Lördag 1 juni 2013. Norrtälje. Don´t miss it.

 Årets årstider rullar sakta framåt och snart är den vackra sommaren här. Vintern har varit snörik, kall och långdragen. Leif och jag hade hoppats att den hade varit överstökad när vi kom hem ifrån vår resa i Indien, men det var några vinterveckor kvar ändå. Sju veckor på två hjul längs den östra kusten, i 30-gradig värme och utan en enda regndroppe i vår skarpa vintertid kan rekommenderas. Trafiken är lite tight, de kör oftast på vänster sida (om det inte är bättre plats på höger) och trafiken är allt annat än tyst. Ja, den indiska trafiken är ju förstås en aning speciell, men när man väl har lärt sig hur den fungerar kan den nästan klassas som rolig. Ja, den kanske inte är så säker, men förundrande och rolig är den ändå.

 

 

Nu, när detta skrivs, har vintern oss fortfarande i sitt grepp, men vi kan nog förvänta oss att våren & sommaren snart är här. Då, när motorcyklarna dammats av och kommer ut på nysopade gator och aktiviteterna tilltar i garagen för att hinnas klart till Custom Bike Show i början av juni.

 

 

Riktigt skarpt är det återkommande evenemanget som återkommer den första lördagen i juni varje år och riktigt skarpt är det att det faktiskt är en riktigt familjefest. Arrangören Twin Club MC har visat sig mycket kunniga i att göra festen till en bra fest för Norrtälje och för besökarna. Twin Club MC består av ett fåtal medlemmar, med mängder av bra kontakter. Arrangemanget bygger alltså inte bara på ett fåtal medlemmars kraft utan även på engagerade vänner och sponsorer. Många drar sitt strå till stacken denna dag, och många drar sitt strå till stacken i planeringen innan - även om några få gör väldigt mycket. Jag vet inte om någon har räknat hur mycket festen drar in till staden, men en solig sommardag lär det vara åtskilliga kronor. Restauranger, butiker, hotell/vandrarhem och bensinstationer, mm, torde få en god extrados i kassan denna dag. Jag hoppas och tror att stan tar tillfället i akt och välkomnar besökarna med särskild tanke. Klirr i kassan och nödja kunder är onekligen bra för Norrtälje. Och roligt för besökarna.

 

 

Evenemanget drar människor från när och fjärran. Unga, gamla, familjer, fattiglappar, lyxlirare och alla vi andra ges en fantastiskt möjlighet att se och njuta av alla dessa förundrande mästerverk som finns med på utställningen. Ibland undrar man hur någon bara kan komma på idén – när man betraktar de olika mc-byggena som någon har lagt mängder av timmar på i ett garage under den mörka hösten, den iskalla vintern och den spirande våren. Under dessa dagar tillbringas verkligen många timmar i garagen ute i vårt land. Det skruvas, pysslas och funderas. Det slipas, spacklas och dras el. Det byts däck, styren, backspeglar och växelanordningar. Och det görs väldigt mycket mer därtill. En del av alla dessa timmars arbeten ser vi resultaten av på denna utställning, för andra hinns inte klart i tid så deras resultat kanske vi får se ett annat år. De grabbar och tjejer som ägnar sig mc-byggen måste ändå vara av ett mycket särskilt slag. Man får verkligen beundra deras uppfinningsrikedom, deras tålamod och deras vilja att i så många timmar sitt på sin pall i garaget och filura över hur de skall göra för att slå oss alla med häpnad. Skarpt, tycker jag att det är.

 

 

Några av Twin Clubs medlemmar bygger också motorcyklar. De bygger och de hjälps åt. Tillsammans. När en inte kan, fyller den andre i. När en skadas, står de övriga vid hans sida. När någon saknar material, har någon annan det som behövs. Ja, visst hjälps de åt - där uppe, i sin föreningslokal.

Men - denna dag, bygger de inte motorcyklar. Denna dag, bygger de istället ett mycket gott arrangemang. De bygger för sig själva, de bygger för stora delar av motorcykel-Sverige och de bygger för Norrtälje. Det skapar värde för Twin Club MC, för mc-Sverige och för Norrtälje med alla dess handlare och för kommunen i stort. Parken är "knökafull" av människor. Hamnplan och stadens gator likaså. Många har bytt sin normala kostym, sköterskeuniform eller butiksstass mot skinnklädsel denna dag. Och hit har de tagit sig, ofta på sin motorcykel - från när och från fjärran. Tusentals motorcyklister har invaderat stan. Evenemanget är riktigt stort. Ja, oräkneligt är antalet besökare som denna dag samtidigt besökt stadens gator och torg. De som tillfört värde till Akeba, glasskiosken, några av apoteket, Granparken, Ica, Systembolaget, På G, posten, Coop och alla andra inrättningar och butiker i stan. De som sett och glatts åt vår vackra lilla stad, med dess hus, torg och fina stråk. De som inte skulle ha sett Norrtälje, och tillfört värde till vår stad och dess köpmanskår och kommun om detta arrangemang inte varit. Vår gemensamma nämnare denna dag är mc och glädjen att åka och på olika sätt njuta av detta intresse. Ja, visst är det glädje att föreningen kan och gör. Finfint, tycker jag att det är.

