Visar inlägg med etikett Stormen Johannes. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stormen Johannes. Visa alla inlägg

torsdag 1 januari 2026

1/1-26. Det stormar...


1/1-26. Torsdag. 


Jag la mig tidigt igår. Jag är aldrig nattsuddare. Idag är en ny dag och ett nytt år. 

Jag läste ut boken (Arundhati Roys Mitt skydd och min storm) och reflekterar över den. Arundhati Roys bok innehåller mycket personligt om hennes liv, men också om Indien och dess betydelse, utveckling, våld, rättssystem och kärleken till människor och land. Jag har inte läst hennes De små tingens gud eller Den yttersta lyckans ministerium, men känner mig intresserad av att göra det. Hon prisades stort av De små tingens gud, vilket gav henne andra möjligheter (och plågor) än tidigare. Jag imponeras över hennes kraft, gläds över hennes framgångar och förundras över hur man manövrerar i ett samhälle som Indien. Jag känner igen en del från våra resor i Indien och gläds över att se bilderna framför mig igen.

Arundhati Roy är författare, skriver artiklar, essäer och böcker. Hon berättar om sin (och mammans) stridbarhet, hur hon och hennes vänner (och människor involverade i ämnen) blir hårt åtgångna av press, domstolar, politiska strömningar och mobbar. Att vara aktivist eller känd (genom att vara utstickande/modig) person i Indien är något annat än här. Jag beundrar hennes mod. 

Idag tänker jag på svaren från gott nytt års hälsningen som jag sände till förlagen på nyårsaftonen. Två fantastiska, ett rent magiskt och två helt bedrövliga. En svarade att hon skulle anmäla mig för brott mot gdpr och en att min hemsida (med böcker, föreläsningar och samtal) var "ännu en floskelbabblande, vänsterpropagandistisk kulturtramsare". Jag blev förvånad över att en vänlig hälsning gav sådant i retur. Det stormar ständigt i människors inre, förstås. Jag förutsåg inte det.

Jag ser en person - i sitt egna sammanhang - tala om sinnesrobönen (eller dess innehåll). Ja, jag brukade ofta tala om den i bokhandeln, när någon gav uttryck för sin inre storm eller irritation över andra människor eller sakfrågor i livet. Ja, jag gör det fortfarande. Den behövs. Anklagelser, hårda ord eller andra motgångar kan sätta sig i själen, sitta kvar länge som taggar och nästan inte gå att få bort. Bönen - eller dess andemening om det känns bättre - är väldigt bra, och behöver upprepas ofta. Hur man förhåller sig till livets lycka och plågor påverkar ens liv, insikten om ens påverkansmöjligheter spelar roll. 

Vädret är lite väl blåsigt för min löparsmak. Det kanske bättrar sig om en stund. Just nu blåser det rejält och snön far hårt på tvären, ja, nästan som en storm. Jag dricker lite mer kaffe, läser och skriver några rader under tiden. Jag ska springa, ja, strax.

Jag hoppas att alla haft en fin nyårsafton och att var och ens 2026 blir så bra, bättre eller kanske t o m bäst.

A..


Jag läser Norrtelje tidning och debattartikeln från 28/12-25: slå vakt om det demokratiska samtalet. Ja, hatet och hoten - eller bara tonen - spelar stor roll för samtalet. Hur svarar vi, hur lyssnar vi och hur förhåller vi oss till varandra? Det spelar roll hur vi kan lösa framtidens problem, som t ex flyktingströmmar, våldet, klimatfrågorna eller kriminaliteten. Tryggheten i samtalet påverkar oss alla, vårt mod, vår vilja att bidra till det offentliga samtalet och politikens viktiga rum. Varför måste man svara med hugg?


Lite senare under dagen tog jag mig ut på en löptur. Lite snöpulsande, lite försiktigt för att inte halka på det underliggande underlaget, lite kisande för snöfallet i den hårda vinden och med ett ljuvligt radioprogram strömmande från telefonen. Jag är förtjust i SRs filosofiska rummet, där Petra Carlsson Redell (teolog) och Jonna Bornemark (filosof) talade om värden, t ex om skogen, djuren och naturen. Jag blir lycklig av den typen av samtal, där vi möter frågor från olika håll. Tack, till mig själv för springturen. Tack, till SR filosofiska rummet för radioprogrammet. 



söndag 28 december 2025

28/12-25. Stormen har bedarrat.



Stormen har bedarrat. Jag hör om fallna träd, människor som dött av stormen och jag hör om elavbrott. Jag tänker på mina barn, hoppas att de är hemma i tryggt förvar. Det är de säkert, de roar sig säkert med barn och vänner och gör det bästa av dagen - just som den blir. Allt går inte att förutse. Jag behöver låta bli att oroa mig.

Idag tänker jag på Västsahara och flyktingläger. Jag tänker på sanden och människor som lever sina liv i tält. Hur de gör, tvingas till begränsningar i läger. Hur människor lever hela sina liv i tältläger, vad som händer när man drar in el i läger, hur skolgång och tonårsliv ser ut. Vad är hopp och utveckling? När tar orättvisor slut?

Jag tänker på ockupationen, på människorna som bor där. Jag tänker också på vår okunskap, på tystnaden runt dessa människors livsförhållanden och på hur världen och FN inte kommer vidare med respekten för människor, land, folk, mänskliga rättigheter, o s v. Jag tänker på hur förtryck pågår, ständigt, utan att det blir bättre. Och utan att vi vet - eller tar oss tid att lära mer.

Jag var i ett västsahariskt flyktingläger i Algeriet. Det är ett tag sen nu, men jag tänker ofta på besöket, människorna och vårt varför. Jag tänker ofta på människorna, särskilt när jag ser hur mina bekanta njuter av Marockos värme, kultur eller löparslingor och lovordar det vackra. Jag undrar hur de som åker dit tänker kring ockupationen och Marockos agerande, om de bara lägger det åt sidan eller om de lyfter frågan för sig själv. Jag undrar hur vi ställer oss till - lär oss och agerar - kring de olika konflikter som händer runt omkring i världen. 

Hur påverkar ockupationen av Palestina och Västsahara dig? Vad känner du till om konflikterna? Hur ser du på Israel och Marocko, hur agerar du kopplat till de konflikter som pågår. 

Det yr lite snö i luften. Solen skiner. Kaffet är gott. Jag är hel och frisk. Jag har sprungit runt skogen. Skogsägaren i grannbyn hade varit ute med sin maskin och röjt undan träden som ramlat över vägen under natten. Inte ett, inte två, snarare närmre 20. Den som äger skog får gå ut på sina marker och betrakta bedrövelsen. Extra jobb, extra sorg och extra förluster. Stormarna - här och långt där borta - är en del av klimatförändringarna. De blir inte färre och de blir inte mildare. De påverkar oss alla. Ja, vi kan göra något åt det.

Notera! Inget blir bättre av pajkastning eller att avhumanisera andra. Det som har blivit fel i samhället kan bättras - det är alltid bäst om vi anstränger oss tillsammans. 

Söndag 28/12-25. 

A..




#DemokratiLogg #norrtälje #kulturnavet 

#kulturnavet jobbar för #folkbildning och vill lära mer om #västsahara och #palestina 

#denbästaträningenärdensomblirav men bättre är att #träna lite bättre eller #målbildsträna 

Min #målbild är #ultravasan90 och #vansbrotriathlon 


Läs mer här: 

https://www.ui.se/landguiden/konflikter/vastsahara/