Om du/ni vill .....

-       -   utmanas

-       -   vara öppen för nya idéer, ny kunskap och nya tankar

-       -   se saker från nya håll

-       -   bygga ny kunskap tillsammans

… så vill jag gärna arbeta tillsammans med er.

Om ni vill dansa genom livet utan ordning, utan struktur eller utan aktivt nyttjande av människors kompetens och arbetsglädje, så letar jag mig vidare i en annan riktning. Det får vara där jag inte är.

Jag behöver glädjen och utvecklingen. Jag behöver också utmaningen.

Glädje, positiv lärdom och ny kunskap är grejen hos mig. 

Just det - enhjuling var det, ja. På´t igen! :)

A..

Vad är en referens?

En referens. Här är det en person som skall säga något om någon annan, inför ett uppdrag eller en tjänst.

När vi talar om varandra talar vi ofta om varandras personligheter, som någon gillar eller inte gillar. Vi känner och gör olika. Vi använder ord, som betyder olika för olika personer. Personen, referensen, kan avgöra din eller min framtid. Någon annan person har alltså att hjälpa eller stjälpa någon annans framtid. Jag har hört människor säga; - jag skall göra mitt yttersta för att hindra hen i framtiden. Vi kan inte veta vad vederbörande i djupet av sin själ tycker och tänker - och om det jag tror sen är det den tycker och säger.

Vad betyder bestämd? Rigid? Tystlåten? Öppen? Vad betyder rak? Kunnig? Tydlig? Känslosam? Stark? Svag?

Jag tänker att referenser är ett relationsbundet uttalande som ibland är relevant och ibland inte. Ibland är det också ett uttryck för den person som talar, inte den den talar om. Jag frågar inte andra människor efter referenser, för jag tänker att det ryms så mycket - alltför mycket - i en fråga som egentligen rör en annan relation, en annan situation och en annan tid. Du vet inte bakgrunden, du kan heller aldrig få veta den. Det ryms inte i tiden.

Det du har gjort i en situation är inte - som huvudregel - relevant för en annan situation, ty där finns andra uppgifter, andra människor och andra relationer.  Just för vetskapen om hur människor är - ber jag inte längre om referenser. Det är - för mig - ett alltför trubbigt redskap.

Du får chansen av mig - att visa mig din kunskap, ditt engagemang och din glädje att delta.

Vi du ha den, så fånga bollen! :)

A.. 

Jag betraktar henne, där vi sitter vid det fackliga förhandlingsbordet.

Jag betraktar henne, där vi sitter vid det fackliga förhandlingsbordet. Parterna sitter på var sin sida om bordet. Arbetsgivarsidan - styrelsen - på den ena sidan och arbetstagarsidan - de anställda - på den andra. Varje sida har en förhandlingspart med sig. Jag sitter på arbetstagarsidan, ur något mått beordrad att sitta där. Jag vill inte, för jag ser inte att det som händer är rätt eller att det kan lösas så här.

Hon - den huvudsakligt anklagade - sitter tyst. Reaktionslös. Antecknande. Tyst.

Flera av arbetstagarna anklagar henne och indirekt därmed också hennes styrelse. Det är styrelsen som ansvarar för arbetsmiljön och arbetstagarna är missnöjda. Arbetstagarna berättar om mobbning, härskartekniker och maktutövning. Varje anklagelse, varje ord fån arbetstagarna söker ett bemötande. De längtar efter förklaringar och lösningar, förståelse. De möts med tystnad. En reaktionslös, antecknande tystnad.

Tystnaden upplevs som provocerande. Inga svar lämnas till den som anklagar, frågar eller sörjer. Inga motfrågor ställs. Inga svar lämnas.

Motet emellan parterna generar ingen förståelse. De sitter på varsin sida i en förhandling, helt utan öppning, förståelse eller nåd. Förhandlingsparten bidrar inte till försoning heller. Människornas i rummet representerar samma förening, samma frågor och samma längtan, men de kan inte se varandra. Sidorna utesluter varandra.

Konsekvensen är stark, i negativ mening. Människorna och föreningen förlorar, går sönder, när de båda sidorna inte lyssnas på, inte hittar den gemensamma vägen tillsammans.

Det är en sorg att se.

När jag nu, några år senare, tänker tillbaka på den här konfliktsituationen, så undrar jag varför det är/var så svårt att hitta ihop. Jag ser detta också på andra platser, ser maktkonkurrensen och undrar varför - när syftet är framåt för båda, alla, tillsammans.

Jag undrar varför hårdheten behöver vara så omåttligt hård och ingen kan bistå i uppgiften att mjuka upp människorna en aning. Här arbetade vi, skulle arbeta, i samma riktning i samma organisation men med olika uppgifter och olika frågor, men krockade så svårt. Det är så svårt att se, förstå, varför det sker. Det är så svårt att se, förstå, varför grupperna inte kan hitta ihop. Är det en regel i mänskligheten att man inte skall fokusera på att se varandras plus, mer letar deras minus? Eller om det ligger en särskild lust i att skapa en konflikt eller en mot-situation? Ja, ibland undrar man hur det står till med mänskligheten hos människorna.

Och när jag tänker tillbaka tänker jag ofta på hur jag själv borde ha agerat i den situationen när andra ägnar sig åt konflikter, eller försöker dra in mig i konflikten. Hur kan man medla, mota konflikten och/eller hur gör man för att hålla sig utanför den.

Jag har vridit och vänt på situationen många gånger, men ändå inte förmått se varför det var tvunget att sluta som det slutade. En konflikt innehåller väldigt många nyanser, som är svårt att reda ut när man inte aktivt har rett ut konflikten. Hur kunde konflikten vridas som den vreds. Det är fortfarande, trots att rätt många år har gått, en gåta hos mig.

