I ett västsahariskt flyktingläger i Algeriet är livet annorlunda, förstås

10 november 2016

Sovit dåligt. Legat i beckmörkret och undrat över livet. Här – i djävulsöknen – är natten kall och dagen varm. Det kan bli stora skillnader. Jag sover i varma byxor och i en polotröja. Det var bra att jag tog med mig min sovsäck att sova i. Jag håller mig varm i den kalla natten. Sömnen når mig, som vanligt, ganska dåligt.

Vi sover många i rummet. Maria, Kerstin, Mariana, Pée och jag samsas om madrasserna. Vi bor i ett rum, där vi också äter frukost och middag. Toan är i ett annat litet hus, där ett hål i golvet, en snart slut toarulle och en hink vatten får lösa situationen.

Maria ligger kvar i sin säng. Hennes mage har havererat och hon får upp det hon får upp det hon försöker få i sig. Vi håller tummarna för att det reder sig för henne och att det inte smittar någon av oss andra.

Så småningom säger tiden att det är dags att åka. Bussen står utanför och puttrar en lång stund innan vi förstår att vi behöver sätta lite fart. Från noll och stilla till iväg kräver ändå sin ansats.

A..