NT skriver idag om att våldet mot kvinnorna ökar...

- att i snitt dödas 17 kvinnor om året av sin make, sambo, pojkvän eller ex
- att detta ofta föregås av hot eller våld från gärningsmannens sida
- att anmälda brott i vår stad uppgick till 2007 - 27 st och 2008 - 19 st

Man våndas och skräms när man läser om våldet. Om de nära relationerna som slutar så illa. Där man inte vågar säga stopp eller lämna. Där våldet, vreden och skadorna sätter starka negativa spår i människor och familjer i det dagliga - och för resten av deras liv.

Våldet och vreden mot kvinnorna måste ta slut. Likaså det som riktar sig mot männen.
Människorna måste kunna leva sida vid sida, vårda och visa omsorg om varandra - eller bara gå i lugn ton och takt när kärleken och omsorgen tagit slut och man inte finner en annan utväg.

Det måste finnas hjälp att få. Av medmänniskor och av samhälle. Av yrkesgrupper och av ideell kraft. Av kyrkor och av "vanliga".

Det måste finnas hjälp att få. För de som slår. För de som skapar terror. Och för de som får slag och vrede riktad mot sig.

Dessa frågor får aldrig hamna i skymundan, i tystnad.

Om detta måste ordas. För aktiv åtgärd. För en aktiv åtgärd, som leder till att vi kan leva i ett samhälle som inte innehåller våld och skadlig vrede.

Krassman (s), Catarina Wahlgren (v), Per Lodenius (c), Jan Emanuel Johansson (s) och Göran Pettersson (m) - hur ser ert arbete ut - lokalt i hemmapolitiken eller i riksdagen för er som sitter där - när det gäller denna typ av fråga? Hur ordar ni och hur handlar ni för frånvaro av våld och vrede i vårt samhälle?

Anette Grinde

Aung San Suu Kyi ....

Aung San Suu Kyi, en kvinna som kan skapa bättring för sitt land. En kvinna som uppenbart skrämmer slag på herrarna i Burmas styre.

USA:s president Barack Obama skärper tonen mot Burmas militärjunta och fördömer den "teaterrättegång" som pågår mot Aung San Suu Kyi, den burmesiska oppositionsledaren.

Förlängning av husarrest, eller många års fängelse riskererar resultatet att bli för att en amerikan knackat på hennes dörr. Det förefaller vara mycket lätt, för denna diktatur, att hålla Aung San Suu Kyi inspärrad under alltför många år av hennes liv.

Låt världen ta sig ton och få denna kvinna, och alla liknande fall, ut ur fängelserna och ut i frihet så att de med sina ord, sitt mod och sin kraft kan verka för en bättre värld. Och så att de, med rätta, kan andas och verka i frihet utan bojor och galler för fönstren.

Krassman (s), Per Lodenius (c), Jan Emanuel Johansson (s) , Göran Pettersson (m), Sofia Modigh (kd) - hur ser ert arbete ut - lokalt i hemmapolitiken, i riksdag eller i EU - när det gäller denna typ av fångar i världens olika hörn?

Hur ordar ni och hur handlar ni för bättring för dessa människor?

Anette Grinde

I dagens DN läser jag en kort notis .....

...om en stor tragedi. 5 rader var de värda, de 43 människorna som dog och de övriga som var medvetslösa av syrebrist. De människor som var på väg från Afganistan via Pakistan på väg till Iran. Vi kan anta att de är människor som försökt fly från förtryck i syfte att förbättra sina liv. I stället hamnade de inlåsta i en container, utan möjlighet att fly.

Någon har valt att lämna dem på en parkeringsplats - utan syre, till en säker död.

Människor flyr sina fasansfulla levnadsförhållanden. De måste, då världens ledare inte lyckas sätta tillräckligt tryck på dessa länder. De måste, då de måste försöka göra bättring av sina liv. De riskerar att hamna i händerna på än hemskare människor. Sådana som gynnar sig själva utan att ta någon hänsyn till motpartens liv. Sådana som tjänar pengar på att forsla och överge människor. Som dödar och skapar förtvivlan, för sin egen vinnings skull.

Jag uppmanar härmed lokalpolitikerna/riksdagsledamöterna Krassman, Göran Pettersson, Jan Emanuel Johansson och Per Lodenius att fånga människorättsfrågorna. Jag uppmanar er att arbeta för fred i varje land, värdighet för varje människa såväl hemma som i andra länder och för att de mänskliga rättigheter som FN beslutat om skall gälla överallt. Utan dröjsmål.

Jag uppmanar er att synliggöra allt det arbete ni gör - för människorna i världen som behöver er uppmärksamhet. För visst arbetar ni också för dem?

Anette Grinde