Västsahara - Europas sista koloni i Afrika

Västsahara
Europas sista koloni i Afrika
Lena Thunberg
Isbn 978-91-981185-0-6
2013
Utgivare; Föreningen Västsahara

Jag har, under hösten 2015, lyssnat till Julia Finér hos Emmaus Stockholm. Hon är väl insatt i situationen kring Västsahara. Hon har talat, frustrerats, engagerat sig och spridit kunskap på flera sätt. Jag lyssnade också till ett riksdagsseminarium i oktober där flera mycket kunniga talare berättade om läget i Västsahara och den ockupation som pågått där i 40 år. Vi vet så lite, för att det är så tyst i frågan och för att det blir som en ond cirkel. Tystnaden skapar frånvaro av kunskap hos de stora massorna, vilket gör det svårt att tala om saken. Under 2015 har frågan ändå uppmärksammats av fler. Den har hörts och synts, åtminstone hos mig. Kanske beror det på att jag har uppmärksammats på frågan och jag därför blir mer lyhörd för samtalet. Jag tänker då att det är viktigt att fler lyssnar, blir nyfikna och aktivt försöker ta reda på mer. För att lära och för att förstå mer, och för att därför kunna ta ställning - för rätt och rättvisa.

2013 utkom boken om Västsahara, den jag nu har läst. Den beskriver sanden, fosfaten, fiskerikedomen, våldet, matransonerna, hoten, situationen, frustrationen, människorna, utanförskapet och utsattheten. Den ger fakta och beskriver orättvisan. Den beskriver handlingsförlamningen och undfallenheten hos FN och hos många av världens länder och den beskriver hur enskilda länder och makthavare oförtrutet kan härska över andra, trots att det uppenbart strider mot folkrätten. Jag upprörs och tänker att vetosystem och interna angelägenheter är absurda, där vi medvetet tillåter, genom undfallenhet, enskilda länder rätt att härska och förtrycka människor. Ibland det egna folket och ibland också andra människor, alltså människor som egentligen har rätt till sitt land men inte tillåts få sin beslutanderätt över landet. Utifrån sett ter det sig så omåttligt märkligt, så orättvist och så absurt. Diktatoriskt absurt.

Margot Wallström, hur tänker du om Västsahara och folkrätten? Stefan Löfven, hur tänker du? Åsa Romson, hur resonerar Mp här? Jag vill se de olagliga ockupationerna upphöra och jag vill se människor, länder och folk fria från förtryck. Jag vill se samtal för frihet hos människor och folk, där det är uppenbart att fred är ett viktigt spår. Hur tänker ni? Hur ser ni riktningen för människor som tvingas leva under förtryck och i flyktingläger i så många år? Vari ligger Sveriges riktning och stöd här? Var ligger vår solidaritet?

A..

Emmaus Stockholm.

Emmaus Björkå.

Palmecentret.

Palmecentret om Västsahara.

Socialdemokraterna.

Föreningen Västsahara.

Adlibris - Lena Thunberg.
Tyst territorium.

Nej, tack - till Marabous produkter som innehåller palmolja!

Palmolja har förödande konsekvenser på miljön och för människor som bor och arbetar på/vid plantagen. Den påverkar också oss, eftersom skador på miljöer och människor påverkar hela vår jord.

Om du som konsument vill vara säker på att du - genom ditt köp av palmolja - inte bidrar till miljöförstöring, brister i schysta arbetsvillkor, konflikter eller skogsskövling är det bättre att helt avstå från att köpa produkter som innehåller palmolja.

Läs mer här - om palmolja;
http://www.naturskyddsforeningen.se/palmolja?gclid=COr-mr6PgcoCFSEMcwodo6kMiQ

Marabou säger; 
Använder ni palmolja? Och i så fall, varför? Ja, vi använder palmolja i ett antal av våra produkter, i fyllningar till chokladbitar (kakor, praliner och stycksaker). Detta för att den bidrar till önskad konsistens och smak, ger god lagringshållbarhet och är fri från transfett.

Alltså.
Marabou bidrar till miljöförstöring, konflikter och skogsskövling för att något ger bättre smak och konsistens, mm.

Nej, tack, Marabou. Ingen mer palmolja hos mig, tack. Era produkter väljer jag bort.

A..

Varför finns det mindre forskning om Muhammed än om Jesus?

