22/7-25. Vandring etapp 9, Roslagsleden.

 

Vandring 22/7-25.

Roslagsbro kyrka.

Roslagsleden etapp 9: Roslagsbro/Drottningdal - Bagghus.

Väddö kanal till Älmsta. 

Jag ber att få tacka för en fin vandringsdag. Temperaturen var rätt hög, solen gassade och molnen var få. Vinden var blid, vi längtade efter vindpustarna och skuggan. Vid några tillfällen uppfylldes vår önskan om temperatursänkning, men mest var det varmt. Vår vandring var väldigt fin.

Vid Väsby är leden omdragen. Istället för byväg, skogsväg och ängskant är leden markerad via lågtrafikerad asfaltväg via Velända och Brölunda. Vi gick den gamla sträckningen, som är omärkt och kräver att man (en kort bit) går i högväxt ängskant. Det gick bra. Allemansrätten ger oss möjligheten, så länge vi inte förstör eller går på odlad mark. Det gjorde vi inte, men jag kanske fick med mig en fästning eller två. Jag gör bäst i att kolla det.

I Vik/Söderbykarl ligger Erikskulles hembygdsgård, kanske 300 meter från leden. Vi borde propsa på att leden ska dras om och dras över gården. För att det är något man inte ska missa. 

Därefter fina vägar, skogar och ängar till Råda, där bad, fika, toa och vindskydd finns. Råda naturreservat kan bjuda på guckusko (i juni) om inte granbarkborren sabbat områdets livsförutsättningar. Området runt Flottskär och Brevik är vattennära och fint, precis som målgången på etapp 9 är vid Bagghusbron. De hade broöppning för segelbåtar när vi passerade, så vi stannade till och förundrades över tekniken. Vid Bagghusbron går ingen buss (när vi passerade) så vi vandrade vidare längs Väddö kanal till Älmsta när vi ändå var i farten.

Längs kanalen finns en pil upp till Roslagens Sjöfartsminnesmuseum. Vi borde även här propsa på att leden ska dras om och dras över museets gård. För att det är något man inte ska missa. Även här rör det sig bara om några få hundra meter. 

Torrt. Varmt. Fantastiskt. Ingen vilsegång (egna hemtrakter). Väl märkt.

Tack för Roslagsleden!

A..

Tillgängliga kommunikationer:

SL-buss 645 till Roslagsbro kyrka. 

SL-buss 636, 637 från Älmsta till Norrtälje. 

SL-buss 645 från Bagghusbron till Norrtälje. (Få avgångar per dag under sommaren).

Februariutmaningen Spring tills du stupar pågår.

Dag 24 är 24 km per egen fot, gå eller spring.  

Människor försöker, lägger krut, tårar, svordomar och lust på sin kropp och karaktär. De gräver djupt inombords. Lyfter sig till plågsamma och lustfyllda stordåd, övertygar sig själva. Jag gläds när jag ser hur människor gör, skuttar över stock och sten, isgator och vackra standstigar. Det ser ibland lätt ut, men är något annat än bilden visar. De bygger kraft inom sig, visar att och vad de kan - mer än den första tanken ger oss. Jösses, vad människor kan! 

Jag njuter bilder och stordåd från människor jag bara känner till namnet, eller kanske bara som ett lurigt alias. Jag inspireras och imponeras. Det är magi. Det är förundrade. Det är vackert. 

Tack, för alla stordåd. Era stordåd gör skillnad också hos mig. 

Idag önskar jag er alla en fantastisk dag. 

A..

#springtillsdustupar 

#februariutmaningen

22/7-22. Målgång "Spring Tills Du Stupar" - juli 2022

Juli 2022. Spring tills du stupar = STDS. I juli med bankgaranti. (Den garantin finns inte i februariutmaningen.) Ja, månaden är inte slut, men jag är klar med utmaningen. Målgången. 

Man ska springa eller gå minst lika många kilometrar som respektive datum för varje dag i juli månad. Första juli skulle man alltså springa eller gå minst 1 kilometer. Den andra juli ska man röra sig 2 km, den tredje 3 km och så vidare. Den 25e ska man springa/gå 25 km och sen blir det drygt om man inte har byggt upp en reserv. Springer man längre än minimisträckan respektive dag så sätts kilometrarna in på löparens reserv-km-konto som man kan nyttja för kommande dagar. Man får aldrig gå minus på kontot. All förflyttning per egen fot räknas och det är den sammanlagda sträckan under dagen som räknas för respektive dag - att gå eller att springa är grejen här. 

