Sista dagen i Boston....(20 april 2016)

20 april 2016.
Dålig sömn i natt också. Detta får jag nog kolla upp när jag kommer hem, så här uselt kan jag inte ha det med sömnen. Riktigt dåligt, verkligen.

Idag är tänkt att vara den sista dagen i Boston, i morgon skall vi lämna staden. Igår kväll ägnade jag mig åt att googla löparvagnar (jogging-stroller) på en typ Blocket-sida och vi har idag lyckats köpa en vagn. Jag ber till högre makt att den håller, den verkar en aning skruttig.

Vår dag idag har gått åt till stillsam vandring i solen, runt om i Boston och framåt eftermiddagen drog vi ut i utkanten av tunnelbaneområdet och hittade säljaren av vagnen. Han var glad att bli av med sin vagn. Vagnen var skruttigare än tänkt, men prutningen gick väl. Jag hoppas att den håller och/eller att Leif lyckas hålla den vid liv med sin finfina mekarkompetens.

Maran känns i benen. I morgon lämnar vi stan.

Freeedom trail - visar vägen i gatan.

Jag gillar kyrkogårdar. Den här verkar rätt gammal - här har de konstkurs denna dag! 

Gammal kyrkogård i stadsdelen North End.
 

Boston

Det finns otroligt många ekorrar i parkerna här.

19 april 2016. Boston. 
Ja,i princip ingen sömn inatt heller. Två nätter på raken i princip utan sömn och ett maraton emellan är förstås inte så värst skönt att hantera.

Dagen spenderades med promenad på stadens gator. Långsam takt och skratt och leenden i förhållande till mötande personer. Det var många som gick med små stapplande steg idag. Man får le åt sådant. Några bar medaljen runt halsen som stolthetstecken. Det var dem väl unt. Stolt skall man ju vara över detta.

Vi promenerade från hotellet med lagom stela ben. Solen sken och maratontröjan kändes skön att kunna använda. Vi promenerade längs Freedom Trail, Boston, en vandringsled i staden som visar vägen till en del historiska och viktiga platser för det amerikanska grundandet och dess tidiga historia. Vi ser minnesplatser t ex för de irländare som försökte göra bättring av sitt liv på 1850-talet och möttes av motsvarande motgångar här som hemma. De var inte välkomna någonstans. Så hemskt tragiskt. Det känns i magen, verkligen. Det gör också minnesplatsen för förintelsen som också finns här, längs Freedom trail.

Vi hittade ett ställe att inmundiga lunch på vid 12-tiden vid Faneuil Hall, där man kunde välja bland många restauranger (typ Kungshallen i Sthlm) och därefter träffade vi syssling Johanna och hennes vän Markus som sprang maran igår. Johanna var coach och lite avundsjuk. Markus hittade ett fantastiskt kaffeställe till oss, fiiiint kaffe, till skillnad från det övriga kaffeblasket vi hittills fått i oss här.

Efter mötet med Johanna och Markus fortsatte vi vår vandring bort mot Boston Common och målgatan, där allt förstås var helt bortstädat från igår. Trafik som vanligt. Vi vandrade vidare till Chinatown en kort sväng innan vi tog tunnelbanan tillbaka till vårt hemområde (Constitution - Charlestown). Vi handlade lite mat och tog oss tillbaka till hotellet, där googling tog vid för att försöka hitta ett transportmedel till morgondagens avfärd. Hur skall nu detta gå, undrar vi stillsamt inombords.

A..

Boston 16-18 april 2016

Lördag 16 april 2016.
Tidig morgon. Andreas skjutsar oss till Arlanda. Vi är där i mycket god tid. Utan konstigheter tar vi oss på flyget (KLM) och åker via Amsterdam till Boston. Flygresan är lång. Maten på flyget är hyfsad, förutom den sista s k vegetariska smörgåsen. Den bestod av småkex, under all kritik. Flygvärdinnorna bestod, på vår del av planet, av äldre herrar. Det var glädjande att se att inte bara unga vackra kvinnor står för servering och service på planet, även äldre herrar kan bära den rollen.

