Solen strålar obönhörligt från den helt blå himlen.

10 november 2016

Det är ohyggligt varmt. Solen strålar obönhörligt från den helt blå himlen. Vi kommer till skolan någon timme senare än tänkt. Barnen har lek i benen och vi skall, trots språkförbistring försöka hålla dem i någon form av aktivitet och ordning. Ickevåldsaktivitet, förstås. Det vettigt ur många perspektiv, roligt och nyttigt, men också svårt och absurt. Ljudvolymen, värmen och antal ungar var svårigheter i sig, viktiga att i stunden försöka förhålla sig till.

Lärdomen är t ex att barngrupperna var för stora, språkförbistringen var stor och ljudvolymen var hög. Det var helt enkelt svårt att åstadkomma tillräcklig koncentration för att skapa en vettig miljö för annat än spretande lek och stök. Barn är viktiga att tala ickevåld med, men jag tänker att det behöver ske i mindre grupper och med lugn i rummet.

Bortsett från aktiviteten var det fantastiskt att se alla barnen, deras glädje och deras färger. Sol och lycka råder också här, det är så fint att se. Det gör mig glad.  Denna plats gör mig glad, även om den också gör mig väldigt sorgsen.

Efter avslutad sejour åkte vi till en bröllopsaktivitet som var inne på den andra dagens firande. Här satt brudens vänner. Musik och dans rörde sig i rummet. Bruden förväntades komma inom kort.  

Så småningom kom hon, hela hon insvept i vitt – under det vita skynket som täckt henne fanns säkert en glad, lycklig, välklädd och välsminkad kvinna, men vi fick inte se henne så länge vi var kvar. Någon pekade på hennes fötter, som var dekorativt målade med henna. Vackra mönster täckte tydligt. Så fint, så fint.

Mannen var hos sina vänner, så idag befann sig paret på olika platser. Det var färgglatt, väldigt högljudd musik och med dans och glädje. Här fanns verkligen lycka i rummet. Så vackert, så fint.

I samtalet förstods att detta par gifte sig av egen kärlek. De var inte ihop-pusslade av släkt eller föräldrar, även om det förekommer ibland. De går mer och mer ifrån detta, säger kvinnan som berättar om traditioner och nutid. Hon ger uttryck för att hon inte är förtjust i att man gifter sig inom familjen för att behålla sina tillgångar inom sin nära släkt. Att gifta sig inom släkten, t ex med kusiner eller farbröder, ger andra nackdelar, som t ex utveckling av sjukdomar, mm.

Ja, även under de svåraste livsvillkoren flödar dans, musik, lycka och färger. Även under de svåraste livsvillkoren finns kärleken och skratten. Där finns också barnen, klädda i vackra kläder och några också med röda rosetter i håret. Barn är barn också här.

Museet om den västsahariska historien visas med fakta och dokumentation, med mycket vapen och ond bråd död. Där fanns martyrer och tillfångatagna piloter och andra krigsfångar. Där fanns också ihopsamlade vapen, demolerade flygplan och en modell av den långa och minerade muren. Deras historia är inte mild, men dessa människor bär ändå hoppet i sina vackra hjärtan. Det känns att det är så.

Ja, det är så fint att se dessa människor. Att de sprider så vackra skratt, så mycket vänlighet och sådan glädje omkring sig ger mig hopp om världen. Dessa människor gör mig verkligen glad. Jag vill ha dem kvar i mitt liv. Jag vill se deras glöd och energi, deras dans och glädje. Den värmer verkligen mitt hjärta.

A..