Teater Olydig.Björngårdsgatan 3, Södermalm, Sthlm.
Leif.
En liten och en stor.
En med en far som han älskar, fast delar av vårt samhälle inte ser hans far som riktigt fullvärdig.
Samhällssättet gör till slut inte gott med denna lilla grabb.
Och en med en stark önskan om att tala och skapa förändring i samhället. Med en önskan om att få tala, skriva och diskutera öppet och tydligt.
Leif är tillräckligt modig för att göra det han vill. Han uttrycker sig väl och formulerar sina ord. Han skriver en debattartikel. Den sticker ut. Den sticker ut dels med anledning av åsikten. Därtill sticker den ut med anledning av informationen om arbetsplatsen.
Hans arbetsgivare finner att hans åsikter är obekväma och anstränger sig för att försöka avskeda honom. Arbetsgivaren misslyckas i sin ansträngning, men visar tydligt att ord om det öppna samtalet, debatten, inte gäller när det närmar sig den egna sfären. Det fria ordet är inte fritt, när det blir obekvämt för någon.
I pjäsen finner vi polisövergrepp och utsatta människors utsatthet. Vi ser svårigheten, eller omöjligheten, att komma igen. Vi ser hur andra dras med. Vi ser förutfattade meningar och frånvaron av hjälp från samhället. Vi ser rädsla och frustration.
Vi ser oxå fantastiska skådespelare/skådespelerskor, pjäsförfattare och en engagerad regissör som lägger mängd av tid och kraft för att dela med sig av angelägna ämnen. Antagligen utan särskilt mycket ersättning, men med väldigt mycket engagemang. De delar med sig av ämnen som sätter spår och behöver tydliggöras.
Igen.
Det är underbart med engagerade människor. Särskilt sådana som bidrar till att väcka tankar om önskan om en bättre värld och mer engagemang.
Tack, för en god föreställning.
Anette Grinde
2008-11-17
