8/11-25. Ni är magi för mig.

 

Lördag 8 november 2025. Jag klädde mig varmt, men satte på mig tunna gympaskor. Det är lite sådärigt att göra så. Bokhandeln räddade mig, vi kunde vara inomhus med lördagspoesin. 

Vi hade lördagspoesi med tema: tal till demokratin. Jag har arrangerat detta ett stort antal gånger och tycker att det är väldigt roligt att höra de olika texterna, se människor framträda, höra deras underfundigheter, se dem utvecklas och veta att de har tänkt kring text, framträdande och budskap hela månaden. Ja, några mer och andra mindre. 

Under lördagen framträdde Erik Söderblom, Arne Sönnergren, Eva Kroon Bisenius, Stina Bengs, Catarina Wahlgren, Charlie Norrman, Maria Arnheden, Rolf Arnheden och Bengt Hedlund. Temat var: tal till demokratin. 

De har samma tema och framför något egenskrivet om max fem minuter.  De gör det utifrån sina förutsättningar, sin tanke och med sin egen kraft. Det är roligt, allvarligt, tänkvärt och imponerande. 

Att framföra egen text och stå framför en publik kräver mod. Att bestämma sig, samla sig och se sig omkring i rummet för att dela sina ord så att det blir begripligt - att vara tydlig och se publiken - är svårt. Jag tycker att det är så fint att se och höra dessa människor, tänka kring deras kärlek till text och vilja att delta. Ni är magi för mig. 

Jag tackar er för lördagens alla texter och framföranden. Tack. 

Ni hittar texterna - genom framförandena - på Kulturnavets instagram. 

Vi tackar bokhandeln för att vi kunde vara i deras finfina vardagsrum. Tack. 

Nästa poesilördag är första (ickeröda) lördagen i december, kl 1400. Ses vi då? 

A..

19/11-24. Att vara stödtrupp till den som gör bra saker.

Frukost.

Ett tv-inslag häromdagen pekade utmanade på flera riksdagsledamöter för att de klipp-och-klistrat andras texter, tex utredningar eller artiklar, till egna motioner. De gjorde dem illa berörda, någon rymde in på toaletten. Var detta den viktigaste nyheten för dagen? Nej, förstås inte, men kan vi använda konceptet? Kan vi hjälpa riksdagsledamöter att skriva motioner, att ge dem förslag, t o m färdiga motioner att lämna in?

Ja, det är alltid bäst att skriva eget material, texter och bilder är ju rättighetsskyddade. Någon kan behöva få betalt för intrånget. Vi får inte stjäla. 

Men. 

Vilken motion och vems text var det egentligen de talade om? Vilken var sakfrågan i motionen? Om en riksdagsledamot inte är kompetent uppgiften att skriva, kan vi hjälpa hen med det? Vilka riksdagsledamöter är framåtsyftande för klimatfrågorna, kan vi hjälpa dem lite mer?

Och. 

Kanske kan vårt syfte med en text vara just det, att den ska kopieras och infogas och göras till motioner, utredningar och lagstiftning. 

Ett pepp till politikerna behöver kanske vara att få politikerna - de som sitter på förändringsmöjligheterna - att se att människors vardag måste gå ihop, att de behöver jobba på det istället för att bara kritisera andra. Peppa dem att lägga fokus på förbättringar istället för på kritik. “Säg vad du vill åstadkomma, berätta om din målbild". 

Till exempel.

Om en politiker ger uttryck för att hen fattar att de allmänna kommunikationerna är viktiga, kan vi då skriva tal, debattartiklar, inlägg med allt positivt som de allmänna kommunikationerna ger? Höja frågan och ledamoten som lyft den? Samma med andra frågor som ger positiva effekter på klimatet, hela tiden med resultat i fokus. 

De allmänna kommunikationerna ger positiva effekter på människors dagliga liv, folk kan ta sig till sjukhus, skola, jobb, mm. Med bra allmänna kommunikationer behöver färre egen bil, med färre batterier och mindre föroreningar som naturlig följd (= färre skador på djur, natur, livsmiljöer och orörda marker.) 

Hörde ni sommarpratet i somras om hur mycket färre bilar och batterier som behövs bara genom bättre allmänna kommunikationer? 

Alltså.

Kan vi åstadkomma förändring genom att i högre grad hjälpa riksdagsledamöter eller kommun/regionpolitiker med bra texter, tal, artiklar och motioner och genom att - positivt - uppmärksamma allmänheten på de ledamöter som jobbar för bra frågor?

