16/3-26. Tack, till politiker som alltid arbetar för klimatets väl.

Måndag den 16 mars 2026 var det en rättegångsdag i Solna tingsrätt. Juridikens kvarnar mal långsamt. Jag hade tänkt åka dit och lyssna - för att höra parternas argument och juridikens riktningar. En bokcirkel om Björn Wimans nya bok - Den lyckligaste leken - hindrade dock min färd. Boksamtalet var mycket bra, boken gav oss många olika samtalsspår, t ex om klimatförändringarna, familjerelationer, språk, kontext i olika tid, hur man lär känna varandra och hur vår historia ser ut. Ja, mer än så, förstås. 

Rättegången i Solna rörde en fredlig aktion på Bromma flygplats 2021. Någon av de åtalade gav uttryck för att dagen i rätten gick bra och att de åtalade och försvararen kunde framföra det de ville, t ex juridiska resonemang om demonstrationsrätt, nödrätt och fakta om klimat- och miljökrisen. 

Jag läste om en annan rättegång nyligen där den åtalade inte fick komma till tals. Hur ser vår rättssäkerhet ut om man inte får framföra alla sina skäl? 

Många aktivister strider för att politiken ska lyssna till vetenskapen och fatta de viktiga klimatbesluten som får oss att stanna i livets korridor. Om över 3 miljarder människors liv och hälsa hotas av klimatkrisen så måste vi agera, eller hur? Om Amazonas riskerar att omvandlas till en savann och att korallreven är bortom all räddning är inte något att bara låta passera. Aktivisterna har verkligen rätt, politiken behöver lyssna på deras budskap: klimatbeslut nu! 

Klimatforskare Johan Rockström och hans klimatkollegor pekar igen och igen på att vi har passerat 7 av 9 planetära gränser och att vi är nära flera trösklar, s k tippingpoints. Vi riskerar en skenande klimatkatastrof. Vårt samhälle riskerar att kollapsa. 

Idag ber jag oss alla att fundera kring hur vi vill att framtiden ska se ut. Ska framtida generationer få leva på vår planet? Om man vill det behöver vi ta krafttag nu. Om man inte vill det, hur ska det då gå för våra barn och barnbarn? Vetenskapen ger oss inte tid, vi behöver ändra våra förhållningssätt. Det är förstås svårt att förstå allvaret när solen skiner, temperaturen är skönt, vinden mild och vattnet strilar försiktigt i bäckarna. Men, framtidsscenariot ser verkligen helt annorlunda ut. Det är vi som lever här nu som behöver göra något åt det, för alla framtida generationers skull. Det kan inte vänta.

Tack, till aktivister som - högljutt eller milt, igen och igen - påtalar vikten av beslut som följer vetenskapen.

Tack, till politiker som alltid arbetar för klimatets väl.

Tack, till var och en som har kunskapen om den planetära problematiken med sig vid bordet i alla beslut och egna handlingar. 

A..

Roxy Farhat är aktivist inom Återställ våtmarker

 

Vi talar om aktivism, var gränsen går och dess varför. Det uppkommer ibland irritation, men aktivism skapar ofta också samtal som för oss framåt. Ibland är samtalet själva syftet. 

Roxy Farhat är aktivist inom Återställ våtmarker. Hon klev upp på scenen på Dramaten, avbröt en föreställning, höll ett kort tal och höll upp en banderoll. Hon skadade ingen, förstörde inget, skapade bara ett kort uppehåll i föreställningen. 

Hon fick ordet på bordet. 

Dagens efter aktionen, som säkerligen var omsorgsfullt planerad, snurrade bilder, texter och information om hennes varför i sociala medier, men också i etablerade medier som Svt, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, GT, Bulletin, m fl tidningar. Hon och aktionen - med en grupp omkring sig -  åstadkom ett stort medialt pådrag. Hon visade att en relativt liten aktion kan ge mycket information och stort genomslag i media. 

Återställ våtmarker är kända för att agera med civil olydnad som metod. Metoden innebär att aktionen sker fredligt, ickevåldsligt, men med inslag av brott mot någon regel/paragraf. Deltagarna behöver också vara beredda att genomgå rättegång för utdömande av ett eventuellt straff med anledning av lagbrottet. I Dramaten-aktionen skedde inget brott, bara en mindre störning, så det bör kunna ses som en stillsam icke-vålds-aktion (inte civil olydnad). 

Någon säger att aktivism kan skapa irritation och vara kontraproduktiv, men det är förstås beroende av vad var och en vill åstadkomma. En brist, tänker jag, är att vi sällan får med oss den fördjupade diskussionen om personens varför och hur man tänkt kring konsekvenserna av aktionen.  Vad är målet, hur ser planeringen inför aktionen ut, vilka metoder vill man använda och varför? Jag tänker att vi (ofta) behöver mer information, för att lära oss att förstå varför människor går över nya gränser. Förståelse för aktionen skapar ett annat tryck än irritation. Om vi ställer oss bakom aktionen så rullar snöbollen bättre. 

Aktivism är politiskt påverkan. Politiker, medlemmar i Naturskyddsföreningen, ministrar och mammor/pappor ägnar sig åt samma sak. De/vi genomför aktionerna på olika sätt. Några sätter sig på en motorväg, bryter sig in på en djurfabrik, sjunger, står tysta på ett torg eller dansar till klimatsånger. Andra skriver debattartiklar eller sitter vid styrets gemensamma bord och resonerar kring hur de vill ha det. Alla är aktivister i något mått, syftet är att skapa politisk förändring. 

Roxy Farhat har genomfört en aktion, hon har sen mött media och berättat om sitt varför. Därefter har hon skrivit en egen debattartikel (i Expressen) för att förtydliga sitt varför. Hon är dessutom, som en konsekvens av aktionen, inbjuden till Dramaten för att delta i ett panelsamtal om vad som skiljer konst från aktivism, tillsammans med t ex Dramatens konstnärlige ledare Mattias Andersson och Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson.

Roxy Farhat har skapat uppmärksamhet, jag tänker att hon har använt den väl. 

“Vi har ett ansvar att resa oss när samhället går i en alltmer omänsklig riktning. Vad är du villig att göra för att stoppa den inhumana politik vi ser? När går din gräns? Vi måste våga resa oss, även i kulturvärlden. Kulturen är tandlös om vi inte agerar, att protestera är inte att ifrågasätta demokratin, det är att utveckla den. “

Är civil olydnad och ickevåldsaktioner ett bra sätt att skapa uppmärksamhet? Varför? Varför inte? Kan metoder ställas mot varandra? Är det bästa kombinationen av aktiviteter, det som gör att vi ser saker från olika håll? Eller blir det mest effekt av fridsamma aktiviteter? 

A.. 

Ps. Jag skulle själv inte använda civil olydnad som påverkansmetod, men jag ser - principiellt - ickevåldsmetoder som viktiga förändringsmetoder. Ickevåld och civil olydnad har skapat mycket gott för demokratin och våra rättigheter genom tiden. Det är av vikt att det finns människor som vill, törs och kan som agerar för viktiga frågor. Olika, tillsammans och var för sig! 

 

Inbjudan till Dramaten efter aktionen: 

https://www.dn.se/direkt/2026-03-03/stormade-teaterpjas-bjuds-in-till-dramaten/

Artikel av Roxy Farhat efter aktionen: 

https://www.expressen.se/debatt/debatt-darfor-avbrot-jag-dramatenpjasen/