Jag talade om schyst resande i en ickevåldsgrupp och inser att jag måste reflektera över tid...

Jag talade om schyst resande i en ickevåldsgrupp. Samtalet drog åt andra håll och på andra sätt än i de grupper jag tidigare talat med om detta. Min utgångspunkt var resor till syd - alltså till varmare länder, dit vi gärna åker för att semestra. Jag använde ett power-point-bildspel som utgångspunkt och påbörjade resan som skulle vara i ca 45 minuter. Jag tänkte tala om frågor som hållbarhet, hotell, vatten, elektricitet, all-inclusive, arbetsvillkor, miljö, o s v. Och ja, det gjorde jag, eller vi, också, men kanske inte som jag tänkt mig. Samtalet blev bra, ändå. Jag är glad för detta.

Efter samtalet gick vi till lunch och åt en god vegetarisk måltid. Vi talade vidare om några av de tankar som dyker upp. Det känns alltid fint med efterpratet, det visar att frågan lever. Jag känner att jag måste tänka tanken om tid - hur jag, du och vi förhåller oss till den. Att jag behöver begrunda den, för att veta hur den spelar roll. Om det är jag eller livet runt omkring som styr mig och min tid. Och hur det påverkar hållbarhetsfrågan.

För hållbarheten talar vi om social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Dessa tre samspelar, för hela och friska människor och för en hel och sund miljö. När jag lyssnade till samtalet i gruppen tänker jag att tiden - eller vårt förhållningssätt till tiden - spelar roll. Och hur vi definierar tillväxt. Och hållbarhetsfrågan. Och mitt förhållningssätt till dessa frågor.

Min tid. Jag tänker att jag som, med utgångspunkt från mina värderingar och mitt liv, i något mått styr min tid. Att det måste vara jag som styr över den och därmed också vad jag gör av den. Om vår jord är viktig för mig, så måste jag sätta av tid för att klara den. Om jag valt att bo i norra Sverige och skall ta mig till syd, så måste jag förhålla mig till det. Om jag valt att arbeta i biståndsvärlden, där det reses mycket och där det också tänks mycket kring säkerhet, så måste jag också förhålla mig till det. Om jag valt att resa, alls? Är hållbarhetens viktig? Hur viktig är den? Hur står jag för det? Jag blir glad när jag ser flera händer höjas för att bara åka tåg - aldrig åka flyg. Det är ett ställningstagande och en viktig hållbarhetsfaktor - det är en imponerande väg att fundera kring. En annan viktig fråga är när flygbränslet och flygets naturförstörelsenivå kan ändras så att vi kan flyga utan att förstöra - liksom också de andra förstörelsefaktorerna som finns i vår värld. Som korna, till exempel. Eller båtturismen. Hur får vi forskningen att åstadkomma det fina finliret här? Inte bara säga att något annat är värre (vilket gör att vi slipper tala om saken) eller att saker behövs för vår tillväxt (som i kapitalism och kommers alltså).

Kan vi bara hålla en sak i huvudet samtidigt eller är det fler frågor som måste samsas? Kan vi tänka på social hållbarhet - människors väl - och också ekologisk hållbarhet - naturens väl - samtidigt? Eller är vi bara kapabla att se en sak i taget? När jag möter en organisation och ser att de bara lägger fokus på sin fråga och inte helheten, så undrar jag hur vi gör. Kan vi prata om bistånd utan att tänka på vad vi gör med klimatet när vi reser? Kan vi tänka på ickevåld utan att tänka på vad vi gör med klimatet i vårt dagliga liv, som ju påverkar världens fattigdom, frustration och våld? Varför tänker vi så smått?

Hur gör vi för att höja blicken och se helheten? Är den för stor och mentalt påfrestande för att vi skall orka ta in den och låta den bli en del av vår mission - eller vision - för en bättre värld?

A..