DN 2010 01 31 . Dn rapporterar att de tre oppositionspartierna tillsammans nu får 48,6 mot 45,7 för de fyra regeringspartierna. I december var övertaget 49,4–42,9.
Ett allvarligt problem i sammanhanget på allianssidan är t ex Kristdemokraterna som helt enkelt riskerar att hamna under 4% spärren. Den risken finns oxå för Centerpartiet. Detta riskerar allvarligt alliansens fortsättning i regeringsställning efter valet 2010.
Vilken är Kristdemokraternas och Centerpartiets strategi för detta i den nu påbörjade valrörelsen?
Anette Grinde
söndag 31 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Med rent mjöl i påsen....
Torsdag morgon. Jag lyssnar på radio. Fm 91,1. Lokalradio och morgontid. Ganska tidig morgontid. De talar om övervakningssamhället och var vi är på väg. De talar om faror och om möjligheter.
Leif GW Persson säger att han brister i demokratisyn. Han säger det ganska krasst. Han anger att han är skadad av sitt arbete. Han strävar efter nyttan i brottsutredningarna men inser att han ser saken från sitt perspektiv. Sitt perspektiv, som mycket väl ibland passerar lagstiftning och integritetsgränser. Sitt perspektiv, som utredare med en stark vilja att se till att brotten blir lösta. Kanske som att ändamålen helgar medlen, men det sa han nog inte. Han ger också uttryck för att andra, och också kanske han själv, nog går lite för långt ibland. Man ser till att lösa det som måste lösas. Annars är det tjänstefel på något sätt. Även om det är tjänstefel att göra saker på fel sätt, så känns det också som ett tjänstefel att låta en brottsling klara sig undan rättvisans gång. Om det nu är rättvist.
Han tror också att han kommer att ändra sitt perspektiv när han inte längre behöver placera brottslingar bakom lås och bom. Han verkar övertygad om detta.
Han verkar också, lite konstigt kanske, tänka till kring integritetsfrågorna t ex vid övervakning och spaning (FRA) som riskerar att träffa privatpersoner. Han låter klok när han talar om risker och vad man utsätter gemene man för, eller riskerar att utsätta dem för. Eller också är det inte så konstigt. Han borde ju ha funderat över saken en del.
Samhället behöver övervakningsprocedurer för brottsutredningarna, men det finns stora mänskliga risker med övervakningen. Utrymmet för misstag är enormt. De riskerna måste vi vara vaksamma på.
Samtalet om övervakningssamhället behöver tas. Och hållas efter, så att vi inte vänjs in i något som vi egentligen inte vill ha. Med rent mjöl i påsen skall vi inte behöva vara utsatta för myndigheternas spaning. Då ligger resurserna helt enkelt i fel riktning.
Anette Grinde
Sdbybrg 2010 01 28
Leif GW Persson säger att han brister i demokratisyn. Han säger det ganska krasst. Han anger att han är skadad av sitt arbete. Han strävar efter nyttan i brottsutredningarna men inser att han ser saken från sitt perspektiv. Sitt perspektiv, som mycket väl ibland passerar lagstiftning och integritetsgränser. Sitt perspektiv, som utredare med en stark vilja att se till att brotten blir lösta. Kanske som att ändamålen helgar medlen, men det sa han nog inte. Han ger också uttryck för att andra, och också kanske han själv, nog går lite för långt ibland. Man ser till att lösa det som måste lösas. Annars är det tjänstefel på något sätt. Även om det är tjänstefel att göra saker på fel sätt, så känns det också som ett tjänstefel att låta en brottsling klara sig undan rättvisans gång. Om det nu är rättvist.
Han tror också att han kommer att ändra sitt perspektiv när han inte längre behöver placera brottslingar bakom lås och bom. Han verkar övertygad om detta.
Han verkar också, lite konstigt kanske, tänka till kring integritetsfrågorna t ex vid övervakning och spaning (FRA) som riskerar att träffa privatpersoner. Han låter klok när han talar om risker och vad man utsätter gemene man för, eller riskerar att utsätta dem för. Eller också är det inte så konstigt. Han borde ju ha funderat över saken en del.
Samhället behöver övervakningsprocedurer för brottsutredningarna, men det finns stora mänskliga risker med övervakningen. Utrymmet för misstag är enormt. De riskerna måste vi vara vaksamma på.
Samtalet om övervakningssamhället behöver tas. Och hållas efter, så att vi inte vänjs in i något som vi egentligen inte vill ha. Med rent mjöl i påsen skall vi inte behöva vara utsatta för myndigheternas spaning. Då ligger resurserna helt enkelt i fel riktning.
Anette Grinde
Sdbybrg 2010 01 28
Vaccin mot malaria....
En liten notis, i DN 2010 01 27, säger att Bill Gates tror på vaccin mot malaria. I notisen står; "Gates har satsat miljontals dollar för att bekämpa malaria och i intervjun menar han att ett genombrott kan vara nära."
Underbart - att Gates satsar stora pengar på att bekämpa malaria. Det är verkligen underbart när någon med goda resurser använder dem för en så god sak. Och visst vore det fantastiskt om det gick att bekämpa myggornas framfart. Det vore ett under för mängder av människor.
Visst vore det fantastiskt.
Anette Grinde
Sdbybrg 2010 01 27
Underbart - att Gates satsar stora pengar på att bekämpa malaria. Det är verkligen underbart när någon med goda resurser använder dem för en så god sak. Och visst vore det fantastiskt om det gick att bekämpa myggornas framfart. Det vore ett under för mängder av människor.
Visst vore det fantastiskt.
Anette Grinde
Sdbybrg 2010 01 27
83 årige Sioma Zubicky skapar skillnad....
Jag läser i tidningen Mitti Sundbyberg om 83 årige Sioma Zubicky som överlevt nazisternas dödsläger Auschwitz. Han är aktiv i ord och handling. Han föreläser för elever/ungdomar och han har skrivit en bok om sin historia.
I artikeln står; "Han frågar eleverna retoriskt om detta kan hända igen och svarar sedan själv. - Ja, det kan det om vi inte har kunskap om hur det kan hända. Varje individ har ett ansvar att visa kärlek och medkänsla. Rasism är som kvinnorförtryck och mobbning, ett kollektivt brott och vi har alla ett ansvar att säga stopp."
Just så. Han har verkligen helt rätt. Vi har alla ett ansvara att säga stopp. Varje gång vi ser ett strukturellt fel, som skadar någon människa eller en grupp av människor, måste vi säga stopp. Varje gång vi ser någon som far illa, måste vi säga stopp. Det är vårt, var och ens, ansvar - och inte någon annans.
Det kan verkligen vara i det lilla, men också i det större perspektivet. Det kan vara hemma, men också långt borta.
Gör det du kan. Även om det är litet. Det lilla kan skapa något stort. För någon, för några eller för hela vår värld.
Sioma Zubicky skapar skillnad. Han ser till att vi inte glömmer. Han arbetar aktivt för att det inte skall hända igen.
Låt oss hjälpa honom.
Anette Grinde
Sdbybrg 2010 01 27
Författare Sioma Zubicky
Förlag Bonnier Carlsen
ISBN 9163836572
I artikeln står; "Han frågar eleverna retoriskt om detta kan hända igen och svarar sedan själv. - Ja, det kan det om vi inte har kunskap om hur det kan hända. Varje individ har ett ansvar att visa kärlek och medkänsla. Rasism är som kvinnorförtryck och mobbning, ett kollektivt brott och vi har alla ett ansvar att säga stopp."
Just så. Han har verkligen helt rätt. Vi har alla ett ansvara att säga stopp. Varje gång vi ser ett strukturellt fel, som skadar någon människa eller en grupp av människor, måste vi säga stopp. Varje gång vi ser någon som far illa, måste vi säga stopp. Det är vårt, var och ens, ansvar - och inte någon annans.
Det kan verkligen vara i det lilla, men också i det större perspektivet. Det kan vara hemma, men också långt borta.
Gör det du kan. Även om det är litet. Det lilla kan skapa något stort. För någon, för några eller för hela vår värld.