Sören Wibeck ger, i sin bok Religionernas historia, uttryck för att det finns mindre forskning om den historiske personen Muhammed än om den historiske Jesus. Varför är det så?

Vet du? Är det för att ingen vågat ifrågasätta Mohammeds existens eller göranden? Eller är det för att allt finns helt klarlagt i Koranen? Att det anses räcka där?

Om traditionsöverförare är muntliga, kan vi då vara säkra på att de överförts korrekt? Vi har ju en tendens att missuppfatta det mesta av vad som sägs, vi tror att saker betyder något som det i själva verket inte gör - hur kan en muntlig förmedling av information då vara trovärdig?

Varför finns få skriftliga källor och varför är forskarkåren inte överens om vad de betyder? Eller är de kanske överens, så att det inte behöver skrivas mer?

Allt är kanske redan solklart.

A..

Populärhistoria.

Resolution 1325; en resolution för fred.

Resolution 1325; en resolution om fred. Den lilla boken, som ser ut att sakna det viktiga isbn-numret, har skrivits av Operation 1325 under 2008. Syftet är att göra innehållet i resolution 1325 mer tillgängligt för en bredare allmänhet. Jag har läst och skrivit om resolutionen tidigare, men det hindrar inte att jag vill läsa och skriva om den igen. Frågorna - fred, kvinnor och säkerhet - är viktiga och inte på något sätt färdiga, vare sig hos mig eller i världen. De behöver begrundas och ses igen, från såväl gamla som nya håll. Resolutionen kom år 2000 och den är ännu inte allmänt känd. Den är inte heller tillräckligt implementerad i världens alla länder. Det är en lång väg kvar att vandra här.

Boken inleder med att resonera kring begrepp som t ex genus, könstillhörighet, könsroller, jämställdhet och kvotering. Begreppen är viktiga och diskussionen samtidigt absurd. Det är tragiskt att vi skall behöva, att det är nödvändigt att, lägga så mycket tid och kraft på att beskriva hur vi är, när och varför. Istället för att bara se till att det blir - tryggt, säkert och rättvist för alla. Det är också outsägligt tragiskt att veta att väldigt många kvinnor, ja, män också men huvudsakligen kvinnor, utsätts för extremt mycket våld i sina liv och att detta våld växer lavinartat inför och i konflikter. Förövarna skall hålla ansvariga (enligt resolutionen 1325 (2000) och 1820 (2008)). Allt detta våld måste ses och uppmärksammas, inte döljas som en lokal sedvänja som vi inte har att göra med. Man kan, återigen, fråga sig; varför tar det sådan tid att få bort våldet? Varför tar det sådan tid att skapa jämställdhet mellan könen? Varför används våldet mot kvinnorna som strategiska vapen? Var finns medmänskligheten - vart tar den vägen när våldet eskalerar?

Resolution 1325 talar om fred, kvinnor och säkerhet. Den bygger på de delar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten som tillförsäkrar flickor och kvinnor sina rättigheter under konflikter och den talar om kvinnors medverkan i fredsprocesser. Kvinnorna skall vara med i dessa, alla, fredsprocesser. Deras medverkan är viktig, för freden och för hållbarheten i freden.

Att vara med inkluderar såklart inte bara att vara med. Den inkluderar att vara invald, att få tala, att lyssnas på, att tas hänsyn till och att frågorna tas som viktiga. Det inkluderar att hänsyn tas till alla de frågor som är viktiga för kvinnor och flickor, liksom för män, pojkar och familjer - för samhällets väl, helt enkelt. Även om det ofta visar sig att det inte är enkelt eftersom vi är olika och har olika preferenser och bedömningsgrunder. Rättvisa är, ur något mått, subjektivt men behöver ändå begrundas objektivt. Rättvisa och säkerhet för alla är onekligen bäst, där makt, tillgångar, resursfördelning, mat, arbete, trygghet, säkerhet, skolgång, frånvaro av våld och vapen är exempel på frågor som måste begrundas och fungera. Kvinnors deltagande och deras aktiva medverkan i freden är oerhört viktig.

Resolution 1325 understryker kvinnors roll i konfliktförebyggande arbete, fredsbyggande och i konfliktlösning. De skall medverka, vara en aktiv del i, fredsarbetet på alla nivåer och i alla situationer. Det måste vi alla vara medvetna om. Frågorna och kvinnorna måste finnas hos tjänstemän, makthavare, politiker, biståndsgivare och andra berörda parter.

