Söndag 22 januari 2012. Cherthala – Kumarakom - Alleppey/Alappuzha.

Söndag 22 januari 2012. Cherthala – Kumarakom – Alleppey/Alappuzha.

Förskräckligt hostig, är hon. Ont i halsen, men på bättring. Det finns onekligen hopp, och det känns bra.

Vi besöker hotellets restaurang för frukost. Masala Omelette, porotha, vatten, kaffe/te.

0920. Iväg, med sikte öst och sedan syd – eller kanske väst igen. Vem vet vart vägarna bär?

0950. 5 km. Vi når sjön strax öst om Cherthala. I dessa trakter, eller kanske mer ner mot Alleppey, går många båtar med turister ombord. Husbåtsturismen är stor i "backwater"-områdena kring sjön. Det är skönt att se vatten, även när det inte är hav.

1130. 20 km. Kumarakom. Efter bron över sjön svänger vi söderut igen. Det är vatten på ömse sidor om vägen. Det växer väldigt mycket grönt och palmer/träd i vattnet, som verkar vara ganska grunt. Stora områden har en grön matta över vattnet.

Här finns ett naturreservat, väldigt många husbåtar av skiftande sort och en hel del dyra resorts med lyxpooler, mm. Vi trampar lugnt förbi och njuter av trakterna.

I Kumarakom fyller vi på lite energi med en tidig lunch. Förkylningen och hostan känns bättre nu än i morse. Grönsaker på längden och tvären med ris och vatten. Kaffe. Gott!

Lite hemfärdsångest börjar göra sig gällande. Det känns inte som im vi är särskilt intresserade av att åka hem till den svenska vintern. Den indiska värmen är onekligen väldigt skön.

Vi talar (igen) om vårt val av transportmedel och konsterar att det är fantastiskt att cykla. Det har verkligen varit fina veckor i detta land. Det är ett land vi trivs i, kan vi lugnt konstatera. Vi är ju verkigen inga cyklister sedan förr, så Leifs förslag var ganska osannolikt. Det blev dock – peppar, peppar – riktigt bra. Man ser, man kommer nära, man får röra på sig och man kan ta´t i lugn takt. Det enda som ibland är problematiskt är att hitta boende på vettigt avstånd. Ibland blir det helt enkelt lite för långt. Man måste komma fram innan orken tar slut och innan mörkret har anlänt. Det är viktiga parametrar för avslut av cykeldagarna.

1230. Aj, aj, aj. Man kan få brännskador i rumpan om man lämnar cykeln i solen. Det blir rikgit varmt på sadeln. Datorn har det också riktigt varmt – det är säkert 40 grader i väskan (som ständigt är i solen).

1245. 22 km. Vi hittar en färja som tvärsar vattnet över till Alleppey-sidan. Kumarakom Boat Jetty – Muhamma. Avgångstid 1300. Vid restaurangen sa de att det var båtstrejk i Alleppey idag, att inga båtar gick. Man skall inte tro på allt, tänker vi. Vi är tacksamma för att strejken inte gällde den båt vi skulle åka med. 20 rupier. Beräknad restid 40 minuter. Färjan gick 16 ggr/dag i Alleppeyriktningen och antagligen lika ofta tillbaka. Det finns inga tturister på denna båt. Båttypen var inte av "turistart".

1340. 28 km. Båtresan omfattade ca 6 km enligt gps.en.

1400. 1 kg apelsiner. Gott, minsann. Ca 6.-/kg för goda apelsiner får ändå duga.

1545. 44 km (inkl båt 6 km). Alleppey. Incheckade på Venice Homestay.

Dagen har varit god, mild och skön. Vi har trampat på fina vägar i vackra kvarter. Vatten är fint, även om det ibland var gröna mattor på vattnet. Människor frågar ofta var vi är på väg, de häpnar även om målet bara är en mil bort. Vi undrar om de tror oss när vi säger att vi cyklat från Mumbai. Nåväl. Nu har vi ändå inte så väldans många mil kvar till vårt mål – Thiruvananthapuram! Jenny Grinde och Ulrika Mannelkvist har lämnat biståndsorganisationsförlag. De tackar vi för. De skall granskas närmare.

Ja, du, min kära medresenär. Dig tycker jag om. Med dig vill jag leva, resa, skratta, springa och leva loppan. Världen runt, på nya spår och med nya äventyr på agendan. På några av dessa vill jag gärna också att mina små troll följer med. Man får ju hoppas att de snart vill springa halva och hela marathon eller kanske resa per mc på nya spår i främmande land. Att resa är verkligen tillförande. Det ger verkligen många nya bilder på näthinnan.

