Se utställningen i Gallerian idag!

En halv miljon människor i de drabbade områdena saknar tjänliga bostäder och är oerhört sårbara i den pågående tyfonsäsongen. Hälften av dem är barn. Lärdomarna efter megatyfonen Haiyan i Filippinerna visar att man måste bygga upp samhällen på ett säkrare sätt för att klara framtida katastrofer. 

Haiyan, en av historiens värsta tyfoner, slog ner på östra och centrala Filippinerna den 8 november 2013. Över 6 200 människorna dog och över 14 miljoner drabbades, varav 5 miljoner barn. Hela samhällen spolades bort i den sex meter höga stormvågen som följde tyfonen och svepte in flera kilometer över land. 

- De främsta utmaningarna nu handlar om att invånarna i de drabbade områdena saknar jobb, skolor och säkra bostäder. Även en mild storm kan göra enorm skada när människor bor i tält och enkla skjul, säger Pia Stavås Meier, programchef och biträdande generalsekreterare på Plan Sverige. (Text från Plan Sveriges hemsida).

Jag besökte Plan Sveriges utställning i Gallerian idag. Det är sista dagen, så jag fick se till att ta mig tid. Utställningen visar fotografier från Filippinerna, som drabbades av tyfonen Haiyan. Bilderna är fotograferade av Pieter ten Hoopen. Informationen om fotografens namn är svår att hitta på Plan Sveriges hemsida, vilket är en stor brist. Den borde finnas i anslutning till varje bild. Den återfinns dock på deras fb-sida och i utställningen är den angiven. Tack, för det.

Bilderna är starka och fantastiska. Jag tycker att platsen för utställningen, de fantastiska fotografierna och det budskap utställningen sänder är viktiga. Det glädjer mig att Gallerian och Plan Sverige sett att platsen är en mycket bra - och viktig - utställningsplats. Jag hoppas också att Gallerian har låtit Plan Sverige nyttja utan utan krav på ersättning eller med en mycket låg ersättning.

Ja, bilderna är starka och fantastiska. Jag kommer inte längre än till den inledande texten, som beskriver utställningen, innan jag känner att tårarna pressar sig fram i ögonvrån. När jag går vidare till bilderna står de inte att hejda. De rinner sakta nedför mina kinder. Jag låter dem rinna. Det är inte lönt att försöka hindra dem eller sopa bort spåren. Utställningen är stark. Och vacker. Även om den också är fasansfull.

Människor försöker leva sina liv, trots att det saknas bostäder, är svårt att hitta jobb så att man kan köpa mat, skicka ungarna till skolan och betala sina räkningar. Vatten, eller något att dricka, är en allvarsam fråga. Det är skolgången också. Bilderna visar livet och förödelsen. En bil står långt uppe på land, omgiven av allsköns omöjligt bråte. I den omöjliga villervallan hänger fem rosa nytvättade klänningar på ett klädstreck. Bilden ter sig nästan absurd, men visar också på människornas vilja att leva sina liv. De vackra och rena kläderna är viktiga, trots att miljön runt omkring ter sig alldeles hopplös.

En riktigt duktig fotograf har fotograferat på ett riktigt allvarligt tema. I samarbete med Plan Sverige.

Utställningen Haiyan 365 dagar visas i Gallerian, Stockholm den 7-11 november 2014. Sista dagen idag, alltså. Den är vacker, stark och fyller mig med frustration. Den är viktig.

Besök den!

Idag!

Anette Grinde

Plan Sverige? Plan? Vad är vad och vad gör de?

Jag ser att Plan Sverige har verksamhet i Indien och beställer deras landrapport för Indien, för några år tillbaka.

Plan arbetar, enligt deras hemsida, t ex med att möjliggöra att 56 miljoner barn och deras familjer i 58 000 samhällen själva kan påverka och förbättra sin livssituation. De har över 8000 anställda i hela världen.