Krigets lagar understryker att de civila skall skyddas. Där finns ofta kvinnor och barn, företrädesvis flickor, eftersom pojkar ofta tvingas ut i strid. Kvinnorna får andra roller, än de de har i vardagen. Krig och konflikter skapar oerhört mycket mer våld, både innan och under konflikterna. Detta våld träffar ofta kvinnorna, ofta också som sexualiserat våld. Straffrihet från detta våld, som växer och som används strategiskt av de stridande parterna, måste ta slut. De skyldiga måste straffas för dessa handlingar. Detta framgår också av resolution 1325.

Det är så märkligt att människors behov inte tas om hand, att krigen får söndra som de gör. Det är så märkligt att maktens män leder krigen, en god bit in i 2000-talet, så att livet och människornas liv ses som inget alls. I krigen är kampen över makten viktigare än den civila befolkningens och landets väl. Har mänskligheten inte lärt sig mer av historien?

Varför bättrar vi - mänskligheten - oss inte?

A..

Flicka.

Operation 1325.

Wikipedia om resolutionen.

Boken kan - hoppas jag - beställas här.

Mer om Resolution 1325 i denna blogg - här!

Dödssynden av Harper Lee

Dödssynden
Harper Lee
Isbn 978-91-7429-129-2
Albert Bonniers förlag
www.bonnierpocket.se
1960 (Sjunde tryckningen, 2015)

Bokens förord är skrivet av Susanna Alakoski. Jag blir flera gånger beklämd av hennes språk, rent ledsen. Fanns det ingen redaktör hos Albert Bonniers förlag som kunde svenska bättre än hon, leda hennes språk rätt utan att äventyra hennes budskap? Eller är friheten alltid viktigare än korrektheten?

Dödssynden är en berättelse om rasism och fördomsfullhet. Den handlar om en familj i en småstad i den amerikanska södern, hur den lever och förhåller sig till sin omgivning. Harper Lee har skrivit om några av människors negativa sidor, men också om medmänsklighet. Hon har beskrivit många av karaktärerna som högst medmänskliga och värdiga all heder. Jag bugar för dessa karaktärer och önskar att fler vore sådana. Ja, det finns många sådana, både i litteraturen och i verkliga livet, som gör gott och som drivs av rättvisa och omsorg. Harper Lee har beskrivit andra som mindre medmänskliga, som födda av sina förutsättningar, med våld, bitterhet, rasism, fördomsfullhet och skvaller som viktiga beståndsdelar. Några har fått mer och några mindre. Här finns också orden om när gruppen leder människor på vanskliga spår. Människor i grupp är något annat än människor som en individ som någon lyssnar på, försöker förstå, då som nu. Jag tänker att tidsanda och samhällets förutsättningar präglar människorna och deras liv, att det är svårt att ta sig ur de förutsättningar man har tilldelats. Samhällstrycket påverkar oss, det är svårt att som enskild individ göra skillnad, även om det är viktigt att försöka. Samhällstrycket och insikten om dess vansklighet finns beskrivet i Dödssynden och det finns tydligt runt om oss i vårt samhälle idag.

Rasism är fasansfullt och obegripligt. Fördomsfullhet borde utrotas, tänker jag. Vi behöver ses, tala med varandra, ge varandra plats och lyssna. Vi borde helt enkelt sluta att tala om varandra, istället tala med varandra.

Jag försöker, men ser hela tiden hur människor talar om varandra. Dömer, bestämmer hur de är och tänker, istället för att resonera om saken med varandra. Det är så sorgligt, att det är just så.

A..

Adlibris.

Albert Bonniers förlag.

Svd.

Kapten Nachtwey, Lübeck

Det utdraget är från en Kalmartidning den 7 augusti 1889. Prenumerationspriset för helt år är 6 kr. Stilen och språket är svårläst, idag hade vi säkert valt ett annat typsnitt.

Här talas det t ex om en sjökapten Nachtwey som räddar en besättning från ett sjunket fartyg. De får hänga med till hans destination som var Lübeck, även om olyckan skedde utanför Gotland.

Tidningen hittas på Kungliga biblioteket, Sthlm.

Estniska är förstås inte heller riktigt min avdelning. I ett utdrag från en estnisk tidning i slutet av april 1900 hittar jag en kapten Nachtwey som har varit i Tallinn med fartyget Marie Louise. (Tidningen Postimees, Estland, den 29 april 1900).