 

 

Klubben arrangerar inte bara själva utställningen. De tar dessutom väl hand om flera av sina gäster under flera dagar innan och säkert några dagar efter också. Långväga besökare strömmar till redan från onsdagen före utställningen och stannar åtminstone till söndagen. Kanske blir det någon som stannar ytterligare någon dag. För dessa ordnas det med campingplats, mat och dryck. Sannolikheten att någon skall bli missnöjd över engagemanget från Twin Club MC.s medlemmar är mycket litet.

 

När arrangemanget är på plats finns det utställda motorcyklar i mängd, det finns musik & underhållning på scenen, det finns korv, glass och kaffe. Det finns försäljare av kläder, tidningar, motorcyklar, ryggskydd och hjälmar. Det finns ofta intresseorganisationer och klubbar som t ex HDCS, Yamaha och SMC på plats. Kanske finns det också företag som visar sina absoluta värstingmaskiner och ideella föreningar som visar sitt värde i samhället. Dätill Sala Motorcirkus och modiga stunts-aktiviteter. Ja, faktum är det finns verkligen finns en del del att shoppa, begrunda och roa sig med. Kanske skall jag passa på att köpa nya mc-skor, så jag slipper köra med de silvertejpade väl ingångna kängorna igen?

 

 

Custom Bike Show är värdar för den nordiska deltävlingen i AMD’s World Championship of Custom Bike Building. 1:a pristagaren går direkt till VM-finalen samt 2:a och 3:e pristagaren går till EM-finalen i Essen, Tyskland. Dessutom har de ett fantastiskt prisbord, som verkligen gör det värt för deltagarna att lägga på en rem i sitt meckande när datumet närmar sig. Ja, det finns verkligen goda skäl att delta i utställningen.

 

 

Vilken tur vi har - vi här i Norrtälje, att här finns sprudlande ideella och drivande människor, som älskar att arrangera och som lyckas engagera en så stor grad av kraft, till glädje och ekonomiska framgång för så många fler här i bygden.

Må kommunen, polisen, företagarna, m fl i bygden uppmuntra och delta i detta arrangemang i god ton och takt även detta år. Må utställningen och festen, ja hela evenemanget, blir en fantastisk tillställning även i år. Som det ju varit i väldigt många år. Ifjol strilade regnet bestämt. I år är sol beställd. Sol & ljuvlig värme är beställd, för ett evenemang som sprider sol & ljuvlig värme i vårt sinne.

Nästa år blir 40-års jubileum för Custom Bike Show och 10-års jubileum för kval till världsmästerskapen., men först är det lördagen den 1 juni 2013 som gäller. Ja, det är dagen när det är läge att bege sig till Socitetsparken i Norrtälje. Don´t miss it. Just don´t miss it.

Anette Grinde

Artikeln är publicerad i Custom Bike Shows programtidning inför utställningen den 1 juni 2013

 

• Custom Bike Show 


• Twin Club MC


• AMD’s World Championship of Custom Bike Building

 

Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Knuff bloggar.  Knuff om Twin Club MC - MC Utställning Norrtälje - - HDCS  Bloggare om  SMC - motorcykel Norrtälje -   världsmästerskap -

Liten enkel stuga uthyres sommartid

Liten enkel stuga uthyres sommartid i Bredsättra (Roslagsbro, Norrtälje).

Ett litet sovrum (en bädd), vardagsrum (bäddsoffa för två) och ett litet kök. I stugan finns kallvatten och strax utanför ett TC.

Bad i sjön strax bortom tomtgränsen (ca 500 meter). Stugan ligger mitt i byn, men ändå lugnt och naturnära.

Busshållplats (SL-buss 645) vid tomtgräns.


Info/bokning; Tfn 0708905731 eller mail; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net

(10% rabatt utlovas till de som kommer per motorcykel.)

 Läs även andra bloggares åsikter om svmc,  motorcyklister,  roslagen, rabatter.
Vandrarhem i Roslagen. 

Indien; Pass, visum, körkort och så...

Som svensk medborgare behöver du ett giltigit visum för att komma in i Indien och för att vistas där. Det finns flera olika kategorier av visum, och naturligtvis skall du söka det som är relevant för ditt besök i landet. På ambassadens hemsida finner du blanketter och information kring visumansökan. Behandlingen av ansökan kan ta upp till en vecka, så avsätt tillräckligt med tid för detta innan din resa. Blanketten är lite "pysslig", men behöver fyllas i med noggrannhet.

Vid resa, med hotellboende, i Indien kommer du att få visa ditt pass dagligen. Hotellen är skyldiga att skriva in dig via ett långt formulär, där många uppgifter härrör från ditt pass. Några tar detta på riktigt allvar och kommer inte att släppa in dig för boende utan ditt pass i original. En kopia duger inte.

Indiska Ambassaden finns i Stockholm. De nås på mail information (at) indianembassy.se De har också en matnyttig hemsida http://www.indianembassy.se/

Om du skall köra bil eller motorcykel i Indien, så behöver du dels ditt riktiga körkort hemifrån och dels ett internationellt körkort. Du gör din ansökan via Motormännen i Stockholm. Du finner blanketten också på Sveriges Motorcyklisters (SMC.s) hemsida. Ansökan & behandlingen av densamma är lätt och rask. Ditt nästa bekymmer är att köra i Indien. Och det är ett äventyr för sig, som kräver mycket stor närvaro och försiktighet. Kanske skall du begrunda frågan både en och två gånger innan du bestämmer dig för att verkligen köra själv.

Indiens statliga turistsajt finner du på; http://www.incredibleindia.org/

Anette Grinde

Att färdas per motorcykel i Indien

Att färdas per motorcykel i Indien är ett fantastiskt sätt att resa på. Man når nära. Man tar sig fram. Det är enkelt, helt enkelt. Det är helt enkelt det bästa sättet att färdas på i detta land. Förutsatt att du uppskattar att färdas per mc och att du inte kräver perfekta vägar, höga hastigheter, korrekta kartor, dammfrihet och krumelurfria riktningsskyltar.

Du behöver hyra en motorcykel. Det finns uthyrare tillgängliga lite här och lite där. Vi hyrde "vår" motorcykel, en Royal Enfield, i Fort Cochin - Kerala - Indien. Vi stod där inför valet att betala en dryg deposition eller att lämna ett av våra pass i pant. Det fick bli det senare. Det ställde till det något vid senare tillfällen, men i stort fungerade det ändå relativt väl att vara utan ett av våra pass.

Glöm inte att ta med dig ditt ordinarie körkort och ett internationellt körkort som är giltigt i indien. Ansökan gör du hos Motormännen. Det kostar inte särskilt mycket och är ordnat på ett kick.

Det förefaller inte vara möjligt att - lagligt - köpa en motorcykel och registrera den på dig själv, som tillfällig turist i landet. Ett avsteg från detta kan skapa dryga kostnader och ett avsevärt besvär om du t ex drabbas av en olycka under din färd. Du kan ta med dig en egen motorcykel från ett annat land, men det är då av stor vikt att du också tar med dig den när du lämnar landet. Om du lämnar den, kan det bli kostsamt av större mått.

Försäkringsskyddet är tveksamt. Oavsett riktning och ägandeskap.

Att färdas per motorcykel i Indien är fantastisk. Det vill jag göra igen och igen.

Anette Grinde

E4-an söderut...

(2/8). E4-an söderut. Tvärstopp och långa köer. När det sedan släpper och vi kommer en bit framåt ryser vi. Vi passerar en otäck bild; en totalt demolerad mc. Hela frampartiet var borta. För den föraren kan det inte ha gått bra.

Det är ibland trångt i trafiken. Avstånden är korta och ibland är hastigheten hög. När vi, någon dag dessförinnan, färdades på varsin mc genom Dalarnas fantastsiska landskap kom plötsligt en bil med släp. Den körde om oss i överhastighet, över heldragna linjer och utan hänsyn till motorcyklisternas utsatthet. Väggruset forsade in underifrån i min integralhjälm.

Det är lätt och skönt att köra lugnt i trafiken, men vi har svårt att påverka våra medtrafikanter. De kommer ibland med fart och på sätt som förundrar. Då känns det riktigt farligt att åka mc.

Kära medtrafikanter. Sänk farten. Respektera dina medmänniskor och de händelser som uppkommer allteftersom. Jag vill färdas, i trygghet i en lugn och vacker miljö. Låt mig slippa de syner jag upplevde i somras och låt mig slippa oro och rädsla för plötsliga händelser i trafiken.

A ...

När jag åkte hemåt igår...

...så rasslade det plötsligt till på min högersida. Eller rasslade var nog fel ord. Vrålade var mer rätt. Han for förbi, på min högersida, i en rasande fart och med ett skarpt vrålande från maskinen.