Sioma Zubicky skapar skillnad. Han ser till att vi inte glömmer. Han arbetar aktivt för att det inte skall hända igen.
Låt oss hjälpa honom.
Anette Grinde
Sdbybrg 2010 01 27
Författare Sioma Zubicky
Förlag Bonnier Carlsen
ISBN 9163836572
onsdag 27 januari 2010
På mitt bord ligger Saliga soppor.
Boken är en del i serien Kyrkkaffe - med underrubriken "de godaste recepten ur kyrkkaffeserien - och några till."
Jag tog med mig boken till mitt lilla krypin i den stora staden. Där har jag knappt något kök och där äter jag bara sådant som ryms på den lilla kokplattan. I det köket passar denna bok alldeles utmärkt. Jag inser, efter en stunds läsning, att jag behöver en mixer till mitt kök. En liten och nätt stavmixer bör nog få plats. Den lär komma till nytta.
Många recept i boken har en vegetarisk grund, men där finns också fisk, kött, mjölk, ägg och grädde i recepten. Det finns något för många i denna lilla bok.
Kokosmorotssoppan smakar gudomligt. Den Världsgoda vegetariska soppan likaså. Boken berättar dock inte varför den Världsgoda vegetariska soppan kallas vegetarisk. Den fylls med grädde så det förslår, och kan därmed inte anses vara vegetarisk.
Långt bak i boken finner jag ostpinnarna. Det perfekta lilla tilltugget till soppan. Jäst i receptet kräver förstås jäsningstid, men det må det vara värt. Detta tilltugg vill vi gärna ha.
Boken är skapt i en vacker form. Den är sammanställd av gott, med omsorg och med kärlek. Fina fotografier kröner verket.
Denna bok får gärna stå i mitt lilla kök. För att användas för mig själv och till mina gäster. Boken känns också som en mycket bra - lätt, lagom och användbar - gåbortpresentbok.
Anette Grinde
Sundbyberg 2010 01 27
Jag tog med mig boken till mitt lilla krypin i den stora staden. Där har jag knappt något kök och där äter jag bara sådant som ryms på den lilla kokplattan. I det köket passar denna bok alldeles utmärkt. Jag inser, efter en stunds läsning, att jag behöver en mixer till mitt kök. En liten och nätt stavmixer bör nog få plats. Den lär komma till nytta.
Många recept i boken har en vegetarisk grund, men där finns också fisk, kött, mjölk, ägg och grädde i recepten. Det finns något för många i denna lilla bok.
Kokosmorotssoppan smakar gudomligt. Den Världsgoda vegetariska soppan likaså. Boken berättar dock inte varför den Världsgoda vegetariska soppan kallas vegetarisk. Den fylls med grädde så det förslår, och kan därmed inte anses vara vegetarisk.
Långt bak i boken finner jag ostpinnarna. Det perfekta lilla tilltugget till soppan. Jäst i receptet kräver förstås jäsningstid, men det må det vara värt. Detta tilltugg vill vi gärna ha.
Boken är skapt i en vacker form. Den är sammanställd av gott, med omsorg och med kärlek. Fina fotografier kröner verket.Denna bok får gärna stå i mitt lilla kök. För att användas för mig själv och till mina gäster. Boken känns också som en mycket bra - lätt, lagom och användbar - gåbortpresentbok.
Anette Grinde
Sundbyberg 2010 01 27
27 januari 2010. Förintelsens minnesdag....
Den 27 januari samlas människor runt om i världen för en årlig manifestation. Det är minnesdagen för förintelsens offer.Den inträffar samma datum som koncentrationslägret Auschwitz befriades, den 27 januari 1945.
Minnesdagen vill lyfta fram engagemanget hos människor som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. I Sverige och i världen.
När vi tänker kring dessa frågor behöver vi fundera en hel del kring mänskliga beteenden, strukturer, historia, samhällskunskap och mycket, mycket mer. Vi behöver se hur vi gör, tänker och hur vi hindrar eller uppmuntrar - eller utvecklar - våra medmänniskor i de roller de finns. Vi behöver se hur vi är fostrade att göra och hur/vad vi gör av gammal vana utan att egentligen tänka på vad vi gör. Vi behöver tänka till. Igen och igen.
På Levande Historias hemsida finns information om minnesdagsprojekt. Minnesdagsprojekten varierar från år till år. Projekten skall skapa uppmärksamhet och skapa mervärde. För de som deltar och för deras medmänniskor.
2010 ligger fokus kring Sverige och Förintelsen. På Levande Historias hemsida finns informationsmaterial där lärare/elever kan arbeta kring dessa frågor - som inte bara är Förintelsen, utan även mänskliga rättigheter och motsvarande frågor i stort. Det känns värdefullt och viktigt. Riktigt viktigt.
Det finns människor som gör. Och det finns människor som bara låter övergrepp ske. Som om det inte riktigt angår dem. Men det måste det göra. Angå dem. Vi är alla en del av en värld - där alla har rätt att få plats. Och där alla har samma rätt till de mänskliga rättigheterna som du och jag har.
Låt oss uppmärksamma de människor som gör. De som ser och skapar skillnad för de som drabbas av övergrepp, som t ex brister i mänskliga rättigheter, rasism, intolerans och främligsfientlighet.
Låt oss uppmärksamma de som gör sitt yttersta för att skydda de som far illa.
Anette Grinde
Minnesdagen vill lyfta fram engagemanget hos människor som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. I Sverige och i världen.
När vi tänker kring dessa frågor behöver vi fundera en hel del kring mänskliga beteenden, strukturer, historia, samhällskunskap och mycket, mycket mer. Vi behöver se hur vi gör, tänker och hur vi hindrar eller uppmuntrar - eller utvecklar - våra medmänniskor i de roller de finns. Vi behöver se hur vi är fostrade att göra och hur/vad vi gör av gammal vana utan att egentligen tänka på vad vi gör. Vi behöver tänka till. Igen och igen.
På Levande Historias hemsida finns information om minnesdagsprojekt. Minnesdagsprojekten varierar från år till år. Projekten skall skapa uppmärksamhet och skapa mervärde. För de som deltar och för deras medmänniskor.
2010 ligger fokus kring Sverige och Förintelsen. På Levande Historias hemsida finns informationsmaterial där lärare/elever kan arbeta kring dessa frågor - som inte bara är Förintelsen, utan även mänskliga rättigheter och motsvarande frågor i stort. Det känns värdefullt och viktigt. Riktigt viktigt.
Det finns människor som gör. Och det finns människor som bara låter övergrepp ske. Som om det inte riktigt angår dem. Men det måste det göra. Angå dem. Vi är alla en del av en värld - där alla har rätt att få plats. Och där alla har samma rätt till de mänskliga rättigheterna som du och jag har.
Låt oss uppmärksamma de människor som gör. De som ser och skapar skillnad för de som drabbas av övergrepp, som t ex brister i mänskliga rättigheter, rasism, intolerans och främligsfientlighet.
Låt oss uppmärksamma de som gör sitt yttersta för att skydda de som far illa.
Anette Grinde
tisdag 26 januari 2010
Solen skiner. Den värmer i själen....
Det är isande kallt. Termometern hoppar mellan 18 och 19 grader.
Som om den inte riktigt kan bestämma sig.
Himlen är blå. Den är klar och isande blå. Inte ett enda moln syns så långt ögat kan nå.
På träden är det frostigt. Det är vitt, frostigt och ljuvligt vackert.
Solen skiner. Den värmer i själen, trots den skarpa kylan.
Snöns ljusa budskap och solens vackra sken höjer dagen.
Den höjer mig. Den höjer känslan för min dag.
Den skapar mer.
Anette Grinde
Som om den inte riktigt kan bestämma sig.
Himlen är blå. Den är klar och isande blå. Inte ett enda moln syns så långt ögat kan nå.
På träden är det frostigt. Det är vitt, frostigt och ljuvligt vackert.
Solen skiner. Den värmer i själen, trots den skarpa kylan.
Snöns ljusa budskap och solens vackra sken höjer dagen.