1907 förefaller han vara i Tallinn igen. En estnisk tidning nämner hans namn kopplat till ett fartyg som heter Russland. (Päewaleht, nr. 287, 15 detsember 1907). Typsnitt och språk gör det förstås en aning svårläst.

Han, kapten Nachtwey, färdas på Östersjön sålunda. Fint att se.

A..

Stearinljus - vad säger djurrättsorganisationerna om ljusen?

DN 12 december 2015. Artikeln handlar om stearinljus. Den gör mig bekymrad. Jag har inte tidigare reflekterat över frågan om natur- och djurovärdighet här. Jag tycker om stearinljusen, men nu undrar jag hur jag skall förhålla mig.

Å ena sidan palmolja, å andra sidan djurfett (slaktavtal) och därtill ibland paraffin, som är en petroleumprodukt som är ifrågasatt från miljö- och hälsoskadesynpunkt.

Ljus, ljuvliga ljus. Hur skall jag nu förhålla mig till er?

Djurrättsorganisationer, vad säger ni om stearinljusen? Naturskyddsföreningen, vad säger ni?

A..

Länkar; 

Djurrättsalliansen.

Djurens Rätt.

Livet förutsätter engagemang!

Livet förutsätter att vi engagerar oss. Ja, mitt liv förutsätter detta, för att jag skall kunna se mig själv i spegeln på morgonen. Livet förutsätter att jag bidrar med kunskap, engagemang och vilja att skapa något bättre. För mig innebär det inte att vi skall ha mer saker, utan att vi har trygghet och en schyst värld för oss alla. Jag vill arbeta för tillväxt. Tillväxt för mig är inte mer utsläpp, mer förstörelse, fler bilar eller fler prylar. Tillväxt för mig är inte att kunna köpa en ny telefon stup i kvarten. Tillväx för mig är kvalitativ tillväxt - ett bra liv i en ren miljö, för fler. Rent vatten, luft och natur, liksom rättvisa mot alla grupper i samhället. Rättvisa och mänskliga rättigheter hör dit. Prylar inte. Mat på bordet, tak över huvudet och trygghet hör dit. Frihet hör dit också.

Livet, tillväxten, förutsätter att jag engagerar mig. Jag noterar att mina önskemål om schyst ekonomi, rätt juridik och krass formalia i dessa engagemang är besvärligt hos många. Det ger en allmän ovilja, märkligt nog. Som om frågan är svår att ta i, bemästra och förhålla sig till. Jag finner det sorgligt och märkligt. Ni skulle bara veta hur viktigt det är för schystheten i övrigt - för rättvisa helt enkelt. Det hindrar så mycket korruption, maktmissbruk och godtycklighet. När det är på plats så är det så oerhört mycket lättare att prata om rättvisa. Jag vill då tala om vad vi gör, alltså de positiva stegen framåt. Jag vill inte hugga på allt det negativa som finns i samhället, även om jag/vi i viss mån måste göra detta för att skapa förändring. Mitt huvudfokus skall vara att själv bidra till att skapa förändringen, t ex genom att uppmärksamma, göra och bidra.

Jag vill att du, när du tycker att jag är besvärlig i frågor som t ex rör ekonomi, juridik och formalia, svarar på sakfrågan. Sakfrågan, inget annat. Då blir vi av med den och kan tala om den viktiga verksamheten.

För övrigt hoppas jag att du engagerar dig i någon form av föreningsliv eller annat ideellt äventyr - med lust och glädje stor!

A..

Bästa reseföretag, ta nu ert viktiga ansvar!

Jag besökte häromdagen ett frukostseminarium där Fair Action och Schyst resande presenterade sin senaste rapport; No holidays för the burmese. Jag har nu också läst rapporten och blir väldigt beklämd.

Rapporten handlar om de burmesiska migranterna i Thailand, om deras arbetssituation på "våra" hotell, alltså där vi svenskar bor när vi semestrar med reseföretagen Apollo, Fritidsresor & Ving. 2012 gjordes en motsvarande rapport. Det här var således en uppföljningsrapport. Rapporten klargör att en stor del av arbetskraften på hotellen och dess underleverantörer inte får schysta löner, inte har möjlighet att engagera sig fackligt, inte har värdiga arbetstider, inte kan vara sjuka och inte får semester. Rapporten klargör också att detta inte gäller all arbetskraft, utan huvudsakligen migranterna, alltså att förutsättningarna är olika beroende av om du t ex är burmes eller thailändare. Det framgår tydligt att burmeserna har en mycket besvärlig arbetssituation.

