Torsdag 26 januari 2012. Varkala.

Torsdag 26 januari 2012. Varkala.

Vilodag.

Vi äter frukost på Cafe del Mar. Omelett, toast, frukt och kaffe.

Leif har summerat våra sträckor. Vi har cyklat drygt 180 mil. I lugn och maklig takt, ibland slitsamt men i princip alltid njutbart har vi färdats längs Arabiska lavet – Indiens västra kust. Någon kanske tycker att det är ett äventyr. För oss är Indien nu ganska vant. Vi vet hur det är, hur det fungerar och oftast var vi hittar det vi behöver. Vi trivs här. Det är vänligt och det är varmt och skönt.

Internet. Nej, inte fungerande – men visst debiterar de ändå. Ja, ja – om detta är inte någon större vits att orda.

Lunch på Kerala Café. Idag hinner vi visst inte mer än att äta. Nudlar med ägg och grönsaker. Idag är farten verkligen inte hög. Vi har knappt styrfart. Vi möter en svenska barnfamilj som är i Indien i tre månader. Deras bar är ca 5+7+12 år, där åtminstone mittentjejen skulle gå i svenska skolan strax intill Varkala i 5 veckor. De letade nu efter ett hus att bo i under denna tid. Det är härligt att höra att människor nyttjar tid för resor i främmande land. Jag svär lite inombords över att jag inte förmådde göra det när mina barn var små.

1400. Salta bad skarpa vågor. Ljuvligt värmande sol. Badvakt motar bort indierna från stranden, de verkar få hålla sig på en annan kant. Det är bara här, i Varkala, som vi har sett vågor i havet. De bryter 20 meter från stranden och vattnet är starkt strömmande. Man får passa sig en aning.

Vi har inte badat så ofta på denna resa, trots att vi den strösta tiden varit nära kusten. Ett par tillfällen i Goa, ett par i Karnataka och lika många i Kerala har givit salta bad. I övrigt har vi besökt en hel del stränder utan att bada. Där har vi mest njutit av det vackra strandmiljöerna erbjuder.

Kväll. Virusdrabbning ab mitt usb-minne. Var i hela friden har de 1500 bilderna tagit vägen? De finns inte kvar på minnet – men av nyttjat utrymme att döma ser de ändå ut att ligga kvar. Hur göra? Min fasa är att förlora alla bilderna.

Middag. Veg sizzler och gratinerade grönsker. Öl.

I morgon är målsättningen att gå i mål i Trivandrum och att finna Divine Childrens Home, med hopp om att vi finner det vara en bra organisation att lämna våra cyklar till. 

Onsdag 25 januari. Kollam – Varkala.

Onsdag 25 januari. Kollam – Varkala.

En riktigt usel natts sömn.

Strax efter kl 0600 går vi ut och letar matställe. Vårt middagsställer från igår visar sig vara öppet, med några få tillgängliga frukostartiklar. Vi får bori, det lilla uppblåsta "brödet", lite smördegstunt, med grönsakssåser. Kaffe.

0708. Iväg. Vi söker riktning mot kust och morgonsolsväg. Temperaturen är skön.

0750. Ca 4 km. De små fiskekanoterna bestående av tre stockar har här moderniserats till båtar i plast i motsvarande form. Det verkar vara lättpaddlat med ett halvt bamburör. De tar upp näten i morgontiden, som sedan sorteras, lagas och läggs fint inför nästa färd. Strandplatsen är full av män med sina båtar och nät. Morgonen är ljuvlig.

0836. 10 km. Vägen får en tendens av sandväg igen. En väg över vattnet byggs och anslutningen är inte riktigt klar. Det var tur att de ändå nått ganska långt med vägsnutten över spa´t. Vi tror att en del vägar är byggda eller förbättrade för att kunna göra de långa stenbarriärerna som oftast ligger längs kusterna.

0900. 12 km. Asfalt igen. Duvorna och kajorna överröstar fågelkvittret. Solen börjar värma dagen alltmer. Dagen har verkligen vaknat.