Den höjer mig. Den höjer känslan för min dag.
Den skapar mer.
Anette Grinde
måndag 25 januari 2010
Perfekta pajer....
Kyrkkaffe - salt och sött i kyrkkaffeanda.
Den lilla boken når mig i posten. Den bär titeln Perfekta pajer. Jag öppnar den med förväntan. Och jag gläds över mitt möte. Mitt möte med orden, med bilderna och med de fantastiska recepten.
Jag börjar med de matiga och går till efterrätterna sen. Här ryms verkligen mycket. Linser och fetaost. Underbara svarta oliver, lök och basilika. Skinka och tomat. Det känns som om det finns recept för många smaker. Genomgående är det också lätt och lagom. Som paj ju faktiskt är. Lätt, lagom och därtill lyx och ljuvligt gott.
Ja, beskrivningarna är lätta och lagom. Det är inga konstigheter alls. Där finns också beskrivningar om sådant man kan undra över. Som t ex varför det skall vara vatten i pajen eller att saffran är en blomkrävande krydda av stora mått.
Strax efter en underbar Västerbottenspaj byter vid fot. Vi vandrar vidare i det söta. Lingon. Äpplen. Och underbara rabarber. Blåbär och mandelchoklad. Vi njuter stillsamt, njuter igen och igen. Och ofta tillsammans med glass eller vaniljsås och kaffe eller the.
Denna bok blir kvar i mitt kök. Att läsa, plockas med och att användas. Igen och igen. Just därför får jag införskaffa ännu ett exemplar. Denna bör ju utan tvekan spridas vidare till en vän. Till en vän, en dotter, en svärson eller något kyrkfolkligt strax intill.
Ja, denna bok blir verkligen svår att lämna bort, som i att låna ut. Den kommer då säkert inte att komma igen. Så köp två, när du ändå håller på! En till dig. Att vårda, läsa och njuta av. Och en till en vän. Varför inte till din bästa vän.
Redaktör; Anna Braw
Fotograf; Magnus Aronsson
Form; Maria Mannberg
Förlag; Libris
ISBN; 978-91-7387-051-1
Anette Grinde
Den lilla boken når mig i posten. Den bär titeln Perfekta pajer. Jag öppnar den med förväntan. Och jag gläds över mitt möte. Mitt möte med orden, med bilderna och med de fantastiska recepten.
Jag börjar med de matiga och går till efterrätterna sen. Här ryms verkligen mycket. Linser och fetaost. Underbara svarta oliver, lök och basilika. Skinka och tomat. Det känns som om det finns recept för många smaker. Genomgående är det också lätt och lagom. Som paj ju faktiskt är. Lätt, lagom och därtill lyx och ljuvligt gott.
Ja, beskrivningarna är lätta och lagom. Det är inga konstigheter alls. Där finns också beskrivningar om sådant man kan undra över. Som t ex varför det skall vara vatten i pajen eller att saffran är en blomkrävande krydda av stora mått.
Strax efter en underbar Västerbottenspaj byter vid fot. Vi vandrar vidare i det söta. Lingon. Äpplen. Och underbara rabarber. Blåbär och mandelchoklad. Vi njuter stillsamt, njuter igen och igen. Och ofta tillsammans med glass eller vaniljsås och kaffe eller the.
Denna bok blir kvar i mitt kök. Att läsa, plockas med och att användas. Igen och igen. Just därför får jag införskaffa ännu ett exemplar. Denna bör ju utan tvekan spridas vidare till en vän. Till en vän, en dotter, en svärson eller något kyrkfolkligt strax intill.
Ja, denna bok blir verkligen svår att lämna bort, som i att låna ut. Den kommer då säkert inte att komma igen. Så köp två, när du ändå håller på! En till dig. Att vårda, läsa och njuta av. Och en till en vän. Varför inte till din bästa vän.
Redaktör; Anna BrawFotograf; Magnus Aronsson
Form; Maria Mannberg
Förlag; Libris
ISBN; 978-91-7387-051-1
Anette Grinde
Det ser illa ut för Kristdemokraterna. De ser inte ut att göra sitt jobb....
Dn 24 januari 2010. Det ser illa ut för Alliansen och för Kristdemokraterna (Kd). Kd ser inte ut att göra sitt jobb. Det är allvarligt.
Oppositionen leder stort. DN anger att "De rödgröna får 51,8 procent mot de borgerligas 41,5." Och vi kan då fråga oss vad som händer när/om Kd åker ut i det kommande valet. Om de åker ut för att de inte med en stor tydlighet berättar om sin politik, sin värdegrund, sina åtaganden och sina mål. Sina aktiva göromål. Om de åker ut för att de inte engagerar de människor som vill och kan och för att de i landets olika regioner inte är tydliga dels med att de finns och dels med vad de gör.
Om Kd åker ur i det kommande valet faller många röster helt enkelt bort. Därtill faller ett parti med goda värden bort. Ett parti som behövs för att åstadkomma skillnad. Ett parti som trycker på i etik och värde. Utifrån perspektiv som väldigt många av oss står bakom - med utgångspunkt från en kristen värdegrund, utan att kräva att människor skall vara just kristna. Även om många är just det.
Alliansen behöver markera att alla partier i alliansen behövs. Kd behöver tydliggöra sina budskap. Och var de verkligen har skapat skillnad. De behöver tydligöra sina värden och sina göranden.
I vår kommun (Norrtälje) behöver vi se att Kd finns. Precis som vi behöver se att alla partier syns. Nästa alla syns - utom Kd. Kd behöver synas väldigt mycket mer än vad de gör. Om man nu kan hävda att de syns alls. Kd behöver debattera öppet genom insändare, artiklar, förslag, utveckling av befintliga förslag och motförslag. De behöver kommunicera med sina medlemmar och de människor som kan tänka sig att bli medlemmar. De behöver visa att medlemmar och framtida medlemmar betyder något.
De behöver ha en hemsida. De behöver någon som kan tekniken och någon som kan formulera ord och tankar om det som händer, och om Kd.s förtroende valda och medlemmar såväl lokalt som nationellt. Beslut som fattas behöver synas. Diskussioner likaså. Detta behöver Kd visa. Tala om. Skriva om. Tydliggöra.
De behöver utse någon som kan svara på mail och kommunicera med de människor i närhet och omvärld som är intresserade. De behöver också utse någon som kan ekonomi, så att vi nu kan få en årsredovisning/ekonomisk rapport liksom en verksamhetsbeskrivning för 2009. En beskrivning som detta år inte bara är en halvmessyr med en oren revisionsberättelse. Som det var 2008. Med allvarlig kritik.
Kd - med dess värdegrund - är viktig för Alliansen. Ur flera perspektiv. Då är det ansvarslöst av den lokala föreningen och organisationen i stort, att inte synas, tala och verka. Om man inte syns - hur kan man då hävda att man finns? Och behövs?
Alliansen behövs. Och Kd i den.
Anette Grinde
Oppositionen leder stort. DN anger att "De rödgröna får 51,8 procent mot de borgerligas 41,5." Och vi kan då fråga oss vad som händer när/om Kd åker ut i det kommande valet. Om de åker ut för att de inte med en stor tydlighet berättar om sin politik, sin värdegrund, sina åtaganden och sina mål. Sina aktiva göromål. Om de åker ut för att de inte engagerar de människor som vill och kan och för att de i landets olika regioner inte är tydliga dels med att de finns och dels med vad de gör.
Om Kd åker ur i det kommande valet faller många röster helt enkelt bort. Därtill faller ett parti med goda värden bort. Ett parti som behövs för att åstadkomma skillnad. Ett parti som trycker på i etik och värde. Utifrån perspektiv som väldigt många av oss står bakom - med utgångspunkt från en kristen värdegrund, utan att kräva att människor skall vara just kristna. Även om många är just det.
Alliansen behöver markera att alla partier i alliansen behövs. Kd behöver tydliggöra sina budskap. Och var de verkligen har skapat skillnad. De behöver tydligöra sina värden och sina göranden.
