Just det. Vi skulle tala om hållbarhet - inte ekonomiska eller politiska system...

Vi skulle inte tala om vänsterpolitik och vi skulle inte tala om kommersialismen. Vi skulle inte tala om kapitalismen. Vi skulle inte tala om systemens konsekvenser och vi skulle alltså inte drunkna i politiska frågor. Och skall inte heller i något mått alls tala om religion. Vi skulle - ska - bara prata om hållbarhet.

Vi skulle då tala i termer av social hållbarhet, ekologisk hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. Den sociala hållbarheten är människors rättigheter och skyldigheter, den ekologiska hållbarheten är naturens rättigheter och faktiska möjligheter att repa sig och den ekonomiska hållbarheten är hur långt vi kan gå för att alltet skall samspela i en positiv - hållbar för jorden - riktning. Då menar jag inte att vi skall åstadkomma maximala pengar eller maximal nytta eller maximal glädje. Jag menar bara fokus på hållbarhet - och siktar på våra barn, våra barnbarn, våra barnbarns barnbarns och så vidare - på vårt och deras väl, alltså. Det står ur något perspektiv i konflikt med begreppet tillväxt - beroende av hur vi definierar just det ordet. Kanske är det bäst att lämna ordet tillväxt utanför hållbarhetsdiskussionen?

Jag vill att vår vackra jord för alltid skall vara en vacker plats att vara på, kanske vackrare och renare sen än nu eftersom vi har förstört den lite väl mycket. Jag menar att vi skall dra rätt rejält i handbromsen för att åstadkomma bättring.

Jag menar kort och gott att vi - du och jag och var och en - måste tänka till hur vi förhåller oss till förbrukning och nedskräpning och till andra människors & naturens väl. Jag menar att vi måste ta vårt ansvar så rimligt och rejält som möjligt utan att skuffa det vidare till någon annan eller låta bli att tänka att det är vårt ansvar. Ja, någon annan - som i varje enskild människa, varje enskild organisation, varje enskilt land, mm - måste ju förstås också, men det utesluter inte att jag måste. För jag, vi alla, måste. Jag kan inte se något annat.

Jag tänker alltså att jag måste. Och jag tänker att du också ska - för att du vill och bryr dig. Inte företrädesvis för att jag eller någon annan säger att du ska, utan för att du inser att det är viktigt. För att samtalet om hållbarhet och vårt eget ansvar behöver begrundas och tas.

Jag känner mig lite tjatig här, men har jag fel?

Så frågan är;
Hållbarhet - vems är ansvaret? Frågan behöver hållas öppen för samtal och aktivt görande - igen och igen. Vareviga dag.

Eller vad säger du?

A..