Paravur mot Varkala. Färden går nära kusten. Det är blåsigt nära kusten idag. Himlen är som vanligt ljuvligt blå.

0935. 16 km. Frukostsoppa. Vegetarisk. Vatten och kaffe. Lyxhotell/lyxkrop utan gäster. Man undrar hur det bär sig.

Det finns hyfsat gott om katter, särskilt efter kuststräckan. De är alltid spinkigt smala. De senaste dagarna har vi inte skett så många kor, bara någon enstaka här och där.

1100. 23 km. Leif får sms från Andreas. Vi tar ett glädjeskutt över fotot på det nya barnbarnet. En liten grabb på 3550 g, 52 cm såg dagens ljus kl 0246 i morse. Underbart roligt – vi tror att allt gått väl för Malin, Andreas och det lilla nya pyret.

1134. 25 km. Varkala beach. Sun Rise Beach Resort. 400 rupier efter påpekande att vi bodde här ifjol (två ggr!) och att det var därför vi sökte bo här.

Varkala är västerlänningarnas paradis. "Charterstuk". En tydlig semesterort med andra priser och andra förutsättningar än vad som annars rått på vår färd. Vi stannar här i två nätter och vilar innan vi tar den sista dagsetappen till Trivandrum.

En öl delas för firande av det nya tillskottet till familjen Hemlin – Björklund. Därtill för att rummet är finfint, att det finns varmvatten och handdukar. Vi är nöjda och mår finfint.

Baddräkt på! Vi lägger oss på stranden och lapar sol i ett par timmar. Havet är ljuvligt skönt. Solen är gassande stekhet. I Varkala är stranden full av västerlänningar. Det är ytterst avslöjande när man fuskar med skolskydd på något parti – det blir rött raskt och obarmhärtigt. Solen är helt enkelt ganska stark.

Menyerna på restaurangerna på klippan ovanför stranden ser lika ut på alla restauranger. Det ligger säkert 30 st efter kanten. Innanför kanten ligger mängder av hotell. Vi är glada över att vi slapp gå vidare för att leta annat boende.

Vi äter pannkaka med frukt till em-fika. Tämligen smaklöst. Vi tänker på Sofies pannkaka med banan och nutella. Den hade nog smakat mer.

Kväll. Vi sätter i oss en enormt stor fisk, ris och grönsaker. Detta är den enda plats vi lyckas finna god och ordentligt tillagad fisk. Det kostar dock riktigt rejält – helt utan måtta ur indiskt perspektiv. Dundermätta!

Farfar Leif. Ett nytt liv. En ny liten människa börjar sin vandring genom livet idag. Må lycka och god hälsa vara med honom, den lille nye som kom idag.

Indien; Havet vid Varkala

Varkala ligger på västkusten, i Kerala. Varkala är en turistplats, som samlar många västerlänningar. De vilar, badar, äter och njuter. Priserna är avsevärt mycket högre än vad de är i staden strax intill eller på landsbygden strax bortanför. Turister njuter ändå av det som de upplever vara representativt för Indien. Sett ur perspektivet att vi rest runt och sett en del annat, finner vi inte Varkala vara riktigt representativt för Indien. Det är dock kanske ändå en plats att besöka. Kanske mest för att "alla andra gör det" och kanske också för att det här går att njuta av strand och hav, på västerländskt sätt. På platser som inte är översvämmade av västerländska turister badar man inte gärna med baddräkt eller bikini - där får badet bli som på indiskt vis. Med kläder på.

Havet vid Varkalas strandremsa är riktigt salt. Vågorna är skarpa och bubblande. De är höga och kraftfulla, men mest nära strandkanten. Havet ser nästan lugnt ut, men växer starkt när det närmar sig den grundare stranden. Om man inte passar sig dras man ut. Rätt som det är bottnar man inte, fast man är nära stranden. Botten är gropig - det skiljer ibland flera decimeter i djup från ett steg i sidled, till nästa. Det är en stark strömmande kraft, som man inte rår på. Vi upplever vattnet som mer strömt här, än på andra platser vi besöker.