I vår kommun (Norrtälje) behöver vi se att Kd finns. Precis som vi behöver se att alla partier syns. Nästa alla syns - utom Kd. Kd behöver synas väldigt mycket mer än vad de gör. Om man nu kan hävda att de syns alls. Kd behöver debattera öppet genom insändare, artiklar, förslag, utveckling av befintliga förslag och motförslag. De behöver kommunicera med sina medlemmar och de människor som kan tänka sig att bli medlemmar. De behöver visa att medlemmar och framtida medlemmar betyder något.
De behöver ha en hemsida. De behöver någon som kan tekniken och någon som kan formulera ord och tankar om det som händer, och om Kd.s förtroende valda och medlemmar såväl lokalt som nationellt. Beslut som fattas behöver synas. Diskussioner likaså. Detta behöver Kd visa. Tala om. Skriva om. Tydliggöra.
De behöver utse någon som kan svara på mail och kommunicera med de människor i närhet och omvärld som är intresserade. De behöver också utse någon som kan ekonomi, så att vi nu kan få en årsredovisning/ekonomisk rapport liksom en verksamhetsbeskrivning för 2009. En beskrivning som detta år inte bara är en halvmessyr med en oren revisionsberättelse. Som det var 2008. Med allvarlig kritik.
Kd - med dess värdegrund - är viktig för Alliansen. Ur flera perspektiv. Då är det ansvarslöst av den lokala föreningen och organisationen i stort, att inte synas, tala och verka. Om man inte syns - hur kan man då hävda att man finns? Och behövs?
Alliansen behövs. Och Kd i den.
Anette Grinde
Administrationsbördan ökar hos företagen. Det är alldeles på tok....
DN 25 januari 2010 - "Rot- och Rutavdrag vinstaffär för staten".
HUS-avdraget (Rot och Rut) är ett bra avdrag. Det minskar det svarta och skapar nya riktiga arbetstillfällen. Vita och riktiga. Med skatt, sociala förmåner och trygghet.
HUS - som i Rot och Rut - är möjligt att använda för alla som betalar inkomstskatt & fastighetsskatt/avgift. Det kan sålunda användas av många.
Men. Administrationsbördan ökar hos företagen. Det är alldeles på tok. Fakturamodellen leder till bedömningsproblematik hos företagen. Det leder till en ökande administration genom blanketter och fler händelser i kontrollfunktioner och i bokföring. Det leder till högre kostnader för företagarna.
HUS-avdraget är bra för företagarna. Det är också bra för staten, för möjligheten till nya arbetstillfällen och för människorna som kan nyttja avdraget. Det är kort och gott bra.
En mycket stark önskan ber att få framföras till lagstiftaren; vänligen, tag bort fakturamodellen.
Låt företagaren slippa bedömningsansvar och ansökan för den enskilda privatpersonens räkning. Låt var och en ansvara för sin egen ansökan till Skatteverket, utan att gå via företagen. Det är verkligen inte deras sak att ansöka för enskilda personers räkning. Gör helt enkelt en blankett som de fysiska personerna kan sända till Skatteverket löpande under året. Allteftersom. Som förr, med en egen blankett, men löpande under året och inte bara i deklarationstid. Gör betalningen till den enskilde, med dennes egen underskrift och med dennes egna ansvar - och inte omvägen via företagen.
Anette Grinde
söndag 24 januari 2010
Missa inte husavdraget. Ansök i god tid.
DN 24 januari 2010. DN skriver - missa inte husavdraget. Ansök i tid.Privatpersoner kan få skattereduktion med sammanlagt högst 50 000 kr - om vederbörande har kommunal och statligt inkomstskatt, statlig fastighetsskatt eller kommunal fastighetsavgift att kvitta skattereduktionen mot.
Från och med 2010 är det hantverkaren/tjänsteutövaren som måste ansöka för din räkning. Du kan inte göra det själv. Det måste framgå av den faktura som du får för jobbet. På denna skall information finnas om vad som är gjort och hur mycket din reduktion skall bli.
Men var här vaken! Om du inte har skatt som täcker avdraget, så skall du heller inte be hantverkaren att försöka få dem från Skatteverket. Det riskerar att ge dig kvarskatt.
Skatteverket har lovat att pengarna skall nå hantverkaren inom 10 dagar. Häromdagen hörde jag av någon att de nu väntat i 25 dagar. Utan att ett endaste knyst har kommit från Skatteverket om att något är fel. Kanske beror det på överbelastning hos myndigheten. Kanske hade de inte förutsett att hantverkarna känt en vilja att avsluta och engagera sig kring detta i nyårstid.
För det jobb som är utfört och betalt under det första halvåret 2009 skall du ansöka själv. Det skall du göra nu - eller senast den 3 maj 2010. För det jobb som är utfört och betalt under det andra halvåret 2009 skall du ansöka själv - om inte hantverkaren redan har gjort det åt dig. Det ser du på den faktura som han/hon har sänt till dig.
Anette Grinde
tisdag 19 januari 2010
"Imamens dotter - min flykt till frihet" - av Hannah Shah
Tack, gode Gud, för människor som tar till pennan och talet, som ordar med kraft om en allvarsam problematik. Som ordar om våld och brist på kärlek.
Jag har just läst "Imamens dotter - min flykt till frihet" av Hannah Shah. Den beskriver hennes liv, hennes familj och en del av den kultur hon är en del av. Den muslimska pakistanska kulturen. Hon skriver om den del som förstör människors liv. Såväl mäns, kvinnors och barns liv. Den del som innehåller våld, tvångsäktenskap och förtryck. Och om hur en ensam man kan skada och förtrycka, utan att någon ställer sig upp och säger ifrån. Men - hon skriver också om sin längtan, sitt hopp, sin förmåga och sina möjligheter. Och om sin kärlek till sin familj. Trots att den inte är riktigt besvarad.
Boken är skriven med ett enkelt och rakt språk. Avskalat. Som en historia som måste berättas. Utan omsvep.
När jag läser tänker jag på hur viktigt det är med kärlek, att bli sedd och uppmuntrad. Särskilt av sin familj men också av sina medmänniskor. Oavsett bakgrund och oavsett religion. Jag tänker på alla de barn, kvinnor och män som blir misshandlade i någon form. Utnyttjade och misshandlade. Där maktmissbruk råder. Och där ingen slår larm och hjälper den utsatte eller människorna i hans/hennes närhet. På rätt sätt. Eller ens alls.
Det finns oerhört många förklaringar till att livet blir som det blir för oss alla, men det ter sig så helt obegripligt hur kulturen och människorna kan skapa sådana tragedier. Skapa. Och hålla den destruktiva kulturen igång utan att kärleken och medkänslan lyckas ta sig in. Ta sig in och bryta sönder destruktiviteten. Rädslan och våldet är en fruktansvärd kraft. Som riskerar att vinna om människor inte står tillsammans med just kärlek och medkänsla.
Det är en fantastisk lycka när kärleken segrar. Kärleken till livet, till friheten, till människorna och till hoppet. Det kan verkligen skapa skillnad.
Jag rekommenderar dig att läsa denna bok. Reflektera och skapa handling. Låt boken sedan vandra vidare till någon du känner. Låt den skapa skillnad. Inte bara hos dig, utan också hos dina vänner. Låt den påverka din handling i din vardag. Låt den lära dig att sprida annat än vrede och våld i din dag. Och låt den lära dig att lära andra att sprida annat än vrede och våld i sin dag. Låt den vara ett steg för en bättre värld.
Låt den framförallt lära oss att inte blunda när människor far illa.
Titel; Imamens dotter - min flykt till frihet!
Författare; Hannah Shah 2009
Översättning Maria Store 2010
ISBN 978 91 7387 047 4
Libris Förlag
Anette Grinde
Jag har just läst "Imamens dotter - min flykt till frihet" av Hannah Shah. Den beskriver hennes liv, hennes familj och en del av den kultur hon är en del av. Den muslimska pakistanska kulturen. Hon skriver om den del som förstör människors liv. Såväl mäns, kvinnors och barns liv. Den del som innehåller våld, tvångsäktenskap och förtryck. Och om hur en ensam man kan skada och förtrycka, utan att någon ställer sig upp och säger ifrån. Men - hon skriver också om sin längtan, sitt hopp, sin förmåga och sina möjligheter. Och om sin kärlek till sin familj. Trots att den inte är riktigt besvarad.
