Visar inlägg med etikett Föräldrakraft. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Föräldrakraft. Visa alla inlägg

lördag 15 oktober 2011

Föräldrakraft...

Tidningen Föräldrakraft når mig, genom mitt medlemsskap i föreningen Mångfald Tillsammans.

Föräldrakraft är en tidning om barn och unga i behov av särskilt stöd. Det talar om angelägna frågor, som barnens rätt och föräldrarnas möjligheter, frustration och längtan.

I somras var jag prisutdelarspeaker på Handikapp Sm i Norrtälje. Friidrottandet i handikapplägret gav mig nya tankar och insikter. Det var en otroligt positiv upplevelse. Det var bara vid ett tillfälle under helgen, som sorgen slog mig.

En funktionär sade, om de utvecklingsstörda; ... de kunde väl lika gärna bara träna hemma på sin idrottsplats istället för att åka hit och tävla. Min tanke, och min replik blev; ... men också de tycker att det är ofantligt roligt att åka ut och tävla, som du och jag. Varför skulle de inte kunna göra det? Det höll han med om.

Jag blev imponerade av tävlingsinsatserna och otroligt glad av deltagarnas glädje. Jag blev hänförd av att se de helt blinda hoppa längdhopp och de kraftigt handikappade springa med särskilda cyklar (som var fruktansvärt dyra i inköp) med riktigt ös. Jag blev lycklig över all sprudlande glädje. Jag blir också otroligt glad över att Rånäs 4h, min hemklubb, arrangerar detta. En stor eloge till dem för detta.

Camilla Bohm Coleman, ordförande i Västmanlands Friidrottsförbund, är prisutdelare i några av grenarna. Hon talar varmt om sina skyddslingar och det gör mig oerhört glad att höra om hennes engagemang. Människor som hon gör underverk för andra.

Jag hoppas att Föräldrakraft skriver mer om idrott i framtiden. Där finns glädje, framgång och hälsa. Handikappidrotten är rent fantastisk. Den gör mig varm av glädje.

Lyckospår.

Anette Grinde

onsdag 27 maj 2009

I Föräldrakraft nr 3/2009 läser jag en artikel, som inte borde få ....

...vara ett uns sann i vårt land idag. - Men det är den, med största sannolikhet.

Jag kan anta att kvinnan som skriver artikeln om att vara utan skyddsnät - som av tidningen är rubricerad som "Monica är utan jobb, a-kassa och skola åt sin son" - är bosatt på västkusten eftersom hon bl a hänvisar till Faktum. Faktum är en tidning som säljs av hemlösa i Göteborgstrakten.

Monica beskriver sin situation med utgångspunkt från sonens besvär och de konsekvenser detta lett till för henne själv och för hennes familj. Detta berör frågor kring samhällets ansvar och hur vi gör för att människor faktiskt inte skall kunna hamna utanför samhällets skyddsnät och hamna i utanförskap. Detta är oerhört viktigt när det finns barn med i spelet, men det är lika viktigt för vuxna människor.

Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen måste hitta sätt som gör att de bättre kan spela på samma arena tillsammans. Besluta och fånga, som i hjälpa, på det sätt som krävs för enskilda familjer. Det är inte på något sätt acceptabelt att/om/när det inte finns enheter/samarbetsforum som gör att människor inte kan få den hjälp som samhället skall/bör stå för.

Vi får inte ha ett samhälle där barn och vuxna slås ut för att de inte kan paragrafer och beslutsordning, eller för att enskilda kommuner inte har resurser för att se och ta hand om de människor som har det svårt av olika skäl. Vi måste hitta sätt som gör att människor, barn och vuxna, får den hjälp de behöver för att kunna leva ett drägligt liv.

Barn måste få gå i skola. Alltid.

Familjer måste kunna hitta rätt i den djungel av paragrafer som kan hjälpa till ett drägligt liv - med eget ansvar och med samhällets hjälp.

Anette Grinde