Den 27 oktober 2012, alltså i lördags, gick
de personliga rekordens tävling av stapeln i Växjö. Det fanns 6-timmars och 12-timmars att välja på. Alltså, uppgiften var att springa (så långt orken räckte) i 6 eller 12 timmar. 12-timmarslöparna startade kl 0900. Dagen började med minusgrader, ett tunt frost/snötäcke låg på den frusna friidrottsbanan och solen stretade sig sakta upp på himlavalvet. Det pågick samtidigt en gångtävling, där deras uppgift var att gå 50 km eller 100 km. Gångarna gick på bana ett och löparna höll till på bana fyra. Starten för 6-timmarslöparna gick kl 15.00, när solen vänt och sakta smög sig neråt igen. Långbyxor, tröja och jacka, mössa och vantar fick det bli. Det behövdes i det lite kylslagna vädret. En av gångarna kom direkt från Nigeria. Han var inte klädd för det svenska väderläget och tyckte att det var en aning kylslaget. Att komma från 30-gradig värme till några minusgrader och gå i 12 timmar i kortbyxor och kortärmad tröja måste vara smått förundrande. Han stretade på, på bana ett, hela dagen. Under några timmar fick han på sig överdragskläder, mössa och vantar. Sannolikt lånade av någon på plats. Han kände sig mycket väl mottagen i Växjö.
Tidtagningen & varvräkningen hanterades med tidtagningschips. En resultattavla berättade hur många varv löparna presterat, därtill hur många km, km-tid per varv och km-tid totalt. Min coach, min gode Leif, rapporterade när jag sprungit 100 varv och höll mig uppdaterad under den sista timmen så att de efterföljande inte fick chansen att knappa in på mitt försprång. 148 varv hann jag med innan målskottet gick av kl 21.00. Tvåan låg ca 2 km efter mig vid målgång, så jag hade ändå en hyfsad marginal.
Lite frostigt, sol, fullmåne och helt utan nederbörd under dagen var helt godtagbara förutsättningar för detta lopp. Man håller ju ändå värmen genom att röra på sig.
Dryck, russin, saltgurka, banan, äpple, mackor och choklad fanns tillgängligt för löparna under hela dagen. 12-timmarslöparna serverades därtill mat vid 15-tiden, som flera åt gåendes för att inte förlora för mycket tid eller stela till vid ett stillasittande. Vi 6-timmarslöpare hade just startat, så vi var inte så intresserade av mat just då.
Ingela Svedberg från Gävle gjorde sin ultradebut i 12-timmarssammanhang. Hon sprang 124 074 meter, alltså 124 km. Hon var snabbast av alla 12-timmarslöpare och gjorde ett helt makalöst bra resultat. Tänk, att springa 12 mil direkt efter varandra och ändå hålla sig på en tid under en timme per mil. Och samtidigt le.
Jag gjorde ultradebut i 6-timmarssammanhang och hann springa 62 752 meter, drygt 62 km på min tilldelade tid. Jag var snabbast av alla 6-timmarslöpare. Jag har svårt att se att jag skulle orka hålla samma takt i sex timmar till, men är otroligt glad och stolt över att ha klarat att springa drygt sex mil på sex timmar. Ja, också jag lyckades le ibland, även om det inte var helt plättlätt att springa så länge. Jag var - är - förundrad och glad över att jag klarat detta lopp och att jag därtill fick stå högst upp på prispallen.
Det gäller att bestämma sig och fokusera på just det. När man springer ett marathon fokuserar man på sträckan. Målet ligger vid 42 195 metersstrecket. Det är dit man skall ta sig, inom en - för varje deltagare - rimlig tid. Här gällde det att fokusera på tiden. Och på att hålla igång. Och att hålla fart. I sex timmar. Eller tolv, för de som bestämt sig för tolv. Tolv timmar ter sig nästan omöjligt, när man bara bestämt sig för sex timmar.
Det sägs att man orkar mer än man tror. Ja, det ser ut att stämma. Det sägs också att ultralopp är 80% mentalt. Ja, förutom en fungerande och vältränad kropp förstås. Ja, utan ett sinne som är fokuserat på den långa tiden är detta inte möjligt. Det är fantastiskt att se och känna att det går.
Tvåan i 6-timmarsloppet är 10 år yngre än jag. Jag noterar att hennes träningsdos (
jogg.se) hittills under 2012 är/varit mer än dubbelt så hög som min. Då infinner sig frågan hos mig; vad kan jag prestera om jag börjar träna ordentligt?
Detta lopp gav mig inga tappade naglar. Inte heller några skavsår, mer än någon blåsa på en tå. Så, inga skador, men fylld till bredden av glädjeendorfiner. Jösses, vad man kan!
Ett bra arrangemang. Ett förundrande resultat. Med lust och glädje stor.
Vad kommer härnäst? Ja, den som lever får se.
Anette Grinde
Ultralöpare
 |
| 1.a Anette Grinde - 2.a Maria Thomsen - 3.a Barbro Nilsson | |
|
| Plats |
Sträcka |
Namn |
Klubb |
Klass |
Född |
Distans |
| 1 |
6H |
Anette Grinde Lundeberg |
Rånäs 4H |
K50 |
1960 |
62 752 |
| 2 |
6H |
Maria Thomsen |
IF Linnéa |
K40 |
1970 |
60 829 |
| 3 |
6H |
Barbro Nilsson |
Solvikingarna |
K60 |
1949 |
59 659 |
| 1 |
12h |
Ingela Svedberg |
Ställbergs IK, Gävle |
Ksen |
1982 |
124 074 |
| 2 |
12h |
Robert Brinck |
Västerås Löparklubb |
M45 |
1967 |
120 513 |
| 3 |
12h |
Mats Liljegren |
Team Skvasåret IF |
M35 |
1976 |
117 761 |
