Det rör sig om släktforskning och historia. Det rör sig om Mackmyra och några av de övriga bruken i Gästrikland i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Det rör sig i huvudsak om männen, men just här kanske särskilt om den ultrakonservative statsministern, medverkande i unionsupplösningen 1905 och om han som tänkte vräka 40 arbetarfamiljer mitt i vintern när de gick till facket för att de ville förbättra sina arbetsvillkor. Det rör sig om plus och minus, om människor som spelat roll.
Just här och nu föds och utvecklas tankarna kring Mackmyra och bruken för att det har köpts en Mackmyra whisky till en vän i födelsedagspresent. Byn eller trakten kring Mackmyra har andra frågor på sin agenda idag än den hade då. Whiskyn leder i varje fall till associationer om andra Mackmyratider, eller hur?
Mackmyra bruk fanns med i 1800/1900-talsbedrifterna kring de människor och företeelser som finns med i min släktforskning för denna tid. Då var det i huvudsak järn i deras liv. Nu är det whisky som frodas i de områden som då fanns i deras vård. Ja, kanske inte i samma byggnader, men väl i samma trakt.
Christian Lundeberg (1842-1911) fanns med i ägar- och ledningskonstellationen på Mackmyra, Forsbacka, Oslättfors och kanske också Högbo Bruk i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ägandet i bruken grundlades av våra släktled bl a av August Lundeberg (1810-1885), som var Christians Lundebergs far. August hade ytterligare en son som var aktiv i bruken, också han med namn August (1849-1944). August (1849-1944) var min farfars far. Christian (1842-1911) var min farfars farbror. Alla tre - August (även kallad Gubben Grå), August och Christian - var aktiva i den tidens bruksengagemang i t ex Forsbacka, Oslättfors och Mackmyra.
Christian Lundeberg, som var engagerad i 1905 års unionsupplösning, var talman i Sveriges riksdag 1909-1911 och statsminister under en kort tid under 1905, var också med i ledningen för Mackmyra bruk. Jag tänker att han och hans familj spelade roll för bygden. Ja, han var visst inte helt nådig mot arbetarna och deras fackliga rättigheter kan man tänka när det till hans minne noteras att han tänkte vräka 40 arbetarfamiljer mitt i vintern för att de ville förbättra sina arbetsvillkor och att han motarbetade demokratiska rättigheter i samhället under sin riksdagstid. Det gör mig förstås ont att höra. Vad som ändå kan ses som ett plus i hans och hans släkts vedermödor är att de drev bruken, skapade kunskap om järnet, bidrog till järnvägens utveckling, exporterade till andra länder och bidrog därmed förhoppningsvis till samhällets utveckling i stort.
De måste har varit framgångsrika människor i sin tid, som skapat många arbetstillfällen för män, kvinnor och deras familjer även om livsförutsättningarna för arbetarna inte var de lättaste. De skapade, under sin tid, ändå möjligheter för människor att överleva, skapa sig liv. Ja, man vet förstås inte vilka liv de gavs möjlighet att leva.
Plus och minus finns det ju i allt förstås. Arbetstillfällen är plus. Kunskap och utveckling likaså. Vad som är plus för någon kan vara minus för någon annan, även om det också kan inkludera en hel del plus i det som kan ses som ett minus. Vilja att vräka arbetarfamiljer i vintertid måste förstås ses som minus, liksom att somliga tyckte att allmän rösträtt inte var något att ha.
Herrarna på Mackmyra finns alltså i mina släktled. Christian var statsminister, talman och brukspatron. Han var en ultrakonservativ demokratimotståndare (enligt wikipedia), men också make, far och en engagerad företagare. Jag är ändå rätt säker på att Christian och hans gelikar i den tid han levde - bidrog rätt mycket till samhället och de han omgav sig med, just där och just då.
Det sägs att Christian Lundebergs (stora) porträtt hänger på värdshuset i Forsbacka, så han bör vara - hoppas jag - en man som traktens folk ser på med plus för bygden. Precis som August (Gubben Grå) bör göra i Oslättfors där han hänger längst fram i den vackra lilla kyrkan.
Trakten Mackmyra har idag whisky på sin agenda. Livet ter sig annorlunda nu, för de flesta av oss här i Sverige. Ja, nu i denna tid - jämfört med hur det var för dryga 100 år sedan där.
A..
Övrigt, lite länkar & sån´t;
* Sveriges statsministrar. * Släktforskning i denna blogg. * Wikipedia om Christian Lundeberg. * Blogginlägg från besök vid Forsbacka bruk (juli 2016). * Järnväg mellan Ockelbo och Gävle. * Sigsten Ambjörn Lundeberg (1854-1920). * Sixten Lundeberg via Uppsala universitetsbibliotek
Christian Lundeberg. Född i Valbo, Gävleborg, 14 juli 1842. Son till bruksägaren Johan Ulrik Lundeberg och Maria (f Eckman).
