Nästa riktigt stora klimatdemonstration är den 22-23 augusti 2026

 

Om man omger sig med likasinnade kan ens flöde i sociala medier plötsligt bli väldigt, väldigt vackert. 

Den stora klimatmarschen vandrade genom Stockholm i kvällsljuset (16/4). Hela mitt flöde förbyttes till bilder av mängder av människor, glada och allvarliga, som gick sida vid sida och längs en lång, lång rad från Odenplan till Sergels torg. Vid framkomsten bjöds på tal, musik och gemenskap. Det var magi. 

Klimatmarschen gick för klimatet under många olika föreningars flagg. Fler än 80 föreningar hade samlats, de hade var och en samlat sina medlemmar och intresserade omkring sig. Det krävdes inte medlemskap, det krävde bara en vilja att bidra till uppmärksamheten runt klimatet. 

Media rapporterade svagt. TV4 och Aftonbladet var aktiva, andra kom långsamt efter. Några har inte reagerat ännu, men de kanske lyfter sina pennor snart. Media är en viktig part i vårt samhälle. Vi undrar ofta varför de inte står för den viktigaste informationskraften som finns: fakta bildar folket och hintar politikerna om riktningen. Bildning gör oss starkare.

Vi vet att vi är många som vill se handlingskraft i klimatfrågorna. 89% (globalt) vill se kvalificerade klimatbeslut nu, vi vet att det är bråttom. 

Flera tusen människor samlades och sände budskapet: vi vill ha en bättre klimatpolitik, den nuvarande räcker inte på långa vägar. Det är bråttom nu. 

Vi tackar alla, var och en, som gick sida vid sida genom Stockholm. För en bättre framtid, tillsammans: för oss, planeten och för kommande generationer.

Tack.

Nästa riktigt stora klimatdemonstration är den 22-23 augusti 2026 i Stockholm. Visst hänger vi på - tillsammans - då?

A..

2/10-25. Ensam tyst kvinna blir bortburen av poliserna.

 2/10-25. Torsdag. Stockholm.  

Hon står utanför UD i Stockholm för att Greta Thunberg och hennes vänner är tillfångatagna. UD behöver agera, vi ser inte att det sker. Vi behöver försäkringar om det. 

Hon började på morgonen utanför UDs port. Hon, ensam och tyst med en enkel skylt. Hon stod där på morgonen, när personalen kom i en strid ström. Hon tittade var och en i ögonen. Några tittade tillbaka, några tittade bort. De missade henne inte, hennes tysta uppmaning till handling. Hur känner man när någon tyst tittar på en? Skaver det?

Många är det som har ringt och skrivit till UD, frågat, undrat och oroat sig. Svaren är få.

En bit ifrån henne står poliser. De ser att hon inte agerar mer än står tyst. Det är hennes avsikt att vara stilla och tyst. Det är ok att hon står där. Hon har rätt att stå där, juridisk rätt, en medborgerlig rätt. 

Hon har rätt. Tills en polis hävdar att hon inte längre har rätt, inget annat ändrat. Hon vill inte flytta sig, hon har ju rätt. Ja, nej, hon, ensam tyst kvinna blir bortburen av poliserna. 

Vi talar om saken. Hon berättar om att det är beroende av vem polismannen är, polisens  inställning. Vi talar om rättssäkerhet, eller bristen i den. Vilka rättigheter har vi? 

När jag går, efter att ha talats vid en stund, har hon sällskap av en ung man. Hon är inte ensam, även om hon var det tills vi kom. Hon är heller inte ensam i tanken, hon har folk omkring sig. Jag och den unge mannen kom var för sig, från olika håll. Hon stod i den stora rondellen, inte vid UDs port. En väg skiljde  henne och UD åt. 

Jag tackar för mig efter en stunds samtal. Inga poliser står nära henne när jag går. De finns i närområdet, men har tillfälligt lämnat platsen. 

Att demonstrera är att göra, visa sin vilja. Det är att inte vara tyst. Det är också mod att göra själv. Vad gör det med oss? Våldet mot Gaza,  krigen och klimatet? Vad gör det med oss? 

Vad måste vem? När? Hur? Varför? Och hur länge kan man vara tyst, titta bort. Vad krävs för handling? Vad är handling? 

A..

Det är olagligt att tillfångata och frihetsberöva människor på internationellt vatten. Israels agerande bryter mot internationell lag.

På frågan vilken hjälp aktivisterna nu kan vänta sig, svarar statsminister Kristersson (Aftonbladet): "I grund och botten ingen alls".

Jag tackar varje person som skriver, talar, protesterar, demonstrerar, sjunger och dansar tillsammans.

 

Har ni sett kvinnorna i de röda halsdukarna, de som dansar eller sitter i en ring på stadens torg? Har ni sett deras skyltar, talat med dem om deras syn på vår jord? De månar om vårt klot, om mångfalden i naturen, om vattnet, om människors väl, om djuren i skogen och om självaste skogen. De vet, tillsammans med mängder av annat folk, att vi behöver ändra strukturerna i samhället för att komma åt klimatförödelsen som tickar fortare nu. 

Jag läste om en man som skakade på huvudet och sa: det är inte sant. Vi kan leva som vanligt. Jag undrar hur han helt missat all forskning runt klimatfrågorna och om han saknar barn och barnbarn som ska leva i den förödelse vi åstadkommer. Hur ser han framtiden an? Jag sörjer hans okunskap. 

För mig är det vackert och hoppfullt att se människor samla sig - tillsammans - i sammanslutningar som Rebellmammorna, Rebellpapporna, Extinction Rebellion, Naturskyddsföreningen, Återställ våtmarker eller liknande för att uppmärksamma vår tids viktigaste fråga: klimatkrisen. 

Jag tackar varje person som skriver, talar, protesterar, demonstrerar, sjunger och dansar tillsammans - för oss, för våra barn, ja, även för förnekarens barn - för att peka politiken till beslut som hindrar utsläppen och förstörelsen av moder jord. 

Anette