Jag blev rädd och tvär, och tänkte inombords i vred ton - f..b..ade motorcyklister.

Fast, sedan tänkte jag att så kunde jag ju inte tänka - när jag är/var en sådan själv...och den stora huvudparten motorcyklister kör i lagom, trivsam fart.

Men - lite varsamhet i trafiken skulle vara på sin plats även för de som sitter på ett dunderfartåk. De skrämmer sin omgivning och skapar helt enkelt väldigt onödiga risker, för såväl sig själva som för sin omgivning.

A..

Svart vår på Roslagens vägar...

I Norrtelje Tidning den 29 april 2010 kan vi läsa om den svarta våren som påbörjats i våra trakter.

Av vikt för motorcyklisterna är att göra en "avrostning" när våren nu är här - öva, öva och öva igen - hur det är att köra i den nya miljön. Det är många månader sedan vi körde sist. För några är det flera år sedan sist.

Öva hur hastigheterna är, hur det är att bromsa med fram och med bak, betänk grus och se alla övriga trafikanter. Håll hastigheterna, gärna i underkant. Och övra bromsning i olika hastigheter.

Om det är någon risk alls i din hantering av ditt fordon - öva inte där det är andra trafikanter. Öva då där du är själv och utan fara för andra.

A ...

Se oss - snart är vi ute på vägarna...

Våren är här och snart är vi ute på vägarna. Det har börjat så smått och snart har våren nått hela landet runt. I söder och en bit uppåt har vi redan sett motorcyklister och det står inte på förrän de finns i hela vårt land. Låt oss hjälpas åt, så att det inte händer onödiga olyckor.

Observera motorcyklarna på vägarna. De färdas i motsvarande hastigheter som fyrhjuliga fordon - och de färdas därmed inte med mopedernas hastighet. Beakta dem och betrakta dem, för att lättare kunna bedöma avståndet när du möter dem, när du kommer ifatt dem eller när de kommer ifatt dig. Hasta inte - betrakta med nogsamhet. Utan att tappa uppmärksamhet i trafiken.

Varje trafikant har ett eget ansvar. Så också motorcyklisterna. Avrostningsaktiviteter med likasinnade, kurser hos t ex SMC eller andra mc-föreningar, övning på mindre trafikerade vägar på vårkanten, bromsprov och en skarp uppmärksamhet i trafiken är av vikt. Det ligger i motorcykisternas egna intresse att vara uppmärksamma, men det är också av stor vikt att deras medtrafikanter är det. De är ju inte helt ensamna i trafiken.

Vi ber om er uppmärksamhet. Se oss. Se oss motorcyklister. Vi vill färdas i trygghet i trafiken. Tillsammans med övriga trafikanter. Lungt och säkert. Med hänsyn till gällande trafikregler.

Läs gärna mer om SMC.s kampanj - Se oss - på SMC.s hemsida - http://www.svmc.se/.

A ...

Det är ett förunderligt vackert landskap....

17 juli 2009. Fredag. Start från Roslagsbro. Motorcyklarna är packade. Solen skiner. Rutten är uttänkt på ett ungefär. Några hållpunkter finns - men rutten är inte spikad definitivt.

Vi färdades - på var sin motorcykel - via Uppsala, Sala, Rättvik, Mora, Orsa och Sveg. Vi åker på Inlandsvägen. Vi njöt en god lunch i Sala innan vi drog oss vidare i det vackra landskapet.

Detta är ett landskap som förändras allteftersom. Här finns fina vägar, här finns vackra faluröda Dalastugor med en särskild byggnadsstil, här finns öppna landskap, skogar och sjöar. I dessa trakter vet man hur man skall vårda möjligheterna. Här finns mängder av turismtankar med musik, miljö, kultur, skidor, spring, och aktiviteter i väl inslagna paket. Dalarna och Siljanstrakten. Leksand, Rättvik, Nittjö, Dalhalla, Mora och Orsa bjuder verkligen turisterna på god miljö. Liksom platserna däremellan och runtomkring. Vidderna, sjön, djuren i hagarna, dofterna av naturen, husen - skapar verkligen vilja att återvända en annan gång. Så förundrande vackert här är.

Vår första kväll når vi Hede. En spännande ort i Härjedalen. En ex-svåger ger oss husrum för natten. Här krävs uppfinningsrikedom för att skapa arbetstillfällen. Här är naturen mycket nära, så den kan definitivt vara en del i de arbetstillfällen som här finns och skapas. Vatten. Fjäll. Skog och mark. Backar. Fiske. Är något av det som nyttjas för bygdens folk, och för turismen i trakten.

54 mil blev dagens rutt. De sista milen var lite kalla, men inpackade i god och varm klädsel gick det väl ändå.