"Bankgarantin" för juli månads arrangemang innebär att man kan samla i förväg, spara till sen, men man får aldrig gå minus - inte låna km för framtiden. 1 + 2 + 3 + 4 + 5 + 6 + 7 +  8 + 9 + 10 + 11 + 12 + 13 + 14 + 15 + 16 + 17 + 18 + 19 + 20 + 21 + 22 + 23 + 24 + 25 + 26 +27 +  28 + 29 + 30 + 31 km summerar till 496 km. Man skulle ska alltså gå eller springa 496 km innan den sista juli - acceptabelt rätt och vettigt fördelat över månaden. 

Om detta görs jämnt över hela månaden innebär det en genomsnittlig gå/springsträcka på 16 km/dag under alla 31 dagar. Man kan gå i mål tidigare, om man tar sig framåt längre sträckor per dag. 

Denna juli gick jag i mål den 22 juli 2022, med en genomsnittlig gå/springsträcka under dessa 22 dagar på 22, 6 km/dag. Leif målgångade den 21 juli 2022 med en genomsnittlig sträcka under sina 21 dagar med 23,7 km/dag. Leif gick i mål som person nummer 5 i arrangemanget och jag som nummer 6. Vid detta datum har 67 personer (av ca 180 startande) stupat, alltså inte klarat antalet kilometrar per dag. Ett gott gäng är kvar i utmaningen och stretar på, dag för dag. Även de som har stupat i arrangemanget kan ha gjort stordåd för sig själva genom att höja sin rörelsedos, de har kommit ut och gått eller sprungit och ansträngt sig för sin hälsa. Varje stordåd är en fröjd, eller hur? 

Jag hade en fin km-svit fram t o m den 10 juli, sen låste sig mitt ben som inte ville mer. Jag hann bli förtvivlad, men inte tappa hoppet. Jag trodde att det var en nerv som kommit i kläm, men det var nog höftböjaren som vägrade samarbeta. Benet vek sig, jag kunde nästan inte gå. Stretching blev nyckeln till ordning och den 11/7 var jag tillbaka i leken. Sen fick jag höja min dos under några dagar för att komma ifatt med de förlorade kilometrarna den 11/7. Ja, nej, jag låg inte knapert till, egentligen, men Leif drog ifrån och jag behövde försöka komma ifatt (sa reptilen och tävlingsdjävulen i mitt hjärnkontor.) Jag fick dock strax inse att jag blev tvungen att släppa honom, eftersom också han har en tävlingsdjävul i sitt hjärnkontor. Han har också lediga dagar med möjlighet att disponera sin tid, till skillnad från mig som arbetar fulla arbetsdagar i butiken. Jag har bara till- och från arbetet-tid att använda till detta (ja, ja, jag har förstås nätter också, men jag behöver också sova). Som vi alla vet, så är det inte bara med till- och från arbetet-tid. Det är gott och väl nog. Det gäller bara att starta i tid. Prioritera rätt, helt enkelt. 

Den 21/7 tänkte Leif gå i mål. Han hade 9 km kvar på morgonen. Det klarade han galant, förstås. Själv hade jag 60 km kvar då. Var det oöverstigligt under vanliga arbetsdagar? Nej, jag klarade att gå i mål den 22/7 trots den digra mängden kvar.  Jag kände mig rätt stolt över att ro iland det. 

STDS har en tendens att skapa besatthet i huvudet; 

- det ska gå...
- jag måste ordna x antal km per dag. Måste. Ska.
- jag måste hålla jämna steg med Leif. Måste. Ska.
- jag måste hinna i mål innan det datumet. Eller kanske redan dagen innan? 

Och det är en fröjd i sinnet när det gått vägen. 

Leif säger att han börjar komma in på nästa lager på sina skor, så det är nog dags för honom att köpa nya. Själv kanske jag ska våga börja använda de jag köpte för ett halvår sedan? 

Herregud, hur är vi som människor egentligen, kan man tänka. Ja, vi är väl lika knäppa som alla andra. Var och en på olika vis, lite si och lite så. Visst är det väl ändå skoj, att det är just så?

Tack, Mikael Forsström för arrangemanget. Tack, för att du därmed bidrar till att vi får locka fram tävlingsdjävulen och rörelsen ur oss, får oss att höja oss själva till nya nivåer och andra situationer. Tack, för att du håller ordning på excelarket som håller gruppens deltagare igång. Tack. 