Alleppey har en hel del paraplybutiker. Vi minns de fina butikerna från ifjol. Idag är de söndagsstängda, som de flera butiker i stan (fast det brukar normalt inte vara söndagsstängt när vi är på andra platser). De har säkert en industri med paraplytillverkning i denna stad.

I Alleppey ser vi en hel del västerlänningar. Husbåtsindustrin drar genom aktiv marknadsföring på turistorterna och i alla guideböcker.

Internet. Tvätt. Fruktköp. Bildnedladdning. Nattning.

12 dec. Allepey - Ernakulam - Fort Cochin

Frukost på gårdagens middagsrestaurang. Vi letar efter en uttagsautomat och går bet på uttaget. Det gör oss lite oroliga. Fungerar inte uttag på mastercardet? Vi lyckas göra ett uttag från ett annat kort och pustar ut en aning.

Vi bestämmer oss för att åka tåg till Ernakulam. Dit är det 57 km och resan tar ca en timme. Vi tar sedan färja ut till Fort Cochin.

Fort Cochin var småttigt. Och alltför många västerlänningar. På strandpromenaden - söndag kväll - flanerar mängder av indier och indiska familjer. Här finns en härlig fiskmarknad, glass, popcorn och en stark känsla av familje-söndags-ledighet. För mängder av europaluffare hägrade kvällsölen. Vi besöker en special-öl-krog, med bara ett ölmärke och med i princip bara västerlänningar som gäster. Det är en märklig känsla, när turismen tar över något - när det existerar företeelser som inte är indiska bara för att det tilltalar en utomstående grupp.

Anette Grinde ... . . .

Tåg Allepey - Ernakulam = 2*52 rupier

Ricksha till tågstationen Allepey = 50 rupier

Ricksha tågstationen Ernakulam till färjeläget = 20 rupier

Färja Ernakulam - Fort Cochin = 25 rupier

Ricksha färjeläget till hotellet Fort Cochin = 20 rupier

Hotell Elite, Fort Cochin = 500 rupier

11 dec. Kovalam - Alleppey

Vi färdas norrut från Kovalam. Vi färdas idag med taxi till Allepey (Alappuzha). Den är en färd i en kaotisk trafik, till synes utan förutsebara regler. Resan är ca 160 km.

Här finns mängder av extrema ruckel, sida vid sida med mer acceptabla butiker, hotell och bostäder. Skillnaderna är emellanåt enorma.

Enligt info från taxichauffören så drabbades Kovalam inte alls av tsunamin. Stränder och byar längre söderut drabbades dock stort.

Man blir lagom förvirrad och osäker när chauffören möter en ny person och bil när vi åkt en god bit. Han säger att det är hans bror och att han skall ta oss resten av vägen. Vi byter bil, är lite nervösa en kort stund men finner sedan ro i den fortsatta färden - trots den kaotiska trafiken.

Vi finner ett "homestay" (vägg i vägg med YMCA). Hu, nåväl, en natt får vi väl härda. Myggnät upp, kall dusch och en fläkt som låter som om den är på väg att trilla ner från taket.

Resan blev lång. Ca 4 timmar i taxi, utan rast och vila (vare sig för taxichauffören eller för oss). Trafiken är hektisk och kaotisk. Omkörningarna är helt osannolika. Det är vänstertrafik och det är en helt makalös ljudnivå. Det tutas ständigt för uppmärksamhet.

Vi kom fram till Allepey en stund efter kl 1500. Vi letade hotell en stund och sedan värkte magen av hunger. Vi gick ut i det bullrande vimlet. Här finns färger, sprakande färger. Här finns mängder av ljud och en makalös intensitet. Vi log. Detta är avsevärt trivsammare än turiststrandens tjat.

Efter en stunds restaurangletning fick vi syn på en ljus kvinna. Hon var svensk. Hon var ute på sin "pensionärsgratulationsresa" - hon fyllde 65 år den 8 oktober. Hon var ute på en 3 månaders ensamresande i Indien. Imponerande skarpt. Hon skulle flyga hem den 20 december.

Hon rekommenderade en matplats/restaurang och vi gick dit. Hon gjorde oss strax sällskap och gladde oss med berättelser om sin resa från norr och söderut, på västra sidan av detta väldiga land.

Allepey/Allepuzha. Här finns "backwaters" med mängder av turistbåtar (husbåtar). Någon säger att den andres båt kan sjunka och att deras är bäst. Det är dyrt och det blev många nej från oss. Vi letar och funderar vidare till en annan dag.

Anette Grinde ... . . .

100 rupier = 16.70 sek

Diesel kostar här 41,51 per liter.

Kovalam - Allepey taxi 2800 rupier

Frukost 300 rupier

Hotell Allepey 600 rupier

Middag 115 rupier