Någon sa att det var en fråga om var man lierade sig. Ja, ur något perspektiv, ja, men om du - när du - inte vill liera dig, så blir du ändå tvungen till slut på något sätt. Om du inte gör det själv, tvingar någon annan dig att göra det. Du måste ta ställning var du står - du måste tala med någon. Det i sig skapar ett sidval (ur någons perspektiv, inte nödvändigtvis ditt), som i förlängningen blir en nya eller annan konfliktdel. Det går inte att stå neutral, det är provocerande i sig bland, kanske för båda. Situationen är, blir, ibland extremt märklig.

Fred. Hur kan vi åstadkomma fred?

A..  

Idag är en bra dag, fyllt att skratt och vänlig värme.

Gråter.

Jag håller kurs. Vi värderar, talar skatteplikt, avdragsrätt och kostnader. Vi förhåller oss till reglerna så att det känns i hela kroppen. Både skratt och mer plågsamma känslor vandrar genom oss. För mig, som kursledare, är det fantastiskt roligt men också utmanande. Vi har skoj och peppar loss i glansen kring skattereglerna.

Vid lunchtid andas jag några djupa andetag innan jag jag ger mig ut på matjakt. Jag ler och vandrar över gator och torg, det är vackert och höstigt. Det är lite kylslaget så tårarna rinner över kinderna.

Jag går in på en Thaikrog och beställer lunch. Servitören säger; 79 kr, tack. Han säger vidare; - där borta finns dryck och bestick, och här är en servett för tårarna på dina kinder.

Vissa handlingar, de behöver verkligen inte vara stora, värmer hjärtat lite särskilt, tänker jag.

Idag är en bra dag, fyllt att skratt och vänlig värme. Jag hoppas att också i morgon blir en finfin dag - både för dig och för mig, oavsett vad vi råkar ha för oss.

A..

Har du koll på vem och hur det dras i spakarna just i din organisation?

Vid beslut om ny ekonomikonsult, kassör eller ekonomiansvarig/ekonomichef i ett företag eller en förning behöver t ex följande saker begrundas;

Firmateckning. Vem/vilka tecknar firman i företaget eller föreningen? Är det en ensam firmatecknare, är det två i förening eller är det fler i förening. Finns begränsningar i firmateckningsrätten för någon eller några av dessa firmatecknare? Firmateckningsrätten beslutas normalt av föreningens/företagets styrelse och behöver begrundas särskilt för varje styrelse. Det skall vara praktiskt genomförbart men det skall också vara säkert, alltså förhindra att någon går utanför de ramar och befogenheter man tänkt sig i organisationen.

Bank. Vem gör bankärenden/betalningar? Gör denne person detta med en persons görande eller dubbelkommando, alltså en ensam person utan dubbelkontroll eller två i förening. Två i förening är att föredra, för säkerheten i ekonomihanteringen i företaget/förening. Ekonomen tycker förstås oftast att det är enklast att göra det själv, alltså med en persons görande utan inblandning av annan, men säkerhet kräver dubbla par ögon. Det är mänskligt att fela, men risken för fel och oegentligheter minskar med dubbla par ögon.

Skatteärenden. Firmatecknare undertecknar skattedeklaration, inkomstdeklarationer, mm. Skattedeklarationer, inkomstdeklarationer, mm kan också göras via ombud (digitalt). Dessa behöver registreras hos Skatteverket. Det är särskilt viktigt att observera att tidigare ombud/firmatecknare inte försvinner om företaget/föreningen inte ser till att de försvinner. Kontrollera via Skatteverket vilka som har behörigheten för just detta företag/förening, avregistrera de som inte är behöriga och registrera in de som behöver vara behöriga i olika sammanhang.

Behörighet att upprätta skattedeklarationerna bör finnas hos den som gör deklarationerna, behörighet att se deklarationerna och skattekontot bör finnas dels hos den som gör deklarationerna men med fördel också hos styrelsens kassör och hos VD/generalsekreterare. Styrelsen är alltid övergripande ekonomiskt ansvarig och bör försäkra sig om korrektheten genom återkommande uppföljning i olika frågor. Ett särskilt ansvar finns för korrektheten i skattesammanhanget.

90-konto/insamlingskontroll. Firmatecknare och styrelse skall omedelbart meddelas till Svensk Insamlingskontroll. De har en blankett på sin hemsida. Ändringen skall åtföljas av bevis på styrelseledamöternas frånvaro av betalningsanmärkningar.

FRII (Frivilligorganisationernas insamlingsråd). Många större ideella föreningar har 90-konto och är medlemmar i FRII. Båda dessa organisationer har särskilda regelsystem för att transparens och tydlighet i förhållande till externa intressenter, som t ex givare. Det är viktigt att var och en vet vem som sitter på vilken stol. Det krävs tydlighet i fråga om roller. Har vi observerat hur tydligheten och frågan om transparens skall se ut och hur förhåller vi oss till den, hur tänker vi egentligen kring öppenhet?

Den som lämnar organisationen behöver tas bort, alltså behörigheter och registreringar, den som kommer behöver läggas till. Firmateckningsrutiner och ekonomirutiner behöver fungera, med rätt hand som drar i spakarna.

Har du koll på vem och hur det dras i spakarna just i din organisation?

A..

Det är hög tid för frihet nu....

Jag lyssnar till radioprogrammet Västsahara och Sveriges u-sväng (sändes första gången den 13 februari 2016). Där finns flera röster som berättar om Västsahara och om att Sverige inte erkände Västsahara när detta var på tapeten. Det är ett intressant radioprogram, där Kajsa Bodlind med hjälp av sin egen, politikers och kunniga, engagerade människors röster försöker berätta vad som hände. De vänder och vrider på frågan. Jag lyssnar igen, och försöker också vända och vrida på frågan i min tanke. Hur kom det sig egentligen?