Tack, Leif, för deltagandet och tävlingshetsen. 

Tack, kroppen, för att du håller. Tack, knoppen, för att du är med på noterna.

Nu ska jag vila en dag eller kanske två, sen ska jag fortsätta min rörelsedos för att försöka klara Ultravasan 90 i augusti 2022. .

Prio rörelse är grejen. 

A..

Till start i "Spring tills du stupar"

Den 1 juli 2022.

Det regnar, ja, det åskar och vräker ner från himlen. Det är springdag idag. Det går inga bussar på morgonen längre, så jag måste ta mig själv till jobbet. Hur blev det så, att de tagit bort alla morgonpendlingsbussar? Vad händer med dem - oss, jag och vi - som måste ta bussen? Hur kunde det ens vara en tanke att ta bort bussarna? Tror ni att vi inte ska till jobbet i Norrtälje eller i Stockholm för att skolorna har sommarlov? Jag ska fundera på om jag ska uppröras eller se det som en möjlighet till mer träning. 

Egen fysisk kraft är förstås bra, eller hur? (Även om två mil i varje riktning är för hög daglig dos för mig.) Juli är STDS (spring tills du stupar), löparutmaningen som kräver ordentligt med rörelse. Det kan passa sig att försöka vara med där. 

Jag gläds fortfarande åt min insats i Jättelångt 2022, men nu är det annat i sikte framåt. Det gäller att inte somna på sin post utan fortsätta rörelsen i lugn och maklig takt. Sakta framåt verkar ändå vara ett bra träningsdrag. Lite mer snarare än lite mindre, men ändå lugnt. Gärna lite hjärthets ibland också förstås. Hur ska det annars kunna bli bättre? 

Regn och åska. Är det ett hinder? 

A..

#blixtochdunder 

#sl #nobina #buss645 

#juliutmaningen 

#springtillsdustupar 

#jagärlöpare 

#jagspringer 

#runstreak  

#roslagsleden #roslagsbrokyrka 

#jagspringertilljobbet  #välkommentillnorrtälje 

#norrtälje #rörelseglädje #rörelseglädjeNorrtälje 

#målbild = #ultravasan och #jättelångt #lkroslagen 

Målgång 23 juli 2021

Utmaning Spring tills du stupar - juli 2021 med bankgaranti genomförd och klar. Jag är målgången! 

Man ska springa minst lika många kilometrar som respektive datum för varje dag i juli månad. Första juli skulle man alltså springa minst 1 kilometer. Den andra juli ska man springa 2 km, den tredje 3 km och så vidare. Den 25e ska man springa 25 km och sen blir det drygt om man inte har byggt upp en reserv. Springer man längre än minimisträckan respektive dag så sätts kilometrarna in på löparens reserv-km-konto (bankgaranti) som man kan nyttja för kommande dagar. Man får aldrig gå minus på kontot. All förflyttning till fots räknas och det är den sammanlagda sträckan under dagen som räknas för respektive dag - att gå eller att springa är grejen här. "Bankgarantin" innebär att man kan samla i förväg i juli, spara till sen, men man får aldrig gå minus - inte låna km för framtiden.

 1+2+3+4+5+6+7+8+9+10+11+12+13+14+15+16+17+18+19+20+21+22+23+24+25+26+27+ 28+29+30+31 km summerar till 496 km. 

Man ska alltså gå eller springa 496 km innan den sista juli - acceptabelt rätt och vettigt fördelat över månaden. Jag har ett snitt för perioden på strax över 21 km per dag, där jag sprungit det mesta och promenerat resten. Jag har oftast parkerat bilen vid Roslagsbro kyrka och tagit mig till Lilla torget på morgonen, och sen tillbaka på kvällen. Det är en bra sträcka och den har oftast givit glädjeenergi. 

Jag gick i mål med utmaningen fredag den 23 juli 2021. Dagen till ära var också runstreak-dag nr 50.  

Stolt och glad!

Hipp hipp hurra. 

A.. 

Spring tills du stupar (STDS) - februari 2021

 

Utmaningen Spring tills du stupar - februari 2021 är klar och genomförd av oss båda. 

