Ny böcker till salu - frakt tillkommer - Teologi/religion.
Kyrkans tjugo sekel
Ett kyrkohistoriskt kompendium
Carl Henrik Martling
Artos & Norma bokförlag 2007
Pris: 200 kr (nedsatt från 250.-)
Credo
Gustaf Wingren
Artos Bokförlag 1995
Pris: 165 kr
Spår av Gud
Vänbok till Valborg Lindgärde.
Redaktörer; Lars Ingelstam, Johnny Jonsson, Berit Åqvist - THS 2006.
Pris: 100 kr
Nytt & gratis - frakt tillkommer....
Med våra egna ögon.
Berättelser från följeslagare i Israel och Palestina.
Boken är oanvänd och kostnadsfri (frakt tillkommer).
Arbetsmiljö 2008 - aktuella författningar 1/7 2008.
Inkluderar t ex arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen.
Boken är oanvänd och kostnadsfri (frakt tillkommer).
Arbetsrätt 2009
Aktuella lagtexter 1/1 2009
Lagtexter och kommentarer kring arbetsrätt, såsom t ex medbestämmandelagen, lag om anställningsskydd, arbetstidslagen, semesterlagen, mm.
Boken är sparsamt använd och kostnadsfri (frakt tillkommer).
Begagnade böcker till salu - frakt tillkommer - Företagsekonomi
Problembok; Redovisning och beskattning
Från år 2000, EU Bas 99.
7e upplagan med den nya bokföringslagen.
Boken innehåller övningar. Den är inte använd.
Pris; 100 kr
Faktabok; Finansiering och kalkylering.
Från år 2000.
Upplaga 5.3
(Nypris då 395.-).
Pris; 100 kr
Problembok; Finansiering och kalkylering.
Från år 2000. Upplaga 5.3
Boken innehåller övningar.
Den är inte använd.
Pris; 100 kr
Den nya affärsredovisningen
13 upplagan.
Författare; Thomasson, Arvidsson, mfl.
Bas 2000.
Från år 2002
Upplaga 13:1.
Pris; 100 kr
Mail för vidare info; anette (at) foretagshuset.net eller tele 0708 905 731
Frakt tillkommer om böckerna skall sändas. Annars finns de för hämtning i Sundbyberg...
A....
Visar inlägg med etikett Kyrkans Tidning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kyrkans Tidning. Visa alla inlägg
lördag 25 september 2010
torsdag 28 februari 2008
Jag håller med dig, Annika Borg
Annika Borg,
- debatt Kyrkans Tidning
2008-02-28.
Jag håller med dig, Annika Borg.
Kyrkan behöver byta attityd, praxis och vända ryggen åt människoovärdiga regler. Nu.
Det gäller inte bara kyrkan, det gäller också människor i samhället i stort.
Vi behöver omsorg. Var och en. Vi behöver kyrkans, och medmänniskornas omsorg. Var och en. Bara så.
Vi behöver visserligen betala våra avgifter, och skriva rätt i våra medlemsmatriklar, för att organisationerna på sikt skall kunna fungera. Men ur ett mänskligt perspektiv behöver vi tydligare se omsorgen om varandra.
När livet rasar, eller en enkel olycka, som ter sig liten, ger olycksaliga följdverkningar. När föräldrar, barn, släkt eller vänner drabbas av livets slut. När olyckan är framme eller en sjukdoms blindhet drabbar hårt. När uppsägningen finns där, och skilsmässan drabbar på sätt som vi aldrig kunnat föreställa oss. När mörkret, eller dimman, skymmer sinnet, och solen inte syns alls. Då, just då, måste medmänniskornas omsorg finnas nära. Tätt intill, alldeles nära.
Medmänniskans omsorg måste finnas nära. Medmänniskan genom vänner, genom kyrkan, genom arbetskamrater och genom de som för övrigt korsar vår väg. Nära, genom tillgänglighet och öppenhet. Nära, genom hjälpsamhet och lyssnade. Nära, genom ansvar. Nära, som om ingen annan fanns och tog det ansvaret. Precis så nära, att vi skulle känna att just så vill jag att någon gör mot mig, när mitt liv drabbas. Just här. Just då. När jag drabbas.
Så, vill jag att kyrkan skall vara. Så, vill jag att människorna skall vara. Där, innanför, och där, utanför.
Kyrkan kan inte bara vara för de enkelt sina. Kyrkan är vårt allas. Även för de som tappat tron en stund. Tappat tron på att det gäller för dem. Det - att de finns, i Herrens famn. I omsorgen, värmen, delaktigheten. Hans omsorg, hans värme, hans delaktighet. I var och ens liv.
Någon går ur. Kanske för att de möts av människor som inte riktigt förmår. Förmår i godhet och öppenhet. Förmår i lyssnandet och seendet. Människor skadas, sörjer, våndas och går ur. De går ur Svenska Kyrkan, kanske för att de inte kan gå någon annan stans – i Svenska Kyrkan. Kanske för att de måste möta just de, som skadat och gjort illa. I den kyrka de egentligen vill vara i. Kanske för att de tvingas vara just där, i den församling, där striden finns. Den strid de inte vill vara i. Kanske är det därför de gått. Inte för att de inte vill vara i kyrkan, i Herrens gemenskap, utan för att de inte mäktar delta i människornas sätt.