Boken är skriven med ett enkelt och rakt språk. Avskalat. Som en historia som måste berättas. Utan omsvep.
När jag läser tänker jag på hur viktigt det är med kärlek, att bli sedd och uppmuntrad. Särskilt av sin familj men också av sina medmänniskor. Oavsett bakgrund och oavsett religion. Jag tänker på alla de barn, kvinnor och män som blir misshandlade i någon form. Utnyttjade och misshandlade. Där maktmissbruk råder. Och där ingen slår larm och hjälper den utsatte eller människorna i hans/hennes närhet. På rätt sätt. Eller ens alls.
Det finns oerhört många förklaringar till att livet blir som det blir för oss alla, men det ter sig så helt obegripligt hur kulturen och människorna kan skapa sådana tragedier. Skapa. Och hålla den destruktiva kulturen igång utan att kärleken och medkänslan lyckas ta sig in. Ta sig in och bryta sönder destruktiviteten. Rädslan och våldet är en fruktansvärd kraft. Som riskerar att vinna om människor inte står tillsammans med just kärlek och medkänsla.
Det är en fantastisk lycka när kärleken segrar. Kärleken till livet, till friheten, till människorna och till hoppet. Det kan verkligen skapa skillnad.
Jag rekommenderar dig att läsa denna bok. Reflektera och skapa handling. Låt boken sedan vandra vidare till någon du känner. Låt den skapa skillnad. Inte bara hos dig, utan också hos dina vänner. Låt den påverka din handling i din vardag. Låt den lära dig att sprida annat än vrede och våld i din dag. Och låt den lära dig att lära andra att sprida annat än vrede och våld i sin dag. Låt den vara ett steg för en bättre värld.
Låt den framförallt lära oss att inte blunda när människor far illa.
Titel; Imamens dotter - min flykt till frihet!Författare; Hannah Shah 2009
Översättning Maria Store 2010
ISBN 978 91 7387 047 4
Libris Förlag
Anette Grinde
Artikeln är publicerad i tidningen
Elsa - Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, nr 2/2010.
måndag 18 januari 2010
Husarbete 2009 = ansökan till Skatteverket senast 31 januari 2010
Det gäller att fakturera i tid. Och att ansöka till Skatteverket därtill. För ROT-arbete utfört 2009 skall ansökan om betalning ha inkommit till Skatteverket senast den 31 januari 2010.
Om inte kommer Skatteverket inte att kunna betala ut beloppet.
Så. Se nu till att få in din ansökan med skyndsamhet.
Om inte kommer Skatteverket inte att kunna betala ut beloppet.
Så. Se nu till att få in din ansökan med skyndsamhet.
Prisutdelning och uppmärksamhet för fred. 18 januari. Kl 1900. Folkungagatan 90. Sthlm.
För sjätte gången delas priset ut till "en i Sverige bosatt person som agerar i Martin Luther Kings anda". Innebörden av detta är att personen på ett extraordinärt sätt arbetat för fred, frihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, ickevåld, mot rasism och diskriminering eller på annat sätt genom sina handlingar hedrat Martin Luther Kings minne.
Martin Luther King-dagen är nationell helgdag i USA och firas varje år den tredje måndagen i januari. Sedan 2003 firas dagen i Sverige på initiativ av Kristna Fredsrörelsen och Svenska Baptistsamfundet.
Årets Martin Luther King-pris går till Timbuktu.
Prisjuryns motivering lyder:"Martin Luther King-priset för 2010 går till Jason Diakité, också känd som Timbuktu, för att han genom sin musik och sina texter inte bara avslöjar förljugenhet och intolerans utan även bygger broar mellan människor med olika ursprung, ålder och kultur. Jason är ett föredöme i fråga om personligt engagemang mot orättvisor, inskränkthet och diskriminering. Han speglar inte bara den verklighet som är utan vågar, i likhet med Martin Luther King, Jr, drömma om hur det skulle kunna vara. Med sin musik når han ut till många, i synnerhet yngre, med ett positivt budskap som verkligen behövs i vår tid."
Besök http://www.krf.se/ och/eller http://www.martinlutherking.se/ för mer info....
Väl mött.
A ....
Martin Luther King-dagen är nationell helgdag i USA och firas varje år den tredje måndagen i januari. Sedan 2003 firas dagen i Sverige på initiativ av Kristna Fredsrörelsen och Svenska Baptistsamfundet.
Årets Martin Luther King-pris går till Timbuktu.
Prisjuryns motivering lyder:"Martin Luther King-priset för 2010 går till Jason Diakité, också känd som Timbuktu, för att han genom sin musik och sina texter inte bara avslöjar förljugenhet och intolerans utan även bygger broar mellan människor med olika ursprung, ålder och kultur. Jason är ett föredöme i fråga om personligt engagemang mot orättvisor, inskränkthet och diskriminering. Han speglar inte bara den verklighet som är utan vågar, i likhet med Martin Luther King, Jr, drömma om hur det skulle kunna vara. Med sin musik når han ut till många, i synnerhet yngre, med ett positivt budskap som verkligen behövs i vår tid."
Besök http://www.krf.se/ och/eller http://www.martinlutherking.se/ för mer info....
Väl mött.
A ....
torsdag 14 januari 2010
Efterlyses; Kompetenta valberedare
Fönstret Nr 4 - 2009. Opinion/debatt. "Efterlyses; Kompetenta valberedare!" - läser jag som rubrik på en debattartikel. Artikeln är skriven av Helén Wolter och Lars Farago. Den sätter fingret på något viktigt.Ja. Valberedningens arbete är riktigt viktigt. Det är ett samspel och ett byggnadsverk. Det är ett viktigt byggande av ett team. Ett team där olika kompetenser bygger en god enhet till föreningens bästa. Åtminstone om föreningen menar allvar med sin verksamhet och ser den som viktig för människor och samhälle.
Det krävs att valberedningens kompetenser överlappar och kompletterar varandra, för att kunna bygga en styrelse som också innehåller olika delar, med olika kompetenser. De delar som behövs för den aktuella föreningen.
Ledamöterna i styrelsen måste också informeras om innebörden av styrelseuppdraget. Precis som valberedningens ledamöter måste vara informerade om innebörden av sitt uppdrag.
Ledamöterna i styrelsen måste informeras om hur styrelsen i sin helhet ser ut, vilka olika kompetenser som finns och vilka som saknas. Och vilka konsekvenser detta kan medföra. Ledamöterna måste också veta vilket ansvar en styrelse har i föreningen. De måste helt enkelt tydligt få veta vilket uppdraget är.
Jag har suttit med i ett antal styrelser under årens lopp. I ingen av dessa har ansvarsfrågor och kompetensfrågor diskuterats på allvar. Vare sig via valberedningen eller i styrelsen självt.
Numera håller vi kurs på temat. Vi hälsar valberedningar och styrelser i ideella föreningar varmt välkomna. Där talar vi också om glöd och engagemang. Förutom om ansvar och allvar.
Wolter och Farago har helt rätt. Om detta bör vi tala. Och göra styrelse- och valberedningsuppdraget utvecklande. Utvecklande och kul.
Anette Grinde
Galleri Kontrast....
Metro 14 januari 2010 - berättar om Galleri Kontrast. På Hornsgatan 8. Utställningen heter "Mitt Stockholm". Amatörer och proffs ställer ut fotografier. Originella och mer vanliga bilder av Sthlm. Alla bilder kan sedan säljas, med överskottet destinerat till Läkare utan gränser.
Ett jysst drag. En rolig idé. Och gott välgörande för en viktig organisation.
Det skapar uppmärksamhet för staden, för bilden och för en organisation som bistår i en plågad värld. Sådana engagemang blir man glad av. Åtminstone jag.
Anette Grinde
Ett jysst drag. En rolig idé. Och gott välgörande för en viktig organisation.