Vi fick kvällsfika och frukost i Hede, med en trevlig pratstund med husvärdarna där.

18 juli - lördag. Vi åker vidare norrut. Vi passerar byar och vattendrag, höjder och broar. Vi lyckas få lunch i Knytta, där en svåger pysslar för sig själv. Deras hus ligger vackert vid Storsjön - med vy mot Östersund och Frösön. Vi färdas vidare efter kaffet. Vi styr över bron mot Frösön, och vidare genom Östersund, Strömsund, Dorotea och Meselefors. Vi närmar oss mina gamla trakter - Vilhelmina. När vi passerar Meselefors minns jag särskilt mor och "bubblan" över järnvägsbron.

Denna dag färdas vi på Sagavägen.

Jag talar med min svägerska, för att höra om det finns boende hos dem för natten. Ja, visst gör det det. De skall dock bara se skotertävlingen klart - på den beryktade Åselse marknad - innan de är åter hemma för att ta emot oss. Skotertävling mitt i sommaren? Ja, de färdas i full hastighet på vatten - när snön lyser med sin frånvaro. Världen är verkligen full att märkliga tokstollar, får man säga. Natthärbärget och en god middag - med sill, färskpotatis och lax - är ordnat i Laxbäcken. Dagens rutt blev ca 40 mil. Vi finner oss vara på god väg. En bit bort hemifrån. På väg till nya vackra trakter.

19 juli. Söndag. Vilhelmina. Storuman. Tärnaby. Hemavan. Från Tärnaby minns jag särskilt mina kalla tår, i ett par gula pjäxor - på en bansättarkurs för "100 år sedan". I den slalombacken har också jag åkt - och inte bara Anja Persson, Stig Strand och Ingemar Stenmark. Vi finner god mat och gott boende på Hemavans Värdshus. I dessa trakter saknas både svågrar och svägerskor, så vi fick klara oss alldeles själva. Det gick alldeles utmärkt. Söndagen omfattades av ca 22 mil. Fjälltraktslandskapet omkring Tärnaby och Hemavan är förundrande vackert. Hit kan vi återvända, t ex för vandring i det vackra fjällandskapet eller för skidåkning i backarna.

Vi mötte, på vår promenad genom byn, fyra glada grabbar som gått över fjället. De var klart nöjda och fann den beställda ölan vara särskilt njutbar. Vi mötte också en ensam vandrerska. Hon hade gått samma sträcka. Hon tränade för framtida tävlingar. Hon ordade och njöt av sin goda måltid - som i tid från start till mål - under sin måltid - som i god mat - på Hemavans värdshus. Hon hade tagit sig till sin startpunkt med buss. Grabbarna tog sig dit med helikopterskjuts. Till målet nådde de med olika tid, med olika sikte och med olika typ av packning. Båda fick dock en mycket njutbar tur.

Kvällen avslutades med ett besök i det lilla kapellet strax ovanför värdshuset - och en kort promenad i de vackra omgivningarna.

Här finns .... myrar. Stora, vackra. Ett fantastiskt landskap. Här finns skogssjöar. Svarta, mörka. Trollska. Lite hemska, men otroligt vackra. Och vägar. Raka. Långa. Guppiga. - Men ändå fina.

Bensinstationer. Det är långt till nästa. Om du färdas utanför allfärdsvägarna riskerar du att stå utan bensin. På vissa ställen kan det gå en hel dag utan att en bil kommer förbi.

Vyerna. Gudabenådat vackert, när sjöar, älvar och vattendrag drar fram över landskapet.

Tänk. Vilket makalöst vackert land vi bor i.

Vi färdas genom landskapet och njuter av grönskan och renheten. Friskheten. Vi ser snön på fjällsidorna, vi känner värmen och njuter de fantastiska vyerna.

Det är 30 år sedan jag fanns i dess trakter, men de känns igen och jag gläds över den fantastiska miljön. Det är ofantligt vackert.

Stenarna. Älvarna. Stränderna. Vidderna. Fjällen, med snön liggande kvar. Det är ett förunderligt vackert landskap.

20 juli. Måndag. Vi drar vidare från Hemavan mot Norge. En fantastiskt makalös natur. Snöklädda fjäll finns i sikte. Vägarna är nu inte raka, utan slingrar mellan fjällsidorna. Sjöarna ligger spegelblanka. Bäckarna flyter fram i små forsar i landskapet.

När vi passerat den norska gränsen blev grästaken allt vanliga. Timmer och grästak gör väldigt vackra stugor. Vyerna är verkligt fantastiska.

Vi passerar en lång tunnel, på den norska sidan gränsen. Den är lång, mörk och isande kall.

