Visar inlägg med etikett Gott nytt år. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gott nytt år. Visa alla inlägg

torsdag 1 januari 2026

1/1-26. Det stormar...


1/1-26. Torsdag. 


Jag la mig tidigt igår. Jag är aldrig nattsuddare. Idag är en ny dag och ett nytt år. 

Jag läste ut boken (Arundhati Roys Mitt skydd och min storm) och reflekterar över den. Arundhati Roys bok innehåller mycket personligt om hennes liv, men också om Indien och dess betydelse, utveckling, våld, rättssystem och kärleken till människor och land. Jag har inte läst hennes De små tingens gud eller Den yttersta lyckans ministerium, men känner mig intresserad av att göra det. Hon prisades stort av De små tingens gud, vilket gav henne andra möjligheter (och plågor) än tidigare. Jag imponeras över hennes kraft, gläds över hennes framgångar och förundras över hur man manövrerar i ett samhälle som Indien. Jag känner igen en del från våra resor i Indien och gläds över att se bilderna framför mig igen.

Arundhati Roy är författare, skriver artiklar, essäer och böcker. Hon berättar om sin (och mammans) stridbarhet, hur hon och hennes vänner (och människor involverade i ämnen) blir hårt åtgångna av press, domstolar, politiska strömningar och mobbar. Att vara aktivist eller känd (genom att vara utstickande/modig) person i Indien är något annat än här. Jag beundrar hennes mod. 

Idag tänker jag på svaren från gott nytt års hälsningen som jag sände till förlagen på nyårsaftonen. Två fantastiska, ett rent magiskt och två helt bedrövliga. En svarade att hon skulle anmäla mig för brott mot gdpr och en att min hemsida (med böcker, föreläsningar och samtal) var "ännu en floskelbabblande, vänsterpropagandistisk kulturtramsare". Jag blev förvånad över att en vänlig hälsning gav sådant i retur. Det stormar ständigt i människors inre, förstås. Jag förutsåg inte det.

Jag ser en person - i sitt egna sammanhang - tala om sinnesrobönen (eller dess innehåll). Ja, jag brukade ofta tala om den i bokhandeln, när någon gav uttryck för sin inre storm eller irritation över andra människor eller sakfrågor i livet. Ja, jag gör det fortfarande. Den behövs. Anklagelser, hårda ord eller andra motgångar kan sätta sig i själen, sitta kvar länge som taggar och nästan inte gå att få bort. Bönen - eller dess andemening om det känns bättre - är väldigt bra, och behöver upprepas ofta. Hur man förhåller sig till livets lycka och plågor påverkar ens liv, insikten om ens påverkansmöjligheter spelar roll. 

Vädret är lite väl blåsigt för min löparsmak. Det kanske bättrar sig om en stund. Just nu blåser det rejält och snön far hårt på tvären, ja, nästan som en storm. Jag dricker lite mer kaffe, läser och skriver några rader under tiden. Jag ska springa, ja, strax.

Jag hoppas att alla haft en fin nyårsafton och att var och ens 2026 blir så bra, bättre eller kanske t o m bäst.

A..


Jag läser Norrtelje tidning och debattartikeln från 28/12-25: slå vakt om det demokratiska samtalet. Ja, hatet och hoten - eller bara tonen - spelar stor roll för samtalet. Hur svarar vi, hur lyssnar vi och hur förhåller vi oss till varandra? Det spelar roll hur vi kan lösa framtidens problem, som t ex flyktingströmmar, våldet, klimatfrågorna eller kriminaliteten. Tryggheten i samtalet påverkar oss alla, vårt mod, vår vilja att bidra till det offentliga samtalet och politikens viktiga rum. Varför måste man svara med hugg?


Lite senare under dagen tog jag mig ut på en löptur. Lite snöpulsande, lite försiktigt för att inte halka på det underliggande underlaget, lite kisande för snöfallet i den hårda vinden och med ett ljuvligt radioprogram strömmande från telefonen. Jag är förtjust i SRs filosofiska rummet, där Petra Carlsson Redell (teolog) och Jonna Bornemark (filosof) talade om värden, t ex om skogen, djuren och naturen. Jag blir lycklig av den typen av samtal, där vi möter frågor från olika håll. Tack, till mig själv för springturen. Tack, till SR filosofiska rummet för radioprogrammet. 



