Valborg var en fantastiskt kvinna. Hon var glad, stark och stretsam. Hon var inte rädd för att ta i. Det som behövde göras, det gjorde hon. Även det som var tungt och hårt.
Hennes man, Rune, gick bort i alltför tidigare dagar (1963) och lämnade henne, då 36 år, ensam med två barn i yngre tonåren. Deras hem i Bredsättra, som de tillsammans köpte på auktion 1955, var en stor trygghet med den egna täppan och med goda vänner runt omkring.
Hon eldade med ved i många år, för värme i huset. Hon högg och sågade själv sin ved och hon bar in den för värme till sig och till sina barn. Det dröjde ända till 2005 innan hon inte längre behövde bära ved för husets värme. Då var bergvärmepannan installerad och klar. Snöskottning, gräsklippning, ansning av buskar och växter, odling, bakning och annat som hör hushållet till gjorde hon själv. Ja, hon klarade sig verkligen själv.
Valborg har bl a arbetat inom äldrevården i Nysättra och på bokbussen i Norrtälje. Hon uppskattade mötet med människorna och stod alltid till tjänst.
Hon tyckte om sin trädgård i Bredsättra. Den var av stor betydelse och den tog en hel del av hennes tid. Hon arbetade hårt för att den skulle vara fin. De många och fina rabatterna, den stora gräsmattan och den långa grusgången krävde sin tid. Hon njöt av allt blomster och arbetade frenetiskt för att ogräset inte skulle få fäste. Hon förde en stark kamp mot maskrosorna och andra växter som hon inte tyckte hörde hemma på hennes gård, där hon var herren på täppan. Hon njöt av allt det vackra och var fantastiskt glad när hennes son planterade två stora solrosängar utanför hennes fönster.
Valborg var en arbetsmyra - en mycket duktig sådan. Hon var också mycket angelägen om att klara sig själv. Hon ville inte vara andra till last. I medgång och i motgång har hon klarat sitt hem, sina arbeten, liksom sig själv och sina barn.
Hon månade stort om den lokala hembygdsföreningen, St Eriks Gille, där hon var hedersmedlem. Labacken, strax intill Bredsättra, tillägnades därför mycket tid genom evenemang, kaffekok och gemenskap. Valborg stod för många av frågorna till midsommarfesternas tipsrundor.
Valborg bjöd ofta till fest. Namnsdagen - Valborg - firades alltid med kaffe och stora kakfat i Bredsättra. På födelsedagar var det alltid kalas och på sommaren bjöds det fint i trädgård eller i kök. I bondbönstid bjöds det på bönsoppa med bönor från den egna odlingen, år efter år.
2008 lämnade hon sitt fina Bredsättra, där hon bott sedan 1955, och bosatte sig på Solhem, Älmsta. Där tillbringade hon sina sista år, i en egen lägenhet, med närhet till vänner och lättare aktiviteter. Hon lämnade maskrosorna och grusgången åt sitt öde. Nu njöt hon istället åt kortspel, bingo, promenader, föreläsningar, gympa och en stunds prat i goda vänners lag. Det fanns tillgängligt på Solhem, så snart lusten föll på för delaktighet. Där var det gott att bo.
Valborg var fantastiskt glad i sina barn Britt-Inger och Leif, som stod henne mycket nära. De stod för många besök, bistod med handling och skjuts när transport saknades och berättade gärna hur allt stod till med de övriga i hennes släktled och bland hennes vänner. Barnbarnen Andreas, Lina och Peter spelade stor roll i hennes liv. De nya små barnbarnsbarnen Frank och Felix gav också många nya tankar om livets spår.
Valborg fyllde 85 år den 31 januari 2012. Ett blomsterhav, många gäster och mycket glädje fyllde hennes firanderum där det bjöds på smörgåstårta, tårta och kaffe nästan utan hejd.
Nu har Valborg gått till vila. Den 8 mars tar vi farväl.
För alltid finns hon kvar i våra tankar.
Anette Grinde
Delar av detta minnesord finns publicerat i
