28 december 2011. Galgibaga (Goa) – Ankola (Karnataka).

28 december 2011. Galgibaga (Goa) – Ankola (Karnataka).

Det var lite kallt inatt. Vårt start blev lite fördröjd, men vi är ändå iväg i hyfsad tid (0745). Vi har lite svårt att besluta om mål för dagen, då vi saknar en bra karta över Karnataka (som är vår nya delstat). Vi tar sikte mot Karwar, för kartköp.

Poinguinim – Painaimim (samma by?) - inte alltför långt från dagens startplats, max 1 mil. Kvinnorna arbetar redan på risfälten strax intill. Härifrån sägs det vara 28 km till Karwar och ca 100 km till Gokarna. Sisådär ungefär.

0845 drar vi vidare efter frukost bestående av bori och grönsaker, te och kaffe. Gott!

Idag jagar hundarna oss. Det händer igen och igen. Skällande med rest ragg rusar de emot och efter oss. Det är ytterst obehagligt. Vi hoppas att det upphör igen, för så ilsket upprörda brukar det inte vara. Usch!

Vi tar oss efter den stora vägen nr 17 och når snart delstatsgränsen mellan Goa och Karnataka. Karwar ligger inte långt därifrån.

Vägkvalitén i Goa har varit genomgående god. Det ser ut som om många vägar är ganska nyfixade. Asfalterat fint.

1200. Masala Dosa, kaffe & te i Karwar. Köpt karta och hittar nu fint i Karnataka. Finfint. Från Karwar är det 30 km till Ankola (vårt nästa mål) och 58 km till Gokarna (mål för nästa dag).

I Indien surras allt med rep. De är duktiga på att surra stora laster, och bara med rep. Spännband finns inte och de förstår dem inte. Våra band drar de åt fel håll, om de försöker bistå i vårt packande. Leif lagar sina bromsar med stripes/buntband. De gör underverk på våra indiska cyklar.

Vi får mest färdas på platten idag. Ja, några backar möter vår väg, men de är oftast cyklingsbara. Vi har höga berg på ömse sidor om oss. Det är ljuvligt grönskande grönt.

Kl 1512. Ankomst till Ankola. Vi hittar strax ett lodge, där vi checkar in utan att titta runt ytterligare. Dusch och tvätt. Cyklarna tar vi upp på rummet. Lodget är en aning smutsigt och slitet. Nästa boende må bli renare. En stund efter 1600 är Sofie på plats i Ankola. Hon checkar in och sedan vandrar vi en stund på stan. Staden är liten och vi är klara med den rundvandringen på en kort stund. En kort internetstund innan middag.

När vi hämtar Sofie vid bussen går vi förbi småkycklingsförsäljning. De små dunbollarna är fint färgade i alla möjliga färger. Sofie vill ha en i onsdagspresent. Det blir ett bestämt nej. En kyckling är svår att ha i hennes ryggsäck, även om den är liten, färgglad och söt.

Vi äter thali till middag och till det en stor flasta vatten. Det blir strömavbrott strax innan maten kommer in. Kolsvart. Stearinljusen kommer genast fram på borden. Det är inte första gången det blir strömavbrott i denna stad. De är vana och luttrade.

Sofie aviserar att hon tänker avvika ifrån vårt sällskap efter nyår. Hon oroas en aning över att vi drar så långt syd och att hon får långt upp igen. Jag oroas över att hon får ensamma kvällar i mörka städer. Hon får alltför många blickar på sig. Det känns inte riktigt säkert. Oro känns i min mage. Det torde inte hjälpa. Sofie är bestämd av sig.

Dagens dos uppgår till närmare 7 mil. Mestadels platt.

Tjolahopp!

A..

Måndag. Annandag jul. 26 december 2011. Benaulim

Måndag. Annandag jul. 26 december 2011. Benaulim (strax syd om Colva – strax väst om Margao).

0711 promenerar vi ner till stranden för Sofies morgondopp. Jag och Leif finner morgone för kall för sådana aktiviteter. Stranden ligger i ett fantastiskt vackert morgonljus. Solen stretar sakta uppåt på den ljusblått vackra himlen. Dagen tar sin form.

Efter morgondoppet letar vi cykelreparatör. I Benaulim finns ingen som klarar växelcyklar, så vi får cykla till Margao efter frukost. Vi äter en god frukost (3 lök & tomat omeletter, 3 toast med smör, 2 stora mjölkkaffe, vatten).

Sofie får idag en sollatardag medan vi får cykla till Margao (ca 6 km) för att laga cykeln. Leifs cykel behöver onekligen vård.

Ja, Sofie har för bra syn för sitt eget bästa. Hon ser spindlar och kackerlackor – det gör inte vi. Vi ser dem inte, helt enkelt. Och vi tittar definitivt inte efter dem. Det blir lättare så.