31/12-25. Snön är mjuk, hela landskapet är vitt...


Snön är mjuk, hela landskapet är vitt
av lätt nyfallen snö och vägen är oplogad. Det är sju grader kallt och jag springer i bilspåren. Färgnyanserna är många, himlen skiftar i färg vart än jag vänder mig. Det är så vackert så att min andning kommer av sig. 

Jag tittar mot skogen och ser de fallna träden. Stormen har fällt dem. Jag tänker på skogsägarna som nu har ett digert arbete framför sig. Jag tänker på sorgen i förlusterna av träden och svårigheterna i arbetet med de fallna som ligger som plockepinn eller hänger över varandra. Jag är innerligt tacksam för skogen, men just nu också tacksam att den inte är min. Det är vackert åt söder, förfärligt i väster, ljuvligt åt öster och fruktansvärt åt norr. 

Jag sände ett mail till viktiga förlag, tackade för året och önskade ett gott 2026. Bokförlagen ligger mig varmt om hjärtat. Flera svarade och önskade detsamma. En person - en representant för ett förlag - svarade och hotade med anmälan, hotade och upprepade hotet igen. Hon hade inga vänliga ord att sprida. Ja, det var obehagligt. Jag ska genast skaka av mig obehaget, men jag undrar hur hon mår, vad hon har inom sig och hur avsky uppkommer - här som från ingenstans. En annan kvinna valde att ringa mig. Hon tackade, öste gott över mig och hoppades att vi skulle ses 2026. Det hoppas jag också, jag ska se till att det blir. Jag fylldes av värme, tänker på all den goda litteratur de givit ut och hoppas att de fortsätter så i evig tid. Förlag byggs av människor. Vi människor är byggda som vi är. En del rår vi för, annat inte.

Jag äter hembakt bröd, tänker att det är ljuvligt gott. Hembakt matbröd är bäst, en smula förödande (för att jag okynnesäter), men ändå lyxigt gott. Jag gläds över att jag bakat igen. 

Jag läser: Mitt skydd och min storm av Arundhati Roy. Indisk författare. Jag njuter, skrattar och förfasas. Jag känner igen mig i det indiska landskapet och i hur jag känner Indien. Längtar tillbaka, men också inte. Känner dofter, rädslan, minns platserna, de usla boendena, den magiska maten och restaurangerna som inte skulle godtas här. Jag tänker på olikheter, kontext, förhållningssätt och platsen där jag drabbades av matförgiftning och nästan dog. (Jag hade själv helt släppt orken att försöka, men Leif ordnade så att jag fick vad jag behövde). Jag piggade på mig efter en dos indisk medicin och satt på cykeln igen efter en dags vila. Vad som fanns i medicinen vet jag inte, men förstår att det ingick rejält indiskt krut.

2026 vill jag prata mer om filosofi och existentialism. 

A..


31/12-25. Norrtälje.

torsdag 2 januari 2025

Låt oss alla tillsammans göra 2025 till en verklig skatt.

Det biter friskt i kinderna 

det är nio grader kallt 

snön är vit 

vintervitt och kyla är en skatt 

en vacker skatt


Jag tänker på människorna och samtalen 

på min plats, i bokhandelns vardagsrum 

de tillför glädje till min själ 

de är en skatt 

en magisk skatt


Ett nytt år är kommet 

det betyder nya möten 

nya människor 

nya böcker och nya samtal 

det betyder också nya utmaningar 

att säga ja 

att vara öppen för nya tankespår 

det är en skatt att våga


Ibland får man gräva djupt 

ibland är den synlig på ytan 

det goda samtalet 

öppet för alla som vill

det är en skatt att få möta människor som vill


att så många vill öppna sitt inre 

för värme och omsorg 

lämnar ilska, avsky och vrede 

på den tipp 

den förtjänar 

det är en skatt att människor avhänder sig vreden


Tack, ni samtalande och öppna människor

som vill varandra väl

ni är min skatt. 


Ni tillför värme till min själ.


Välkommen du nya år. 


Låt oss 

alla tillsammans

göra 2025 till en verklig skatt.