Vi fortsätter efter den "blå vägen", via Mo i Rana mot Nesna. Den går slingrande upp och ner, med Ranafjorden och Sjona som vackra följeslagare i landskapet. Nesna ligger väst om Mo i Rana, vid den vackra kusten.

Vi finner boende i Nesna, på en camping nära fjorden. Här finns alla bekvämligheter nära. Butiken. Hamnen. Duschen - även om den var lite utom räckhåll, då vi helt saknade kontanter i rätt valuta. Bankomaten var obönhörligt stängd. Med matbutikens hjälp skapade vi ändå en god fiskgryta på vårt utekök.

Strandkanten är låg. Vattenströmmarna har fört strandlinjen flera meter bort. Det är en verkligt stor skillnad på vattennivån under dygnets olika timmar.

Måndagens rutt blev 17 underbara mil på slingrande fantasktiska vägar. Här i Nesna tar "blå vägen" slut. Vägen är rysk, finsk, svensk och norsk. Vackert följer den det böljande blå.

Hemavan/Tärnaby-fjällen var verkligen en vacker bygd. Sjön nedanför fjällen, med vägen slingrande i kanten var verkligen fint. Dit vore det mycket trevligt att återvända - kanske för en vandring i de vackra fjällen eller för en tur när snö och kyla råder i bygden. Slalombackerna såg riktigt fina ut!

Det norska landskapet, med berg, fjäll och fjordar är helt annorlunda än det svenska. Man förundras över skillnaderna. - Men man kan konstantera att båda ländernas natur är riktigt fantastiskt vackra. Vi lägger oss, i tält, innan solen gått ner.

Vi längtar till i morgon och hoppas på ännu en dag med sol och vackra vyer.

21 juli. Tisdag. Nesna. Vid den blå vägens slut - eller kanske dess början när man färdas åt det andra hållet. Denna dag - en morgon i sol. Det blåser lite, men vi räknar med en fin dag.

Nesna - Levang, med båt/färja. Vi följer riksväg 17. Den slingrar sig längs kusten.

Innan Sandnessjoen passerar vi över en fantastisk bro - över Leirfjord. Från hög - som en slingrande orm - ner till låg nivå. Det är imponerande vackert. Igen och igen.

Vi följer vattnet. Fjordarna. Och vi följer de höga bergen, med de vackra formationerna. Vi färdas över färistar och riksvägen går via fårhagarna. Fåren har gott om bete, tycks det.

Vi njuter av knäcke & mjukost, i väntan på färjan mellan Tjötta och Forvik.

Färjan går in och lämnar bilar på två ställen och hämtar upp en på det tredje - innan vi når vårt mål. Den sist påkörande fick backa på färjan - för att slippa backa av, när målet nåtts i Forvik.

Vi kör iland i Forvik och rullar vidare för att hinna med nästa färja. Den som går mellan Anddaslvågen & Horn. Vi hade inte behövt hasta. Tiden var inte så knapp som vi trodde. Färjan väntade helt enkelt in hela "raddan" som kom från Forvik. Vi fick en god pratstund med en glad och pratsam mc-farande norrman vid vår väntan på avfärd och ankomst till nästa hamn. Så trevligt det är, med dessa små samtal med semestrande mc-folk här och där. Det är något att bli glad över. Verkligen glad över.

Färjevägen mellan Tjötta och Forvik var väldigt vacker. Båten strävande fram i trånga passager och ut på öppna fjordvatten. Bergen och miljön är, återigen, förundrande vacker. Detta är en fantastiskt miljö.

På kvällskvisten når vi Skogmo Camping, söder om Brönnöysund. Just denna camping besöker vi nog inte igen, men annars är campingplatserna ganska ok i Norge. Även om de inte fanns i riktigt varje hörn. På Skogmo fanns kök och dusch utan extra kostnad, vilket får ses som ett plus i sig. MC-klubben, vid infarten till campingplatsen, hade dock inga människor på plats. Vi fick spana på det tomma huset, och inte prata med dem alls.

Tisdagens sträcka blev 12 vackra mil.

22 juli. Onsdag. Från Skogmo åter en stycke norr - eller snarare rakt väst, sett på kartan. Vi hade helt enkelt missat en viktig sightseeingpunkt, och måste vända åter. Torghatten skulle besökas. Den ligger på en ö - med en stor fantastisk bro. Från lågt till högt. Slingrande brant. Som en orm i landskapet.

Torghatten är ett stort berg, med ett jättestort hål i. Rakt igenom. Vi åker dit. Vi klättrar upp - vilket var smått varmt i mc-utstyrseln. Vi begrundar och beundrar, såväl bergets hål, som den otroliga utsikten. Vi gläds och fascineras av allt det vackra. Torghatten förklaras av naturens gång, kungar, män och vackra damer. Konkurrens kraft eller isens kraft har skapat denna plats. Olika berättelser, sägner, förklarar naturens under.