Jag uppmanar dig, som konsument, att läsa rapporten och ber dig också ställa dig frågan om ditt ansvar, när du besöker landet eller när du reser på annat håll.

Det är helt uppenbart att Apollo, Fritidsresor och Ving inte tar sitt ansvar och det är då viktigt att vi hittar nya sätt som gör att de faktiskt gör detta. Det är där du och jag, med vårt vilja till ansvarstagande och vår konsumentmakt, måste ta vid. Vi måste helt enkelt uppmärksamma reseföretagen på att de måste ta sitt ansvar - följa nationell lag, internationella konventioner och sina egna policys - och inte bara stirra sig blind på sin egen plånbok. Ja, vår också förstås, eftersom det påverkar den som reser. Det är skäligt, eftersom vi inte vill utnyttja människor, djur och natur, eller hur?

Vi, konsumenterna, vill inte utnyttja andra människor och skada miljön. Jag är rätt säker på att jag inte bara talar för mig själv här. Vi vill inte bidra till usla levnadsvillkor för andra människor, vare sig när vi skall semestra eller annars. Ett av problemen för oss är att vi inte ser dem, alltså ser deras avtalsvillkor, lönenivåer, arbetstimmar och levnadsförhållanden, och vi ber därför er, Apollo, Fritidsresor och Ving, att göra bättre ansträngningar för att följa gällande lag och konventioner. Vi ber er att ni ser till detta när ni tecknar avtal med era hotell och andra underentreprenörer. Vi ber er att ni ställer relevanta krav, som månar om människor, arbetskraft, djur och miljö. Och vi ber att ni följer upp dessa avtal - ser till att de följs, helt enkelt.

För så här kan vi ju inte ha det, eller hur?. Det är helt uppenbart att det måste till en ändring. Ni, reseföretagen som hjälper oss att landa i andra fantastiska länder, kan verkligen göra stordåd där. Var nu snäll och gör det, så vi slipper bråka med er om detta och så att vi slipper medverka till ett icke hållbart beteende. Se till att ni och era leverantörer - hela underleverantörskedjan - följer landets lagar, de internationella konventionerna och era egena policiedokument. Då kommer ni en lång bit på väg. Var snäll och följ också de rekommendationer Fair Action och Schyst resande ger er i rapporterna.

Ja, bästa reseföretag, ni som hjälper oss med de fantastiska upplevelserna, tar oss till den underbara värmen, de vänliga människorna och de ljuvliga stränderna, hjälp oss att inte göra det så att vi utnyttjar andra människor och skadar vår miljö. Vi behöver verkligen ert engagemang i detta.

A..

Övrig info;
No holidays for the burmese - släpptes den 9 december 2015. Frukostseminariet var den 10 december 2015.

Länk till rapporten; 
http://fairaction.se/wp-content/uploads/2015/12/No-holidays-for-the-burmese_9-december-2015.pdf

Övriga länkar;
http://www.schystresande.se
http://fairaction.se
http://www.uniontounion.org

Teaterpiraterna har premiär på Rödluvan i april 2016

Uppvärmning - tillsammans, såklart! 

Mia antecknar för att minnas smått & större som aktörerna behöver tänka särskilt på. 

Björnen rundar Rödluvan i rask takt. Rödluvan vill inte riktigt lyssna på råden från skogens alla djur.
Lyssna nu, Rödluvan, det är farligt här! 

Mia (regi) håller koll, begrundar och leder gruppen. Pepp och glädje, finns det massor av här.

Ormen, Linda som en ofarlig snok som står vid Rödluvans sida, ringlar fram över scenen och väser en aning i
sina repliker. Ja, precis som hon ska. Men, hur skall det gå för Rödluvan? Ja, vi undrar hur skall det gå?

Ja, vargen han kan, minsann. Ser sig själv som störst, bäst och vackrast. Spelas av Thomas - en aktiv teaterräv,
fast här som teatervarg, förstås.  

Rödluvan - Emelie - funderar över sin färd genom skogen. Det är många ord som skall sägas.
Rödluvan har många vänner som månar om hennes väl. Det är fint att se. 

Bilderna är från Teaterpiraternas repetition den 15 december 2015.