Anette Grinde

21 januari. Varkala beach - Kovalam

Fredag. Avfärd från Varkala. Riktning Kovalam. Syd, sålunda.

En lärdom från denna resa är att mc är ett fantastiskt transportmedel och att vi på nästa resa bör ha en mc från start till mål - och då helst en egen (eller två). En annan lärdom frår tas ur vårt enorma packningsmisslyckande. Vår packning kunde nog mer än halveras. I värme är det lätt, lättare och lättast som gäller - och det stämmer inte med den packning vi nu dras med.

I Varkala finns det många tibetaner i småbutikerna. Kvinnorna klär sig i mängder av smycken i anslikte och hår, sam med klirr, glitter och speglar i kläderna. Det är fantastiskt att se de olika människorna och våra olika kulturer.

I "Indien i ett nötskal" läser vi om vikten att "nollställa" sig innan man åker till t ex Indien. Att åka hit med en mängd förutfattade meningar är dumt och orättvist. Hit skall man åka med ett öppet sinne och försöka förhålla sig till allt det nya och annorlunda. Det är fantastiskt roligt att se skillnaderna.

Vi bor på Sivan Family Guest Hous, några minuters promenad från buss och strand. Vi "fångades" vid busstationen av sonen i huset. Broderna körde ner oss till huset (ricksha).

Lunch. Biriyani - vegetarisk, vatten och kaffe.

Vi vandrar runt i Kovalam och finner platsen en "aning" turismiserad. Det är tur att vi bor en god bit från strandkrogarna denna gång. Man får nog, helt enkelt. Även i Kovalam finns tibetanerna med sina butiker längs gatorna och vid stranden.

Temperaturen är helt underbar i detta land. Du kan alltid gå tunnt klädd. Ingen jacka behövs. Det är knappt någon vind och under denna årstid knappt något regn. Det är varmare i januari, än vad det var i december. Vi fasar en aning för hemfärd om en vecka.

Vi avslutar dagen i lugn och ro på balkongen till vårt rum. Det är alldeles stilla. Det är varmt, kolsvart och alldeles stilla.

Hur bra får man ha det, egentligen?

Anette Grinde ... . . .

Frukost 200 rupier

Ricksha 40 rupier till Tempel Junction.

Buss Varkala till Trivandrum 68 rupier.

Ricksha till city busstation 20 rupier.

Buss Trivandrum till Kovalam 52 rupier.

Sivan Family Guest House 400 rupier/natt.

Lunch 175 rupier.

18 - 20 januari. Varkala beach

18 januari.
Res med varsamhet. Respektera kultur och omgivningar. Klä dig så nära den lokala befolkningens sätt som möjligt - avstå tighta kläder och visa inte mage, axlar och ben.

Iaktta försiktighet. Håll koll på dina saker och lås ordetligt om dig. Egna lås för väska och kanske också för ditt rum är en bra packningsdetalj. Låt aldrig handväskan hänga löst på din axel - en dold eller en låst väska för pass och värdesaker är att föredra. De flesta människor är hederliga, men ju mer "turist" du är, desto mer utsatt är du.

Jag läser i "Ett magasin om Indien 2010" om ett gäng kvinnor i Uttar Pradesh. De har tröttnat på patriarkatet och slår dem med häpnad. Se info på http://www.gulabigang.com/ (De rosa sarierna - Gulabi Gang, i Uttar Pradesh). Det glädjer mig att dessa kvinnor protesterar. Jag önskar bara att det gjordet det utan inslag av våld. Att slå tillbaka med våldsinslag är aldrig rätt - att slå tillbaka utan våld är vägen att gå.

19 januari.
Den 19.e. Onsdag. Varkala. Det minskar nu raskt i antal dagar kvar. Usch då, säger vi unisont.

Det har varit fantastiskt bra att resa med en mc på denna resa. Det var en helt ny erfarenhet, det har lett oss till fler platser än vad vi annars skulle ha mött och det har varit en underbar frihet. Det är onekligen ett fantastiskt sätt att resa på.

