Det rör sig om släktforskning och historia. Det rör sig om Mackmyra och några av de övriga bruken i Gästrikland i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Det rör sig i huvudsak om männen, men just här kanske särskilt om den ultrakonservative statsministern, medverkande i unionsupplösningen 1905 och om han som tänkte vräka 40 arbetarfamiljer mitt i vintern när de gick till facket för att de ville förbättra sina arbetsvillkor. Det rör sig om plus och minus, om människor som spelat roll.
Just här och nu föds och utvecklas tankarna kring Mackmyra och bruken för att det har köpts en
Mackmyra whisky till en vän i födelsedagspresent. Byn eller trakten kring Mackmyra har andra frågor på sin agenda idag än den hade då. Whiskyn leder i varje fall till associationer om andra Mackmyratider, eller hur?
Mackmyra bruk fanns med i 1800/1900-talsbedrifterna kring de människor och företeelser som finns med i min släktforskning för denna tid. Då var det i huvudsak järn i deras liv. Nu är det whisky som frodas i de områden som då fanns i deras vård. Ja, kanske inte i samma byggnader, men väl i samma trakt.
Christian Lundeberg (1842-1911) fanns med i ägar- och ledningskonstellationen på Mackmyra, Forsbacka, Oslättfors och kanske också Högbo Bruk i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ägandet i bruken grundlades av våra släktled bl a av August Lundeberg (1810-1885), som var Christians Lundebergs far. August hade ytterligare en son som var aktiv i bruken, också han med namn August (1849-1944). August (1849-1944) var min farfars far. Christian (1842-1911) var min farfars farbror. Alla tre - August (även kallad Gubben Grå), August och Christian - var aktiva i den tidens bruksengagemang i t ex Forsbacka, Oslättfors och Mackmyra.
Christian Lundeberg, som var engagerad i 1905 års unionsupplösning, var talman i Sveriges riksdag 1909-1911 och statsminister under en kort tid under 1905, var också med i ledningen för Mackmyra bruk. Jag tänker att han och hans familj spelade roll för bygden. Ja, han var visst inte helt nådig mot arbetarna och deras fackliga rättigheter kan man tänka när det till hans minne noteras att han tänkte vräka 40 arbetarfamiljer mitt i vintern för att de ville förbättra sina arbetsvillkor och att han motarbetade demokratiska rättigheter i samhället under sin riksdagstid. Det gör mig förstås ont att höra. Vad som ändå kan ses som ett plus i hans och hans släkts vedermödor är att de drev bruken, skapade kunskap om järnet, bidrog till järnvägens utveckling, exporterade till andra länder och bidrog därmed förhoppningsvis till samhällets utveckling i stort.
De måste har varit framgångsrika människor i sin tid, som skapat många arbetstillfällen för män, kvinnor och deras familjer även om livsförutsättningarna för arbetarna inte var de lättaste. De skapade, under sin tid, ändå möjligheter för människor att överleva, skapa sig liv. Ja, man vet förstås inte vilka liv de gavs möjlighet att leva.
Plus och minus finns det ju i allt förstås. Arbetstillfällen är plus. Kunskap och utveckling likaså. Vad som är plus för någon kan vara minus för någon annan, även om det också kan inkludera en hel del plus i det som kan ses som ett minus. Vilja att vräka arbetarfamiljer i vintertid måste förstås ses som minus, liksom att somliga tyckte att allmän rösträtt inte var något att ha.
Herrarna på Mackmyra finns alltså i mina släktled. Christian var statsminister, talman och brukspatron. Han var en ultrakonservativ demokratimotståndare (enligt wikipedia), men också make, far och en engagerad företagare. Jag är ändå rätt säker på att Christian och hans gelikar i den tid han levde - bidrog rätt mycket till samhället och de han omgav sig med, just där och just då.
Det sägs att Christian Lundebergs (stora) porträtt hänger på värdshuset i Forsbacka, så han bör vara - hoppas jag - en man som traktens folk ser på med plus för bygden. Precis som August (Gubben Grå) bör göra i
Oslättfors där han hänger längst fram i den vackra lilla kyrkan.
Trakten Mackmyra har idag whisky på sin agenda. Livet ter sig annorlunda nu, för de flesta av oss här i Sverige. Ja, nu i denna tid - jämfört med hur det var för dryga 100 år sedan där.
A..
 |
| Herrar och smeder från Forsbacka bruk. Gubben Grå (d v s August Lundeberg, den äldre) trea från vänster sittande med käpp i första raden. Med på bilden finns också Christian Lundeberg, August Lundeberg (den yngre), liksom Sixten (Ambjörn) Lundeberg (kassör på bruket och syssloman i Uppsala). Därutöver säger baksidestexten på mitt fotoexemplar att det är gamla smeder från Forsbacka som finns med på bilden. August Lundeberg, den yngre, är troligen mannen som sitter till höger om August den äldre. Alltså fyra från vänster i första raden. Om jag sedan får gissa, vilket jag inte tänker att jag får men gör ändå så skulle jag tro att Sixten står som fyra från väster i bakre raden och att Christian står som trea från vänster i bakre raden. Gissningar hör kanske inte hemma här, men ändå. Ja, det är (hittills) bara August den äldre jag är säker på här. |
Övrigt, lite länkar & sån´t;
*
Sveriges statsministrar. *
Släktforskning i denna blogg. *
Wikipedia om Christian Lundeberg. *
Blogginlägg från besök vid Forsbacka bruk (juli 2016). *
Järnväg mellan Ockelbo och Gävle. *
Sigsten Ambjörn Lundeberg (1854-1920). *
Sixten Lundeberg via Uppsala universitetsbibliotek
Christian Lundeberg. Född i Valbo, Gävleborg, 14 juli 1842. Son till bruksägaren Johan Ulrik Lundeberg och Maria (f Eckman).
Gift 1865 med Anna (f Elfbrink). Sex barn (vilket var fler än jag tidigare noterat i min släktforskning).
Död 10 november 1911 i Stockholm.
Det har forskats kring Christian Lundeberg vid Uppsala universitet. (
Uppsats i fulltext.) Forskaren
Bo G Hall har bl a uttryckt;
- Numera är Lundeberg närmast helt bortglömd, som synes aningen orättvist. Men detta beror sannolikt på att han länge bekämpade den allmänna rösträtten och parlamentarismen liksom olika former av facklig organisering. Härigenom har han kommit att ses som en av historiens förlorare och mindre värd att ihågkomma. Det vore mera korrekt att se honom som en typisk produkt av sin tid, säger Hall.
Strindbergs fakta.
13 mars 1906.
"Christian Lundeberg, tidigare statsminister, stänger Mackmyra sulfitfabrik, Gävle, o vräker arbetarna p.g.a. att de bildat en fackförening. Efter ett halvår medges förhandlingsrätt."
