Visar inlägg med etikett Fredrik Laurin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fredrik Laurin. Visa alla inlägg

fredag 21 oktober 2016

Tyst territorium - sju reportage om Västsahara

Tyst territorium
- sju reportage om Västsahara
Fredrik Laurin & Lars Schmidt
Bokförlaget Atlas
2013
Isbn 978-91-7389-439-5

Vem bryr sig om Västsahara? På en ökenremsa i Sahara lever 300 000 människor i yttersta armod hälften i flyktingläger medan världen tittar åt ett annat håll.

Fredrik Laurin och Lars Schmidts reportagebok handlar om landet med en av världens största fyndigheter av fosfat. Som jordbruksindustrin i väst köper av Marocko i strid med FN:s regler. Västsahara har i närmare fyrtio år slitits sönder av krig, korruption och maktspel. 

En man har fått jobbet att lösa tvisten, FN:s sändebud Christopher Ross. Han är uppgiven. Ingen har något intresse av att konflikten löses. De säger - låt Mr Ross sköta det. I praktiken betyder det att ingenting händer. Tyst territorium är en reseberättelse som också förklarar sakfrågorna och sätter dem i historiska och politiska sammanhang. (Säger Bokus på sin hemsida).

Först vill jag säga att jag tycker om bokförlaget Atlas. De ger ut viktig litteratur. Jag följer dem och noterar att de inte bara gör det en gång, utan upprepar sig. De håller samhällsviktiga fråga på sin agenda, utmanar en aning och skapar nya tankar och frågeställningar. De är helt enkelt bra, mycket bra, tänker jag. Jag läser just nu Tyst territorium igen. Jag läste den 2013, när den var ny. Jag läser den igen för att dyka i frågorna igen och för att fundera över hur det ser ut idag. Sover konflikten ännu eller är den höjd till nya samtal? Ja, nytt vatten har runnit under broarna sedan 2013, men konflikten är inte löst. Västsahara befinner sig fortfarande i ett märkligt - som i osympatiskt - läge och FN och världens företrädare talar fortfarande för lite om saken. Det skadar människorna, de som är inblandade på vardera sida.

1975 är ett viktigt årtal, men det gör rätt ont att se och höra att läget ännu inte är bra. 1975 - 2016 är en lång tid för människor i väntan på bättring, i väntan på rättvisa.

Igår debatterades det i riksdagen om biståndet till Västsahara. Lyssna gärna här.

Mer om frågan och om boken igen - troligen inom kort. Läsning & begrundande pågår, helt enkelt. Sakfrågan sover inte hos mig, den skaver och bråkar i mitt inre.

A..




*** *** ***





– "Vi är ett litet folk och vi har inte råd att förlora människoliv i ett krig. Med ickevåld kan vi uppnå mer och förlora mindre liv."


*** *** ***

torsdag 6 november 2014

Spår - av Lena Sundström

Spår
Lena Sundström
Natur & Kultur, Stockholm
2013
Isbn 978-91-27-13398-3
www.nok.se

Jag lyssnar till en föreläsning av Lena Sundström på Sundbybergs bibliotek. Det är kväll, onsdagen den 5 november 2014. Ute har mörkret fallit. Det småduggar och är lite råkallt ute. Föreläsningsrummet är fullt, t o m överfullt. Jag tänkte inte lyssna eftersom jag är förkyld, men råkar passera rummet just det när det är dags för föreläsningsstart. Jag tänker att jag kan lyssna en liten stund och ställer mig mot en hylla i utkanten av rummet, utan att leta reda på något att sitta på eller hänga av mig mina ytterkläder. Jag blir kvar. Efter en stund får jag ta av mig ytterkläderna och mot slutet fångar jag en pall att sitta på. Hon, Lena Sundström, talar engagerat, exakt. Hon är noga med att förtydliga sin princip, att allt skall vara sant och väl dokumenterat. Jag har inte tänkt läsa boken, men ändrar mig när jag hör henne tala. När föreläsningen är slut och jag vänder mig om för att gå, ser jag att flera exemplar av boken ligger på biblioteksdisken för att lånas ut. Jag fångar ett exemplar i farten.