Hinduiska begravningar är lika för alls samhällsskikt. Barn under 8 år begrav, men alla övriga kremeras. Som förberedelse för kremeringen tvättas kroppen och täcks av ett skynke. Kroppen läggs pa en bår. Vänner och familj tar kroppen till begravningselden. Familjeöverhuvudet (oftast den äldste sonen) tänder elden och går tre varv runt kremeringsplatsen flr att sedan ställa sig vid huvudet av elden. På den tredje dagen efter kremeringen samlar familj och vänner in aksan som sedan sänks ner i (heligt) vatten. De som är tillräckligt rika färdas till Ganges och sänker askan där (Källa; Lonely Planet - se också http://www.hindu.org/)

Indierna har ett lite "lustigt" sätt att "vingla" med sitt huvud på. Det är som en skakning, men ändå inte. Det kan inte riktigt efterliknas. Det kan betyda nej, ja, kanske eller jag har ingen aning. Ofta betyder det helt enkelt; jag förstår vad du säger. Det kan också vara som när vi nickar, som en hej-hälsning till någon - som en vänlig gest helt enkelt. Indier är ett vänligt folkslag.

Detta blev en dag på stranden. Det är riktigt varmt. Man bränner fötterna ordentligt om man går utan skor. Vattnet är ljuvligt varmt och vågornas kraft är mycket stor. Jag blir omkulldragen av vågorna.

Efter ett par timmar på stranden får det räcka för idag. Solskyddsfaktor 30 är helt enkelt inte tillräckligt.

Vår Madridvän ger oss lite samvete genom att bjuda in till en springtur imorgon. Vi avstår ändå.

Vi äter en jättefisk till middag och är mätta så att det antagliggen räcker i flera dagar. Den var kryddigt grillad och ofantligt god.

På stranden mötte vi en rektor från Västervik, med sommarhus i Böda, Öland. Han fick i uppgift att hälsa till kusin Leif Nachtweij i Västervik. Vi får väl titta förbi hos rektorn på Öland i sommar.

20 januari. Torsdag. Varkala.
Vi vaknar till vågornas brus. Kippan upp från vattnet är säkert 30 meter hög, men bruset från havet hörs tydligt in till oss. Vi bor nära klippkanten.

Detta får bli den sista dagen i Varkala. Vi drar oss söderut, närmare Trivandrum, i morgon.

Havet är lugnt, men bruset hörs tydligt när det bygger upp vågor nära strandkanten. Det är en enorm kraft i vågorna som rullar in. Tanken går till tsunamin och ger oss någon form av insikt om vilken enorm kraft som finns i tsunamivågorna som åt upp stränder, hus och människor i mängd.

På Varkala beach bygger livet mest bara på turism för västerlänningar. Här finns mycket lite av Indien. Här finns 100-tals hotell, restauranger med fantastisk fisk som specialité och en del små butiker. Stranden, nedanför klippan, är ca 500 mter lång med fin guldsand. Havet av varmt och väldigt salt. I viken strax bortom ses indier bada i sina kläder och västerlänningar liggga nästan helt utan. Skillnaderna blir smått absurda.

På Varkala beach är det ett slöhetsliv som gäller. För vissa (som mig) blir det stressande. Strand, en kort och långsam promenad uppför trapporna till hotellet och restaurangområdet och en bok att läsa - är nästan allt som sker på denna plats.

Det är rödflagg på stranden idag. Vågorna bryter med kraft där det grundar upp. De ser alldeles gråa ut, eftersom de duger med sig stora mängder sand från havets botten på sin väg in mot stranden.

Varje gång en indier går i vattnet kommer badvakten och visslar på dem. Antingen är stranden bara för västerlänningar eller också får de inte bada för att de inte kan simma (rödflagg). De visslas nästan aldrig på västerlänningarna (som oftast kan simma).

Vi äter middag tillsammans med rektor Ulf från Västervik & Öland.

Anette Grinde ... . . .

19/1. Frukost 200 rupier

Middag 600 rupier

20/1 Frukost 200 rupier

Lunch 120 rupier

Middag 310 rupier