Man ska springa eller gå minst lika många kilometrar som respektive datum för varje dag i februari månad. Första februari skulle man alltså springa/gå minst 1 kilometer. Den andra februari ska man springa/gå 2 km, den tredje 3 km och så vidare. Den 25e ska man springa/gå 25 km och sen blir det drygt, drygare och drygast, förstås. All förflyttning till fots räknas och det är den sammanlagda sträckan under dagen som räknas för respektive dag - att gå eller  springa är grejen här. Man kan inte (som i juli-utmaningen) samla reserv i förväg, utan måste nå miniminivån varje dag i februari. 

1+2+3+4+5+6+7+8+9+10+11+12+13+14+15+16+17+18+19+20+21+22+23+24+25+26+27+ 28. Vad summerar detta till, tro? Ja, det spelar egentligen inte så stor roll - det är dag för dag, varje dag, som räknas här. Prestation genomförd!

Leif för sig och jag för mig. Sista milen tillsammans, i vackert vårsolsväder. 

Nästa utmaning går av stapeln i juli. Då ska jag, kanske till och med vi, vara med i leken igen. Det får ses som en fin uppladdning till Ultravasan 90 (augusti 2021).

Tack, för pepp, lek, hjälp och allvar. 

A.. 

Spring tills du stupar - februariutmaningen - dag 29

Tack, Leif, för pepp och markservice. Tack, för att du gör så att mat är klar när jag kommer hem efter dagens värv. Tack, för att du inte protesterar när jag får galenskap i hjärnan. Stillsamt pepp, och/eller att du ändå tror på det jag gör, är fint. Tack, väldigt mycket tack.

Tack, Mikael, för påhittet med utmaningen Spring Tills Du Stupar. Juli gick ju an, med reserver, sparande och så, men februari var ju bara vrickad, tänkte jag. Den är absurd, ren galenskap, men den visade sig ju vara genomförbar. Det trodde jag inte, verkligen inte, men jag hade fel där. Jag vände på´t i min hjärna och plötsligt var det omöjliga möjligt.

Kanske var det pratet om planen, den nödvändiga planen, som gjorde det genomförbart? Eller kanske var det pratet om uppdelningen av sträckorna, ömsom si och ömsom så? Kanske var det för att någon som skrev att han klev upp (omåttligt) tidigt för att få till en sträcka eller två, och jag tänkte, jasså, jasså? Eller också var det de fantastiska bilderna, de glada tillropen och alla fantastiska människor som försöker, vill och gör? Oavsett vad, så är det ändå fantastiskt, när omöjliga ting visar sig möjliga.

Tack, Sofie, som peppade igång mig i juliutmaningen i somras. (Ja, jag klarade den.) Tack, Sofie, för att du därmed också peppade igång mig nu i februari. Juli hade jag bara struntat i, om du inte deltagit och fått mig till start. Tack. Februari följde i spåren efter juli, ett juli som satt länge kvar i lyckohjärtat. Tänk, att jag kunde. Nu kunde jag också februari.

Tack, ni alla i gruppen, ni som peppar, hetsar, gläder, skapar möjligheter, visar mys, glädje, framåtglöd och höjer ribbor. Saltgurka, varierande rundor på galna tider, makabra löparbandsprestationer, onådigt eller ljuvligt väder, ostkaka, ljuvliga soluppgångar, mörker, semlor, godis, värre och värre löpartider på dygnet och mycket annat skapar nya tankar och nya möjligheter.

Kan du, så måste väl ändå också jag kunna (ja, inte länge på löpband och inte miles-omräkning)?

Och ja, tänk, det kunde jag.

Tack, för allt. Jag är i mål!

A..

Spring tills du stupar - februariutmaningen - dag 27

I går tänkte jag att jag har typ 90 km kvar (visst avrundningsfel) att springa av den lagom galna februariutmaning som jag är en del av. Jag tänkte att det är för lååångt. Sen sa någon att det bara var typ två maror kvar (27+28+29=84 km) - och någon annan att man hade 72 timmar på sig. Nu - efter frukost den 27/2 - har jag typ 29+28+9 kvar. Det är 66 km. Det är mindre än 1½ mara.

Målbild, målbild - ja, man ska ha rätt målbild, dela upp sträckan i delsträckor och inte göra pinor större än de är. Du ska också göra det du ska så tidigt som det är möjligt under dagen.

Du ska. Du kan.

A..

Spring tills du stupar - februariutmaningen - dag 16

Färd till Sthlm för att träffa dotter, måg och barnbarn på Naturhistoriska museet.