Väl framme i Boston virrade vi en aning innan vi kom genom pass- & immigrationskontrollen. Det är udda att vara nervös när man verkligen inte har något att vara nervös för. Det är rätt dumt, onödigt.

Väl framme tog vi gratis bussen från flygplatsen till en t-banestation strax intill. T-banan, med ett byte på vägen, tog oss till North Station, varifrån vi sedan promenerade (ca 20 min) till Constitutional Inn. Ja, den första promenaden tog förstås längre tid eftersom vi inte hittade rätt och inte hade vett att fråga på en gång. Nåväl, till slut hittade vi dit vi skulle.

Nummerlappsutdelningen klarades av under lördagen. Och middag på stan. Sedan var jag rätt utslagen - helt utan sömn natten innan, en lång flygresa och tidsomställningen gjorde mig onekligen en smula spak. Efter middagen var jag oerhört trött och vi gick tillbaka till hotellet. Jag somnade tidigt (Boston-tid) och sov gott till tidig morgon, söndag.

Söndag 17 april 2016.
Strålande sol. Tröja och täckjacka på, även om några gått i tunnare kläder idag. En fin och solig dag, lite kallt i vinden.

Dagen startade långsamt. Det tog nog till framåt 11 innan vi var ute och redo för dagen. Vi gick ut och letade reda på en mataffär för att fylla på vårt matlager. På vägen passerade vi en hög obelisk, vid Bunker Hill Monument, belägen på en hög kulle där ett viktigt krig hade förts i historisk tid. Vi bor också nära ett uppenbart militärt historiskt viktigt område - Constitution Museum, mm - där det rör sig en del turister.

Efter frukost, matshopping och lunch lämnade vi hotellet och åkte för att inspektera målområdet, samlingsplatsen för bussar till starten, plats för att lämna överdragskläder, mm. Efter en promenad bort till nummerlappsmässan för lite inspiration gick vi till pre-dinner och inmundigade lite pasta. Sen tyckte vi nog att det räckte för dagen. T-bana till North Station och promenad tillbaka till hotellet.

Måndag 18 april 2016.
Boston Marathon 2016. Leif startade i startled 3-7 och jag i 4-1. Olika alltså. Det var mycket varmt för dagen. Kortbyxor och långärmad tröja blev bra klädsel även om det var mycket varmt i starten, det blev lite svalare senare under dagen men den första stunden i loppet var väldigt varm. Gradantal okänt, men varmt. Jag hade inte sovit i princip något alls under natten innan, var väldigt trött. Min energinivå var extremt låg och de två första milen var extremt plågsamma. Sen lyckades jag arbeta upp lite energi, kanske genom en ovanligt hög mängd energigel. Jag brukar vara rädd för magreaktioner med dessa, men denna gång krävde något stort för att komma i fas. Att vara dödstrött redan vid 5 km är inte en sympatiska marathonkänsla. Efter 15-20 km kom jag i marathonfas igen och klarade loppet med acceptabel tid, även om jag inte höll mig inom mitt egna tidsönskemål (< 4 tim). Varför och hur jag blev så omåttligt trött så tidigt kan jag kanske inte få ett bra svar på; stark sol och hög värme, trasslig löparmage, energilåg, ingen sömn. Eller summa summarum av detta. Eller också hade jag vid något tillfälle i starten för hög fart utan att se eller känna detta, och därmed körde slut på mig själv i ett tidigt skede. Nåväl, jag lyckades samla mig igen så småningom även om det tog rätt lång tid. Good enough, får duga.

Jag behövde inte vila i någon ambulans idag, jag tog mig hem till hotellet för egen maskin. Fint så.

Middag. Dusch. Nöjd & glad.

Tidig nattning.

A..

19 april 2016. Medalj som bevis på genomfört lopp. Nu kan jag bära tröjan med hedern i behåll. Den är betald för, ja,
men loppet är också genomfört vilket förstås är än mer värt.

20 april 2016. Ja, det knoppas nu i Boston. Inte överallt, men i någon park dyker blommor och knoppar upp. Fint.