Gift 1865 med Anna (f Elfbrink). Sex barn (vilket var fler än jag tidigare noterat i min släktforskning).
Död 10 november 1911 i Stockholm.
Det har forskats kring Christian Lundeberg vid Uppsala universitet. (Uppsats i fulltext.) Forskaren Bo G Hall har bl a uttryckt;
- Numera är Lundeberg närmast helt bortglömd, som synes aningen orättvist. Men detta beror sannolikt på att han länge bekämpade den allmänna rösträtten och parlamentarismen liksom olika former av facklig organisering. Härigenom har han kommit att ses som en av historiens förlorare och mindre värd att ihågkomma. Det vore mera korrekt att se honom som en typisk produkt av sin tid, säger Hall.
Strindbergs fakta. 13 mars 1906. "Christian Lundeberg, tidigare statsminister, stänger Mackmyra sulfitfabrik, Gävle, o vräker arbetarna p.g.a. att de bildat en fackförening. Efter ett halvår medges förhandlingsrätt."
Artiklar, reflektioner och krönikor. Ord om sådant som påverkar mig och min dag. Och kanske oxå din dag. Ord om glädje, sorg och frustration. Ord om lycka. Om människor som gör. Eller inte gör. Om hur vi är. Eller inte är. Kanske oxå några ord om livet. Helt enkelt. Om nu livet är enkelt.
Visar inlägg med etikett Oslättfors. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Oslättfors. Visa alla inlägg
söndag 14 augusti 2016
fredag 24 juli 2015
Oslättfors - en resa i släktens spår.
22 - 24 juli 2015.
Vi åker från Norrtälje till Oslättfors, via Valbo kyrkogård och ett hejhej till farfar och gänget som vilar där. Vi parkerar oss ett stycke efter den lilla bruksorten Oslättfors, som inte var längre än en vindpust men var väldigt fin. De gamla bruksbostäderna står i en vacker rad längs bygatan. I byggnaden för brukskontoret skall det finnas ett museum. Den gamla herrgården, på brukstidens högtidsdagar belägen mitt emot den lilla kyrkan, är nedbrunnen och ersatt av andra byggnader.
Vid strandkanten ligger byns kyrka. Över porten står det 1825. Den drivs och vårdas av en privat stiftelse och ingår inte i någon församlings vård. Den ligger precis i strandkanten, inte mer än en decimeter eller så i höjd från vattnet. Det är förundrande att se närheten till vattnet. Hur är det möjligt?
Kyrkan är välvårdad, ser ut att vara precis nymålad. Det finns fortfarande vit färg på löven strax intill. Gräsmattan är klippt och midsommarstången står ännu kvar från sommarens dans. Hur vanligt är det med en midsommarstång på samma äng som en kyrka? Fint var det. Ja, fint är det.
Längst framme i kyrkan, som är enkel & fint, hängder två bilder. En på var sida. Till vänster hänger Lars Paul Esbjörn, brukspredikant i Oslättfors 1835-1949, och till höger hänger på bruksägaren August Lundeberg, alltså min farfars farfar. Släkten Lundeberg verkade i bygden mellan åren 1846-1900. Texten runt bilden är; Bruksegaren Aug. Lundeberg f. 1810 Ängsön, död 1885 Forsbacka. Ja, under sina år i Oslättfors lär August Lundeberg ha påverkat dem som valde att leva och bo här. Sannolikt skedde det med ett positivt minne eftersom han ännu får lov att hänga längst fram i den vackra kyrkan. Vi hittar ingen skola, så kanske fostrades ungarna i tidens skolkunskap i hemmen eller i någon lämplig samlingslokal.
Vi nyttjar tiden i bygden genom att njuta av skogsmarkerna, de vackra sjölandskapen och de fina skogsvägarna. Vi njuter några nävar blåbär och lite svamp. Bortsett från detta förundras vi av tiden, som den då kunde vara och som den nu är. Så olika, då och nu. Jag gläds åt de ideella krafterna som vårdar kyrkan och marken därikring. Den öppna kyrkan och välkomnandet med bänkar & bord därikring gör att byn känns välkomnanden. Brukskontorets museum hittar vi dock inte in till - det känns stängt och tomt.
Torsdagens springtur i omgivningarna blev 16 km och fredagens ungefär lika lång. 32 km på två dagar får ändå duga.
Anette Grinde
Bilderna nedan, från Valbo kyrka och från Oslättfors, kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger.
Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format.
Bilderna kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger. Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format.