Promenad 3,09 km; Danderyd - Naturhistoriska museet.
Promenad 4,59 km; Naturhistoriska museet - Universitetet - Danderyd.
Löpning 10,81; Rösa - Flygfältet - Campus Roslagen.

I mål för dagen i februariutmaningen - Spring tills du stupar - med dagens minimisträcka per egen fot = 16 km.

Regn och rusk. Ont i handen sedan mitt fall i går. Det är i varje fall bättre idag än det var inatt, när det gjorde redigt ont och förstörde nattsömnen. Jag får hoppas att det inte blir några efterverkningar för handen, utan att den läker raskt - vad nu skadan består i.

A..

Spring tills du stupar - februariutmaningen - dag 15

Februariutmaningen tuffar till sig. Idag ska vi klara 15 km per fot. Jag klagade häromveckan på att det inte går någon buss som passar, att jag måste ta bilen. Dottern sa då att jag kunde ta bilen halvvägs, parkera vid skolan eller kyrkan och springa resten. Och vice versa hemåt. Det var väl en smula irriterande att jag inte kom på den idén själv, särskilt som jag tänkt den tidigare men verkar ha helt glömt den. Förpassat den. Det är rent dumt att förpassa den tanken. Den behövs ju.

Jag är väldigt tacksam för att dotra väckte den tanken igen. Självklarheter tål att upprepas och förtydligas. Jag är också tacksam för att jag för sent upptäckte att det regnade. Jag hade tittat ut genom dörren tidigare, då var luften kylig och klar. När jag ombytt och redo klev ut genom dörren var det annat. Jag har ju fått för mig att jag inte behöver springa när det regnar, men nu vände jag inte i dörren. Jag skärpte mig, helt enkelt. Är det februariutmaning, så är det ju.

Jag fick en ljuvlig tur på frusna, hala vägar i ett stillsamt regn. Det blev en mycket bra start på dagen. Jag är tacksam för att jag kan, att kroppen är hel och att knoppen är med på noterna.

Jag är inte i mål för dagen, men jag måste ju hämta bilen och den står tillräckligt långt bort. Vare sig det regnar, snöar eller blåser småspik måste den ju hämtas. Så jag ska nog klara mig även idag.

Igår kväll hade vi en föreläsning om äventyrslöpning i bokhandeln. Det var glädjefyllt och inspirerande. Egna och andras utmaningar är viktiga. Det är roligt att lyssna till andra som gör, har gjort och ska göra. Det lyfter deras ribbor till nya höjder och peppar också mig. Kaffe är viktigt. Att gå och springa är bra, men det tär och bygger olika muskler. Ja, det lär man sig allteftersom. Vad som är långt är relativt och olika för oss alla. Jag tar också med mig orienterarens kommentar att man kan träna på att läsa karta och springa samtidigt - genom att läsa (inte lyssna på) en bok och springa samtidigt. Jag måste säga att det var ett magiskt uttalande i bokhandeln. Är det sant, gör orienterare så? Skador, ja, de verkar kunna bli färre ju längre du springer. Ja, kanske beror det på hur du utmanar kroppen, men det verkar stämma för rätt många.

Det är magiskt att lyssna på ord om andras bedrifter. Det höjer ribban också för mig. Måtta lagom (men inte för lågt), måtta långt (eller längre) och måtta hälsosamt (håll dig hel och frisk).

Pepp för fler steg och pepp för fantastiska möten.

A..

#springtillsdustupar  #bokhandlerskan  #jagharintestupatän 

#roslagsleden  #jagärlöpare  #Norrtälje  #rörelseglädjenorrtälje

Anteckning 16/2; Jag sprang från kyrkan till jobbet på lördagsmorgonen, och samma väg hemåt efter butiksstängning. 9,5 km i varje riktning. På morgonen var det kallt, regnigt och väldigt halt. Jag klarade mig då från att halka. På returfärden var det lite varmare, inget regn men halt av lera och vatten, särskilt på stigar och traktorspår. Jag halkade på en mycket hal klippa på Porshanksspåret och föll mot vänster sida, tog emot mig med vänster hand och lår. Handen måste ha fått en stukning eller lätt spricka av något slag, den har gjort väldigt ont hela natten. Handen är svag, gör ont, men är inte svullen. Jag stöp, som i föll, alltså. Jag har dock inte stupat i februariutmaningen - spring tills du stupar. Där klarar jag ännu distanserna. Pepp för att jag klarar det ännu ett tag.

