Vita, vackra, mjuka...

8 november 2016

Vita, vackra och mjuka. Deras form av olika. Lika fast olika. De ligger lager över lager, flyter sakta fram över himlen. Ibland flyr de en aning från varandra, ibland drar de ut i en sammanhållen matta och ibland bygger de på både höjd och bredd tillsammans.

Ovanför allt detta är himlen klarblå och solen skiner vänligt men skarpt.  Långt därunder ligger det blå havet där 1000-tals människor dör i sin flykt för ett bättre liv. De flyr från död, ondska, fattigdom och förtryck. De offrar allt i sin längtan efter ett värdigt liv.

Många dör på vägen, går under i havet. De som kommer fram får ibland inte komma in. Låses ute, tvingas tillbaka till sin startpunkt där de inte kan eller vill vara.

De vackra vita molnen mot den blå himlen och den sköna solen som speglar sig i havet lever sitt eviga liv levs i fasans skräck strax intill. De som lottats till andra liv på andra platser ägnar sig istället åt frukostrutiner, kapitalförsäkring eller vem de skall möta på dagens hundrunda. 

A..