Goa är verkligen turismens delstat. Såväl indisk, som västerländsk. Kring Colva/Benaulim är det många tyskar och engelsmän i den övre medelåldern. Det finns också många ryssar i området. Menyerna är turismanpassade, men inte lika hårt som i Baga-trakten. Närheten till staden (Margao) gör inköp mm möjliga.

Vi cyklar till staden för cykelreparation. Vi njuter av chai och kaffe (21 rupier), hittar internet och förundras över kasoet i staden. Margao är distriktets huvudstad och ganska stor. Cykelreparatören byter sju ekrar, skarpar till hjulet och bakbromsen och gör cykeln redo för nya äventyr (130 rupier). Leif är glad över sin "nya" cykel.

Vi cyklar åter till Benaulim, byter om till badstass och går ner till den ljuvliga stranden där Sofie har mutat in ett prasoll. Öl, cola och ananas smakar gott. Det salta havet brusar lätt och inbjuder till sköna dopp. Värmen är god.

Sofie hälsar! Hon ligger på stranden hela dagen. Parasollet skuggar, skjortan likaså och sjalen täcker det sista. Hon har förstått det där med solskyddsfaktor. Hon njuter, läser och filurar kring språken.

Strandkanten har krupit ut en god bid sedan imorse. Stranden är nu riktigt bred och hård. Vi kan nog cykla en bit på den i morgon bitti, hoppas vi. Då styr vi syd.

Vi möter coola krabbor på stranden. Några bor i spiralformade snäckhus ocvh sticker upp en klo när vi nyfiket tittar in. Några springer på snedden över stranden och gränver ner sig i hål i den blöta sanden. Några hål är små och några är riktigt stora. Utanför ligger högar av krabbupp-puttad sand. Coola!

Med mycket stor sorg inser vi att vår spring-gps har lagt av. Den har varit en god följeslagare på många resor. Det är väldigt trist att den har lagt av. Sorg!

Richi Guesthouse, Benaulim. Boendet är bra, särskilt för den goda prislappen. Rent, helt ok toa, mm. Det kan rekommenderas.

Pasta, paneer masala, paneer ticka masala, vatten, kaffe till middag. Sakta promand hem, tittande på de stora och fina julkrubborna. De är fantastiska. De finns där kristna människor finns (som t ex i Goa och i Kerala), de byggs stoooora, och är underbara att betrakta.

NattNatt.

A..

Söndag. Juldagen 2011. Baga beach - Benaulim, Goa.

Söndag. Juldagen 2011. Baga beach - Benaulim, Goa.

Iväg 0730. Sofie är kvar på guesthouset och checkar ut senast kl 0900. Vi trampar iväg. Vi cyklar fle och får några extra kilometer i våra ben. Framåt 9-tiden hittar vi ett frukostställe i indisk stil. Nu ratar vi de dyra turistrestaurangerna, mm, för bori med grönsaker som idag mest var en simmig sås. Det är gott och det är åtminstone lite något i magen. Vi får kanske stanna en gång till om en timme eller två för lite påfyllning. Dagens mål är söder om Colva, så vi får nog pinna på en aning.

Frukostpriset vara inte rätt. Det lades på extra för att vi var turister. Sådant irriterar mig. Det gör att jag blir riktigt less på Goa. Turistpriser är förskräckans irriterande i mina ögon. Jag ser fram emot att snart lämna denna delstat. Den ligger på minus hos mig.

Vi hittar en färja för överfart till Panaji, så vi slipper ta oss fram till den stora bron. Cyklister, mopedister och promenadfolk är med på färjan som är gratis, och inte verkar transportera bilar. Det går fin, över spa´t. Betim ferry – Panaji ferry.

Vi trampar på genom staden och på den stora vägen söderut. Vi följer sedan väg 17, som är den stora huvudvägen längs kusten söderut. Den är periodvis väldigt skarpt trafikerad. Man får hålla sig väl på sin kant, och hålla in armbågen ordentligt för att inte skrapa i de passerande bilarna, mm. Lite ovant och lite farligt.

Leifs bakdäck glappar betänkligt.

Landskapet är platt och cykelvänligt. Jordbruksrutorna är grönt odlade, växande vackert. Det står här ris i blöta rutor.

Leifs bakbroms ser ut att falla ifrån och flera ekrar går av. Tramporna glappar också en aning. Vi funderar kring att leta efter en reparatör, tills någon upplyser oss om att det knappast är görligt idag (idag är det fest i bygden, det är juldag 2011).

Vi äter lunch några km innan Colva, framåt kl 3. Paneer Masala och ris, vilet är ost i masalasås. Starkt och gott. Vatten och mjölkkaffe därtill. Sedan har vi bara en kort bit kvar till vår mötesplats med Sofie för dagen.