Ord & bild av Anette Grinde
Mer släktforskning i denna blogg hittar du här.
Länkar om Oslättfors & trakten runt omkring;
Vi åker från Norrtälje till Oslättfors, via Valbo kyrkogård och ett hejhej till farfar och gänget som vilar där. Vi parkerar oss ett stycke efter den lilla bruksorten Oslättfors, som inte var längre än en vindpust men var väldigt fin. De gamla bruksbostäderna står i en vacker rad längs bygatan. I byggnaden för brukskontoret skall det finnas ett museum. Den gamla herrgården, på brukstidens högtidsdagar belägen mitt emot den lilla kyrkan, är nedbrunnen och ersatt av andra byggnader.
Vid strandkanten ligger byns kyrka. Över porten står det 1825. Den drivs och vårdas av en privat stiftelse och ingår inte i någon församlings vård. Den ligger precis i strandkanten, inte mer än en decimeter eller så i höjd från vattnet. Det är förundrande att se närheten till vattnet. Hur är det möjligt?
Kyrkan är välvårdad, ser ut att vara precis nymålad. Det finns fortfarande vit färg på löven strax intill. Gräsmattan är klippt och midsommarstången står ännu kvar från sommarens dans. Hur vanligt är det med en midsommarstång på samma äng som en kyrka? Fint var det. Ja, fint är det.
Längst framme i kyrkan, som är enkel & fint, hängder två bilder. En på var sida. Till vänster hänger Lars Paul Esbjörn, brukspredikant i Oslättfors 1835-1949, och till höger hänger på bruksägaren August Lundeberg, alltså min farfars farfar. Släkten Lundeberg verkade i bygden mellan åren 1846-1900. Texten runt bilden är; Bruksegaren Aug. Lundeberg f. 1810 Ängsön, död 1885 Forsbacka. Ja, under sina år i Oslättfors lär August Lundeberg ha påverkat dem som valde att leva och bo här. Sannolikt skedde det med ett positivt minne eftersom han ännu får lov att hänga längst fram i den vackra kyrkan. Vi hittar ingen skola, så kanske fostrades ungarna i tidens skolkunskap i hemmen eller i någon lämplig samlingslokal.
Vi nyttjar tiden i bygden genom att njuta av skogsmarkerna, de vackra sjölandskapen och de fina skogsvägarna. Vi njuter några nävar blåbär och lite svamp. Bortsett från detta förundras vi av tiden, som den då kunde vara och som den nu är. Så olika, då och nu. Jag gläds åt de ideella krafterna som vårdar kyrkan och marken därikring. Den öppna kyrkan och välkomnandet med bänkar & bord därikring gör att byn känns välkomnanden. Brukskontorets museum hittar vi dock inte in till - det känns stängt och tomt.
Torsdagens springtur i omgivningarna blev 16 km och fredagens ungefär lika lång. 32 km på två dagar får ändå duga.
Anette Grinde
Bilderna nedan, från Valbo kyrka och från Oslättfors, kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger.
Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format.
| Valbo kyrkogård - åhh, vilket tråkig skylt att mötas av här. |
![]() |
| I familjegraven vilar syskonen Birger med sin fru Märta, Lars med sin fru Doris, Knut med sin Rachel och syster Britt. |
| Bruksbostäderna i byn nyttjas än i dag - kanske bor några permanent & några för fritidsboende. |
| Det finns gott om vatten runt omkring i området. Här finns därför också god vård om fåglar - och fågelskyddsområden att ta hänsyn till. |
![]() |
| Vi bodde nära en sjö, strax utanför Oslättsfors. En vacker vy. En vacker kväll. En trivsam plats. |
![]() |
| Vägen genom den lilla bruksbyn och en god bit bort bär namnet Oslättforsvägen. |
![]() |
| Kyrkan ser du längst upp av de markerade platserna, med en etta. Herrgården ligger till vänster - mitt emot kyrkan, över vägen. Bruksbostäderna längst till höger i bild. |
![]() |
| Vattnet bubblar av det häftiga regnet - samtidigt som solen skiner strax intill. Väder är vackert. |
Bilderna kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger. Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format.
Ord & bild av Anette Grinde
Mer släktforskning i denna blogg hittar du här.
Länkar om Oslättfors & trakten runt omkring;
- Testeboåns naturreservat.
- Hille hembygsförening - om Oslättfors bruk.
- Hille hembygdsförening - mer info om bygden.
- Oslättfors kyrka - som drivs av en privat stiftelse (& ej ingår i någon församling).
- Hille församling om Oslättfors kyrka
- Friluftsfrämjandet hyr ut stugor & båtar/kanoter i Smörnäs, strax bortom Oslättfors.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