Vi färdas från Brönnöysund till Vennesund. Vidare till Foldereid. Höylandet. Namsos. Och Bengsund. Färjor igen. Inte precis billiga, men de tas av intresse - för att nå fler fina vägar och miljöer efter den vackra kusten. Denna natt bor vi på Sjöåsens camping. Ägarna till campingen var alldeles nytillträdda och små byggnationer och förbättringar kunde skönjas. Fiskevattnet i vattendraget lös helt med sin frånvaro. Tidvattnet hade nog fångat allt vatten för sitt egna ändamål.

Onsdagens sträcka omfattade 28 härliga mil.

23 juli. Torsdag. Sjöåsen. Åsegg. Osen. Färja mellan Brekstad - Valset. Vidare till Kyrksaeteröra. Vi färdas efter berget och fjorden. Vi färdas genom det fantastiskt vackra landskapet.

Dagens rutt blev 28 vackra mil. Boendet skedde i stuga på Kyrksaeteröras camping. Det var risk för regn och det kändes skönt att komma inomhus. Vi njuter av en god middag med grönt, med nudlar, med ost/kex och med gott rökt lax - därtill en flaska gott vin. Det kändes gott att bo i stuga denna kväll.

24 juli. Fredag. Vattnet är lågt. Det regnar smått - eller snarare durar. Vi bestämmer oss för att vädret blir bättre i morgon, och stannar en natt till i denna stuga (Kyrksaeteröra). Inga mil på motorcyklarna denna dag. De får vila - och vi vandrar lugnt och stilla runt i byn och på stranden.

Framåt eftermiddagen tittade vi på när några fiskar krabba.
Man blir glad av sådant!
När fiskefolket var nöjda med sin skörd, hälldes de med
försiktighet åter ner i spa´t. Krabborna boade glatt ner i sin hemmiljö under bryggan igen. De hade sannolikt fiskats upp mer än en gång tidigare. Det var verkligen roligt att beskåda.



Vi vandrade nyfiket efter stranden, och fann mängder av skal i olika former. Levande fyllda skal. Klättrande på varandra, fast sammanfogade. Olika sorter. Nära, tätt nära. Där fanns oxå tomma döda skal. Vackra fantastiska formationer. Där fanns vackra färger och där fanns vackra formationer.

Tidvattnet skapar möjligheter att betrakta. Att betrakta det som väntar kvar. Eller blir kvar. Det som väntar på att vattnet skall återvända för dem att leva i och på.

25 juli. Lördag.

Kyrksaeteröra. Vinstenes. Färja mellan Tommervåg och Seivika. Vidare till Kristiansund. Färja mellan Kristansund och Bremsnes. Och sedan vidare till Atlanthavsveien. Ohoj - en fantastisk bro. Igen!

Atlanthavsveien var en byggnation över skärgårdsöar i ett underbart landskap. Vi hade inte perfekt väder för denna väg, men ack så vacker den var ändå. Skärgård. Öar. Hav. En underbar miljö. En underbar kombination.

Dis och dimma - gör att vi genar till Molde för vidare färd till Sölsnes och färja till Åfarnes. En djup tunnel strax efter Molde gav pirr i magen. Vi rundar Isfjorden och skådar snart Åndalsnes. Vi äter pizza på en italiensk restaurang, med en svensk servitör, och vi stannar för natten i detta samhälle. Vi bor på Ådalsnes camping. Dyr! Orten står som port i närheten av turistmagneten Trollstigen med vidare färd till Geiranger, så det kan te sig begripligt - men ändå...dyr.

Här fick vi användning av vårt nya "tak" - en fin pryl från Hilleberg, den duktiga tälttillverkaren. Taken gjorde vår tältning och packning i smådugg nästan torr. Den underlättade - och gladde som "nyttig" pryl. Det var en bra investering.

26 juli. Söndag. Trollstigen - en osannolik väg, upp på berget...fjället. Trollstigen öppnades 1936. Elva skarpa kurvor. Tvära, så att man möter sig själv. Klättrande upp på berget. Högt. Tvärt. Brant. Det gör ont i mig, som har svindel, när jag "tvingas" färdas på dessa vägar. - Men jag får ändå medge att det är förundrande fantastiskt. Min färdkamrat är lycklig, riktigt lycklig, vid färd på dessa vägar. Det är ett skäl, gott nog, att även jag skall finna det sympatiskt att färdas här. Vägen är fantastisk, även om det gör svidande ont i mig, när svindeln gör sig gällande.