Vi hittar Sofie i Benaulim. Efter en stunds letande finner vi två fina rum för 300 rupier styck. Plus till Sofie som hittade dem. Sedan bar det raskt av ner till stranden för ett kvällsdopp. Strand och aktiviteter är fina. Det är gott om människor på stranden, mest indier. Sofie och Leif badar samtidigt som solen sakta sjunker ner i havet. Kvällen är ljuvligt ljum. Sjöstjärnor ligger nerborrade i sanden. På himlen lyser strax alla stjärnor i kapp. Sanden på stranden är fuktig 50 meter upp, så det är antagligen en stor skillnad på vattennivån under dygnets olika timmar. Vi mår gott, riktigt gott.

Dagens cykeldos uppgick till ca 62 km.

Sofie åkte buss från Baga beach till Panaji. Efter en stunds strosande i staden åkte hon vidare med buss till Margao. Nytt byte och därefter en chockerande trång bussresa till Colva. Där fick hon nog och promenerade den sista biten, efter stranden, till Benaulim där hon fick en stunds vila innan vi anlände per cykel. Hon hade uppenbart givit talat med många människor när hon vandrat genom byn. När vi senare på kvällen gick för att äta, var det många många som visste vem hon var och undrade hur det hade gått med hennes boendeletning, mm. Hon hade inte gått obemärkt förbi, helt enkelt.

Sofie njöt av en pasta till middag, med jag & Leif åt Veg Manchurian tillsammans med vegetariska nudlar.

Vi ställer klockan på tidigt för att försöka vakna till ett morgondopp i gryningstid i morgon.

Tack, för ännu en fin dag. Imorgon behöver vi fånga en cykelreparatör som kan vårda Leif cykel till ett cykelbart skick.

Vårt indiska telefonabonnemang fungerar inte. Dumt.

A..

Fredag 23 december 2011. Goa (Baga Beach)

Fredag 23 december 2011. Goa (Baga Beach)

Idag skall det bli en latardag på den överbefolkade stranden. Inget mer ordande från Sofie, som sms.ade från Mumbay igår. Jag har inget besked om hon är kvar där, eller om hon kom på tåget i rätt ordning.

Vi äter en god Masala Dosa, vatten, mjölkkaffe & svart kaffe till frukost. Mums.

Jag får ett sms om att Sofie är på ingång. Läget är lugnt.

Vi besöker några av de tibetanska marknaderna som finns här. Det finns flera stycken. De säljer hantverk och smycken.

Sofie ankommer vid 12-tiden och har klart sin resa alldeles utmärkt. Hon bokade tågbiljetten från Sverige, fick en egen bädd med nya lakan och har sovit gott. Hon tog en ricksha från Old Goa till Baga beach och mötte oss där. Hon är en duktig resenär. Eftersom Sofie inte har ätit nästan något sedan hon åkte från Sverige gick vi ut och åt lunch, trots att vi nyligen ätit frukost. Vi äter biryani (ris med grönsaker respektive ris med grönskaker & ägg), lite kryddigt starkt.

Efter lunch tar vi en strandstund. Det är ljuvligt skönt. Stranden är överbefolkad av turism och försäljare. Shacken avlöser varandra. Mat & dryck har "hutlösa" turistpriser. Försäljarna har mycket att erbjuda, som t ex halsband, sjalar, frukter, öronrengöring, massage och vattenaktiviteter. De är envist envisa och ger sig ogärna. Varje vänlig blick eller ord i retur ger omedelbart ytterligare försäljare som envist sitter kvar. Sofie ser nyanländ ut, så försäljarna är som flugor kring en sockerbit näa henne.

Efter strandstunden ger vi oss ut för att leta boende åt Sofie. Vi går bet på uppgiften. Det är absurda julpriser på boendet i dessa trakter. Det känns som om vi hade tur – och gjorde rätt – i att anlända och hitta boende en dag tidigare. Nu är det omöjligt. Sofie får bo hos oss. Det blir en aning trångt, men vad annars göra.

Vi äter nudlar till middag och mår gott. Vi vandrar hemåt i sakta mak. Klockan närmar sig 22, och vi finner läggdagstid passerad för länge sedan.

Här på Baga Beach, i Goa, är det nu riktig turistinvation inför julen. Ljus, musik och spektakel står för dörren. Det skall bli skönt att lämna dessa trakter för andra, mer indiskt lugna, inom kort. Detta är inte vårt Indien. Det är turismabsurditeter på hög nivå. Juldagsmorgon, drar vi vidare. Det ser jag fram emot.

Det är skönt att ha Sofie här. Saknaden efter Jenny blir dock stor och större. Jag hoppas att hon får en god jul med sin far. Jag hoppas att de hittar på något trevligt tillsammans.

Mail med mor på Korpskog. De har gjort ett kortbesök till Sthlm, men är åter på Korpskog för julfirande. Leif talat med Valborg. Läget gott hemma, men vädret grått.

A..