Nationalparker i Sverige (29 st)

Bilden lånad av Naturvårdsverket

Sverige har 29 nationalparker på totalt 731 589 hektar, skriver Naturvårdsverket. Nationalparkerna rymmer en mängd olika naturtyper – fjäll, urskogar, myrar, skärgårdar, äldre odlingslandskap, med mera.

Ja, några av dessa har jag besökt, men jag ser att jag har många kvar. 

29 nationalparker kanske är för många för att hinna med under ett år, men kan jag klara fem (5)?

Hittills har jag besökt och aktiverat mig i; 

• Sonfjället
• Ängsö
• Gotska Sandön
• Blå Jungfrun
• Färnebofjärden

A..









Övriga länkar & sånt;  *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. *  Blogger.com  * Läs även andra bloggares åsikter om  turism - Ängsö nationalpark - smultronställen - Turistbyrån - kultur - Norrtälje. * Knuff bloggar. * Knuff om  smultronställen - besöksmål Norrtälje  * Isbn 9789174242638. * Turistbyrån i Norrtälje. * Norrtälje kommun. Naturvårdsverkets karta över nationalparker. Länsstyrelsen. Mer om.... Norrtälje.  Upplev Sverige.  Adlibris om Sveriges Nationalparker av Claes Grundsten. Bokus. Isbn 978 91 71261304

Boka en föreläsning till din förening!

Ord & bild om en resa i främmande land.

Om en resa per mc i Indien. Vi åker genom ett fantastiskt landskap och möter människor och kulturer som inte vet så mycket om innan vi möter dem och ser.

Det var en fantastisk resa.

Föreläsningen handlar om vår resa, men

den handlar också om att vi skall göra medan tid är.
(Öppen föreläsning i närtid;
Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen - 17 nov 2011
samt Svenska Kyrkan, Solna -  26 oktober 2011)

Gotska Sandön. En plats för rekreation, stillhet och närvaro. Denna plats är så nära, men ändå så annorlunda. Den ger möjlighet till stillhet och ro i ett underbart landskap. Ord & bild om att vara i en underbar miljö som kan skapa skillnad. Så nära.

Ord & bild om en resa i Indien.

Denna gång färdas vi per cykel. Man kommer nära och människorna

förundras över vårt tilltag.

Välkommen till NaturNära Äventyr....

Boka din föreläsning hos

anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net eller

tfn 0708 905 731

....

Gotska Sandön - vårt besök midsommar 2010

Gotska Sandön är en makalös plats. Här finns sand, tallar och en fantastisk natur. Här har människor levt, stretat och förtjänat sitt värv. Här har de överlevt, eller inte. Här har de byggt, saknat, älskat, förlorat och vunnit. De har skapat och rivit ner. Här har det vandrat renar, rävar och får.

Här har det byggts järnväg i sanden, forslats timmer genom skogen och byggts båtar på varvet. Järnvägen finns inte kvar. Inte heller avverkningstanken eller varvet. Kvar finns orden om det som varit, små spår här och där och en underbart, fantastiskt vilsam miljö. Men man kan förstå att här varit slitsamt att bo och leva. Här är långt bortom det mesta, bortsett från närvaron här och nu, i en gudabenådat vacker natur.

På den gamla gårdens öppna plats finns spår kvar från svunnen tid. Här finns orden och känslan. Här fanns den stora gården och Söderlundskans bostad, en fantastisk äng och det är i dag en njutbar plats. Då, när den var bebodd, var den säkerligen mer stretsam än den ter sig för oss som här och nu vandrar i sakta mak.

Vi bor på lägerplatsen. Alla som är på besök bor tillsammans men ändå var för sig. Boendet är samlat på en och samma plats. Här finns stugor. Spartanskt utrustade. Man bor två och två, tre och tre eller kanske fyra och fyra. Ett enkelt kök, nästan helt utan utrustning och med kallvatten i kranen. Här finns också vandrarhem, numera med få-bädds-rum. Här finns även uppställda tält att hyra och här finns plats för egna tält. Ett kokhus, utebord och grillar och en matsal för dåligt väderbruk. Alla gäster bor samlade vid lägerplatsen, det är inte tillåtet att bo någon annanstand. Tillsyningsfolk och sommarvärdarna bor i fyrbyn strax intill. Allt boende är samlat - för ordning, för naturskydd och för gemenskap.

Frukost i morgonsol. En ljuvlig värme, utan särskilt märkbar vind, sprider sig i det skyddande lägret. Det skapar förutsättningar för en lugn och fridfull start på dagen. Människorna är lågmälda. De njuter av värmen, lugnet och den frid som vi skapar tillsammans.

Ja, det finns boende för många smaker och det finns människor av många olika sorter. Någon lapar sol, någon vandrar långt, någon leter växter, eller skalbaggar och några spanar efter fåglar. Någon tar skissblocket och letar efter färg och form, någon tar med sin kamera och väljer skuggor, vyer och särskilda platser att föreviga till stöd för minne och framtida återreflekterande njutning eller krassa dokumentation.

Vatten. Ja, ön är kringgärdad av vatten. Vi är sisådär 4 mil norr om Fårö och kanske 8 mil ost om Nynäshamn. Här finns ingen hamn, så vi är hänvisade till att ta hänsyn till vädrets makter. Dricksvatten finns på ön. Kallt och gott.

Morgonduschen är isande kall. Något varmvatten finns inte i duschen eller i de små stugorna. Det finns bara i det stora kokhuset, där solfångaren skapar värmen till disken. I stugorna får vattnet kokas för diskens äventyr. Duschkön blir ganska kort, när vattnet är isande kallt. Något lite varmare kan det kanske te sig i havet, även om det även där är smått isande kallt.

Mat och dryck. På ön finns inget att handla. Allt det vi önskar äta eller dricka (förutom vatten) får vi ta med. Det gäller att få med allt. Det som missas får vi helt enkelt vara utan. När vi anländer till ön behöver vi inte bära packningen själva. Den körs med traktor från landningsplatsen till lägerplatsen.

Vandringsled. Länsstyrelsen och Gotska Sandöns hembygdsförening har givit ut en liten skrift där några leder finns beskrivna. De lämnar dock stora ytor av ön obesökta, varför det ter sig lämpligt att utrusta sig med en karta för egna äventyr. Det finns oerhört mycket mer att se än det den lilla vandingsguiden beskriver. För dig som har vandring i sinnet kan rekommenderas en vandringstur runt ön. Ca 3 mil i sand och rullande små stenar tar sin tid att ta sig fram igenom. Avsätt en hel dag för detta äventyr. Glöm inte mat och dryck i lagom mängd. En vandring av denna sort kräver god tillförande energi.

Gotska Sandöns hembygdsförening. En av Sveriges största hembygdsföreningar. För bara 150 kr i års/medlemsavgift kan du stötta föreningen och få del av information genom ett litet återkommande informationsblad. Föreningen ombesörjer en aktiv vård om hus och natur på ön. De vårdar och bevarar. Kanske har du kompetens som höjer föreningen, och därmed Gotska Sandön, till nya nivåer. Kontakta föreningen och erbjud dina tjänster om du har vilja att vara aktiv för Gotska Sandöns väl.

Fyren i norr. Där guidas turisterna. De får en historielektion och de får se hur det ser ut där uppifrån. Den syns knappt från stranden. Man får leta och titta igen och igen för att få syn på den. Men från havet syns dess ljus. Fyren byggdes
1859 och automatiserades 1970. Fyren drivs med el via en kabel från Gotland.

Sanden driver och rör på sig. Ännu i början av 1900-talet vandrade randdynen väster om fyren 2 meter/år. Dynen riskerade att äta upp fyren och Fyrbyn. Ett omfattande planteringsarbete skedde därför (i början av 1900-talet) av sandväxande gräs/vegetation och tallar för att binda sanden och rädda fyren och byn från en säker undergång.

Strandningar och skeppsbrott. På museumet i fyrbyn finner vi en karta med mängder av förlisningar. Sanden rör sig och gör området svårtytt och det blir svårmanövrerat för båtarna. Många fartyg, stora och små, har strandat och slagits sönder. Många besättningsmän har räddats, men många liv har oxå skördats med anledning av dessa strandningar.

Kapellet. Ett ljuvligt litet kapell finns på ängen strax bortom lägerplatsen. Litet, ljuvligt och välbyggt. Där ordas om naturen, om Guds ord och om närvaron i nuet. Prästerna går i jour olika veckor och håller korta andakter på kvällskvisten. De ringer gärna till andakt i klockan som hänger utanför.

Kapellänget. Här växer blomster, ormbunkar och lövträd. Här flyger småfåglarna till den lilla vattenytan strax bortom kapellet.

Petter Gottberg. Om honom ordas det ruskiga historier. Röveri och eländigheter i massor ordas i de historier som bär hans namn. Han verkar ha varit av en sådan sort som skodde sig på andra och inte tog hänsyn till livets rättvisor och orättvisor. Han verkar ha varit en sådan som tog det han önskade, vare sig det tedde sig rätt eller fel ur någon annans perspektiv.

Sand, sand och åter sand. När man vandrar genom landskapet ser man ett böljande hav. Om man blickar in i skogen ser det ut som om tallarna växer i klippskrevor eller nära berghällarna. Men här finns inga klippskrevor eller berghällar. Här finns bara sand.

Tallarna finns i mängd. Här finns en miljö som de klarar. De är tålmodiga och de strävar neråt i sanden. De håller sig fast med rötterna djupt nergrävna och ger inte upp. De stretar och strävar. Några granar gör ett tappert försök, men de ger alldeles snart upp. Här finns inte förutsättningar för att de skall orka vidare. De stannar och de dör. Tallar, ljung och lingonris. Mossa och lavar.

Det finns några små stugor på södra sidan. Här finns en sötvattenbrunn. Den är grund och ligger nära stranden. Vi förundras över vattenskiftningarna och att dricksvattnet kan finnas så nära det salta eller det bräckta. Det är kallt och ljuvligt gott när vi pumpar upp vattnet från brunnen när vi passerar på vår vandringsdag.

Fyren i havet. Ner på sydvästhörnan har fyren ramlat omkull. Den har trillat ner i havet. Vädrets makter har ätit upp stranden som den stod på. Det tär och äter obönhörligt. Det är bara betongfundamentet som finns kvar nere på stranden. Resten är borta. Bortforslat eller uppätet av sanden.

Madame Söderlund. En fattig kvinna som fick rikemanskläder genom en insamling från Gotland. Att leva och verka på Gotska Sandön i rikemanskläder gav henne smeknamnet Madame Söderlund. Hon levde ett slitsamt liv och bodde i många år ensam på ön. Ett av barnen lämnade ön i vredesmod och hon återsåg honom aldrig. Berättelser säger dock att han sedan levde sitt liv på andra sidan jorden och att han därmed inte förlorade sitt liv i vågorna på sin väg från Gotska Sandön.

Stränderna. Ca tre mil kan vi vandra om vi söker oss runt stränderna. Vi möts av solen och vinden och vi får streta en aning med underlaget. Där är lös sand, där är sand som dränkts av vattnet och fått ett uns av fasthet en stund och där finns små runda rullande stenar. Där finns drivved i mängd på sina ställen och där finns skräp från båtar, kuster och omgivande miljöer. Vi finner en datorskärm eller två, ganska många omaka skor, dryckesflaskor av olika typ och annat värdelöst skräp som vi gärna kan klara oss utan i denna fantastiska nationalpark, mitt i vårt närliggande innanhav.

Tärnudden. När vi vandrar runt ön passerar vi Tärnudden. Ovanför våra huvuden flyger tärnorna. De störtdyker ner mot oss och vi får nästan ducka. De skriker ut sin oro och vi hastar en aning för att komma förbi. De lugnar sig när vi passerat och de åter känner trygghet för sina ungars väl.

Sälarna. När solen skiner och havet är lugnt ligger sälarna på stenarna vid Säludden och lapar sol. De leker i vattnet, det syns strax ovan vattenytan lite då och då och några ligger stilla och värmer sig i solen. Det njuter av värmen. Vi kan betrakta dem på håll i kikare eller genom en kameralins. Vi är nyfikna över deras rörelser, hur många de är och hur de ser ut – men vi låter dem vara i fred på sin fredade plats. Någon räknar dem till tio. Kanske räknade de med någon sten i samma färg och nästan samma form.

Torparstugan. Min vän söker efter den stora stenen. Det var målet för dagen. Nåväl, det var nog inte så allvarligt med den saken, för han fick vänta hela långa dagen innan vi nådde till den sidan av ön. Vi vandrade helt enkelt medsols istället för motsols. Gotska Sandön består av sand. Sand, sand och åter sand. Men strax utanför den västra kusten, ganska långt norrut, skymtar en sten strax över vattenytan. Den kallas för Torparstugan och dess namn kan vara sprunget ur form och storlek. Man ser bara en liten del av ytan och resten gömmer sig i havet. Inne på ön finns oxå en sten. Elefanten ligger strax bortom Kapellänget och liknar verkligen en elefant i formen. Man ser den lite krokiga ryggen, ett öra och någon har kompletterat med några lösa små stenar för att tydliggöra snabeln. För övrigt kan man inte finna många stenbumlingar på denna ö.

Vi möter Åsa Lisa Linnman och hennes make Leif när vi vandrar ner till den gamla gården. De talar i generösa tecken och vi bjuder gärna tillbaka. De pratar om Stora Karlsö, om cykling, om omöjliga skogscykelfärder, om grottklättring och om förunderliga människor och resor genom tiden och i världen. Det visar sig att Åsa Lisa är en förundrande duktig konstnär – en sådan som tecknar detaljer med fantastisk precision. De har med sig cyklarna på Gotska Sandön. De skall sedan färdas vidare till Gotland, via Fårö, och detta är bara ett stopp på vägen. Eller kanske inte bara, för detta är något helt annat än bara bara. Det är helt enkelt en förundrande fantastisk plats.

Det är förundrande njutbar att vara på denna plats. Den för med sig att makalöst lugn. Särskilt om du lämnar telefon och dator hemma. Här är inte platsen för långa telefonsamtal eller mailkonversationer. Här är platsen för vila och reflektion.

Anette Grinde

Gotska Sandön - vid vårt besök 2007

Gotska Sandön - juni 2007

Gotska Sandön, 24-27 juni 2007

Somriga stränder.
Sand och saltat hav.
Stillhet.
Gassande sol.
Stormande hav.
Insikt om sin litenhet och naturens fantastiska kraft.

Båten stretar över havet.
Gungar sakta över vågorna.
Det slår lätt mot durken. För mig, som alltför lätt blir sjösjuk, gungade det alldeles tillräckligt. Min räddning för dagen var att jag somnade, och missade ”den fantastiska” båtresan.
För andra var det njutande njutbart.
Jag sov.
De njöt.

På ön samlas alla till boende på en och samma plats. Tält, logement eller stuga. Kallvatten, utedass och enkel spis. Allt annat får tas med, av var och en. Mat och dryck, frukost och middag, visp och korkskruv, ost och kex, kniv och dl-mått, duvor och lyx.

Packningen blir stor, men njutningen större när du packat rätt – och inte särskilt lätt.
Lägg hellre till, än packa bort.

Vi vandrar runt Bredsands Udde.
Stilla. Sakta. Lugnt. Ligger havet utanför.
Vi får veta att udden kan vara 500 meter större, eller mindre på bara några dagar.
Naturens kraft formar landskapet.
Ändrar.
Gör.

Stilla.
Sakta.
Lugnt.
Nöter vågorna sakta in.

Tyst.
Trots naturens kraft.
Förundrande vackert.
Förundrande stort.

Sommarprästen möter på stranden.
Påtalar andaktsstund i det lilla vackra kapellet. Kapellet, som är vackert placerat på en äng strax bredvid boplatsen. Hon frågor om någon vill sjunga eller spela. Hon påtalar att barnen gärna får vara med. Vi ser sedan hennes lilla son somna lugnt längst fram i kyrkan under andakten. Han somnar trygg i kyrkan, bredvid sin mor och vakande Maria och Jesusbarnet - till kloka ord, till bön och till vackra psalmer.

Kapellet invigdes 1950. Det tidigare brann ner. Kapellet ägs av Gotska Sandöns Kapellstiftelse och kunde byggas tack vare en Sthlms-dam som noterade en liten notis om donationsbehovet i Svd. Hon donerade ett tillräckligt belopp för att kyrkan skulle kunna byggas.

Bänkarna i kapellet är försedda med nedfällbara ryggbaksidor, som gör att där kan ordnas extra sängplatser. Man minns krigsåren när små båtar från Balticum i mängd landande på ön.

Hit tar man sig med båt. Från Nynäshamn eller från Fårösund. Onsdag, fredag och söndag, och ibland på en tisdag. Du får inte stanna mer än maximalt en vecka.

Efter dagens strandbesök, vandring eller fågelskådning njuts middag i lugnet.
I bruset av havet, som nu låter mer.
Under Herrens tak, det ljuva blå, med tallarna stolta strävande i den mjuka sanden.
Skirt.
Ömtåligt.
Fantastiskt.

Mitt i vårt vackra land.
Mitt i – där vi klagar. Våndas.
Mitt i – där vi plågas och stretar.

Just där finns detta.
En fantastisk miljö.
Sol.
Värme.
Tystnad.
Njutning.
Hos oss.
För oss.
För dig, och för mig.

Vi avslutar dagen med stillhet i kyrkan.
Vi avslutar med sång och med bön.
Denna dag, med vila och styrka för en ny fantastisk dag.

Att vakna till en ny dag.
Sol.
Kottar.
Tall.
Barr.
Stillhet.
Vindens brus.

Frukost.
I lugn och ro.
Packning för dagen.
Vätska och kaffe och energi och gott.
Så att det räcker till det du ska – idag.

Vandring efter stranden.
Det formade landskapet.
Av tiden.
Av vattnet.
Av vinden.
Av isen.

Slipade stenar.
Runda.
Vita.
Röda.
Svarta.
Små.
Slipade ner till sand.
Av tiden.
Av vattnet.
Av vinden.
Av isen.

Förundrande starkt.
Av naturens kraft.
Sand.
Barr.
Enstaka blommor och tallar, som kan växa i sand.
Ingen jord, bara fin, fin sand.
Böljande hav.
Av sand.

Tallar som klamrar, på kanten på dyn.
Kanten som sakta nöts bort.
Bit för bit, försvinner fästet.
Rötterna hänger hjälplösa, synliga, över den rasade kanten.
Till slut försvinner fästet helt.
Då faller den, tallen, av vind och stret.

Albert Engström fann här näring för ord och bild – i en väderutsatt stuga. Nära stranden.
Här fanns en brunn med klart och fint sötvatten. Bara några få meter från stranden, bara 6 meter djup. Utan inslag av det salta havet strax utanför.
Naturen är märklig och fantastisk.

Ryska kanoner ligger på stranden efter ett fartygs förlisning. Stora. Tunga. Ligger de räddade. Upptagna från havets botten med mankraft, aktivt arbete och finurlighet.

De ligger nu räddade strax ovanför strandlinjen. Ett litet stycke ovanför ligger ryska män begravda.
Havets fångst begravda på land.
Människor räddades genom andras goda insatser, men några fick sätta livet till.

De fick en fantastisk begravningsplats.
I lugn. I stillhet. På en fantastisk ö. Mitt ute i ett hav.
Så skulle jag vilja begravas, när min tid är ute.

Naturen fascinerar. Dess storhet, dess anpassningsförmåga. Dess enkelhet. Eller kanske dess ofattbara komplexitet.
Havet. Vågorna.
Fascinerar. Dess kraft. Vattnet.
Isens kraft att flytta sten, krossa, nöta sten och göra all denna sand.
Växternas kraft att växa.
I sand.
Att finna näring ur det som känns som ingenting – i just det sammanhanget.

Gamla Gården - som brukats. Här har funnits får. Här har funnits renar. Som mest har här bott – här på ön – ca 100 personer. De har bl a arbetat på gården, idkat omsorg om djuren, vårdat gården, arbetet i jordbruket, arbetat på skeppsvarvet, avverkat timmer, byggt och forslat på järnvägen. Det har också idkats sjöröveri på denna ö.
På en sandig ö – mitt ute i vårt Österhav.

Madame Söderlund. Vars make dog och lämnade henne på ön med tre små barn. Hon bodde i en stuga vid Gamla Gården. Hon levde en tid alldeles ensam på ön. En svår tid. I fattighdom. Armod. Någon kände empati och samlade kläder bland socitetsdamerna i Visby. Kanske blev det lättare för Söderlundskan med rikemanskläder. Åtminstone gav det säkert lite värme och finare kläder, än hon annars hade kunnat åstadkomma.

Säkert var det svårt med mat. Säkert var det slitsamt. Säkert var det isande kallt. Hon dog efter ett långt och strävsamt liv, år 1906, ca 90 år gammal.

I dag står huset vackert nytt. I gammal stil. Stadigt. Tätt. Nytt. Vårdat. Återbildat. För vår möjlighet att se Söderlundskans slit. För vår möjlighet att se slit och vånda.
För vår möjlighet att se hur det var.
Här.
För henne.
Då.


Huset står där. Stadigt och vackert.
Återuppbyggt, vårdat och säkrat.
Av Hembygdsföreningen på ön.
Av ideell kraft som vårdar.
Mark och Liv och Historia.
Byggnader och Människor.
Av människor som bryr sig om.
Om vårt land.
Om enskilda små bygder och om enskilda små människor.

