Jag läser i tidningen Mitti Sundbyberg om 83 årige Sioma Zubicky som överlevt nazisternas dödsläger Auschwitz. Han är aktiv i ord och handling. Han föreläser för elever/ungdomar och han har skrivit en bok om sin historia.
I artikeln står; "Han frågar eleverna retoriskt om detta kan hända igen och svarar sedan själv. - Ja, det kan det om vi inte har kunskap om hur det kan hända. Varje individ har ett ansvar att visa kärlek och medkänsla. Rasism är som kvinnorförtryck och mobbning, ett kollektivt brott och vi har alla ett ansvar att säga stopp."
Just så. Han har verkligen helt rätt. Vi har alla ett ansvara att säga stopp. Varje gång vi ser ett strukturellt fel, som skadar någon människa eller en grupp av människor, måste vi säga stopp. Varje gång vi ser någon som far illa, måste vi säga stopp. Det är vårt, var och ens, ansvar - och inte någon annans.
Det kan verkligen vara i det lilla, men också i det större perspektivet. Det kan vara hemma, men också långt borta.
Gör det du kan. Även om det är litet. Det lilla kan skapa något stort. För någon, för några eller för hela vår värld.
Sioma Zubicky skapar skillnad. Han ser till att vi inte glömmer. Han arbetar aktivt för att det inte skall hända igen.
Låt oss hjälpa honom.
Anette Grinde
Sdbybrg 2010 01 27
Författare Sioma Zubicky
Förlag Bonnier Carlsen
ISBN 9163836572
Takk for en interessant blogg
SvaraRadera