- Vi har inte sneglat på säkerhetskandidaturen (FN), vi har inte sneglat på de marockanska gatubarnen - vi har gjort en bedömning av den här frågan och kommit fram till att vi skall stärka FN-processen, säger den socialdemokratiska regeringens företrädare utan att berätta varför och hur. Själva beslutsmotiveringen är inte offentlig och den berörs inte när hon berättar om bedömningen. Det är mest ett nej och en riktning att istället låta FN dra i frågan. Vi talar då om ett FN som tidigare inte har förmått komma någonstans i frågan som rör Västsaharas rätt och Marockos ockupation. Beslutet känns inte begripligt.

Den svenska kandidaturen till FNs säkerhetsråd har intresserat den svenska regeringen och de har lagt stora pengar och mycket tid på detta. Man kan, trots de ihärdiga förnekandet, ändå tro att det spelade roll i det här beslutet. Marocko och deras starke vän Frankrike kanske ändå påverkade Sverige här, fast det är förstås bara en ovidkommande gissning. Sådana skall vi hålla oss borta ifrån, eftersom det är fakta som gäller för beslut.

Sverige erkände Palestina. Om man hade erkänt Västsahara, som befinner sig i ett liknande, om än inte lika, läge som med Palestina och med folkrättsfolkets tydliga riktning om att det är möjligt och bör göras - så blev det så märkligt när regeringen plötsligt sade nej. Det var så många som hoppades och längtade efter detta erkännande och det var som om luften gick ur många när det inte kom. Ett långt och plågsamt nej hördes i luften och genom de sociala medierna. Många människor blev väldigt ledsna och besvikna.

Vi hör att många politiker försöker vara diplomatiska och de säger att de inte är besvikna, men man undrar verkligen över valet av väg. FN-förbundet välkomnar naturligtvis ett FN-spår, som om de kunde säga något annat, men de ger också uttryck för att vi måste kunna se att det historiskt inte har fungerat. Västsaharabesvärligheterna har alltså pågått i 40 år. I 25 år har FN försökt få till stånd en folkomröstning. Riktningen har inte gått tydligt framåt hittills, så många undrar hur regeringen tänkt sig detta.

I samma svep som regeringen fattade beslutet om att inte erkänna Västsahara fanns frågan om handel med Marocko på bordet, där IKEA låg nära i öppningstid. IKEA hindrades. De marockanska gatubarnen, som Marocko vägrade att ta emot som sina, fanns också där. Vi hörde också frågor om fiskeavtal, om nyttjande av västsahariska naturtillgångar som inte kommer västsaharierna till del. Med mera. Låg dessa och andra sidofrågor som en del i beslutet att inte erkänna Västsahara?

Det ligger nära till hands att undra om Sveriges erkännande av Västsahara var beroende av att Marocko tog tillbaka sina medborgare som oriktigt befann och befinner sig i Sverige eller att marockanerna lät ett svenskt storbolag etablera sig i Marocko? Jag ryser när jag tänker tanken. Det får verkligen inte vara en del av frågan. Ja, det sägs förstås att så inte är fallet. Ett mått av tvivel finns tydligt kvar. Kanske beror det på att vi inte fått se den bakomliggande förklaringen, lyssna till samtalet. Den hemliga diskussionen. Den hemliga rapporten, de hemliga samtalen och otydligheten utåt skapar rykten och egna tolkningar. Tvivel, tystnad och otydlighet är sällan en tydlig riktning, inte heller i denna fråga.

Folkrätt, folkvett och rättvis styrsel i den juridiska tanken ska ligga på beslutsbordet. Inget annat. Frågan kvarstår - låg där annat också? Ja, det är fortfarande inte klart hur detta kunde hända - varför, helt enkelt. Det är inte heller begripligt hur vi kan lägga detta i händerna på ett FN där processen inte fungerar.

Det finns en önskan om omtag. Nya tag.

Det är hög tid att Afrikas sista koloni återfår sin frihet - och folket som hör till detta område. Låt det västsahariska folket leva sina liv i frihet, inte under hot och rädsla, inte i den ofrivilliga förskingringen eller i sandiga och svåra flyktingläger som omöjliggör förkovran och utveckling.

Det är hög tid för frihet nu, skulle nog jag tänka om jag var västsaharier.

A..




Miljömagasinet. 

Tyst territorium - sju reportage om Västsahara

Tyst territorium
- sju reportage om Västsahara
Fredrik Laurin & Lars Schmidt
Bokförlaget Atlas
2013
Isbn 978-91-7389-439-5

Vem bryr sig om Västsahara? På en ökenremsa i Sahara lever 300 000 människor i yttersta armod hälften i flyktingläger medan världen tittar åt ett annat håll.

Fredrik Laurin och Lars Schmidts reportagebok handlar om landet med en av världens största fyndigheter av fosfat. Som jordbruksindustrin i väst köper av Marocko i strid med FN:s regler. Västsahara har i närmare fyrtio år slitits sönder av krig, korruption och maktspel. 

En man har fått jobbet att lösa tvisten, FN:s sändebud Christopher Ross. Han är uppgiven. Ingen har något intresse av att konflikten löses. De säger - låt Mr Ross sköta det. I praktiken betyder det att ingenting händer. Tyst territorium är en reseberättelse som också förklarar sakfrågorna och sätter dem i historiska och politiska sammanhang. (Säger Bokus på sin hemsida).

