7/10-25. Vatten: själva livet hänger på vattnet.

7/10-25. Vatten: ja, själva livet hänger på vattnet.

Vi talade om vatten. Om att själva livet hänger på vattnet, att vi våldför oss på naturen och att vi tar den för given. Vi agerar som om vattnet är evigt och helt förnybart, att det finns i mängd och som att vi inte bryr oss om det. Ja, vi måste dra i handbromsen och tänka annorlunda, vi måste agera på nya sätt.

Vi talade om gråvatten. Vi talade om att vi spolar våra toaletter och trädgårdsarbetar med dricksvatten istället för gråvatten eller regnvatten, hur vansinnigt det är. Vi talade om snålspolande toaletter med skyltar om att spola två gånger, eftersom den är snålspolande (och därmed inte tillräcklig för avloppshanteringen). Vi talade om bekvämligheten, saltvatteninträngning i brunnar och frågan om betalning av vatten och avlopp. Vem står för notan?

Vi talade om gråvatten & regnvatten som en resurs att använda som spolvatten och trädgårdsvatten innan det går ut i avloppet, där pumpar och separerade vattenstråk är enkla åtgärder som bör kunna installeras i varje hem utan alltför stora åthävor. Varje nybygge borde ha detta i sin byggtanke och de politiska byggbesluten borde formas efter detta. Just nu är det en ansvarsfråga hos var och en, ja, hos den som ser vattnet som en viktig hållbarhets- och klimatfråga. Sett ur ett större perspektiv är det en typisk fråga som behöver samlas i politiken: att återanvända grå- och regnvattnet är en del i det hållbarhets- och klimatarbete som vi alla behöver förhålla oss till. Vi kan inte fortsätta att betrakta vattnet som självklart, vi måste vårda det och ta hänsyn till dess förutsättningar. De övergripande besluten behöver fattas i riksdagen, ja, och i kommunen, ja. Vi behöver få lagstiftning och regelsystem på plats där vi alla - alla bostäder och fastigheter - har vattensystem som ser till att vi använder och tar hand om vattnet på ett mer hållbart sätt. 

Dyrt, ja, förstås som alla ombyggnationer, men ännu dyrare ju längre vi väntar eftersom de skador vi åsamkar naturen riskerar att försämra våra vattendrag, sjöar och hav än mer framåt än vi gjort fram till idag. Det skadar naturen och det skadar klimatet. Vi står i ett viktigt skifte, där det är väldigt viktigt att vi hörsammar naturens protester. Nu, ja.

Vem och vad sätter emot? Pengarna, ja, vem ska betala? Ja, vi alla behöver bidra, eftersom frågan rör oss alla och eftersom vi alla använder vårt vatten. Vi kan inte luta oss mot den egna bekvämligheten, säga att det är för stort och för svårt. Vi alla måste vara en del i omsorgen av naturen, av det vilda och våra naturresurser, de som vi behöver för att kunna fortsätta att leva på den här planeten. 

Jag tackar för samtalet om vatten. Om detta behöver vi tala mer, ja, idag, imorgon och nästa dag. Ja, varje dag och i varje sammanhang som använder vårt vatten, till dessa att frågan om vårt allas gemensamma vatten står högst på vår gemensamma agenda.

Ja, det handlar om livet, ja, själva livet hänger på vattnet. 

Vi behöver tala mer om vattnet, om avloppsfrågorna, saltvatteninträngningen, kostnaderna - de absolut nödvändiga kostnaderna, omsorgen om naturen, de marina reservaten, att bara fiska för det vi äter - inte för att skapa mat till djuren. Låt oss mötas igen, låt oss lyfta frågorna och låt oss - i frid och/eller lagom upprördhet - se till att vi kommer framåt, kan göra mer för vårt allas väl.

Jag tackar för samtalet. 

Tack.

A..

Naturvårdsverket: https://www.naturvardsverket.se/vagledning-och-stod/avlopp/ateranvandning-av-avloppsvatten/

Sweden Water Research: https://swedenwaterresearch.se/projekt/beslutsstod-for-regn-och-dagvattenatervinning/

Nätverket för vindbruk: https://natverketforvindbruk.se/regnvattenatervinning/

Ja, jag behöver läsa Tyst hav av Isabella Lövin och dyka vidare på hemsidan: Deep Sea Reporter.

