Note to self.

2 juni 2024.

Note to self.

Det gör ont att ramla handlöst över stenar och rötter när man springer. Undvik det. 

Jag gjorde det igår, så idag är jag justerad. Arm och revben är ömma. Det gör ont att andas eller hosta. Det gjorde ont i natt, att röra mig.

Jag snubblade på en rot i en nedförsbacke när jag sprang längs Roslagsleden. Jag ramlade på rötterna och stenarna, skrapade armen, händerna och knäna och slog i revbenen. Jag klarade mig ändå hyfsat och kunde ta mig hem för egen maskin. Sol och skön värme gjorde ändå turen skön. 

Det var rätt länge sen jag föll, men jag kan också förstå varför jag gjorde det. Energi (mat, dryck), sömn och träning spelar roll för möjligheterna i livet. Det som fallerar påverkar resten.  Man måste ordna rätt för sig själv. 

Jag behöver träna mer styrka, mer smidighet, mer hopp. Jag såg (häromåret) att en judoklubb arrangerade fallkurser för årsrika. Det skulle jag behöva, å andra sidan kanske jag inte faller om jag ordnar de andra delarna i livet. Styrketräning, cykel, simning och hopp ska in mer i min dagliga träning. Jag gör för lite av det. Bättre energiintag behöver jag också. Och mer lyfta på fötterna längs de besvärligaste skogsstigarna. 

Mer av allt, inte mindre. 

A..

Jag såg dig inte, sa han..

Jag jobbade och kom inte ifrån butiken förrän efter kl 1730. Typiskt egenföretagare att aldrig sätta stopp, men det finns ju saker man måste göra. 

Eftersom det var lördag hade jag ingen morgonbuss att fånga (nära), så jag latmaskade och tog bilen. Den behagade dock somna halvvägs in till butiken, så jag fick ropa på hjälp av min förstekamrat. Han räddade mig, körde in mig till butiken och drog hem bilen för service. Det är praktiskt och bra när det finns folk som kan sånt som inte jag kan. Jag är en fena på annat, men bilar är inte min grej. 

När jag skulle hemåt gick ingen buss. Jag har två mil hemåt. Jag knöt på mig springskorna, tittade på klockan och smsade till förstekamraten att han gärna fick hämta mig halvvägs. Sen sprang jag hemåt. 

Lite mulet, lite skymningstid och lite skog i kanten - så mötte jag honom så småningom. Jag hade dragit på mig de kläder jag hittade, ja, allt var svart (det är mest sånt jag äger.) Han sa; om du inte hade vinkat, så hade jag inte sett dig. Jag såg dig inte. 

Ahh, just det, så tänkte jag själv häromdagen när en mor var ute och gick med sina barn längs vägen. Jag ser er inte, ni måste sätta på er reflexvästarna. Det är tid för klara färger nu - även för klädseln, inte bara de vackra höstlöven. Det gör stor skillnad för synligheten. Knallgult och reflexer, skarpa färger gör skillnad även dagtid. Jag missade tydligen att koppla det till mig själv. Så, note to self, nu är tid för knallgult när du färdas längs vägen. 

Jag har gratis reflexer i bokhandeln till dig som vill ha - men gult och knalligt ber jag dig ordna själv. 

A..