Magasin Skärgård - Sommar 2010

Först vill jag säga att detta är en riktigt fin tidning. Magasin Skärgård är en gratistidning, med sina fötter i Gräddö, som har vackra bilder och fina reportage. Den rymmer fina annonser, glada miner och fantastiska aktiviteter. Däri finns företagare som gör gott för skärgården och fotografer som tar härliga bilder. Och numera också skriver artiklar. Det känns fint, tycker jag som gillar fotograf Roine Karssons bilder. Nu kan jag gilla hans artiklar också.

I sommarens nummer berättas t ex om Svarstö, ett bröllop, Norrtälje Bluesfest och Skärgårdscupen i fotboll.

Jag kan konstatera att detta är en tidning jag blir glad av. Josefin Ekberg gör ett riktigt bra jobb med denna tidning. En eloge till henne, och hennes team, vill jag ge. Fortsätt så.

A ....

Om man sluter sina ögon...

Att skriva är nödvändigt. Det är att formulera sin tanke, att fånga den och att göra den verklig.
Till ordet kan fogas en bild. Antingen genom kameran eller genom den bild som syns, hos dig, när du läser texten.

Texten har ett syfte. Den skall påverka. Till tanke. Till handling. Till medvetenhet. Den skall skapa en känsla. Eller informera.

Jag läser Magasin Skärgård, sommarnumret 2009. Jag läser om "Paddling i lyx". Jag läser om paddling, kanelbullar och choklad. Jag känner godheten från naturen, värmen från arrangemanget och njutningen i aktiviteten. Det smakar underbart gott.

För mig förstärks bilden av att paddling är lyx. Kajaken är en farkost, eller ett enkelt transportmedel, som kan föras framåt med egen kraft. Bara med min egna kraft. Det finns ingen motor som kan föra den framåt, eller i sidled. Eller i tvära kast. Bara mina drag. Mina armar och min kropp. I balans. I koncentration. Och med närvaro. Paddling är som en andaktsstund. Som meditation. Närvarande. Njutbar. Tyst.

Nu är det frostigt. Frostigt, kallt och snöigt - som i vitt och underbart vackert. Om man står vi strandkanten med sikte ut mot havet, kan man se himmel och hav utan gräns. De är ett. Inte blått som man lättast kan tänkas sig när man tänker på paddling. Nu är det istället alldeles vitt. Dimman, molnen, isen och snön - gör himmel och hav till en enhet som saknar sina enskilda delar. Det är obeskrivligt vackert. Iskallt, men obeskrivligt vackert.

Om man där, på strandkanten, sluter sina ögon så kan man föreställa sig bilden i värmen. Man kan förställa sig det vita, som sakta byter färg. Till den andra årstiden. Där himmel och hav är en enhet. Lugn, stilla och alldeles blå. Då. När havet vilar och kajaken stillsamt skär fram över fjärden. I värme. I en fantastisk njutningstid.

Blunda och känn.

Anette Grinde