Det pågår en del krig och våld i världen. Många lever i rädsla för våldet. Det är tydligt att våld inte är en framkomlig väg för hållbar fred. Våld skapar bara mer våld. Varför är det så många som tror att det blir bättre när man bombar ihjäl människor? Detta, våldet, har visat sig inte fungera. Det är därför läge att gå över till plan B - som är ickevåldets väg.
Med glädje ser jag att det finns människor som inte tror att man kan lösa konflikter genom att slå på andra människor. De tror istället på omsorgens och välviljans makt. De tror att man kan lösa konflikter genom att tala med varandra eller på annat sätt påtala olaterna i världen - med milda, men tydliga, ord. Och en helt annan sorts handling är våld.
Kristna Freds tror på ickevåld. De utbildar, ordar och sänder fredsobservatörer till utsatta områden. Jag hör inte så mycket om dem, men jag vet att de finns och är aktiva både här hemma och i världen. De står för idoghet - de ger inte upp.
Tomma burar tror på bättre miljöer för djuren. De tror på civil olydnad, uppmärksammar samhällets tokigheter i förhållande till djuren och deras rätt - och är beredda att stå sitt kast. Uppmärksamheten gör nytta för samtalet. Var går gränsen för ickevåldet? Det tål och måste diskuteras. Jag har förstått att Tomma burar gärna samtalar om sina aktioner och sin inställning, att just samtalet och debatten är viktig. Att ta ansvar för sina handlingar är en del av poängen med civil olydnad - att ta sitt straff om man gör något i strid med lagen och att debattera frågan tydligt och öppet. Inte väja för samtalet och inte gömma sig.
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen tror inte på samarbeten om vapen med Saudiarabien. Deras idoga opinionsarbete har givit goda resultat. Jag gläds med deras framgång.
Ekumeniska följeslagarprogrammet står för stillsamt betraktande och likaledes stillsamt rapporterande om förhållanden för palestinier i relationen mellan Israel/Palestina. Ibland finns de bara till hands - och gör skillnad. Följeslagarprogrammet omsluter flera föreningar, tillsammans. De bidrar tillsammans. Vid hemkomsten talar följeslagarna om sina upplevelser. De sprider ord t ex i kyrkor, frikyrkoförsamlingar, skolor, mm, där sinnet är öppet för att lyssna till ord om frågan. Lyssna och samtala.
Operation 1325 arbetar - ordar - för kvinnors medverkan i fredsprocesser. Det är tänkt att de - kvinnorna - skall finnas med på alla nivåer i fredsprocesserna. Med fredliga medel är det tänkt. Operation 1325 har också de flera föreningar i ryggen - föreningar som i sig också står för kvinnors rätt och för ickevåldets tankar. Är Operation 1325 en uttalad ickevåldsorganisation?
Emmaus Stockholm har solidaritet på sin agenda. De stöder t ex Västsahara i deras strävan att komma loss från Marocko. De har just nu en fin ickevåldsaktivitetskampanj som rullar genom de sociala medierna; #Springförfrihet uppmärksammar de svåra frågorna - och gör det lätt för många att delta. Jag är smått förvånad att inte fler ser, följer och deltar i just den kampanjen. Eller kan kampanjen ses som en ickevåldsaktivitet, när den inte innehåller något riskmoment?
Det finns massor av organisationer och människor (utöver de ovan nämnda) som strävar, t ex med orden och närvaron, med utmanande aktiviteter och med utbildning för att lösa konflikter med ickevåldets strategier. Jag tänker försöka träffa några av dem - människorna och föreningarna - och höra hur de tänker och argumenterar mot/med dem som tycker att Plan A är det som gäller.
Är det möjligt att lösa världens konflikter med bara ord - helt utan att döda, hota och skada varandra? Ja, våldets väg har ju visat sig vara helt fel väg. Då måste ju Plan B vara vägen att gå.
Ja, jag tänker klura på saken under hösten. Jag tänker tala, lyssna, filma, fotografera och begrunda saken - ja, vrida och vända på frågorna, tillsammans med ickevåldsförespråkare och ickevåldsaktivister. Min önskan är att höja kunskapsnivån, helt enkelt. Hos mig - gärna också hos andra.
Resultatet av samtalen skall bli en film. I filmen vill jag möta människor som tänker kring ickevåld. Jag vill se om det är möjligt att leva i ickevåldet, alltså aktivt följa det spåret och låta det synas i livet. Jag vill också veta vad som måste göras, hur det kan ske, hur många man måste vara, mm, för att en ickevåldsaktion skall ses som framgångsrik. Går det att prestera resultat - skapa fred - med ickevåld.
En viktig fråga är också om ickevåldarna lever ickevåldet, eller om det bara är prat?
Jag vill höra om engagemanget, lyssna till argumenten och också ta del av konsekvenserna. Hur tänker de glödande aktivisterna och hur gör de aktivt för att sprida sina tankar? Hur möter de ickevåldsengagerade människorna sin omgivning? Hur blir de bemötta? Och vad säger de som inte helhjärtat tror på ickevåldets väg, t ex de som hellre bygger en försvarsbudget och strävar för ett medlemskap i NATO om människorna som vägrar befatta sig med våldet?
Syftet är ett läroprojekt. Att lära om ickevåld. Och att se om det kan göras på ett bra sätt i en film, helt utan pengar i en budget men med människors intresse och önskan att dela kunskapen till andra.
Krävs det mod för att delta i detta projekt? Nej, bara en stark önskan att dela med sig av sin ickevåldskunskap, sitt engagemang och sin glöd. Om du tycker att ickevåld är viktigt, så är jag stort tacksam för ditt bidrag. Ja, inte pengar, utan samtal, glöd och ledning. Och gärna din medverkan på en liten filmsnutt.
Står du för ickevåld, finns i Sthlmsregionen i höst eller kommer till Sthlm vid några tillfällen i höst och vill bidra till att skapa mer uppmärksamhet till ickevåld? Hör då skyndsamt av dig till; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net
Anette Grinde
Länkar - ickevålds- och fredsorganisationer;
Ship to Gaza
Emmaus Stockholm
Svenska Freds
Aktion mot deportation
IKFF (Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet)
Mänsklig säkerhet (nätmagasin)
