Om frihet och heder...

Överlevnadshandbok
för flickor
om frihet och heder.
Farnaz Arbabi & Lotta Fristorp
Rädda barnen.
Isbn 91 7321 047 1
2002

Jag känner att tårarna växer i mig. Jag känner sorgen. Den pressar sig fram genom masken som skall hålla känslorna på plats.

Jag läser om flickorna, kvinnorna, vars liv tar form - och inskränks. Jag läser om mödrarna och fäderna och om deras roller i olika skeenden i livet. Genomgående dyker orättvisan upp. Orättvisan och rädslan. Rädslan och lögnerna.

Jag läser om de unga kvinnorna som tvingas gifta sig trots att de inte vill. Jag läser om våldet, slagen och rädslan. Makten.

Mänskliga rättigheter innefattar egna val. Det innefattar rätten till ett liv utan våld och terror, med rätt till fysisk och psykisk trygghet och att kunna fatta egna beslut om sina egna livsförutsättningar. Här lyser de med sin frånvaro.

Alla historier är lika. Inskränkande. Fasansfull. Fridskränkande. Alla historier är lika, men ändå helt olika. De pekar i samma riktning, men rör olika individer. De bär i huvudsak samma grundproblem, men är på sitt sätt ändå olika i varje enskilt fall. Så lika, men ändå så olika. Var och en fogar sig, anpassar sig, efter sina förutsättningar. Hedern, familjen, rädslan, kulturen och kärleken styr i olika riktning. Den inskränkta friheten ligger som en kvävande matta över allt. I fasan i ligger frånvaron av egna valmöjligheter och den inskränkta frihetens konsekvenser. Där livet är lagt som insats.

Jag känner att tårarna växer i mig allteftersom jag läser om flickorna och kvinnorna i denna bok. Jag känner den omåttliga sorgen och undrar vad jag kan göra.

Var kan - måste - jag lägga min kraft för att livet skall bli bättre för andra människor?

Anette Grinde


Länkar & sån´t. *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar.  

Barnfattigdom...

”Jag känner varje dag att jag vill göra saker som andra gör men som jag inte har råd med. Jag är tyst om det. Folk kan tycka att det är konstigt om man säger att man vill göra en massa saker och sedan inte gör någonting. Jag säger alltid att jag inte vill följa med när kompisarna gör saker som kostar.”- Svd 14 mars 2012, på temat Allt fler barn lever i fattigdom.

Citatet kommer från en tonåring i Rädda Barnens undersökning Ung röst 2011, där alltför många barn uppger att de är oroliga för föräldrarnas ekonomi.

Rädda Barnen berättar att barnfattigdomen fortsätter att öka i Sverige. 248 000 barn, eller 13%, lever i familjer med låg inkomststandard eller med försörjningsstöd.

Vårt samhälle behöver finna nya vägar som gör att barnen inte behöver leva i fattigdom. Det är helt oacceptabelt att så många barn tvingas göra detta. Barnen behöver få vara med när kompisarna gör saker, även om aktiviteterna kostar. Vi behöver åstadkomma nytt, som gör att barnen inte behöver slira på orden för att undvika att berätta att de har det tufft ekonomiskt hemma. Det behöver helt enkelt finnas fler alternativ för föräldrar, familjer och vuxna i allmänhet att finna möjligheter att försörja sig och sin familj - utan krav på bidrag från stat och samhälle.

De, vi, alla - behöver lotsning och hjälp, tips och förslag, aktiv handling i positiv ton - för stöd att klara sin/vår försörjning.

Hu och bu, för ungar i fattigdom. Oavsett var i världen de finns.

A..

*** *** ***
Majblomman. Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom - barn. Politometern om barn eller barnfattigdom. * Socialdemokraterna. * Centerpartiet. * Folkpartiet. * Kristdemokraterna.* Intressant. * Bloggkartan Norrtälje. * Nyligen.se. * Blogger.com.* Kaj Raving (v) * Eva Hillén Wahlström (s) * Martin Moberg (s)* DN 14 mars 2012.

Jag blir glad av människor som gör...

Svenska Freds gör. Rädda barnen, Röda Korset, Läkare utan gränser och Amnesty likaså. Och Lena Endré.

Jag blir glad av människor och organisationer som gör. Som uppmärksammar världen på de felaktiga stigar som människor tvingas vandra på och som visar vägen för vad som är rätt och vad som inte är det.

Mänskliga rättigheter och demokrati är rätt. Diktatur är det inte.

Jag blir glad när människor tar sig ton - för andra människors rätt.

Jag blir glad när det hörs och märks att människor vågar stå upp för andras rätt.

Anette Grinde

Våldtagen. Smittad. Utkastad.

Jag fick tidningen Barn, nr 1/2009, i min brevlåda. Jag har sålunda betalt medlemsavgiften till Rädda Barnen i år igen. De bedriver viktig verksamhet. Där finns fokus på rättvisa för barn, för omsorg om barn, för rätt till utbildning, sjukvård, mat för dagen, tak över huvudet, och allt annat som tillhör vårt livs självklarheter men som saknas för så många i vår värld. Det känns så oerhört viktigt att det är många som arbetar för barnens rätt. Jag är glad att det finns organisationer, som t ex Rädda Barnen, som arbetar för just barnens rätt.

I detta nummer skriver Rädda Barnen på tema; Att leva med HIV. I tidningen finns många artiklar på temat, och de sätter sig starkt i magen. Jag hukar mig, så ont gör det när jag läser. Livets olika förutsättningar för världens olika folk blir igen och igen så grymt orättvist. Det är bra att det synliggörs. Så att vi inte glömmer och tror att allt är väl, för det är det verkligen inte.

Våldtagen. Smittad. Utkastad.

Jag läser om barnens utsatthet, om unga kvinnor som utsätts för männens rädsla att smittas av sjukdomar och därigenom utsätter kvinnorna för extra stora risker. Jag läser om männens stora hänsynslöshet mot hela generationer unga kvinnor, som inte kan eller törs värja sig. Det är inte rättvist, och på intet sätt acceptabelt.

Vem bär makten över sin egen situation, är en fråga som man åter kan ställa sig? Hur mycket kan man egentligen påverka när livsrummet är så starkt påverkat av kultur och områdets livsförutsättningar?

När jag läser detta ser jag igen vårt ansvar. Vårt. Som i individernas, var och ens, som i biståndsorganisationernas, som i världens länders gemensamma ansvar att faktiskt åstadkomma en förändring i omsorgen om varandra.

Det krävs verkligen att vi tar vårt ansvar.
Var och en.
Du och jag.
Varje dag.

I detta kan ligga att bistå med medel och resurser, som i pengar, kraft och ord, till en organisation som kan göra och gör skillnad. Kort och gott att bidra med allt det just du/jag kan, för just det som är viktigt.
I detta kan ligga uppmärksamhet och ord, som utmanar och som påverkar människor att tänka till kring vad de själva gör. I detta kan ligga att skriva, tala eller på annat sätt göra. Till fördel för de som behöver vårt stöd.

Det finns organisationer och människor som tar stora steg för människor som har det tufft. Anslut dig. Aktivera dig. Tillsammans med andra.

Du kan göra skillnad.
Börja idag. Vänta inte till imorgon.

För visst bryr du dig om världens väl?

Anette Grinde