Vägen är torr, solen skiner och himlen är blå.
Vi blir omkörda av räddningstjänsten, strax senare ytterligare räddningsfordon och ambulans. Snart tar det stopp. Vi står på en två-ett väg, på sidan med en fil. Vi kör längst nära ut mot kanten så att brandbilarna kommer förbi. Ännu en ambulans kommer efter en stund.
Vi har 5-6 bilar framför oss. Vägen är helt avstängd. Det blinkar frenetiskt framför oss. Vi sitter stilla i vår plats i bilkön.
Efter kanske 45 minuter släpps vi förbi, räddningstjänsten har röjt vägen, forslat bilen åt sidan, kanske placerat någon i en ambulans och sedan öppnat vägen som farbar igen.
En liten bil har brassat in i ett mitträcke. Räcket är demolerat, bilen rejält knölig. I diket satt några personer, troligen från olycksbiĺen. Några räddningsfordon hade åkt, men det var säkert tio totalt. Jag hoppas att det gick bra för alla i olycksbilen.
Vår räddningstjänst är ett imponerande maskineri.
Vi åker vidare, är glada över samhällets räddningskompetens. För någon annan lär stunden vara ett trauma som sätter sig i kropp och själ.
Vägen är torr, solen skiner och himlen är blå.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar