Visar inlägg med etikett Glöm inte Pela & Fadime. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Glöm inte Pela & Fadime. Visa alla inlägg

torsdag 22 januari 2015

Varken hora eller kuvad ...

Varken hora eller kuvad är deras - föreningens - namn. De beskriver sig som den feministiska och antirasistiska gräsrotsrörelsen. Den som arbetar för jämställdhet, antirasism, feminism och jämlikhet.

Organisationen längtar, som så många andra, efter den tid när alla mänskliga rättigheter gäller alla. Den borde vara här nu, kan man tycka. Det är mycket tydligt att den inte är här ännu.

Föreningens övergripande mål är att:

  • Främja demokrati och mänskliga rättigheter 
  • Verka för jämställdhet och alla människors lika värde 
  • Förebygga och motverka kvinnoförtryck och alla former av våld mot kvinnor 
  • Kämpa mot diskriminering, segregering och utanförskap 
  • Båda könen ska leva i samförstånd 
  • Människor ska respektera både sig själv och sina medmänniskor

Föreningens målgrupp omfattar allt ifrån kvinnor och män till barn och unga som delar deras värderingar. De vänder sig särskilt till tonårsflickor och unga kvinnor (12–25 år) bosatta i ekonomiskt och socialt utsatta förorter och som lever under ett patriarkalt förtryck. Varken hora eller kuvad verkar på samhälls-, grupp- och individnivå. De arbetar lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.

Igår, på Fadimedagen, höll de ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. I panelen satt Gertrud Åström, ordförande i Sveriges Kvinnolobby, Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor, Arhe Hamednaca, S, Annika Lillemets, MP, Halala Rafi, Kvinnojouren NINA och Rosita Grönfors, Romska och Resande kvinnoorganisation. Samtalet leddes av Amineh Kakabaveh och Nicklas Kelemen från Varken hora eller kuvad. Samtalet kretsade kring Fadime, mängden pengar till samfund i Sverige och våld mot kvinnor - ur hedersperspektiv. I samtalet hörs också en stor frustration kring integrationspolitiken och om SFI (svenska för invandrare), där man missar att tala om demokrati och mänskliga rättigheter.

Alla närvarande visade sin sorg och frustration över våld, över integrationsproblematik, över samhällets flathet och över den allvarsamma hedersproblematiken som skadar så många ungas liv. Kvinnorna och männen berättar om fall efter fall, om ungdom efter ungdom som fallit offer för hedersvåldet och om samhället som stillatigande låter det ske.

Kunskap. Ansvar. Samverkan. Ja, det är ord sm jag har hört ofta de senaste dagarna, förutom orden om samhällets flathet. Det är kunskap, ansvar och samverkan som kan göra skillnad. Och mod att berätta om alla de oegentligheter som förekommer i vårt land. Lägg bort flatheten och ta ton. Visa, gör, berätta och agera.

Våld är ett otyg. Våld mot kvinnor är ett helvete. Hedersvåld är obegripligt fruktansvärt. Det måste få ett slut.

Heder till alla er, kvinnor och män, som arbetar i tjej- och kvinnojourer, föreningar mot våld och förtryck och för att ni så strävsamt och engagerat höjer era röster.

Heder till er.

A..


tisdag 18 november 2014

Gift vid första ögonkastet

Fadime dödades för att hon ville leva sitt liv på sitt vis. Hon ville älska sin Patrik och sin familj. Andra ville annat, för att de tänkte att hon hade skadat deras heder. Det hade hon inte, men hon fick ändå plikta med sitt liv.

Pela dödades för att hon ville leva sitt liv på sitt vis. Hon älskade och saknade sin familj och återvände till dem. Några i hennes familj tänkte att hon hade skadat deras heder. Det hade hon inte, men hon fick ändå plikta med sitt liv.

Det finns fler exempel. Det finns många fler flickor och pojkar som har mördats här eller någon annanstans i  världen, för att någon annan tycker att de lever sina liv fel. För att de inte vill gifta sig med någon person som någon annan valt, ibland någon de inte känner eller ens har träffat. Här, i vårt trygga land, händer det. Det händer nära oss. Det angår oss.

Alltför många unga flickor och pojkar har mördats, hotats eller tvingats in i äktenskap och liv de inte önskat för att andra har ansett att deras kärlek och livsglöd inte har passat sig. Arrangerade äktenskap - eller tvångsäktenskap - hör inte hemma i vår tid. Egna val tillhör vår tid - och våra, var och ens, mänskliga rättigheter. Dit hör att själv välja vem vi vill leva vårt liv med, vem vi skall gifta oss med och vem/hur någon får tillgång till våra kroppar.

Just nu visar SVT Flow en ny serie; Gift vid första ögonkastet. SVT gör alltså nöje av en mycket allvarlig fråga. Deltagarna har själva valt att gå in i programmet, de är inte utsatta för våld, hot, tvång, skam eller hedersproblematik. Det är sålunda inte jämförbart med de människor som är just det, utsatta för våld, hot och tvång, men det finns ett stort men. Vad gör programmet med vår bild, din och min bild, av arrangerade äktenskap eller tvångsäktenskap? Vilken bild ger det oss av de hot och tvång som alla de ca 70 000 ungdomar i Sverige som inte vågar tro att de själva får bestämma över deras val av livspartner? Och vilken bild ger det alla dessa ungdomar? Hjälper eller stjälper programmet alla dessa ungdomar, där pojkar och flickor inte får välja själva, där familj och släkt avgör deras framtid?

En romantiserad bild av ett arrangerat äktenskap kan ingen av dessa ungdomar ha glädje av. Att göra skoj och nöje av så allvarliga frågor känns absurt. Hur tänkte SVT där?

A..

Artikeln är publicerad i Miljömagasinet den 28 november 2014.


Länkar! 

Fadimes tal i riksdagen 2001 (TV4 - Fadimedagarna januari 2014)

Fadimes bror dödad av polisen (Aftonbladet, april 2014)
Expressen om Fadime och hedersproblematik (Expressen, april 2014)
DN om Fadimes bror (DN, april 2014)

Motion om staty av Fadime i riksdagen (2009/10: K327)
F! - Hedersbegreppet gör våldet osynligt, Götblad! (Feministiskt Perspektiv 20141118)

SVT Flow - Gift vid första ögonkastet.
DN om programmet (20141115)

onsdag 5 november 2014

Sara Mohammad - grundare av Riksföreningens Glöm aldrig Pela och Fadime

Sara Mohammad, född 1967 i området Sulaymaniyya i irakiska Kurdistan, är en svensk människorättsaktivist. Hon är en av grundarna av Riksorganisationen GAPF, Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Sara Mohammad har fått flera priser för sitt arbete mot hedersrelaterat våld och kvinnoförtryck.

När hon var 17 år lämnade hon sin familj efter att hon misshandlats och hotats till livet av sin bror som ville byta henne mot en kvinna han ville gifta sig med. Mohammads far vägrade gå med på broderns krav. Hon kom till Sverige som politisk flykting 1993.

Man räknar med att det i Sverige finns 70 000 ungdomar vars liv styrs av hederskulturens baksidor, där ungdomarnas egna val inte står högt på agendan. Sara Mohammad arbetar aktivt för deras rättigheter. När jag läser några av de artiklar som skrivits om Sara Mohammad känns hennes arbete oerhört viktigt. Hederskultur, hedersvåld, barnäktenskap, övergrepp inom familjerna, tvångsäktenskap, mm ligger på hennes bord, som oerhört viktiga frågor. Mänskliga rättigheter gäller även dessa ungdomar. Vi behöver verkligen se det. Sara Mohammad håller föreläsningar, utbildar, debatterar och informerar. Det känns viktigt.

Som alla kvinnor som tar i besvärliga frågor utsätts hon också för mothugg, hat och agg. Det glädjer att hon förefaller vara en kvinna som står över sådant. Hon fortsätter att tala, utbilda, föreläsa och debattera i frågor som rör hedersrelaterat våld.

Styrelsen för Riksorganisationen GAPF beslutade under hösten 2013 om att starta en insamlingsstiftelse, vars ändamål uteslutande skulle vara att stödja arbetet mot hedersrelaterat våld. Stiftelsen fick namnet Insamlingsstiftelsen Glöm Aldrig Pela och Fadime.

Insamlingsstiftelsen är helt fristående från Riksorganisationen GAPF och har i sin egna juridiska form en självständig förmögenhet. Styrelsen för Insamlingsstiftelsen Glöm Aldrig Pela och Fadime är namnkunnig och består av ordförande Nyamko Sabuni, före detta jämställdhetsminister och styrelseledamöterna Lise Bergh, bland annat tidigare statssekreterare (S) och före detta generalsekreterare för Amnesty Sverige, Leif Ericsson, Fadimes advokat, Elisabeth Massi Fritz, Pelas advokat, specialiserad på hedersbrott samt Sara Mohammad, ordförande och aktiv i Riksorganisationen GAPF.

Anette Grinde

Skrivet om eller av Sara Mohammad; 
Sara Mohammad - enligt Wikipedia
Stockholm Fria (20014/2014)
GAPF om Sara Mohammad
GAPF om insamlingsstiftelsen
Fri Tanke
Expressen 2014
Feministiskt perspektiv
Nima Gholam Ali Pour
Fria Tider
Talarforum
Kvinnliga talare
Gp
Kvinnojouren
Tranås Tidning

Lotta Edholm
Humanistbloggen

lördag 18 oktober 2014

Du ska dö

Du ska dö
En dokumentär berättelse om mordet på Fadime Sahindal
Ulf Broberg & Leif Ericksson
Arx Förlag Ab
Isbn 978-91-87043-01-7
2012

I januari 2002 mördades Fadime Sahindal. Hon mördades för att hon ville leva sitt liv med egna val, inte familjens och släktens.

Rahmi Sahindal, Fadimes pappa, avtjänar ett livstids fängelsestraff för mordet.

Boken berättar om händelser som föregick mordet, om Fadimes val och handlingar, liksom familjens och släktens reaktioner.

Fadime var en modig kvinna. Hon gav frågan om kvinnors fria val - ur hedersperspektivet - ett ansikte. Hennes agerande har givit oss kunskap, men tog hennes liv. Den tog hennes liv för att hennes far och delar av hennes släkt ansåg att hennes agerande förstörde deras heder. Så var det förstås inte eftersom en enskild människas agerande aldrig kan förstöra en annars människas heder, sett ur vårt perspektiv. Men vårt perspektiv är ett annat än Rahmi Sahindals och en del av hans släkts perspektiv. Vi ser alltså helt olika på saken.

Rahmi Sahindal har dömts till livstids fängelse för att han mördade sin dotter. Hans släkt ställde sig bakom honom, bara en dotter vittnade emot. Hans hustru, Fadimes mamma, och övriga barn ställde sig på Rahmis sida - mot Fadime.

Våld mot kvinnor är oacceptabelt. Våld mot kvinnor i hederns namn är oacceptabelt. Att göra det till en och samma fråga är oacceptabelt. Varje kvinna, varje slag, varje familjesituation, varje fråga - är unik men kan också ingå i ett sammanhang. Just det behöver vi se.

Den här boken är lättläst, så tillvida att den har ett lättläst språk och är lättbegriplig. Samtidigt är den oerhört tung, som i svårbegriplig och kraftigt känslopåverkande. Det kan inte få vara så här, vare sig här eller någon annanstans i världen. Jag kan inte lägga ifrån mig boken när jag påbörjat läsningen. Jag vet hur det går, men kan ju ändå inte alls förstå att det kan gå just så. Jag tänker att det är en väldigt viktig bok, som jag verkligen kan rekommendera var och en att läsa.

Så. Om man vill lära sig mer om detta ämne - alltså frågan om "heder" - kan man t ex gå med i föreningen GAPF, leta vidare på nätet eller i böcker kring frågan, läsa böcker som t ex Heder och samvete eller Du ska dö

Sen uppstår frågan; vad gör jag för att detta inte skall hända igen? Vad gör jag för att mänskliga rättigheter skall gälla alla, alla alltid? Och vad gör du?

A..

Mer om böcker i denna blogg!


Länkar & sånt;


onsdag 15 oktober 2014

Heder och samvete - en bok om hederskultur i Sverige

Heder och samvete
En bok om hederskultur i Sverige
Eduardo Grutzky & Lars Åberg
Fri Tanke Förlag
2013
www.fritanke.se
Isbn 978-91-87513-55-8

Jag återkommer igen om boken Heder och samvete. Den påverkar mig, skaver i mina tankar. Här finns en tidigare recension, i denna blogg. Läs gärna den. Och läs gärna boken. Den är viktig.

Boken beskriver frågeställningen kring hedersproblematiken, där t ex unga människor ofta kvinnor, hindras i sina livsval. De tvingas in i äktenskap i hederns namn, deras skolgång haltar och de blir föräldrar tidigt. De berövas möjligheten att påverka sina egna liv. Hederns kollektivistiska form är unik och skapar stora problem för de som drabbas, unga som äldre, liksom för samhället i stort.

I boken finns berättelser som rör ungdomar, utredande poliser, myndigheter som ger bidrag till odemokratiska föreningar och samhällets rädsla. Här finns berättelser som visar att många i vårt samhälle inte ser eller förstår hur problematiken ser ut. Det är som om ingen, på politisk nivå, riktigt törs ta i den. Och, visar det sig, några myndigheter agerar på eget bevåg. Helhetsagerandet från myndigheternas sida och politikerna stärker det negativa i hederskulturen. Vi andra, medborgarna, får inte rätt information. Rätt fakta slår inte igenom bruset. Är det för att alltför få bryr sig tillräckligt mycket? Eller är det för att politiker och myndigheter inte tar frågan på fullt allvar? Oavsett vilket så skadar det tjejer, killar, kvinnor och män som inte får rätt stöd och hjälp.

Det är inte ok att kvinnor har sämre tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter, oavsett varifrån de kommer eller var de bor. Det är inte ok att vi inte ser denna problematik. Det är inte ok att vi inte gör mer för att köra människors rädsla på porten. Det är inte ok att kvinnor tvingas gifta sig med män de inte valt själva. Det är inte ok att män tvingas gifta sig med kvinnor de inte valt själva. Det är helt enkelt inte ok att människor inte får välja sin egen livspartner, hur de skall leva, vad de skall utbilda sig till, mm.

Hedersproblematiken, där den kollektiva hedern eller en mans heder står på spel för vad en annan enskild människa gör eller inte gör, måste finnas på vår - politikernas, myndigheternas och medborgarnas - dagordning. En kultur som leder till våld, tvång och att mänskliga rättigheter inte gäller alla måste diskuteras. En sådan kultur, ett sådant livsförstörande sätt, behöver helt enkelt resoneras kring och lagstiftas bort.

Mänskliga rättigheter gäller alla. Alltid.

Anette Grinde


fredag 10 oktober 2014

Heder och samvete

Heder och samvete
En bok om hederskultur i Sverige
Eduardo Grutzky & Lars Åberg
Fri Tanke Förlag
2013
www.fritanke.se
Isbn 978-91-87513-55-8

Förlagets beskrivning av boken; I Sverige i dag befarar ungefär 70 000 ungdomar att de inte ska få välja vem de ska gifta sig med. Ändå förnekar svenska debattörer hederskulturens existens eller förringar dess effekter. Det talas i allmänna termer om mäns våld mot kvinnor och om ett globalt patriarkat. Men hederskulturens kollektivistiska prägel är unik. Hela familjer och släkter är involverade. Hederslivet innebär en tillvaro nedsänkt i ett vardagligt övervakningssystem - de samlade små gesternas tyranni. 

Boken är övergripande informativ och samtidigt tydlig. Den lär mig mängder av nya saker. Den innehåller beskrivningar av hur hederskulturer och hedersvåldet ser ut, den innehåller reflektioner kring samhällets beteende och ställningstaganden, en påminnelse om att vi diskutera om hur vi skall benämna saker istället för att ta itu med problematiken och den innehåller berättelser om människor som har drabbats. Den pekar också på den ständiga svårigheten att göra rätt och därmed också hur fel handlingar och uttalanden kan bli för de enskilda som inte är enskilda individer, utan istället tillhör i ett kollektiv där man saknar personlig rörelsefrihet och betydelse.

Boken är tung, som i viktig. Boken är tung, som i att den kräver mitt engagemang och min närvaro. Boken är tung, som i att den berättar för mig att den innehåller kunskap som många behöver ta del av. Om vi inte vet hur situationen är så det det rätt svårt att vända den till något annat. Kunskapen är sålunda mycket viktig för att vi skall kunna förändra. Förändra gör vi med samtal, debatt och regler - inte med våld. Och inte med tystnad.

Bredvid mig går en kvinna. Strax framför går en man. Båda är unga, men ändå vuxna att se vad som händer. De är rädda och väldigt ledsna. De har, på olika sätt, drabbats av livsbegränsningar på sistone. Hon, för att hon vill vara fri, göra som hon vill med sitt liv och sin tid. Hon vill välja sitt yrke och sin man, utan andras inverkan. Han, för att han har träffat en man som han har förälskat sig i. Båda har sett det komma, men ändå inte trott att det skulle bli så. De bor ju ändå i Sverige, som inte har de traditionerna.

De traditioner människor har följt genom livet kanske inte skrapas bort på nolltid. Men, här tänker vi ändå att vi är individer, där egna val och möjligheter ligger högt upp på dagordningen. Det gäller alla. Mänskliga rättigheter gäller alla. Eller tänker vi inte så?

Ja, alla mänskliga rättigheter gäller alla män och kvinnor, individuellt. Och alla ungar förstås. Varje kvinna och varje man har rätt att fatta egna beslut, rätt till sin egen kropp och rätten att själv välja utbildning, yrke och livskamrat.

Den här boken gör skillnad. Den sätter spår i mig, skapar många nya tankar. Fyller mig med kunskap och sorg. Den fyller mig också med frustration över hur handlingsfattiga vi är. Visst borde vi kunna göra skillnad för människorna som går här, alldeles nära oss?

Denna bok är rekommenderad läsning. I allra högsta grad.

A..


Länkar;