Vem skulle annars vårda Söderlundskans minne?Vem skulle annars fångat Gottbergslandans märkliga skrönor?

På vår vandring runt än har vi medvind en stund.
Sedan, när sanden byts mot rullande runda stenar, får vi tampas med vinden.

Den känns.
Den hörs.
Vi får kämpa längs med stranden en stund.

Strax ovanför, bara några meter upp, bland träden, bakom fösta sanddynen, är det lä.
Alldeles lugnt.
Alldeles varmt.
En sådan skillnad, på bara några steg.
Pinande pin mot stilla och lugnt.

Det är en ömtålig natur. Ett otroligt tunt vegetationslager på sanden. Mossa. Lav. Barr. När du går på detta fnasas det sönder. Kvar finns bara sand. Det tar sin tid för växtligheten att få fäste igen.

Här är det rökförbud.
Här är det eldningsförbud.
En brand skulle göra katastrof på ön.
Fnasande, frasande torrt.
Det vore ypperligt synd.
Här är fantastiskt vackert.

Det fanns en skola på ön, när här fanns familjer och barn.
Den lades ner 1962.
På klassbilderna i Museet i Fyrbyn finns klasser så stora som 2 eller 3 (elever totalt). Eleverna var (nog) mest pyrpersonalsbarn, så så många kunde de ju inte bli.

När man går genom skogen på ön ser man kullar och dalar. Som ett böljande hav. Tall. Lingonris. Ljung. Mossa. Som växer på sand. Alla kullar. Allt är av sand. Man kan lura sig att tro att hör finns berg och jord. – men här växes det i sand. I böljande sand.

Mitt i skogen är det tyst, men ändå inte tyst.
Vi hör suset tyst i trädtopparna.
Vi hör fåglarnas kvitter
Vi hör dånet – en bit härifrån – från havet, från vågorna som rullar sakta över havet och slår i mot stranden.
Rullar, nöter, forslar sand och sten i kanten.
Förändrar landskapets form.
Tär.
Tillför.
Förändrar.

Före Madame Söderlunds tid bodde bl a Petter Gottberg på ön (f 1762 – d 1831). Han bodde på Sandön 1801-1828. Han bodde på Gamla Gården.
Det finns historier – hiskeliga historier – om denne man. Att han lurade in besättningar och fartyg. Att han sköt dem alla och plundrade fartygen på allt. Han blev aldrig fälld för mord. Han blev fälld för fartygsplundring och fick vistas en tid i fängelset i Visby. Som historierna berättas kan man tro att han väl hade smörjt, och sörjt, för människor som prästen, länsman och andra betydenheter på Fårö.

På Sandön har vandrat människor.
Här har slitits ont.
Levt sitt liv.
På denna plats.

På denna plats. Som vi nu kort tillfälligt besökt.
En god dos sol, en liten dos regn – en lagom dos regn – till skillnad från de som här bodde. Som också fått en stor dos kyla, en mäktig dos stretande isande vind och mången dos arbetande timmar efter mat och bränsle för dagens överlevnad.

Vår avfärdsdag äter vi en solig frukost på verandan. Vi städar och packar och tar det lugnt. Vi turistar det sista och vänder vandringsstegen mot hämtningsplatsen (Las Palmas). När vi närmar oss ser vi bränningarna mot stranden. Vi undrar om båten verkligen kan landa där. Vad tiden lider kommer båtfolket och vi får flytta till en annan strand. Jeep och traktor på sandiga vägar, till Vinbuktens strand. Även här har havet tilltagit, men vi fraktas i gummibåt ut till vår hemfärdsbåt. När all vår packning tas ombord på gummibåten och den backas i vräker vågorna över och packningen blir översköljd. Vi var glada över en ganska vattentät väska. Andra sörjde över datorn som hamnade underst i den vattenfyllda båten.

Fantastiska Tillsynsmän fick oss alla (38 pers) ombord på båten. Båtfolket fick oss sedan i gungande sjö hem till ”torra” land (som inte var så torrt då det där regnade friskt).

Om Gotska Sandön finns mycket mer att säga.
På Gotska Sandön finns mycket mer att se.

En plats att minnas.
En resa att glädjas över.
Ett fantastiskt paradis, att återvända till.


Anette Grinde
Norrtälje 2007-06-29

Gotska Sandön - besök 2010