1/8-26. Lördagspoesi: återvinningscentralen.

 Återvinningscentralen är en plats för muttrar och trasiga möbler, trängsel och mänskliga möten. Det är också en plats för köer, ovant backande släpvagnar och vackra ting som fallit bortom lusten. Eller bara tiden. 

Är återvinningscentralen kanske en plats för avlämnande av förlorade drömmar också? 

Vad gör det med oss att lämna farmors bord där? Vilka sår i hjärtat skapar det första barnets docka när den nu ska läggas i en röd container full med andras krattor och trasiga stolar som inte betyder något alls. Mitt allra viktigaste blandas med ditt trasiga skräp. 

Hur orkar jag det? Vad gör det med min själ?

Ska jag slänga här eller där, eller kanske i nästa container ändå? Är det här facket för hård plast eller mjuk? Är det här en tidning eller en bok? Vad kan jag göra för att förvandla boken till en tidning på återvinningscentralens strikta rum? 

Är det olika fack om det är klistrigt på pappret eller inte? Jag har förstått att postit-klister-lappar i tidningsinsamlingen gör fasa i tidningsåterbruket. Är det sant eller rent hitte-på?

Hur kan man slänga plastlock i facket för mjölkförpackningen? Det känns så fel, jag vill göra rätt, men är det ens möjligt att vara eller göra alldeles rätt? 

Flaskor. Pant. Brädor. Kemikalier. Färg. Är det skillnad på omålade brädor, målat med rött eller plastfärgsgult, tryckimpregnerat eller trärent med lack? Är min skillnad samma som din skillnad? 

Vad vet du om återvinningscentralens alla frågor? Vad vet du om sånt som jag inte ens kunnat ana? 

Den 1 augusti-26 är vår nästa lördagspoesi: 

• Kl 1400. 
• I bokhandeln i Norrtälje. 
• Egenskriven poesi, typ rim, dikt eller kanske haiku, 
• max fem minuter och 
• var & en som vill delta med sin dikt måste följa temat: återvinningscentralen. 
• Föranmälan till Anette Grinde tfn/sms 0708905731, för dig som vill framföra din poesi den 1 augusti 2026.

20/12-25. Lördag. Grått. Fem, sex grader plus.

Lördag. Grått. Fem, sex grader plus. 

Vi reflekterar över 50-öringarnas varande i tiden och dess möjligheter för motorik-övningar för barn. Vi ler åt uppfattningen att vi spar på allt, så att man därför kan fråga oss om det omöjliga och ändå få jakande svar. 

Jag undrade hur jag ska/skulle träna idag, peppade mig själv för att gympa på Friskis & Svettis och gläds åt de bussar som går över landsbygdens slingrande vägar. SLs vinkområde gillas bäst hos mig - det är en väldigt bra grej. Jag vill att området ska utökas - så att jag med mindre stress kan springa eller gå till bussen (och slippa stå still och vänta) och så att fler ser att de har nära till sin buss. Jag tog “fel” buss hemåt, vilket gav mig mer rörelse. Jag muttrade när jag upptäckte att det durade, men det upphörde innan jag hann bli riktigt sur. Gympa, ja. Spring, ja. Tack. 

Jag tänker på gårdagens bokcirkel, förbannar min oförmåga att förändra gamla hundar (inklusive mig själv). Ja, jag njuter samtalet, men undrar hur man talar med folk som inte vill respektera ramen. Hur gör man? Ja, man sväljer förtreten, läser sinnesrobönen och sorterar 50-öringar istället. Näst bäst är också bra. 

Jag tänker på folkmord (föreläsning mars 2026 på bibblan i Norrtälje) och undrar om jag ska komplettera med en samtalspart till föreläsaren eller bara låta honom föreläsa? Jag är helt säker på att föreläsaren är kompetent för båda varianterna, men inte helt säker på vad som passar Norrtäljepubliken bäst. Jag får klura lite mer på det. 

A..

27/9-25. Tre rådjur drog fram över ängarna...

27/9-25. Lördag. 

Solen värmer skönt. Jag sprang runt skogen.  När jag skulle vika av in mot grusvägen kom tre vackra rådjur i full fart med sina gracila hopp. Jag älskar de vackra rådjuren och deras färd över de öppna landskapet. 

Jag tog racerbilen för färd till barnvaktsuppdraget. En man vid macken hade en fin gammal (men inte veteran) Jaguar, han tittade på min bil och sa att den var verkligen fin. Vi pratade inte om fossilsmörjan, gladdes bara över våra fordon. Det glädjer mig att förare i lyxiga åk tittar längtansfullt på mitt lilla raceråk, trots att vi båda är klimatmarodörer. 

När glinen utmattat mig, fått saga läst för sig och berättat om lavan på marken och dinosaurierna i skogen somnade de så småningom. Jag förundras och gläds över den fantastiska förmågan att hitta på lekar. 

Tack. 

A..