Först vill jag säga att jag tycker om bokförlaget Atlas. De ger ut viktig litteratur. Jag följer dem och noterar att de inte bara gör det en gång, utan upprepar sig. De håller samhällsviktiga fråga på sin agenda, utmanar en aning och skapar nya tankar och frågeställningar. De är helt enkelt bra, mycket bra, tänker jag. Jag läser just nu Tyst territorium igen. Jag läste den 2013, när den var ny. Jag läser den igen för att dyka i frågorna igen och för att fundera över hur det ser ut idag. Sover konflikten ännu eller är den höjd till nya samtal? Ja, nytt vatten har runnit under broarna sedan 2013, men konflikten är inte löst. Västsahara befinner sig fortfarande i ett märkligt - som i osympatiskt - läge och FN och världens företrädare talar fortfarande för lite om saken. Det skadar människorna, de som är inblandade på vardera sida.

1975 är ett viktigt årtal, men det gör rätt ont att se och höra att läget ännu inte är bra. 1975 - 2016 är en lång tid för människor i väntan på bättring, i väntan på rättvisa.

Igår debatterades det i riksdagen om biståndet till Västsahara. Lyssna gärna här.

Mer om frågan och om boken igen - troligen inom kort. Läsning & begrundande pågår, helt enkelt. Sakfrågan sover inte hos mig, den skaver och bråkar i mitt inre.

A..

*** *** ***

Västsahara: De tränar ickevåld för mänskliga rättigheter - läser jag på Globalportalen. 

– "Vi är ett litet folk och vi har inte råd att förlora människoliv i ett krig. Med ickevåld kan vi uppnå mer och förlora mindre liv."

*** *** ***

Just det. Vi skulle tala om hållbarhet - inte ekonomiska eller politiska system...

Vi skulle inte tala om vänsterpolitik och vi skulle inte tala om kommersialismen. Vi skulle inte tala om kapitalismen. Vi skulle inte tala om systemens konsekvenser och vi skulle alltså inte drunkna i politiska frågor. Och skall inte heller i något mått alls tala om religion. Vi skulle - ska - bara prata om hållbarhet.

Vi skulle då tala i termer av social hållbarhet, ekologisk hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. Den sociala hållbarheten är människors rättigheter och skyldigheter, den ekologiska hållbarheten är naturens rättigheter och faktiska möjligheter att repa sig och den ekonomiska hållbarheten är hur långt vi kan gå för att alltet skall samspela i en positiv - hållbar för jorden - riktning. Då menar jag inte att vi skall åstadkomma maximala pengar eller maximal nytta eller maximal glädje. Jag menar bara fokus på hållbarhet - och siktar på våra barn, våra barnbarn, våra barnbarns barnbarns och så vidare - på vårt och deras väl, alltså. Det står ur något perspektiv i konflikt med begreppet tillväxt - beroende av hur vi definierar just det ordet. Kanske är det bäst att lämna ordet tillväxt utanför hållbarhetsdiskussionen?

Jag vill att vår vackra jord för alltid skall vara en vacker plats att vara på, kanske vackrare och renare sen än nu eftersom vi har förstört den lite väl mycket. Jag menar att vi skall dra rätt rejält i handbromsen för att åstadkomma bättring.

Jag menar kort och gott att vi - du och jag och var och en - måste tänka till hur vi förhåller oss till förbrukning och nedskräpning och till andra människors & naturens väl. Jag menar att vi måste ta vårt ansvar så rimligt och rejält som möjligt utan att skuffa det vidare till någon annan eller låta bli att tänka att det är vårt ansvar. Ja, någon annan - som i varje enskild människa, varje enskild organisation, varje enskilt land, mm - måste ju förstås också, men det utesluter inte att jag måste. För jag, vi alla, måste. Jag kan inte se något annat.

Jag tänker alltså att jag måste. Och jag tänker att du också ska - för att du vill och bryr dig. Inte företrädesvis för att jag eller någon annan säger att du ska, utan för att du inser att det är viktigt. För att samtalet om hållbarhet och vårt eget ansvar behöver begrundas och tas.

Jag känner mig lite tjatig här, men har jag fel?

Så frågan är;
Hållbarhet - vems är ansvaret? Frågan behöver hållas öppen för samtal och aktivt görande - igen och igen. Vareviga dag.

Eller vad säger du?

A..

Dagens bild; Vinden drar sakta över landskapet.

Vinden drar sakta över landskapet. Hösten är onekligen här. Det är kyligt, men också väldigt skönt. Det är en vacker tid. Dessa växter för mina tankar till vatten, även om de här finns långt ifrån vattnet. Fotot är från en plantering vid Norrtälje busstation.

Det finns fantastiska portuppgångar i Sthlm. Här med vackra målningar och fantastiska detaljer. På det här våningsplanet en luftballong som är ute på äventyr. Man får förstås gå närmare för att begrunda detaljerna, även om det är lite svårt med räcket och det öppna golvet innanför. Detaljerna är ändå av värde att begrunda för att tänka mer kring målningen, förstås. En trappa ner var det skärgård och ungdomar - med studentmössa, nakenhet och ölflaskor därtill. Skall vi se det som chockerande eller uppfriskande? Eller kanske bara begrunda penseldragen och den vackra miljön? Ja, det är var och ens egna val. Såklart. 

Lite närmare till känslan av vinden och luftballongens färd... Nästan som fångad i en stormvind.

Solidaritet

Solidaritet är viktig, tänker jag när jag tänker på Västsahara och dess folk på plats och i förskingringen. Ja, jag tänker att de där solidaritetshandlingarna är viktiga. Solidariteten och uppmärksamheten är viktig, för vilken skillnad gör det för folket om ingen ser och uppmärksammar deras belägenhet?