Det skapar uppmärksamhet för staden, för bilden och för en organisation som bistår i en plågad värld. Sådana engagemang blir man glad av. Åtminstone jag.
Anette Grinde
Jag mötte ....
Jag mötte honom i tunnelbanan.
Han stog där som ett ensamt troll. Litet. Fast han var så lång.
Lång. Smal. Ljus. Rufsig.
En ung man. Som plötsligt tappat fästet.
Jag gick fram till honom och frågade hur det stod till.
Han tittade upp. Frågande, i blicken.
Jag frågade igen.
Jag stog kvar och väntade på hans svar.
Han sa: "Hon gick ifrån mig. Hon förklarade inte varför. Jag förstår inte vad som gick fel. "
Vi stog tysta. Och tog sedan stegen mot ett café strax bortanför. Där var det tyst och stilla. Han talade lågmält. Sorgset. Smärtfyllt. Alldeles till brädden överfyllt av smärta.
Han talade om henne. Om honom. Om deras tid tillsammans. Han talade om ljuset, om lyckan och om värmen de hade tillsammans. Hade haft.
Han vred och vände på sorgen. Och på frågorna som helt saknade svar. På det oförsonlig som plötsligt nått hans liv. Utan att han alls hade förstått. Varför.
Jag hade inga svar. Jag kunde bara lyssna när han talade. Lyssna och vara nära i hans samtal. I hans ord och i hans sorg. Den sorg som tog hans fäste. Hans fäste, hans lycka och hans dag.
Han hade svårt att se sin dag och sin framtid. Utan henne.
Det var som om den inte längre fanns. För honom. Vare sig dagen eller framtiden.
Den som tidigare så starkt mött alla hans steg.
Det var som om den inte längre fanns.
Anette Grinde
Han stog där som ett ensamt troll. Litet. Fast han var så lång.
Lång. Smal. Ljus. Rufsig.
En ung man. Som plötsligt tappat fästet.
Jag gick fram till honom och frågade hur det stod till.
Han tittade upp. Frågande, i blicken.
Jag frågade igen.
Jag stog kvar och väntade på hans svar.
Han sa: "Hon gick ifrån mig. Hon förklarade inte varför. Jag förstår inte vad som gick fel. "
Vi stog tysta. Och tog sedan stegen mot ett café strax bortanför. Där var det tyst och stilla. Han talade lågmält. Sorgset. Smärtfyllt. Alldeles till brädden överfyllt av smärta.
Han talade om henne. Om honom. Om deras tid tillsammans. Han talade om ljuset, om lyckan och om värmen de hade tillsammans. Hade haft.
Han vred och vände på sorgen. Och på frågorna som helt saknade svar. På det oförsonlig som plötsligt nått hans liv. Utan att han alls hade förstått. Varför.
Jag hade inga svar. Jag kunde bara lyssna när han talade. Lyssna och vara nära i hans samtal. I hans ord och i hans sorg. Den sorg som tog hans fäste. Hans fäste, hans lycka och hans dag.
Han hade svårt att se sin dag och sin framtid. Utan henne.
Det var som om den inte längre fanns. För honom. Vare sig dagen eller framtiden.
Den som tidigare så starkt mött alla hans steg.
Det var som om den inte längre fanns.
Anette Grinde
onsdag 13 januari 2010
Om man sluter sina ögon...
Att skriva är nödvändigt. Det är att formulera sin tanke, att fånga den och att göra den verklig.
Till ordet kan fogas en bild. Antingen genom kameran eller genom den bild som syns, hos dig, när du läser texten.
Texten har ett syfte. Den skall påverka. Till tanke. Till handling. Till medvetenhet. Den skall skapa en känsla. Eller informera.
Jag läser Magasin Skärgård, sommarnumret 2009. Jag läser om "Paddling i lyx". Jag läser om paddling, kanelbullar och choklad. Jag känner godheten från naturen, värmen från arrangemanget och njutningen i aktiviteten. Det smakar underbart gott.
För mig förstärks bilden av att paddling är lyx. Kajaken är en farkost, eller ett enkelt transportmedel, som kan föras framåt med egen kraft. Bara med min egna kraft. Det finns ingen motor som kan föra den framåt, eller i sidled. Eller i tvära kast. Bara mina drag. Mina armar och min kropp. I balans. I koncentration. Och med närvaro. Paddling är som en andaktsstund. Som meditation. Närvarande. Njutbar. Tyst.
Nu är det frostigt. Frostigt, kallt och snöigt - som i vitt och underbart vackert. Om man står vi strandkanten med sikte ut mot havet, kan man se himmel och hav utan gräns. De är ett. Inte blått som man lättast kan tänkas sig när man tänker på paddling. Nu är det istället alldeles vitt. Dimman, molnen, isen och snön - gör himmel och hav till en enhet som saknar sina enskilda delar. Det är obeskrivligt vackert. Iskallt, men obeskrivligt vackert.
Om man där, på strandkanten, sluter sina ögon så kan man föreställa sig bilden i värmen. Man kan förställa sig det vita, som sakta byter färg. Till den andra årstiden. Där himmel och hav är en enhet. Lugn, stilla och alldeles blå. Då. När havet vilar och kajaken stillsamt skär fram över fjärden. I värme. I en fantastisk njutningstid.
Blunda och känn.
Anette Grinde
Till ordet kan fogas en bild. Antingen genom kameran eller genom den bild som syns, hos dig, när du läser texten.
Texten har ett syfte. Den skall påverka. Till tanke. Till handling. Till medvetenhet. Den skall skapa en känsla. Eller informera.
Jag läser Magasin Skärgård, sommarnumret 2009. Jag läser om "Paddling i lyx". Jag läser om paddling, kanelbullar och choklad. Jag känner godheten från naturen, värmen från arrangemanget och njutningen i aktiviteten. Det smakar underbart gott.För mig förstärks bilden av att paddling är lyx. Kajaken är en farkost, eller ett enkelt transportmedel, som kan föras framåt med egen kraft. Bara med min egna kraft. Det finns ingen motor som kan föra den framåt, eller i sidled. Eller i tvära kast. Bara mina drag. Mina armar och min kropp. I balans. I koncentration. Och med närvaro. Paddling är som en andaktsstund. Som meditation. Närvarande. Njutbar. Tyst.
Nu är det frostigt. Frostigt, kallt och snöigt - som i vitt och underbart vackert. Om man står vi strandkanten med sikte ut mot havet, kan man se himmel och hav utan gräns. De är ett. Inte blått som man lättast kan tänkas sig när man tänker på paddling. Nu är det istället alldeles vitt. Dimman, molnen, isen och snön - gör himmel och hav till en enhet som saknar sina enskilda delar. Det är obeskrivligt vackert. Iskallt, men obeskrivligt vackert.
Om man där, på strandkanten, sluter sina ögon så kan man föreställa sig bilden i värmen. Man kan förställa sig det vita, som sakta byter färg. Till den andra årstiden. Där himmel och hav är en enhet. Lugn, stilla och alldeles blå. Då. När havet vilar och kajaken stillsamt skär fram över fjärden. I värme. I en fantastisk njutningstid.
Blunda och känn.
Anette Grinde
Präst - med vapen i sin hand....
Aktivt ickevåld - tänker jag med någon sorts automatik, när jag tänker på präster, pastorer, diakoner och liknande yrkeskategorier. De har liksom omsorgen i sig. Och skall aldrig vara utrustade med ett vapen. Aldrig.
I dagens tidning poserar Rimboprästen Bo Ekstrand med fingret på avtryckaren. På ett vapen som inte är ute efter omsorg. Det får mig att rysa.
Varför? Varför håller han ett vapen i sin hand?
Varför skall en präst utrustas med annat än
ordet och omsorgen. Han är där för att stötta, hjälpa, tala, finnas till hands, avlasta. Han är inte där för att försvara eller bevaka med stöd av vapenmakt eller angripa. Inte om han är där som präst. Som präst måste han väl vara där i omsorgens tecken. Trodde jag.Jag riktigt ryser när jag ser bilden i tidningen. Jag undrar verkligen vad han gjorde där och hur verksamheten faktiskt är uppbyggd.
