Jag åkte till det västsahariska flyktinglägret (eller de, eftersom det är flera läger i samma område) för att
besöka en västsaharisk ickevåldsorganisation. Jag åkte tillsammans med Kristna
Freds (SWEFOR) för att träffa organisationen NOVA. Vi var ca 10 personer från
Sverige som övade och talade om ickevåld tillsammans med människorna i NOVA. Vi
talade om strategier och metoder kring ickevåld och lärde oss mer om deras möjligheter
och förutsättningar i flyktinglägret. Vi besökte också t ex skolor, sjukhus och
lägrets militärmuseum. Museet var
förstås inte så muntert, men det gav ändå möjlighet till ett efterföljande samtal om ickevåldsarbetet som skett med västsaharisk utgångspunkt.
Vi bodde hos familjer och lärde oss om deras
livsförutsättningar, som verkligen är annorlunda än våra. De lever i ett
ökenlandskap, på ett stycke lånat land av Algeriet. De har minimala
förutsättningar att arbeta eller röra sig utanför lägret. Det finns brister i t
ex frågor kring demokrati, mänskliga rättigheter, mat, skolgång, vatten,
avlopp, sophantering och vägar. De saknar arbetstillfällen och de saknar också möjligheter
att få arbetstillstånd där de bor på en liten lånad bit av det vänligt
inställda Algeriet.
De lever i väntan och med hoppet om att den marockanska
ockupationen till slut skall upphöra, att folkomröstningen till slut skall
komma till stånd och att de skall få återvända till sitt land. De frågar sig varför omvärlden, som t ex
Sverige, inte bryr sig om dem mer. Det är djupt sorgsna över att Sverige inte
erkände Västsahara (SADR = Sahrawi Arab Democratic Republic = Västsahara)
och istället skall låta FN, som inte förmår komma framåt, driva
frågan. De är djupt sorgsna att omvärlden bara låter ockupationen fortgå utan
att någon på riktigt säger ifrån. Solidaritet och konstruktiv handling är ett
begrepp att diskutera - vad faller på vår uppgiftslista? Vad står på din agenda
här, vad står på min, på vår regerings, på andras, o s v.
Ockupationen har nu varat i mer än 40 år. Många upplever
hopplöshet, men de människor vi mötte visade oss att hoppet ändå spirar. De mötte oss med glädje, var mycket tacksamma
för vårt besök. Det gör skillnad att någon ser.
Det gjorde ont att träffa dessa människor och se deras
livsförutsättningar. Det gjorde ont för att det pågått så länge och vi inte förmått göra mer. Det kändes också otroligt fint, förstås. Som en fantastisk förmån,
att jag fick och kunde resa dit och möta dem. Dessa människor värmde min själ. De har gjort skillnad för mig.
Jag såg och hörde att flera svenskar tidigare varit där, t ex från
socialdemokraterna, vänsterpartiet och folkpartiet. Några av dem hade noterat
sitt stöd på en vägg i Afapredesas lokal. Nu är min fråga till alla er som
varit här – vad gör du nu för att denna process skall gå framåt. Jag är stort
tacksam för allt det du gör – låt mig höra vad du gör i denna fråga, för dessa
människor som väntar på frihet och en rättvis folkomröstning.
A...
Var står ni nu i frågan, vad gör ni i denna fråga - frågar jag er som tidigare ordat för västsahariernas sak, varit där eller borde ha ordat i frågan....
- Folkpartiet - Liberalerna.
- Socialdemokraterna.
- Vänsterpartiet - Jens Holm (blogg)
- Vänsterpartiet - Jens Holm (fb)
- Centerstudenter om Västsaharas självständighet.
- Centerstudenter.
- Vänsterpartiet - Eva Zetterberg (2001/2002).
- Lotta Johnsson Fornarve (V) + interpellation till statsrådet Isabella Lövin (MP) (2016)
- Om AP-fondernas investeringar i det ockuperade Västsahara - Interpellation 2016/17:119 av Lotta Johnsson Fornarve (V) (2016)
- Om en rättvis politik för Västsahara - Mathias Tegnér (S) (2016)
- Västsahara - Åsa Westlund (S) (2016)
- Företag i Västsahara - Johan Büser (S)
- Miljömagasinet
- Tidningen Syre
- Syre - Ökad spänning i Västsahara
- DN - ett historiskt misstag att inte erkänna Västsahara
- Svd - om Västsahara
- Om folkmordet - New York Times