Spring tills du stupar - februariutmaningen - dag 14

Minus åttakommafyra. Sträck på dig och bestäm dig. Det finns andra i utmaningsgruppen som har sprungit i minus tjugo graders kyla. Varför skulle inte du kunna springa i minus åtta? Du kommer att ångra dig om du inte gör det du har tänkt.

Klä dig. Gå ut. Spring. Njut.

Det är inte ens mörkt kl 0630, du behöver inte ens pannlampan längre. Du får se solen sakta stiga över kanten, njuta av ljuset som kommer. Du gör det för din egen skull. Inte för någon annan. Du gör det för att det är en endorfinkick som du kan leva på en stor del av dagen. Det är inspirerande. Du kan.

Så, ja, jag gjorde.

Himmeln var blå. Det var kallt och friskt. Det var en ljuvlig tur.

Jag hann drygt 15 km innan bussen kom denna friska morgon. Ungdomarna stod stillsamt och väntade på bussen, utan vantar och mössa. Ja, det såg en aning kallt ut för dem. Jag höll mig varm i rörelse. Jag föredrar att springa till bussen framför att stå och vänta i stillsamhet.

Jag är innerligt glad att jag klädde mig, klev ut över tröskeln och sprang till bussen denna ljuvligt vackra fredag den 14 februari 2020.

A..




#jagharintestupatän #springtillsdustupar #februariutmaningen #Norrtälje

Startdag Spring tills du stupar - februariutmaningen!

Bokhandlerskan har inte stupat än. Hon började dagen på sitt löpband och tänkte att det var väldigt trist, men att hon ändå fick jobbet gjort. Och att det var bra, för att hon inte får stupa så himla tidigt som första dan. Bättre än så kan hon. (Hon klarade ju faktiskt hela utmaningen i juli och var mäkta stolt över det).

Rekommenderar Haruki Murakami - Vad jag pratar om när jag pratar om löpning - som läsning.

 Pepp!

A..

 #springtillsdustupar #bokhandlerskan #målbild = #ultravasan2020 

#jagharintestupatän #rörelseglädjeNorrtälje #springförfrihet  #3km  

Där gick hon i mål!

Ja, där gick hon i mål. Hon fick skumpa och kanelbullar och njöt av sin prestation och mottagandet hemma. Det var skönt, hon var glad och nöjd. Man kan mer än man tror - nästan vad som helst är möjligt.

Jag är alltså i mål med juliutmaningen - och är mycket stolt och glad över att ha rott detta i land. Ja, riktigt glad.

Utmaningen heter Spring tills du stupar - med bankgaranti; Man ska springa minst lika många kilometrar som respektive datum för varje dag i juli månad. Första juli skulle man alltså springa minst 1 kilometer. Den andra juli ska man springa 2 km, den tredje 3 km och så vidare. Den 25e ska man springa 25 km och sen blir det drygt om man inte har byggt upp en reserv. Springer man längre än minimisträckan respektive dag så sätts kilometrarna in på löparens reserv-km-konto som man kan nyttja för kommande dagar. Man får aldrig gå minus på kontot. All förflyttning till fots räknas och det är den sammanlagda sträckan under dagen som räknas för respektive dag - att gå eller att springa är grejen här. "Bankgarantin" innebär att man kan samla i förväg, spara till sen, men man får aldrig gå minus - inte låna km för framtiden.

1+2+3+4+5+6+7+8+9+10+11+12+13+14+15+16+17+18+19+20+21+22+23+24+25+26+27+ 28+29+30+31 km summerar till 496 km. Man skulle ska alltså gå eller springa 496 km innan den sista juli - acceptabelt rätt och vettigt fördelat över månaden.

Jag har i huvudsak sprungit sträckan. Några enstaka dagar har bytts mot promenadsteg, men annars har det varit löpning till och från jobbet som gjort detta möjligt. Jag har ca 2 mil till jobbet, så jag har cyklat (knappt) halva sträckan och sprungit resten - på morgonen - och samma, fast tvärtom, på kvällen på hemvägen. Lite drygt två mils löpning per dag, ibland med små eller större förlängningsspår som plockat in några fler välbehövliga kilometrar till kontot. Jag har avstått att transportera mig med egen kraft när det har regnat, men har haft bra väder de allra flesta resorna.