Geiranger. Ett vackert samhälle, långt där nere i dalen. Vägen ner var slingrande brant, som Trollstigen - men med ännu fler kurvor.

Kaffe kunde avnjutas högt uppe på fjället, med vatten från en vacker fjällbäck. Ljuvligt gott.

Färden gick vidare på slingrande vägar .... och så småningom färdas vi ner genom Ottadalen, ner till Otta. En lång, lång backe ner från fjället. En mjuk backe, utan skarpa svängar med vackra vyer. Många mil ner.

Denna dag var en fantastisk dag. Från havet, upp på toppen. Ner igen, och upp igen. Åsså - ner igen och upp igen. Förundrande fantastisk natur. Fjäll, vatten, fjordar, fjällsjöar och slingrande vägar. Förundrande vackert.

Med några fjällmil kvar bodde vi på en camping uppe på fjället. Namnet noterades ej - med vi lyckades förbli torra och fick var sin värmande dusch på morgonen. Det kan man ju inte få när/om man istället tältar ute i det fria, vid en vacker fjällsjö eller på annan plats i den fantastiska naturen. Då blir morgontvätten helt enkelt ganska kall. Eftersom allt annat här var kallt, så var det ganska skönt att få en värmande dusch denna morgon.

Norrmännens husvagnsvanor funderar vi lite över. Åtminstone rörande de som bygger in, nästan permanent fastsatta, sina husvagnar tillsammans med små hus. Vi undrar lite kring hur och varför, men får inte några riktigt bra svar (av oss själva).

Under lördag och söndag - båda dagarna tillsammans - färdades vi ca 55 fantastiska mil.

27 juli. Måndag. Vidare över fjället och över till Sverige. Över fjället var det vått! Det regnade inte, men färden genom molnen (eller den skarpa dimman) gjorde det väl värt besväret att paketera in sig i regnoverallen. Visiret blev riktigt blött och ett par rediga vindrutetorkare hade varit stort behjälpliga. Men - sådana finns nu inte på våra hjälmar. Nu fick handsken nyttjas emellanåt, med risk för blöta handskar som följd. Tur att våra vintervantar är riktigt bra. De höll någorlunda torrt, trots blötan över fjället.

Forsarna nedför branterna är kraftiga. Vi har sett dem i mängd igår och idag. Man ser naturens fantastiska kraft.

Vattnet är otroligt klart. Turkosblått och otroligt klart.

Idre. En välbesökt vinterort, som vi nu kunde konstatera oxå var en välbesökt sommarort. Här vimlade det av folk. Man blir glad när man finner orter som lyckas förlänga sina säsonger och blir gott för fler under stora delar av året. Man blir riktigt glad av sådant!

Älvdalens STF-vandrarhem. Två rum kvar. Fantastiskt. Vi fick plats trots att vi som vanligt inte bokat. Vi behövde inte tälta. Det uppskattades av oss båda, eftersom vädret ändå var lite blött. Inte riktigt regn, men ändå lite blött.

Dagens sträcka blev 33 sköna mil.

28 juli. Tisdag. Färd från Älvdalen, via Sollerön och Siljans västra sida. Vidare via Borlänge, Sala, Uppsala, Almunge/Edsbro - och raka spåret hem.

I Dalarna mötte vi en SMC-ekonom som förberedde sig för en Norge-färd. Han hann med att tala glatt en stund - och därtill sprida några marknadsförande SMC-ord.

Vi var hemma igen vid 18-tiden. Nöjda, hela och glada. Trötta. Vi motade regnet framför oss. Vägbanan var riktigt blöt emellanåt, men inget regn landade på oss. Vi tog en glasspaus, för att inte hinna ifatt det mörka regnmolnet - och vi klarade oss ifrån allt regn. Var detta tur eller skicklighet, måntro?

Dagens sträcka uppgick till ca 39 hemfarande mil.

Total sträcka för denna Sverige - Norge färd blev ca 325 mil.

På denna resa har vi passerat många tunnlar, broar och färdats på mängder av färjor. Vi har sett höjder, slingrande vägar och härliga vatten. Vi har färdats i värme och i kyla, i sol, dimma och i regn. Vi har trivts och mått väl. Vi har njutit för fullt.

Till och i Norge färdas jag gärna igen. Där finns mer att se och uppleva.

Också i vår egen fjällvärld färdas jag gärna igen. Också där finns mer att se och uppleva.

Riktigt glad blir man av alla mc-möten. Av alla som hälsar. Riktigt glad blir man också av att så många mc-förare numera bär reflexväst.

Vi längtar redan till nästa tur - men nu är det hög tid att tvätta våra cyklar. De förtjänar helt enkelt en del vård efter väl förrättat värv.

Anette Grinde