När jag kommer hem öppnar jag boken, och har svårt att lägga ifrån mig den. Kvällen blir sen. Också en stor del av nästa dag ägnas åt Sundströms ord om de spår som visar sig allteftersom. Utredningen växer. Frågorna blir fler allteftersom, svaren är ibland få, men små toner och viktiga ord ger utredarna riktning och tillräckliga bevis. De är ihärdiga, vilket ger utdelning allteftersom. Sundström har dokumenterat andras arbete, alltså inte sitt eget. Hon har följt Fredrik Laurins, Sven Bergmans och Joachim Dyfvermarks arbete i spåren runt de utvisade egyptierna. Också deras arbete har varit engagerat, exakt. Hon har följt deras pussel, sett dokumentationen och skrivit på ett sätt som gjort spåren intressanta att följa. Boken är enkelt skriven, begriplig. Den är också påfrestande. Sverige är inte ett land som förstår att mänskliga rättigheter gäller för alla, alltid. Det är tydligt att rättssäkerheten inte är total, att det går att förringa händelser och att man gör allvarliga försök att dölja viktig information. Offentlighetsprincipen är viktig, men ibland lyckas sekretessen dra svarta streck över sådant som är riktigt viktigt. Det är då glädjande att det finns duktiga grävare som idogt pressar vidare och visar absurditeterna och rättshaveriet som följer i jakten på terrorismen. Det går inte att jaga urskillningslöst, det måste finnas någon hejd.

Boken bygger på ett mycket omfattande utredningsmaterial. Ett utredningsmaterial som idogt samlats av Fredrik Laurin, Sven Bergman och Joachim Dyfvermark för att sedan gås igenom och sammanställas i litteraturform av Lena Sundström. Hon har skapat en mycket läsvärd bok. Jag imponeras mycket stort av Laurin, Bergman, Dyfvermark och Sundströms idogt granskande arbete. Hatten av, för riktigt duktigt yrkesfolk.

Spår rekommenderas. Starkt och absolut.

Anette Grinde
Sundbyberg 20141106

Adlibris. Bokus. Svd. DN. 

söndag 18 augusti 2013

Tyst territorium


Tyst territorium
Sju reportage om Västsahara
Isbn 978 91 7389 4395
2013
Atlas förlag

För några månader sedan hittade jag, i en secondhandbutik i Götgatsbacken i Sthlm, några broschyrer om ockupationen i Västsahara. Ja, det måste ha varit Emmaus butik, i slutet av backen ner mot Slussen. Västsahara har ockuperats av Marocko, som också tar deras tillgångar. Jag hade tidigare inte sett eller uppmärksammat ockupationen och situation för västsaharierna och konstaterade, om man lätt gör, att de förenings- och rättviseaktiva i denna fråga i vårt land inte förmått sticka ut i bruset.

Det sägs att krigen minskar i världen, men ändå pågår en hel del aktiva konflikter i det tysta. I dessa konflikter skulle vi, Sverige, kunna påverka mer om vi såg vår del av ansvaret för rättvisa. Det verkar vi inte göra, om jag skall tro Laurin & Schmidt i Tyst territorium. Vi köper mat och råvaror från Marocko som odlats och utvunnits i Västsahara, av Marocko som ockupationsmakt. Och vi låter det vara så.

I kapitlet om Matlandet Västsahara ser jag att Ica, Coop och Axfood, liksom Hemköp och Lantmännen köper mat, foder och råvaror som odlats eller utvunnits i Västsahara, av ockupationsmakt och utan att det kommer västsaharierna till del. Etiknivån är alltså mycket låg och vi, Sveriges folk, låter det fortgå.

Tyst territorium innehåller viktiga reportage och är också berättelse om en resa, några enstaka dagar, i Västsahara. Den ger mig insyn i människor liv, den gör mig upprörd över hänsynslösheten och pengarnas makt. Den visar mig våldet, tortyren och hur människor kämpar för sitt land och för sina rättigheter.

Inget ändras trots otaliga samtal. Parterna står på varsitt håll utan att rucka en millimeter på sina krav. Världen tittar tyst på. Under tiden sitter generation efter generation i flyktingläger utan möjlighet att skapa riktiga liv. Allt är en hopplös kamp, som till slut rikserar att sluta i en explosiv maktkamp med många dödsoffer och än mer trasiga själar. Generationer av unika och fantastiska människor förhindras att leva sina liv.

Fredrik Laurin & Lars Schmidt har skrivit en högst läsvärd bok. Den känns trovärdig och mycket väl genomarbetad. Den ger mig möjlighet att lära mer.

Den lär, skapar irritation och frustration, och får mig att se ett konfliktområde från nya synvinklar.

Som sagt. En högst läsvärd bok.

Viktig.