Det är med sorg jag läser Moderaternas debatt i Norrtelje Tidning. Igen. Varje sakfråga, varje samarbetslust och varje vilja att se politiken som en positiv drivkraft skjuts i sank av de ständiga anklagelserna mot de andra. Vi är bäst, de andra är skit. Alltid.
Jag har länge funderat på att aktivera mig i politiken. Tonen, hatet och hoten gör att man tystnar, inte vill, drar sig för att engagera sig. Vad gör det med vår demokrati när de hårda orden gör att många backar från sitt engagemang?
Jag är nästan helt säker på att Moderaterna i Norrtälje, precis som alla andra partier var för sig eller tillsammans, skulle kunna skriva tänkvärda, framåtsyftande och inspirerande artiklar om sina tankar om hur Polismyndigheten skulle kunna ha kvar polisstationen i Hallstavik. Jag vet t ex att Gail Watt hade en konstruktiv bild av nyttjandet av Folkets Hus i Norrtälje. Han talade med glöd och lust, det lät som ett fantastiskt förslag. Jag ser att många partier vill, men förstås bara om de själva får cred för en eventuell framgång (som ju ligger på polisens beslutsbord).
Det skulle vara en fröjd att se t ex V, S, Kd och M sätta sig ner och samtala om (och med) att ha polisen i Folkets Hus, för samförstånd för folkets och platsens bästa istället för att tjata om att de andra alltid är skit.
Bygger framgång på samexistens och försök att skapa något bättre för vår gemensamma plats? Eller håller det bättre ihop om man hackar på de andra?
Om alla partier vill att polisstationen ska vara kvar, varför ser ni - alla partier tillsammans - inte till att det blir så?
Vad är egentligen folkets och platsens bästa?
A..