De - västsaharierna - har i 40 år färdats genom livet i förskingring, i förtryck och i flyktingläger. Någon har bestämt att deras land är någon annans land, tagit och nyttjat deras resurser och tvingat dem till andra boendeplatser utan särskild möjlighet till livsutveckling och frihet. Många har utsatts för våld, många sitter sysslolösa, men det finns också många som strävsamt i det tysta eller med ett visst mått av höjd röst lyckas få oss att  se att vi behöver uppmärksamma dem. Vi behöver se och göra. Ibland kan det känns som om det är omöjligt att göra, men varje form av uppmärksamhet, även den lilla, kan spela roll.

Min käpphäst är att tystnad - eller att tystna andra - inte är en särskilt god framgångsfaktor.

Läs Västsahara-tidningen, vetja.

En annan reflektion i sammanhanget är att solidaritet alltid låter - känns - som vänster. Jag undrar varför det känns så - visst måste väl solidaritet vara något vi alla kan känna och agera efter, oavsett politisk preferens?

A..

Globalis. Tidskriften Västsahara. Landguiden.

Om ickevåld i en annan del av världen; 18 efterlysta kor.

Hej, hej...

- hej, hej!
- hej? Vem söker du?
- jag är ledamot i er styrelse, alltså i styrelsen för er förening, och vill säga hej och se och höra hur ni har det.
- jaha, ville du något mer?
- nej, bara just det
- jaha, hej då

Inte en berättelse - Stina Oscarsson

Inte en berättelse
Stina Oscarsson
Atlas
2016
Isbn 978-91-7389-535-4

Jag träffade och lyssnade till Stina Oscarson förra helgen. Vi samlades i vårt ickevåldsnätverk och hon besökte oss där. Hennes ord och samtal intresserade. Gruppen engagerade. När jag nu läser hennes bok känner jag igen flera av berättelserna som hon tog upp under sitt samtal med oss. Jag känner också igen dem från de artiklar jag läst om henne sedan tidigare. Det gör den förstås inte mindre, snarare större, det ger mig en möjlighet att begrunda dem igen från ett annat håll och i en ny riktning. Det gör att jag ser nya ord och en ny mening av frågorna. Det känns bra, tillförande.

Omslaget på boken är gjort av Håkan Liljemärker. Omslaget är avvikande från min bild av det normala och gör mig förvirrad. Jag försöker förstå och tänker att det ger ingången till boken - inte en berättelse - alltså att bilden är (tydligt) möjlig att tolka väldigt olika beroende på vilka vi är och var vi står. Att just det är poängen. Och att nyansen - livet - ibland går från grått till genomsvart - eller tvärtom - beroende på var vi börjar. Jag hoppas förstås också att våra liv har helt andra nyanser, som i glada(re) färger.

Stina Oscarson har visat sig engagerad. Engagerade människor är viktiga för mig. Hon visar mig det viktiga i att vara engagerad, att stå för sina värden. Det är ofta svårt att göra det, eftersom det ofta stöter på motstånd - ibland helt obegripligt, men ibland också begripligt. För mig är engagemanget oerhört viktigt. Jag ser att jag inte kan vara utan det, men att försök till samtal om rätt och den faktiska möjligheten att ställa frågor ofta möter mycket motstånd eller massiv tystnad. Motståndet och den massiva tystnaden gör ont, ibland så ont att tystnaden och motståndet är svårt att förhålla sig till. Man kan förstås fortsätta att hävda sin rätt - eller kanske snarare rätt, som inte sin men i sakfrågans eller organisationens för tanke om utveckling (som i någon form av förbättringspotential). Man kan också tystna. Om tystnaden är utvecklande är dock mycket tveksamt. Jag tänker att motståndet och tystnaden är hindrande företeelser, att det är samtalet som tillför och utvecklar.

Inte en berättelse är en kort bok. Den låter sig läsas på en relativt kort tid, men för ett kontinuerligt utbyte kanske den också kräver reflektion. Som i att tanken tänks med lite uthållighet, inte bara flyktigt. Jag tänker att vi kanske oftare behöver ta två steg framåt och ett steg tillbaka, för att sedan gå framåt igen. Vad menas och hur tänker jag kring frågorna? Hur bär jag med mig Stinas berättelse och hur ser min ut?

Stina Oscarson bidrar med viktiga berättelser. Mötet med henne och hennes ord tillför, både de hon sa när jag lyssnade till henne under föregående helg och de som finns i hennes bok. De sammanfaller, men ger ändå olika tankar när jag ser dem igen. Nya tankar, särskilt sådana som skaver och behöver vändas på några varv, är viktiga tankar, tänker jag.

Atlas förlag bidrar också med viktiga berättelser. De ger ut viktig litteratur som skrapar i vårt medvetande, lyfter oss från den vardagliga rutiner och skaver en aning. Medvetandegör viktiga frågor. De gör det igen och igen. Det värmer min själ.

Såväl Stina Oscarsson som Atlas förlag driver frågor framåt, tänker jag. Jag tänker det som gott för världens väl.

A..

DN. Atlas förlag - Inte en berättelse. Natoutredningen. Svd. Adlibris. Svd - svaghet gick inte hem.

Schyst resande är ett (fantastiskt) nätverk ...

Schyst resande är ett nätverk som lyfter frågor om hållbar turism genom exempelvis informationsmaterial, utbildningar, seminarium och rapporter. Det är fantastiskt, eftersom det väcker tankar och därför också drar mig i en skarp riktning för att ta ansvar.

Schyst resande utbildar också ambassadörer som är ute och föreläser på skolor, företag och organisationer. En ambassadör kan sägas vara en person som intresserar sig för frågan, vill lära sig mer och föra samtalet också med andra.