I 2008 års landrapport om Indien skrivs t ex om utbildning. Det är en viktiga fråga i ett land där utbildningsfokus är för lågt för att försörjningsbördan är för hög eller arbetsmarknaden för dålig för att klara hela befolkningens väl. Utbildning är oerhört viktigt, så det är glädjande att Plan arbetar med utbildningsfrågorna. Men, rapporten är generellt sett, oerhört tunn och intetsägande. De borde ha oerhört mycket mer att säga till de 4135 svenska faddrarna som då fanns. I rapporten skrivs också om en fröbank i delstaten Orissa som ger delägarna bättre odlingsförutsättningar och ett vattenprojekt i delstaten Andhra Pradesh som resulterat i en hållbar utbyggnad av vatten- och sanitetssystemet i byn Dubba Thanda. Båda dessa projekt låter som goda och viktiga projekt, men informationen känns oerhört tunn.

I 2009 års landrapport om Indien skrivs t ex om projekt som arbetar för att flickor och unga kvinnor skall nå samma status i samhället som pojkar. Den ger också en indikation kring att arbete sker kring hygienfrågor och brist på rent vatten i skolor. Rapporten ger mig ingen eller mycket lite information om hur Plan arbetar i projekten eller hur de överlåts till andra, vilka resultat som har åstadkommits och hur de tänker sig framtiden. Övergripande och tunt. Vatten, toalett och hygienfrågorna är oerhört viktiga i Indien. Säkerhet, utbildning, sjukdomar, mm - särskilt för flickor & kvinnor - påverkas oerhört av tillgång till rent vatten och ordentliga (& rena) toaletter. De måste tas på stort allvar. Med skyndsamhet. Det hade varit värdefullt att se en tydligare rapport kring dessa frågor.  

2010 års landrapport om Indien berättar om utbildning för att minska mödra- och barnadödlighet, om utbildning för möjlighet till ett bättre liv och om att leva ett normalt liv som hiv-positiv. Om detta hade jag gärna läst mer, men informationen tar slut innan den ens har skapat nyfikenhet. Samma sak gäller för 2011 års landrapport om Indien, som talar lite flyktigt om barns rätt till skydd.

På ingen av rapporterna finns någon uppgift om organisationens fullständiga namn och inte heller deras organisationsnummer. På rapporterna finns inte heller någon adress eller andra kontaktuppgifter. Vem står egentligen bakom dem?  

Minus, säger jag om den rapportering som Plan - eller vad de nu heter - har tillsänt mig rörande deras verksamhet i Indien. Jag hoppas verkligen att de driver sin verksamhet bättre än det sätt de rapporterar om den.

Plan International Sverige Insamlingsstiftelse är godkänd gåvomottagare av Skatteverket, för privatpersoner att kunna få skattereduktion vid gåvor. Om detta finner jag ingen information på Plans hemsida. Varför, undrar jag. - Är Plan, Plan Sverige och Plan International Sverige Insamlingsstiftelse kanske inte samma organisation?

Biståndsorganisationerna har viktiga roller att fylla. De spelar roll för många barn, kvinnor, män och familjer världen över och den spelar roll för världsutvecklingen och världsförbättringen. Men, eftersom mitt synsätt har förändrats kring bistånd och organisationernas sätt att arbeta, efter min tid i en biståndsorganisation och i en "välgörenhetsorganisation", så vill jag tydligare se vad de gör innan jag bidrar med pengar. Plan ger mig inte den informationen. De gör säkert väl för många, men jag lägger mitt bidrag till kvinnor, barn, män eller familjer i Indien på annat sätt.

Någon säger att 90-kontot ger en garanti för att medlen används rätt och att det är tryggheten som behövs. Det har jag lärt mig, genom åren med bistånd och välgörenhet, att det absolut inte är rätt. Det ger inte en garanti för att medlen används på en konstruktivt och väl avvägt sätt, som ger de resultat som vi vill ha.

A..

Länkar; * Plan Sverige. * Politometern om  Plan Sverige. * Läs även andra bloggares åsikter om Plan - fadderbarn - faddrar - Indien  - vatten - toaletter * Politometern. *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. *  Blogger.com  *  Instruktörerna Plan Sverige. * 90-konto är ingen garanti. * Plans landrapport om Indien  2008 - 2009 - 2010 - 2011.  * Insamlingskontroll (som granskar 90-konton) är en ideell förening som drivs av några av arbetsmarknadens parter (SAF/Svenskt Näringsliv, SACO, TCO, LO och FAR).