Jag har mycket kraftigt utökat min träningsmängd denna månad - tack vare den här utmaningen. Den har utmanat, peppat igång mig och till slut satt fart på envisheten när jag bestämde mig för att den faktiskt var möjlig att genomföra. Det här var en riktigt bra utmaning och jag känner mig väldigt stolt över att ha kunnat genomföra den.

Jag tackar Sofie för att hon peppade igång mig (så att jag kom till start) och Leif för god markservice under resans gång. Jag tackar också Gräfsta by - med Johanna i täten - som stod för en ruskigt fin hejaklack i fredags. Det värmde i hjärtat. Tack. Jag tackar Malin med familj för målgångskanelbullarna som hängde på styret idag, när de visste att jag gått i mål - och Leif för skumpan vid hemkomst. All fotförflyttning får jag tacka mig själv för. Det var jag - min kropp och mitt huvud - som gjorde det.

Typ 50 mils fotförflyttning - huvudsakligen löpning - i juli (som ju ännu inte är slut) - är inte fy skam. (Och hyfsat en god dos cykel). Det här är något att vara stolt över, tänker jag. Det gjorde jag himla bra.

A..

• Uppdaterad stolthetslista över tävlingar & stordåd!

Ett steg framåt

Himlen är blå. Solen skiner. Det finns väldigt få skäl att avstå dagens cykel- och löpartur till bokhandeln. Jag har ca 10 mil kvar av löparutmaningen (juli 2019), som ligger inom rimlighetens ram. Det borde jag kunna klara, eller hur, även om 10 mil är ohyggligt mycket löpning under en vecka för mig.

Jag är hel, frisk. Solen skiner. Värmen är lagom. Jag har nya skor.

Jag vill klara detta. Jag ska klarar detta. Visst kan jag klara detta?

A..

En fin dag..

Sol. Varmt. Vi far till Stockholm för en annan sorts promenad. Jag behöver lämna byn, vila på annat sätt än bara hemma. Kanske blir det köp av springskor, gps, telefon och klänning. Den jag har idag har hål på magen. Röd. Det är inte så charmigt med hål på magen, men något måste man ju ha på sig.

Utmaningen Spring tills du stupar kräver 21 km till fots idag. Avsikten är att promenera i Stockholm, gå till Fotografiska och fika på stan. Det känns som lite lyx. Jag hoppas att vädret håller sig fint. (Ja, det gjorde det, men sträckan blev kortare än tänkt).

Jag läser Asta av Jon Kalman Stefansson, en isländsk författare med ett ljuvligt skrivsätt. Han reflekterar, använder gott om ord, låter den ena tankens slut föras vidare till nästas början. Associationerna häftar i varandra utan slut. Annorlunda. Ljuvligt. Tidskrävande. Vackert. Av intresse.

Ja, jag faller för språket och sättet att skriva. Det pågående samtalet och berättelser som sakta vandrar över sidorna. Naturen, människorna, hårdheten, absurditeterna och kärleken. Vad vore hon utan fostermor? Vem gör oss till de vi är?

Fotografiska. James Nachtwey fotograferar kriser och förödelser. Krig och utanförskap, förstörelse - både mänskligt och materiellt. En stark utställning med hårda kontraster mot andras liv.

Vincent Peters. Kvinnor och män. Skirt, macho. Tydliga stereotyper. Kvinnor, kroppar och skirhet. Män, svett och mörka blickar. Nej, det träffar mig inte.

Mandy Barker. Om plasten i havet. Om vår makabra förstörelse av våra vackra hav. Plasten finns kvar, allt som tillverkas finns kvar. Den kan inte förmultnas. Den förstår, tär på vår jord. Varför vill vi detta? Varför tar det inte slut? Varför har kommersen och människornas följdseende inget vett?

James Nachtweys bilder berör. Hårt. Kanske särskilt de svart/vita med hårda kontraster. Våld, utsatthet, död, sorg, förtvivlan, massgravar, civila, militärer, vapen, hunger, svält och mycket mer. Världens ondska och förtvivlan går inte att föreställa sig. Hur blir man som människa i kriget? I flykten? I rädslan? I hungern? Hans utställning är stark. Rekommenderas. Det är en sådan jag gärna skulle återvända till. Sätta mig framför bilden, en och och, och fundera över världen, platsen och människor. Se var jag står och hur andra har det. Fundera över livets lott - din och min.

