk dag.

A..


.
Länkar, mm, på tema schyst resande och schyst mot naturen; 
#JordensVänner
#Miljötidningen (miljotidningen@jordensvanner.se)
#SchystResande
jordensvanner.se/miljotidningen
facebook.com/jordensvanner
twitter; @miljotidningen

Ps. 
- Miljötidningen saknar uppgift om upplaga och när nästa nummer kommer. Det får jag undra mer om till sen.
- Varför skall jag följa  @miljotidningen på Twitter när det senaste inlägget är från april 2015?