Norrtelje tidning om ett gott exempel på samlande och bruk av regnvatten: https://www.norrteljetidning.se/bostad/ulf-vagrar-spola-med-dricksvatten-losning-finns-i-kallaren/

Deep Sea Reporter: https://www.deepseareporter.com/sv/

Mer om gråvatten: https://rewaise.vasyd.se/-/media/rewaise-documents/inspiration_gravatten_final_20250703.pdf

12/9-26. Kulturarvsdagen. (Norrtälje)

 

Kulturarvsdagen firades i parken mellan Zetterstenska gården och Roslagsmuséet, beläget mitt emot busstationen i Norrtälje. I parken hittades hembygdsföreningar, kulturarrangörer och andra personer som bär historia och kulturarv i hela sin själ. Jag var där med två av de föreningar jag ser som viktiga, Mångfald Tillsammans (kulturförening) och St Eriks Gille (Roslagsbro hembygdsförening). Det genererade samtal med människor som bryr sig om kulturen. Oron för kulturens roll i samhället är ofta stor, men det finns också väldigt mycket lust och engagemang..

Kulturen, i dess olika skepnader, är viktig. För mig står det t ex för bildning; att lära sig nytt och se olikheter i företeelser och människor. Vi har olika intressen och kunskap i allt, ser de olika perspektiven. Det mest magiska är när vi kan summera de olika delarna till något större, ja, när människor och föreningar kan växa tillsammans.

I parken mötte jag människor som talade om kulturens vikt, om oron, politiken som inte ser nödvändigheten, att det är som att andas, och om vidden av kulturen. Konst, ursprungets betydelse för plagget, att arbeta med linet, människan och föreningens styrka, arkivets plats och vikt, fotografins betydelse idag och imorgon, GDPR, rättigheter & upphovsrätt, historia, kulturarv och samtalet med andra människor är exempel på ämnen som lyftes. 

Vi skapar kultur tillsammans. I hembygdsföreningen betyder det t ex visning av gården, bevarande av historiska ting och föreläsningar om människor, företeelser och platser. I kulturföreningen lyfts t ex frågor om värderingar (det vi har inom oss, våra synsätt), beredskap och våtmarker i skog och mark. 

Jag tackar för samtalen om folkdräkter, julmarknad på Labacken, ursprung, historiska prylar, våtmarker, litteratur, poesi, medlemskap, hemsidor och engagemang. Med mera. Det finns mer och mycket, det finns olikheter i varje individ som vill delta i det vi gör. Låt oss fortsätta att se vad var och en vill och kan, för vårt allas gemensamma väl.

A.

27/9-26. Vägen är torr, solen skiner och himlen är blå.

Vägen är torr, solen skiner och himlen är blå. 

Vi blir omkörda av räddningstjänsten, strax senare ytterligare räddningsfordon och ambulans. Snart tar det stopp. Vi står på en två-ett väg, på sidan med en fil. Vi kör längst nära ut mot kanten så att brandbilarna kommer förbi. Ännu en ambulans kommer efter en stund. 

Vi har 5-6 bilar framför oss. Vägen är helt avstängd. Det blinkar frenetiskt framför oss. Vi sitter stilla i vår plats i bilkön. 

Efter kanske 45 minuter släpps vi förbi, räddningstjänsten har röjt vägen, forslat bilen åt sidan, kanske placerat någon i en ambulans och sedan öppnat vägen som farbar igen. 

En liten bil har brassat in i ett mitträcke. Räcket är demolerat, bilen rejält knölig. I diket satt några personer, troligen från olycksbiĺen. Några räddningsfordon hade åkt, men det var säkert tio totalt. Jag hoppas att det gick bra för alla i olycksbilen. 

Vår räddningstjänst är ett imponerande maskineri. 

Vi åker vidare, är glada över samhällets räddningskompetens. För någon annan lär stunden vara ett trauma som sätter sig i kropp och själ.  

Vägen är torr, solen skiner och himlen är blå.

A..