Därutöver - dessförinnan - åt vi en god lunchsallad på Cykelcafé Le Mond på Folkungagatan. Också det kan rekommenderas. De serverade en god och vacker sallad, annorlunda & vackert färgsatt. Där var en fin miljö och en trevlig prick i kassan. Kaffet var gott, riktigt gott.

Jon Kalman Stefanssons text går sakta och fundersamt framåt över sidorna. Han är inte fåordig. Livet och händelserna resoneras fram. Tar tid. Får ta tid. Kanske kan den som är otålig inte slå sig till ro med denna text. Eller kan vi alla det - slå oss till ro med en vackert text som sakta för oss framåt? Vem kan och vem kan inte? Jag vill, helt utan tvekan.

Jag räknar in ca 13 km Stockholmspromenad med stillsamma steg i juli-utmaningen. Det betyder mer kvar att göra sen, mindre kvar som reserv. Stegräknaren i telefonen är inget att ha. Den räknar synnerligen märkligt jämfört med kartöverslaget vid hemkomst. Nya springskor fick jag också till. Vi hoppas nu att dessa inte gnäller som de tidigare gör.

Anette Grinde - Övra Söderby, söndag 21 juli 2019 

• Fotografiska museet i Stockholm
• Bokbloggerskan

Det handlar om rörelse...

Det handlar om rörelse. Det handlar om att springa och cykla, eller röra sig på andra sätt. Det handlar om fysisk rörelse, att köra sig en aning trött. Ju längre, desto bättre. Det gör jag ju med jämna mellanrum. Det tillför hälsa och välmående.

Jag springer och cyklar rätt ofta till jobbet. Det är knappt en mils cykeltur och drygt en mils löpning på morgonen. Tvärtom men lika långt på hemvägen, förstås. Jag jobbar, i butiken, sex dagar per vecka. Den sjunde dagen jobbar jag hemifrån så då blir jag utan den självklara rörelsen. Ja, eller nej, jag cykel/springer inte varje dag, men så ofta jag kan. Nu i juli 2019 har det blivit avsevärt fler gånger än tidigare. Det beror på en galen utmaning. Om jag ror iland utmaningen, så kommer jag att placera den som "stordåd" i mitt mentala cv.

Utmaningen heter Spring tills du stupar - med bankgaranti; Jag ska springa minst lika många kilometrar som respektive datum för varje dag i juli månad. Första juli skulle jag alltså springa minst 1 kilometer. Den andra juli ska jag springa 2 km, den tredje 3 km och så vidare. Den 25e ska jag springa 25 km och sen blir det drygt om jag inte har byggt upp en reserv. Springer jag längre än minimisträckan respektive dag så sätts kilometrarna in på mitt reserv-km-konto som jag kan nyttja för kommande dagar. Jag får aldrig gå minus på kontot. All förflyttning till fots räknas och det är den sammanlagda sträckan under dagen som räknas för respektive dag - att gå eller att springa är grejen här. "Bankgarantin" innebär att jag kan samla i förväg, spara till sen, men jag får förstås aldrig gå minus - inte låna km för framtiden.

1+2+3+4+5+6+7+8+9+10+11+12+13+14+15+16+17+18+19+20+21+22+23+24+25+26+27+ 28+29+30+31 km summerar till 496 km. Jag ska alltså gå eller springa 496 km innan den sista juli - acceptabelt rätt och vettigt fördelat över månaden. Jag har som mest tidigare sprungit ca 250 km en månad under träningsaktiv period. Denna utmaning innebär sålunda att jag nästan dubblar distansen. Man kan undra om det ens är möjligt men hittills är jag hel och det känns alldeles ok. Idag är det den 20.e. Jag har just nu samlat 354 km. Jag har 142 km kvar att springa eller gå - med egna fötter - fördelat på resterande dagar i juli - utan att under någon dag hamna på minus hos "banken". Jag har sålunda en stor mängd km kvar att ro iland med, men ser att det ligger inom möjlighetens ram. Regn, rusk och brist i hälsa kan sätta stopp, ja, sinnet i huvudet också, förstås. 142 km på 11,5 dagar innebär ett snitt på ca 12,3 km per dag. Det bör man ju klara, eller hur?

Pepp för sol och schyst väder under resterande del av juli. Regn nattetid är helt ok, men gärna inte morgon och sen eftermiddag när jag ska ta mig till och från jobbet. För det är ju då jag kan prestera den huvudsakliga delen av dessa kilometrar.

Önska mig lycka till.

A..