Nätverket är ett samarbete mellan Fair Action, Svenska kyrkan, Svenska kyrkans unga, Unionen, Hotell- och restaurangfacket, IOGT-NTO- rörelsen och Union to Union. Hos mig står dessa organisationer för omsorg om människor och natur, om schysta villkor i arbetslivet, djup eftertanke om alkoholens och drogernas konsekvenser och annat som driver oss och världen i positiv hållbarhetsriktning.

Schyst resande vill inte att du - vi - ska sluta resa. De - vi - vill att vi skall fundera över våra egna val när vi reser eftersom det leder till att vi därför kan vara med och bidra till en hållbar utveckling. Om - eller när - vi är många som väljer medvetet och ställer krav på hållbarhet och medmänsklighet kan vi vara med och påverka människors villkor i världen. Just det är viktigt för världens och människors väl.

A..

Jag talade om schyst resande i en ickevåldsgrupp och inser att jag måste reflektera över tid...

Jag talade om schyst resande i en ickevåldsgrupp. Samtalet drog åt andra håll och på andra sätt än i de grupper jag tidigare talat med om detta. Min utgångspunkt var resor till syd - alltså till varmare länder, dit vi gärna åker för att semestra. Jag använde ett power-point-bildspel som utgångspunkt och påbörjade resan som skulle vara i ca 45 minuter. Jag tänkte tala om frågor som hållbarhet, hotell, vatten, elektricitet, all-inclusive, arbetsvillkor, miljö, o s v. Och ja, det gjorde jag, eller vi, också, men kanske inte som jag tänkt mig. Samtalet blev bra, ändå. Jag är glad för detta.

Efter samtalet gick vi till lunch och åt en god vegetarisk måltid. Vi talade vidare om några av de tankar som dyker upp. Det känns alltid fint med efterpratet, det visar att frågan lever. Jag känner att jag måste tänka tanken om tid - hur jag, du och vi förhåller oss till den. Att jag behöver begrunda den, för att veta hur den spelar roll. Om det är jag eller livet runt omkring som styr mig och min tid. Och hur det påverkar hållbarhetsfrågan.

För hållbarheten talar vi om social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Dessa tre samspelar, för hela och friska människor och för en hel och sund miljö. När jag lyssnade till samtalet i gruppen tänker jag att tiden - eller vårt förhållningssätt till tiden - spelar roll. Och hur vi definierar tillväxt. Och hållbarhetsfrågan. Och mitt förhållningssätt till dessa frågor.

Min tid. Jag tänker att jag som, med utgångspunkt från mina värderingar och mitt liv, i något mått styr min tid. Att det måste vara jag som styr över den och därmed också vad jag gör av den. Om vår jord är viktig för mig, så måste jag sätta av tid för att klara den. Om jag valt att bo i norra Sverige och skall ta mig till syd, så måste jag förhålla mig till det. Om jag valt att arbeta i biståndsvärlden, där det reses mycket och där det också tänks mycket kring säkerhet, så måste jag också förhålla mig till det. Om jag valt att resa, alls? Är hållbarhetens viktig? Hur viktig är den? Hur står jag för det? Jag blir glad när jag ser flera händer höjas för att bara åka tåg - aldrig åka flyg. Det är ett ställningstagande och en viktig hållbarhetsfaktor - det är en imponerande väg att fundera kring. En annan viktig fråga är när flygbränslet och flygets naturförstörelsenivå kan ändras så att vi kan flyga utan att förstöra - liksom också de andra förstörelsefaktorerna som finns i vår värld. Som korna, till exempel. Eller båtturismen. Hur får vi forskningen att åstadkomma det fina finliret här? Inte bara säga att något annat är värre (vilket gör att vi slipper tala om saken) eller att saker behövs för vår tillväxt (som i kapitalism och kommers alltså).

Kan vi bara hålla en sak i huvudet samtidigt eller är det fler frågor som måste samsas? Kan vi tänka på social hållbarhet - människors väl - och också ekologisk hållbarhet - naturens väl - samtidigt? Eller är vi bara kapabla att se en sak i taget? När jag möter en organisation och ser att de bara lägger fokus på sin fråga och inte helheten, så undrar jag hur vi gör. Kan vi prata om bistånd utan att tänka på vad vi gör med klimatet när vi reser? Kan vi tänka på ickevåld utan att tänka på vad vi gör med klimatet i vårt dagliga liv, som ju påverkar världens fattigdom, frustration och våld? Varför tänker vi så smått?

Hur gör vi för att höja blicken och se helheten? Är den för stor och mentalt påfrestande för att vi skall orka ta in den och låta den bli en del av vår mission - eller vision - för en bättre värld?

A..

Ickevåld. Berättelsernas betydelse. Det oprovocerade våldet. Hållbarhet. Rädsla. Tid.

Ickevåldsnätverket har mötts under den gångna helgen och talat om olika frågor. Vi har t ex talat om ickevåldet, om berättelsernas betydelse, om våldet och hur vi vänder det, om hållbarhet, om rädsla och om tid. Ja, vi har talat om många fler frågor än så, men framför allt har vi mötts under ett gemensamt tak och talat och tänkt tillsammans med varandra i vänliga ordalag. Därtill i en fantastiskt vacker miljö, dit jag gärna återvänder igen. Klubbensborg i Mälarhöjden visste jag inte ens att det fanns. Nu vet jag. Så fint, så fint.

Det glädjer också att veta att gruppen som ingår i ickevåldsnätverket inte är försumbar. Den spelar roll. Det värmer i mitt hjärta.

Tack, alla ni fantastiska människor. Tack, för att ni engagerar er och gör. Pepp!

Kerstin. Utbildningssekreterare hos Kristna Freds. Utbildar, peppar och brinner för ickevåldsfrågor. Skapar energi och hopp. 