Andra kanske går ur av ekonomiska skäl. Utan att se, utan att förstå. Att det är ett måste, om kyrkan skall kunna överleva, att bidra med resurser till kyrkorna, till verksamheten vi vill ha, till barnens väl, till omsorgen, mm. Det är ett arv, att förvalta och tro på. Men vi kanske ställer oss frågan, är det rätt att tro på kyrkan som ett väl – när den stänger och motar de som söker sitt stöd, de som famlat och tvivlat.
Är det möjligt att tro att kyrkan vill mig väl, när den först ser i sin matrikel om jag har betalt det jag ska?
Kommer pengar först, eller kommer omsorg först?
Om pengar kommer först, i något samtal om mänsklig omsorg, behöver vi höja tonen för prioritering av omsorg.
Pengar och medlemskap måste finnas. Men omsorg i tanke och handling, måste alltid komma först.
Anette Grinde
2008-02-28
- debatt Kyrkans Tidning
2008-02-28.
Jag håller med dig, Annika Borg.
Kyrkan behöver byta attityd, praxis och vända ryggen åt människoovärdiga regler. Nu.
Det gäller inte bara kyrkan, det gäller också människor i samhället i stort.
Vi behöver omsorg. Var och en. Vi behöver kyrkans, och medmänniskornas omsorg. Var och en. Bara så.
Vi behöver visserligen betala våra avgifter, och skriva rätt i våra medlemsmatriklar, för att organisationerna på sikt skall kunna fungera. Men ur ett mänskligt perspektiv behöver vi tydligare se omsorgen om varandra.
När livet rasar, eller en enkel olycka, som ter sig liten, ger olycksaliga följdverkningar. När föräldrar, barn, släkt eller vänner drabbas av livets slut. När olyckan är framme eller en sjukdoms blindhet drabbar hårt. När uppsägningen finns där, och skilsmässan drabbar på sätt som vi aldrig kunnat föreställa oss. När mörkret, eller dimman, skymmer sinnet, och solen inte syns alls. Då, just då, måste medmänniskornas omsorg finnas nära. Tätt intill, alldeles nära.
Medmänniskans omsorg måste finnas nära. Medmänniskan genom vänner, genom kyrkan, genom arbetskamrater och genom de som för övrigt korsar vår väg. Nära, genom tillgänglighet och öppenhet. Nära, genom hjälpsamhet och lyssnade. Nära, genom ansvar. Nära, som om ingen annan fanns och tog det ansvaret. Precis så nära, att vi skulle känna att just så vill jag att någon gör mot mig, när mitt liv drabbas. Just här. Just då. När jag drabbas.
Så, vill jag att kyrkan skall vara. Så, vill jag att människorna skall vara. Där, innanför, och där, utanför.
Kyrkan kan inte bara vara för de enkelt sina. Kyrkan är vårt allas. Även för de som tappat tron en stund. Tappat tron på att det gäller för dem. Det - att de finns, i Herrens famn. I omsorgen, värmen, delaktigheten. Hans omsorg, hans värme, hans delaktighet. I var och ens liv.
Någon går ur. Kanske för att de möts av människor som inte riktigt förmår. Förmår i godhet och öppenhet. Förmår i lyssnandet och seendet. Människor skadas, sörjer, våndas och går ur. De går ur Svenska Kyrkan, kanske för att de inte kan gå någon annan stans – i Svenska Kyrkan. Kanske för att de måste möta just de, som skadat och gjort illa. I den kyrka de egentligen vill vara i. Kanske för att de tvingas vara just där, i den församling, där striden finns. Den strid de inte vill vara i. Kanske är det därför de gått. Inte för att de inte vill vara i kyrkan, i Herrens gemenskap, utan för att de inte mäktar delta i människornas sätt.
Andra kanske går ur av ekonomiska skäl. Utan att se, utan att förstå. Att det är ett måste, om kyrkan skall kunna överleva, att bidra med resurser till kyrkorna, till verksamheten vi vill ha, till barnens väl, till omsorgen, mm. Det är ett arv, att förvalta och tro på. Men vi kanske ställer oss frågan, är det rätt att tro på kyrkan som ett väl – när den stänger och motar de som söker sitt stöd, de som famlat och tvivlat.
Är det möjligt att tro att kyrkan vill mig väl, när den först ser i sin matrikel om jag har betalt det jag ska?
Kommer pengar först, eller kommer omsorg först?
Om pengar kommer först, i något samtal om mänsklig omsorg, behöver vi höja tonen för prioritering av omsorg.
Pengar och medlemskap måste finnas. Men omsorg i tanke och handling, måste alltid komma först.
Anette Grinde
2008-02-28
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)