Anette Grinde
tisdag 12 januari 2010
Jag håller med dig, Bror Perjus.....
DN Kultur - 12/1 2010. Bror Perjus skriver "Våga fråga! Sök sanningen bortom Thailands vita stränder" - Han skriver om burmesiska migrantarbetare, arbetsvillkor, unga kvinnors prostitution och om militärjuntan.Han skriver om en del av vår ovärdiga värld, som vi så lätt tar del av genom njutning och värme. Där vi lätt glömmer att det finns något bakom kulisserna som vi behöver uppmärksamma. Vi måste ständigt påminna oss och andra om andras belägenhet runt om i världen, de som behöver vår uppmärksamhet - genom tanke, ord och praktisk handling. För möjligheten att göra världen till en rättvis plats att finnas på.
Ja, vi behöver vår njutning och vår värme. Men vi behöver också vara medvetna om vår roll i förhållande till andra människor på vår jord. De som fötts på en annan plats. Utan egen förskyllan. Vi kan (kanske) inte ta ansvar för alla människor på vår jord, men vi kan uppmärksamma oerhört mycket mer av det vi ser, hör och berörs av. Vi kan, genom ord och handling, ställa saker till rätta eller på sin spets. Eller i varje fall utmana. Ibland kan vi göra det alldeles själva och ibland genom att vi samlar många röster, tillsammans och var för sig. Vi kan inte låta det vara. Som att det är någon annans ansvar eller någon annans fel. Det ligger på vår, var och ens, lott att göra det vi faktiskt kan.
Burma kan/får inte fortsätta att "ägas" av militärjuntan. Burma måste "ägas" av folket. Låt Aung San Suu Kyi tala. Låt folket tala, göra och leva. Under goda förhållanden, inte med ständigt slit, umbäranden och med frånvaro av sina mänskliga rättigheter.
Så gör som Perjus uppmanar oss. Våga fråga människorna du möter i det vackra Thailand. Hur har dem det? Var kommer de ifrån? Varför är de där?
Våga fråga - och berätta vidare.
Använd ditt mod. Med kraft och med handling. Till världens väl.
Anette Grinde
Sök mer info om Burma - t ex på; DN
måndag 11 januari 2010
Med sikte på Malta....
Min fantastiske vän har länge talat om den vackra ön Malta. Han var där 1999. 10 år har gått och han längtar tillbaka igen.
Malta är en ganska liten ö, så vi kanske hinner med flera av dess "hörn" under den vecka vi skall vara där. Det ser vi fram emot. Veckan kommer att "störas" något av en särskilt planerad aktivitet. Vi skall göra en "liten" formtest på Malta. Eller kanske skall vi se det som ett litet träningspass. Oavsett vilket så är det marathon som gäller.
I Sthlm i juni vill jag förbättra min 2008-Sthlm-Marathon-tid. Det skulle göra mig riktigt glad. Det skulle också öka mina möjligheter att kunna anmäla mig till New York Marathon 2011. Det skulle helt enkelt vara rysligt kul. Vår resa i februari får bli ett steg på vägen. Ett roligt träningspass. Samtidigt som den ger oss en möjlighet att se det fantastiska Malta.
Guideboken om Malta indikerar att temperaturen inte är riktigt sommarvarm i feb/mars och att havsvinden då kan vara ganska onådig. Men - banprofilen visar att målet ligger en god bit lägre än starten. Banprofilen är verkligen inte fy skam. Den ser faktiskt nästan njutbar ut.
Profilen är nästan som Lissabon - fast tvärtom. Lissabon, som blev en lång och besvärande tung uppförsbacke de sista 4-5 km mot mål. Här verkar den luta njutbart neråt.
Nåväl. Oavsett lutning ser vi skarpt fram emot en stunds löpning på Malta. En stunds löpning och en stunds sightseeing. Även om man kan bli en aning "spak" efter ett marathon tror jag att vi finner tid och kraft att utforska delar av Malta någon dag innan och någon dag efter loppet.
Det känns onekligen trevligt att utforska världens alla hörn med löparskorna på. Det skapar nya erfarenheter, nya dimensioner för såväl löningen som för de platser vi besöker.
Men för detta krävs det träning. Så nu får kylan här hemma ge sig snart.
A ....
Malta är en ganska liten ö, så vi kanske hinner med flera av dess "hörn" under den vecka vi skall vara där. Det ser vi fram emot. Veckan kommer att "störas" något av en särskilt planerad aktivitet. Vi skall göra en "liten" formtest på Malta. Eller kanske skall vi se det som ett litet träningspass. Oavsett vilket så är det marathon som gäller.
I Sthlm i juni vill jag förbättra min 2008-Sthlm-Marathon-tid. Det skulle göra mig riktigt glad. Det skulle också öka mina möjligheter att kunna anmäla mig till New York Marathon 2011. Det skulle helt enkelt vara rysligt kul. Vår resa i februari får bli ett steg på vägen. Ett roligt träningspass. Samtidigt som den ger oss en möjlighet att se det fantastiska Malta.
Guideboken om Malta indikerar att temperaturen inte är riktigt sommarvarm i feb/mars och att havsvinden då kan vara ganska onådig. Men - banprofilen visar att målet ligger en god bit lägre än starten. Banprofilen är verkligen inte fy skam. Den ser faktiskt nästan njutbar ut.
Profilen är nästan som Lissabon - fast tvärtom. Lissabon, som blev en lång och besvärande tung uppförsbacke de sista 4-5 km mot mål. Här verkar den luta njutbart neråt.
Nåväl. Oavsett lutning ser vi skarpt fram emot en stunds löpning på Malta. En stunds löpning och en stunds sightseeing. Även om man kan bli en aning "spak" efter ett marathon tror jag att vi finner tid och kraft att utforska delar av Malta någon dag innan och någon dag efter loppet.
Det känns onekligen trevligt att utforska världens alla hörn med löparskorna på. Det skapar nya erfarenheter, nya dimensioner för såväl löningen som för de platser vi besöker.
Men för detta krävs det träning. Så nu får kylan här hemma ge sig snart.
A ....
söndag 10 januari 2010
Jag saknar orden om kärleken....
Nästan varje dag rapporteras om händelser från Israel/Palestina. Det rapporteras om död, skador, matbrist och murar. Det rapporteras om vattenbrist. Det rapporteras om hinder och om vapen. Liksom om frustration, hat och vrede.Jag saknar orden om kärleken. Den om kärleken till människorna, till barnen och till landet. Jag saknar orden om omsorgen, längtan och hopp.
I Israel/Palestina finns det människor som älskar. De älskar varandra. Vännerna. Landet. Bygden. Livet. Det älskar det lilla. Och det större. De älskar jorden, liksom solen och värmen. Men under helt andra betingelser än de vi har. Jag längtar efter dessa historier. Eftersom det ger hopp. Eftersom det ger oss en möjlighet att se att det finns godhet kvar. Jag längtar efter de historier som visar människor fyllda av kärlek och omsorg. De som visar värdighet i sinne och känsla.
Så länge det finns kärlek och omsorg om människor och land, om vänner, om familj, om grannar och om djur och natur - så finns det hopp kvar för försoning och livskraft.
Det finns människor som älskar varandra i Israel/Palestina. De gifter sig, skaffar barn och gör sitt bästa för att vårda varandra. Älska och vårda varandra, i nöd och i lust. Över gränser. Inom sina folk och däremellan. I nöd och i lust. Med kärlek och med omsorg.
Så - ja, det finns hopp. Även för Israel/Palestina.
Om detta må vi tala. Om hoppet. Om människorna som älskar varandra. Om människorna som vill leva, gå i skolan, arbeta, äta frukost i lugn och ro, gifta sig och leka med barnen.
Om detta må vi tala.
Anette Grinde
Läs här - t ex om hur det kan vara att gifta sig, eller
om andra besvärligheter i vardagen.
fredag 8 januari 2010
Fred.
Fred.
Låt oss hälsa på varandra med fred i sinnet.