Kerstin & Henric - ickevåldstränarna som vill och gör! Henric är här ickevåldstränaren som pekar med hela handen. Kanske är det för att diskussionen havererat, för att projektorn behöver vridas eller för att du där, som sitter i den riktningen, gjort något positivt som tydligt behöver uppmärksammas. 

Henric. Ickevåldstränare som inte har något emot att stå längst fram och tala. Positivt och tillförande. Det går som en dans.

Teresia. Kristna Freds Västsaharaexpert - programsekreterare för organisationens Västsaharasamarbeten.

Tova, världens bästa Tova. Klok och eftertänksam. 

Nike. Att återigen få träffa fina vänner värmer min själ. Det var så fint att se dig igen. 

Ellen. Jag tänker att man inte skall bilda sig någon form av uppfattning av människor efter utsidan, men att det ändå är lätt hänt. Det sägs att man bara har någon sekund på sig att göra intryck och att det är svårt att skaka av sig för den man möter. Min bild av Ellen är att hon är en aktiv, medveten, positiv, engagerad och kreativ människa. Jag blir också glad av hennes leende och hennes fina yrvädersfrisyr. Mitt första intryck - de första sekundernas bild på min näthinna - har inte ändrats under de dagar jag nu sett/hört henne lite mer.  

Helena. Mitt i samtalet - lyssnande och intresserad. 

8/10 2016. Stina Oscarson besökte oss och talade bl a om berättelser och hur - eller att - de styr oss. Det ger nu andra tankar hos mig, förstås. Vi (alla) har olika berättelser. De styr oss olika, ja, väldigt olika. Kanske kan berättelsen berättas på ett annat sätt och ge oss en annan riktning? Ja, det är tydligt att de kan - och att vi behöver se detta tydligare. Vem äger berättelsen? Är det den som lyssnar eller den som talar? Stort tack, Stina, för att du gav något av din tid och dina tankar till oss. Du tillför. 

.
Fredsbloggen.
Ickevåld.
KrFr.
DN.
Natoutredningen.
Adlibris om Inte en berättelse.
Mångfald Tillsammans.
Schyst Resande.
ECPAT hotline.

Kära Nordea

Jag förstår att säkerhet är viktigt, men det måste finnas måtta. Det är inte rimligt att någon måste åka 15-20 mil för att säga upp ett engagemang. Det är inte rimligt att ni inte kan bistå med basala - som i enkla och självklara - uppgifter.

Andra banker kan, så försök. Jag tror att ni också kan.

Visa nu lite god vilja, snälla.

Please!

A..


Ps. Efter flera telefonsamtal med banken fick vi till slut lösning på problemet. Det tackar vi för. Det tackar vi mycket stort för.

Allt inkluderat - vem drar vinstlotten när du reser?

Hur påverkar all-inclusive-turismen den lokala befolkningen, undrar vi när vi talar om turismen. Vi undrar också om turisterna begrundar detta när de reser så.

Pengarna, turistens spenderade slantar, landar oftast i fickorna på de rikaste. Flygbolagen, de stora hotellkedjorna, stora matgrossister från hotellkedjornas ägandeländer, mm, får i regel den största andelen av pengarna från turismen. Det som blir kvar till de lokala restaurangerna, hotellen, butikerna, mm, blir de minsta beloppen, ofta inget alls. I all-inclusive-turismen lämnar sällan gästerna hotellområdet. Allt ingår och allt finns inom en armlängds avstånd.

Hotellen, de inhägnade områdena där allt ingår, är lukrativa. Det är en riktig turismvinst. De är verkligen en miljardindustri - men vem tänker kring lokalbefolkningens vinst här? Om de lokala företagarna startar butiker, restauranger och hotell för att det finns mängder av turister i området, men inte får någon del av kakan eftersom alla stannar innanför murarna. Om hotellen innanför murarna använder så mycket vatten och el att inget blir kvar till den lokala befolkningen - vad händer då? Ja, nej, då får de ingen del av kakan och de blir av med de resurser i form av el och vatten som de behöver för egen konsumtion och produktion.

Är detta mitt ansvar? Får jag inte resa och vila upp mig när jag behöver det? Jo, visst får du resa. Ja, visst får du vila upp dig. Ja, visst får du njuta och ha skoj. Men, kanske kan det ske med eftertanke och med omsorg om människorna som drabbas och/eller ställs utanför turismpengarna. Om du vill vara en del i en positiv utveckling i världen, typ t ex att vi når de globala målen.

Vi behöver tänka på vår förbrukning av t ex el, vatten och andra resurser. Den påverkar det lokala samhällets möjligheter. Om jag inte måste - inte vill - bidra till att minska deras möjligheter så behöver jag tänka på det. Så, ja då behöver jag det, förstås.

Nej, jag kan inte tänka mig att resa med all-inclusive. Ett skäl är att jag vill resa för att möta och se den lokala kulturen, de lokala restaurangerna och människorna. Jag vill inte vara inne på ett och samma ställe och äta av samma buffé. Jag vill se och uppleva mer, bo på de lokala hotellen och möta människorna med allt vad det innebär. Ett annat skäl är att jag själv mer vill styra vem som får del av mina turistpengar. Jag låter hellre de lokala handlarna och befolkningen få del av mina slantar än multimiljardärerna som ändå lever överdådigt gott på andra platser.

Ja, jag tänker nog att en del av vårt allas väl ligger på mina axlar. Mitt ansvar, alltså. Men, också ditt. Och vårt tillsammans.

A..

Länkar
Schyst Resande
Schyst Resande fb
Aftonbladet

Anställda, revisor och styrelse - har helt olika roller...

