Den billigaste sporten av alla....

...är ju löpningen, eller hur?

Det är bara att snöra på sig skorna och sticka iväg ut på en runda. Naturen ligger där ute och väntar på oss. Att utforska, begrunda och att finnas i. Det är en av de delar som är så fantastiskt med löpningen. Enkelheten. Närvaron. Man kan springa precis där man är. Nästan alltid. Det sägs vara nästan hur enkelt som helst. Och det är ju faktiskt så. Man kan spana in nya platser och städer nästan hur lätt som helst. Man behöver nästan ingen utrustning alls. Nästan bara ett par jyssta skor.

Men. Hur kommer det sig då att det nu känns som det har blivit lite dyrt? Kostnaden för de nya skorna - igen och igen. Startavgiften till Sthlm och sedan Gävle. Löpar-GPS.en. Spring i backarna i Lissabon. Och sen till Malta. Startavgifter igen - lite här och lite där. Och nu ett löparband för att det var lite kallt ute och vi behöver träna till ett marathon i vintertid. Nu börjar det ju bli en aning dyrt. Var det inte den billigaste sporten av dem alla?

Jo. Det är det. Men som alltid kan man göra sin aktivitet mindre billig, eller t o m dyr. Det är egentligen bara att välja var man kan/vill lägga ribban för sin aktivitet.

Ibland är det det lilla extra som gör saker särskilt gott. Ibland räcker det med det lilla enkla för att göra det gott nog.

Var sak har sin tid. Och man ändrar sig en aning allt eftersom. Säkert ändrar vi oss igen. På väg genom livets äventyr.

Löpningen är i varje fall fantastiskt god. Riktigt plågsamt god.

A ....

Löpning och vila...

Ja, Susanne. Det är bara löpare som förstår. Drogens makt. Hur det är att sticka ut och springa. Njutningen. Och känslan sen. Som tillför i mängd.

Men, Susanne. Vila är viktigt. Men inte nödvändigtvis när andra tycker att du springer för mycket, utan när din kropp kräver en återhämtningsstund. Så - en till tre dagar i veckan får/kan användas till vila. Tre som max. Gärna mindre. Men det är ju just löpningen som är det fantastiska. Vilan är mer ett nödvändigt ont.

Låt inte soffliggarna bestämma din vilostund. Låt löpningsendorfinerna fånga dig. Minns. Känn känslan. Njutningen.

Vila är uppbyggnad. Vilan är nödvändig. Men - vi behöver inte vila oss i form. Det är löpningen som gör att vi mår väl. Det är löpningen som gör att vi känner oss glada, starka och pigga - på g. Vilan bygger upp, men inte utan löpningens ständigt återkommande pass.

Jag fick häromdagen en bunt tidningar från Marathonsällskapet. Man blir riktigt glad av sådan läsning. Men får helt enkelt lust att springa mer. Där står om löpning. Nära och långt bort. Där står om plågor som vätskebrist och vätskeöverskott, skav och blåsor. Och där står om löpningens njutning. Man kan riktigt känna den. Hur plågsamt gott det gör. Där står om kort, långt och ultralångt. Oftast inte så snabbt, men långt. När man själv är löpare så tillför det verkligen att läsa om, att prata om och att faktiskt göra. Tillsammans och själv. Det är underbart härligt. Plågsamt roligt. Jag längtar till jag kommer på att jag skall springa ultralångt, som mer än marathon. Jag är nog på väg dit, men är inte där riktigt än. Men jag skulle ju vilja. Helt enkelt.

Övning ger färdighet. Vill vi bli duktiga på att springa är det det som gäller. Igen och igen.

Så. Ut i spåret, skogen eller spring efter vägen. Ut och spana efter gris, rådjur och skogsfolk. Ut och titta på flanerarna i staden. Ut och varva runt i parken. Oavsett var du springer. Gör det i din takt, på ditt sätt - i syfte att må bra, bättre och bäst. Övning ger färdighet. Så - det är just det vi skall göra.

Susanne. Jag blir glad när du skriver att du springer. Jag blir riktigt glad. Fortsätt så. Igen och igen. Skriv och gör. Framförallt - spring och må väl. Och - varmt lycka till på Sylvesterloppet på nyår! Jag håller tummarna. Stenhårt.

Anette Grinde