Med fred och med omsorg.
Låt oss mötas med tanken att vi vill varandra väl.
Inte med misstänksamhet och vantro, utan med värme och med glädje.
Låt oss glädjas åt varandras förmågor. De som tillsammans för oss framåt. De som med strävsamhet gör världen till en bra plats att leva på.
De som gör oss alldeles unika.
Vår gemensamma kunskap och våra gemensamma förmågor skall användas för förbättring av våra liv. Inte i syfte att skada varandra, utan bara för att ge varandra mer.
Inte mer, som i överflöd. Utan mer som i livskvalité för fler.
När vi använder vår kunskap i syfte att skada varandra, skadar vi också oss själva.
Fred.
Är att skapa gott. Tillsammans.
Att respektera och bistå varandra.
Låt oss skapa fred i världens alla hörn.
Anette Grinde
Låt oss hälsa på varandra med fred i sinnet.
Med fred och med omsorg.
Låt oss mötas med tanken att vi vill varandra väl.
Inte med misstänksamhet och vantro, utan med värme och med glädje.
Låt oss glädjas åt varandras förmågor. De som tillsammans för oss framåt. De som med strävsamhet gör världen till en bra plats att leva på.
De som gör oss alldeles unika.
Vår gemensamma kunskap och våra gemensamma förmågor skall användas för förbättring av våra liv. Inte i syfte att skada varandra, utan bara för att ge varandra mer.
Inte mer, som i överflöd. Utan mer som i livskvalité för fler.
När vi använder vår kunskap i syfte att skada varandra, skadar vi också oss själva.
Fred.Är att skapa gott. Tillsammans.
Att respektera och bistå varandra.
Låt oss skapa fred i världens alla hörn.
Anette Grinde
Rot.
Rot. Regelsystemet som kräver skattekompetens hos hantverkskollektivet. Riksdagen kräver skattekompetens hos småföretagaren som bygger och helst inte administrerar. Hos dem har man lagt krav på väsentliga skattebedömningar, som kan juristerna kan svara på. Hantverkarna bär ansvar och risk inte bara för byggnationen utan också för att skatten blir rätt för fastighets/bostadsrättsägaren.
Rot i sig är bra. Det skapar mindre svarta arbeten och det skapar helt enkelt mer arbeten. Men fakturamodellen är inte rimlig. Den skapar onödig administration. Och den skapar risk hos ett arbetande hantverkarkollektiv. Fakturamodellen i rothanteringen måste helt enkelt måste bort. Detta måste skötas av kunden själv i direkt kontakt med Skatteverket. Det är alldeles orimligt att transaktionen skall gå via hantverkaren.
A ....
Rot i sig är bra. Det skapar mindre svarta arbeten och det skapar helt enkelt mer arbeten. Men fakturamodellen är inte rimlig. Den skapar onödig administration. Och den skapar risk hos ett arbetande hantverkarkollektiv. Fakturamodellen i rothanteringen måste helt enkelt måste bort. Detta måste skötas av kunden själv i direkt kontakt med Skatteverket. Det är alldeles orimligt att transaktionen skall gå via hantverkaren.
A ....
onsdag 6 januari 2010
Isarna ligger. Snön likaså.
Termometern kryper ner. I morse var det 24 grader. Kallt. Som tur var är det Trettondedag Jul. Då det inte kommer någon tidning. Så att jag inte behöver gå till lådan för att hämta den. Jag får studera dn.se istället. Där läser jag att det var köldrekord i natt. - 38,8 grader på Hemavans flygplats. Då vill det till att man har långkalsongerna på. Och mössa och vantar likaså.
Jag undrar om SSSK har tur idag. De som ständigt söker snöfria och åkbara isar. Med säkerhet, med buss och karta, med ledare och kunskap. Med eldsjälar och engagemang.
Anette Grinde
Jag undrar om SSSK har tur idag. De som ständigt söker snöfria och åkbara isar. Med säkerhet, med buss och karta, med ledare och kunskap. Med eldsjälar och engagemang.
Anette Grinde
söndag 3 januari 2010
Strax efter nyår....
Det är riktigt vitt ute. Skarpt. Snön är lätt, men nedfallen i mängd. Även här hos oss. Termometern visar 9 grader kallt. Det yr lätt i luften. Från morgon till kväll. Det faluröda bryter av. Det är fantastiskt vackert.
Dagen kräver löpning. Man kan inte vänta ut vädret. Man måste helt enkelt det man måste. Trots allt. Löparskorna måste liksom på. Ändå.
Jag startar därhemma. Med sikte på vändplanen därborta vid vattnet. Det är lite drygt 8 km dit, och lika långt hem. När jag kommer ut visar det sig att det blåser lite kallt. Det märktes inte därinne. Men jag blir snart varm. Det är ljuvligt skönt. Och fantastiskt vackert. Jag är nästan ensam. Någon enstaka bil kör om mig ibland. Kanske två eller tre. Jag springer om två herrar som är ute på långpromenad med rygga och ordentlig klädsel. De hälsar glatt. Jag möter en busande familj, där ungdomen i familjen buffar och bråkar på skoj med mor och far. Det är inte många ute, men det är skönt att se lite liv någon gång ibland.
Det är kallt. Det är ganska ordentligt halt emellanåt. Det yr lätt snö i luften. Och lite blåsigt på sina ställen. Men det är alldeles fantastiskt skönt. Vid vändplatsen konstateras att havet ligger tyst. Med det isolerande snötäcket - och hittillsvarande temperaturer - kan vare sig båtägare, skridskoåkare eller skidåkare nyttja det fantastiska vattnet. Jag hoppas att också promenadmänniskorna avstår från isens förädiska underlag i denna tid. Den känns helt enkelt ganska vansklig att vara på.
Men - på vägarna i trakten, och i Sveriges vackra skog och mark kan vi vara. Vi kan nyttja den för vår friskvårds skull. Men varsamhet i steget tassar jag vidare och når så småningom dit hem igen.
Så skönt det var. Så fantastiskt skönt det är. Så tacksam man får vara - att man kan, vill och orkar ta sin kraft och använda den till denna fantastiska aktivitet. Löpning ute i den vackra naturen är helt klart av godo för hälsans väl.
Anette Grinde
Dagen kräver löpning. Man kan inte vänta ut vädret. Man måste helt enkelt det man måste. Trots allt. Löparskorna måste liksom på. Ändå.
Jag startar därhemma. Med sikte på vändplanen därborta vid vattnet. Det är lite drygt 8 km dit, och lika långt hem. När jag kommer ut visar det sig att det blåser lite kallt. Det märktes inte därinne. Men jag blir snart varm. Det är ljuvligt skönt. Och fantastiskt vackert. Jag är nästan ensam. Någon enstaka bil kör om mig ibland. Kanske två eller tre. Jag springer om två herrar som är ute på långpromenad med rygga och ordentlig klädsel. De hälsar glatt. Jag möter en busande familj, där ungdomen i familjen buffar och bråkar på skoj med mor och far. Det är inte många ute, men det är skönt att se lite liv någon gång ibland.
Det är kallt. Det är ganska ordentligt halt emellanåt. Det yr lätt snö i luften. Och lite blåsigt på sina ställen. Men det är alldeles fantastiskt skönt. Vid vändplatsen konstateras att havet ligger tyst. Med det isolerande snötäcket - och hittillsvarande temperaturer - kan vare sig båtägare, skridskoåkare eller skidåkare nyttja det fantastiska vattnet. Jag hoppas att också promenadmänniskorna avstår från isens förädiska underlag i denna tid. Den känns helt enkelt ganska vansklig att vara på.
Men - på vägarna i trakten, och i Sveriges vackra skog och mark kan vi vara. Vi kan nyttja den för vår friskvårds skull. Men varsamhet i steget tassar jag vidare och når så småningom dit hem igen.
Så skönt det var. Så fantastiskt skönt det är. Så tacksam man får vara - att man kan, vill och orkar ta sin kraft och använda den till denna fantastiska aktivitet. Löpning ute i den vackra naturen är helt klart av godo för hälsans väl.Anette Grinde