För några år sedan fanns jag i en organisation där jag arbetade som ekonom. Jag var ansvarig för helheten i ekonomi. Jag bokförde, betalade löner, gjorde bokslut, deklarerade skatt, rapporterade till styrelsen, diskuterade frågor med verksamhetsansvarig/kanslichef och med projektansvariga för projekten. Jag skötte ekonomin helt enkelt, som man ju gör som ekonomichef och/eller ekonomiansvarig. Ja, så gör jag ju ofta, eftersom det allt som oftast tillhör mitt uppdrag. Mitt uppdrag då är att på styrelsens uppdrag ombesörja en schyst ekonomihantering. Det är fortfarande styrelsen som är ansvarig för det jag gör. Den är ansvarig när det händer, det som inte får hända - vare sig det är avsiktligt eller inte - och måste tillförsäkra sig om att det (vad det än må vara) inte händer. Det gör man genom återkoppling på lämpligt sätt, i regel mot och tillsammans med en kassör. Vad som är lämpligt är upp till varje enskilt företag eller förening. Eftersom alla föreningar och företag är olika, och också personerna som finns i dessa. Kanske främst för att de bär olika kunskap. Det är viktigt att se, inse, styrelsens och kassörens ansvar och därmed ge dem (för dem) tillräcklig information. Det är förstås styrelsen och kassören som avgör vad som är tillräcklig ekonomisk information (alltid inom rimliga gränser).

Räkenskaperna granskas sedan, i efterhand, av en revisor. Hen granskar för att stadgarna säger så, för att föreningen vill så, för att lagstiftningen säger så, för att intressenterna vill se att lagen följs och/eller kanske för att finansiärer vill se och objektivt bekräfta att pengarna har använts för rätt ändamål. Revisorn granskar utifrån objektivt ställda krav, med fokus väsentlighet, risk och särskilda förutsättningar. Revisorn har normalt ingen särskild uppgift att orda om förbättringspotential och har mycket sällan fokus kring oegentligheter som inte syns tydligt. Korruption och brottslighet behöver inte synas tydligt. De behöver begrundas med andra ögon och med känslighet i ryggmärgen. Objektivt, känsligt, med uppmärksamhet och med andra ögon. Styrelseögon är viktiga ögon i ekonomin, däri ingår t ex kassörsögonen.

Räkenskaperna behöver också begrundas av helt andra skäl. Granskas med andra ögon, alltså. Ett skäl kan vara att styrelsen har andra ansvarsområden än kansliet/de anställda. De har ett övergripande ansvar och de kan aldrig välja bort detta. De har ett ekonomiskt ansvar och kan aldrig välja bort detta. De kan delegera det operativa utförandet, men de kan inte välja bort det övergripande ansvaret. De behöver själva hitta strukturer för att begrunda hur verksamheten går, vad siffrorna säger, mm. Det behöver göras tillsammans med kansli/anställda, men det behöver också göras fristående från dem. Det kan inte vara så att informationsflödet bara styrs från kansliet. Det måste också vara möjligt att styrelsen kan betrakta utan ingripande från de anställda.

Häromåret jobbade jag i en organisation där kassören i styrelsen hade en önskan att tala om ekonomi, följa frågorna, vara diskussionspartner, mm, med mig som ekonom. Det var verkligen en fröjd för mig som ekonom. Då har jag ändå 30 års erfarenhet och vet vad jag sysslar med. Det höjde ribban, känslan för organisationen, delaktigheten och medvetenheten både från mitt perspektiv och från styrelsens perspektiv. Det gav en annan säkerhet för fler i organisationen, jag vill lova att det var mycket bra. Och hon som kassör hade inga problem att utöva sin roll som kassör, fånga ansvaret.

Ekonomen i företaget gör en sak. Kassören i styrelsen gör ytterligare en sak - för styrelsens räkning. Och revisorn gör något helt annat. Det är otroligt viktigt att se, inse. De tittar till mångt och mycket i samma material, men oftast med olika ögon. Ekonomen gör, styrelsen och kassören tittar och begrundar för att fundera kring strategierna framåt och säkerhet i systemet och revisorn granskar det som har varit. I revisorns granskning ingår också styrelsens förvaltning, den kan inte bli ren när styrelsen inte gjort de drag den har att göra. Lyckan är när detta fungerar tillsammans.

Ja, det är verkligen en fröjd när det fungerar som tänkt.

Det är oerhört viktigt att inse att styrelsen inte kan välja bort, delegera eller på annat sätt avtala bort, sitt ansvar. Det är också oerhört viktigt att se att styrelsen har rätt till den information de behöver. Det ligger inte på en anställds bord att argumentera emot och ifrågasätta detta. Det ligger helt enkelt på oss alla att se varandras uppgifter, respektera dessa och förstå att bilden ofta är större än ens egen lilla roll (som i och för sig kan vara stor och viktig).

Ju fler vi är som samverkar, desto bättre bli antagligen resultatet.

A..

Foto; Anette Grinde (fotograferat den 15/9 Öland).

Dagens bild; Njut av dagen - som om den är den sista i ditt liv....

Foto; Anette Grinde.
Njut av dagen - som om den är den sista i ditt liv...

Dagslända (wikipedia)

Kanel för att mota myrorna...

Kanel - chinnamon. Kanelen är bark från träd som växer i tropiska länder, kontinenter som Nord- och sydamerika, Asien och Afrika, berättar hemsidan med fokus träningslära. Hemsidan talar om gott och nyttigt - också gällande kanel. De talar också om farligt med risk för leverskador vid överkonsumtion.

Kanel är rätt gott, så jag använder kanel på risgrynsgröten, i morgonkaffet och för att mota myrorna. Ja, i kanelbullar också förstås, om jag nu skulle drista mig att baka dessa.

Vad använder du kanelen till?

A..

Dagens bild; Korpskog 3 oktober 2016 - hösten närmar sig...

Foto; Anette Grinde - Korpskog, Öland - 3 oktober 2016