Jag saknar orden om kärleken....

Nästan varje dag rapporteras om händelser från Israel/Palestina. Det rapporteras om död, skador, matbrist och murar. Det rapporteras om vattenbrist. Det rapporteras om hinder och om vapen. Liksom om frustration, hat och vrede.

Jag saknar orden om kärleken. Den om kärleken till människorna, till barnen och till landet. Jag saknar orden om omsorgen, längtan och hopp.

I Israel/Palestina finns det människor som älskar. De älskar varandra. Vännerna. Landet. Bygden. Livet. Det älskar det lilla. Och det större. De älskar jorden, liksom solen och värmen. Men under helt andra betingelser än de vi har. Jag längtar efter dessa historier. Eftersom det ger hopp. Eftersom det ger oss en möjlighet att se att det finns godhet kvar. Jag längtar efter de historier som visar människor fyllda av kärlek och omsorg. De som visar värdighet i sinne och känsla.

Så länge det finns kärlek och omsorg om människor och land, om vänner, om familj, om grannar och om djur och natur - så finns det hopp kvar för försoning och livskraft.

Det finns människor som älskar varandra i Israel/Palestina. De gifter sig, skaffar barn och gör sitt bästa för att vårda varandra. Älska och vårda varandra, i nöd och i lust. Över gränser. Inom sina folk och däremellan. I nöd och i lust. Med kärlek och med omsorg.

Så - ja, det finns hopp. Även för Israel/Palestina.

Om detta må vi tala. Om hoppet. Om människorna som älskar varandra. Om människorna som vill leva, gå i skolan, arbeta, äta frukost i lugn och ro, gifta sig och leka med barnen.

Om detta må vi tala.

Anette Grinde

Läs här om Seappi - och ekumeniska följeslagarprogrammet

Läs här - t ex om hur det kan vara att gifta sig, eller

om andra besvärligheter i vardagen.