A..

18/11-24. Kärlek och tillhörighet.

Måndag 18/11-24.

 

10 km morgonpromenad. Roslagsleden. Samtal om livet.

Det jag trodde var kärlek, en bok om psykiskt våld. Gloria, i rasismens skugga. JAG, en roman om Karin Larsson och Sluten anstalt - böckerna går som en tråd genom två timmars samtal om våld i nära relationer, Karin och Carl Larsson, inklusive frågan om psykisk hälsa och vem som ser det psykiska våldet, kriminalitet, skola, utanförskap, hjälp till familjer som själva inte kan och personliga egenskapers påverkan på var och ens liv. 

Vi talar om böckerna, men mest om sakfrågorna som de lyfter. Hur ska någon bli människa om man inte får träffa sina barn? Eller om allt blir straff, inget vård, ingen mänsklighet eller värdighet? Vi talar om kärlek, hur det psykiska våldet ser ut, när vi inte ser vad som är vad, hur vi ser på skillnaden mellan fysiskt och psykiskt våld, och likheterna mellan relationen och sekten, t ex Knutby. Hur kan man hjälpa sig själv? Hur kan man hjälpa andra?

Kärlek, trygghet och gemenskap är uppenbart viktiga nycklar i livet. 

När jag läser klart Det jag trodde var kärlek kom jag också att tänka på Beata Hanssons bok Drömmen om Tom Walter. De bär helt olika ämnen, men de rör ändå tangerade frågor, eller hur? 

Kärlek och tillhörighet. 

Livet, ja, livet. 

A..

#Detjagtroddevarkärlek - en bok om psykiskt våld. #Gloria - i rasismens skugga. #JAG - en roman om #KarinLarsson och #Slutenanstalt #drömmenomtomwalter #livssamtal #kulturtorget #roslagsleden 

I fredags ca tio km, i lördags drygt 20 km och söndags kanske 15 km - promenad. Måndag 10 km. Jag försöker lapa lite dagsljus.

17/11-24. Motvinden var sträv

 17 november 2024.

Motvinden var sträv när jag vandrade över Velända gärde igår. Jag såg inga rådjur, hjortar eller vildsvin. Inte heller några älgar. De tryckte säkert i skogens lä. 

På vägen låg flera döda möss, kanske fyra. Kanske räknas de inte längre när de förlorat livet på vägen. Jag undrar hur det kunde vara så många, jag kanske inte får något svar på det. Så kan det ju vara, att vi undrar över livets frågor, men inte hittar några tydliga svar. Det finns så många tankar om alltet. Vad är rätt egentligen? 

Vi pratade om boken Gloria, i rasismens skugga, av Elisabeth Åsbrink och Gloria Ray Karlmark. Det var oerhört tuff läsning, obegripligt hur man kan se på andra människor, men ännu tuffare för alla de människor den handlade om. Människor levde mitt i hatet, där rasismen var fruktansvärd. Vi tittar på bilden där en ung - vit - kvinna har ett ansikte förvridet av aggressiva känslor, där hon går bakom den hon så starkt avskyr. För att personen har en annan hudfärg. Vit makt och grov rasism är orden - handlingarna - vi ryser kring.

Vit makt kopplar jag nu - idag - till en relativt liten klick människor, men i bokens tid var det en stor grupp som trodde sig vara större än andra. Vi ska inte vara naiva och tro att den håller sig lugn. Makt är en trigger. 

Tiden går just nu tillbaka, det spelas på rädsla, vi och dem och makt över andra. Det är tydligt att vunna segrar inte är vunna för evigt. Vi får vara rädda om, fortsätta strida för, varje framgång - delseger - som vunnits. 

I lä är det skönt, men motvinden väntar om hörnet.

A..

I fredags ca tio km, i lördags drygt 20 km och idag kanske 15 km - promenad. Det sägs att dagsljuset är viktigt, så jag försöker lapa lite ljus.

15/11-24. Det ljusnar.

Fredag 15/11-24.

det är mörkt 

natt går sakta mot dag 

molnen skymmer det blå

i kanten lyser svagt rött 

det är mörkt 

gryningsljuset kommer sakta 

jag ser dagen komma 

tänker på människor 

samtalen och livet 

vandrar sakta 

möter

den nya dagen 

det ljusnar

välkommen, ska du vara.

A..