Foto; Anette Grinde

Premiär i april. Missa inte det!

Planerade föreställningar!
9/4 14.00
10/4 14.00

16/4 14.00
17/4 14.00
23/4 14.00
24/4 14.00

30/4 14.00 ev 13.00 i stället)
1/5 14.00

Bilder från tidigare repetitioner hittar du här!

Miljöavtal!

Mitt miljöavtal med mig själv!

Mindre saker; du har tillräckligt mycket saker. Du behöver inte köpa fler.

De saker som inte används behöver ges bort till välgörenhet (second-hand) eller säljas. De behöver återanvändas, helt enkelt. Inte samla damm.

Mer upplevelser - mindre saker. Res & upplev mer med egen kraft (undvik flyg).

Mindre flyg. Överväg andra transportsätt. Flyg mindre, åk mer tåg. Cykla och spring mer - gärna långt.

Ät inget kött (vilket ju inte var så svårt, eftersom jag inte gjort det sedan typ 1991).

Överväg en övergång till vegetarisk kost, alltså inte heller någon fisk. Eller, ännu bättre, vegansk kost. Överväg detta skarpt!

Mindre plast; undvik plast. Tänk medvetet och genomgående på att du inte vill vara en del av förbrukningen av kemikalier och plast.

Om du måste handla; köp bra grejer, som håller länge för det syfte du tänkt dig. Inte plast, inte kemikalier, inte naturförstörande material - och inte material som riskerar att skada andra människor när de tillverkats.

Läs innehållsförteckningen. Gelatin, palmolja och små plastkulor är exempel på fasa. Kapa t ex gelatinet, palmoljan och de små plastpartiklarna helt. Bort med kemikalierna.

Mat; tänk lokalt. Handla inte av GMO-företag. Handla inte av företag som skövlar naturen eller där goda arbetsvillkor, facklig anslutning och omsorg om personalen saknas. Vilka kemikalier hamnar i din kropp genom maten? Uppmärksamma dessa frågor.

Turism; res schyst. Ha med hållbarhetstanken i resandet, alltså hållbarhet ur sociala, miljömässiga och ekonomiska perspektiv. Schysta arbetsvillkor och schysta villkor för lokalsamhällena är viktiga. Begrunda levnadsvillkor och din inverkan på människors vardag & samhälle, särskilt när du reser i fattigare länder (men annars också, såklart).

Var en schyst förebild.

A..

14 december 2015.

Igår kom första snön i Söderby.

Idag (på morgonen) är det

- 10 grader och vitt ute.

 Plogbilen har passerat.

Årets första snö

Idag kom årets första snö hos oss. Ja, inte så mycket. Det yr. Vägen är vit och landskapet lite grått.  Eller ja, kanske t o m vitt. Det blir nog det till framåt kvällen i varje fall, om det fortsätter en stund till. Det är inte så kallt, men lite minus förstås. Vitt är förstås fint, i denna vintermörkertid.

Den senaste veckans förkylning har lagt sig och jag tyckte att det var tid (& en absolut nödvändighet) för en kort springtur runt skogen. Det gick hyfsat fint, trots alltför lite spring och alltför många förkylningar under hösten.

Längs sträckan springer jag förbi ett fint torp. Det har alltid legat inbäddat i skogen, omsluten på tre sidor av skogen och den lilla skogsvägen framför. Fint. Ensligt och fint.

Nu har skogsbolaget tagit bort skogen just där. Ja, på en sida finns den (ännu) kvar, så inte allt är borta.  Det blev som en helt annan plats, som en helt oskyddad plats. Ja, verkligen något annat. Jag tänker att om jag någon gång skall köpa ett hus som ligger i en skogskant, så måste jag se till att jag själv också äger en bit av skogen. Jag skulle gråta blod om stugan var min och hela skogen var borta, som den nu är här. Ja, det är inget att göra förstås, om man inte äger skogen själv, men ändå. Ont. Ja, blod skulle jag gråta.

Den fina skogsspringarrundan finns ännu kvar, förstås. Skogsvägen är fin.

A..

Palmolja? Nej, tack till skövling, nej, tack till människorättsbrott och nej, tack till kemikalier

Palmolja utvinns ur oljepalmer, som odlas på stora plantager i t ex Indonesien. Vi behöver hålla ett öga på den industrin. Vi behöver begrunda om den tillför till världens väl.

Palmolja finns i väldigt många produkter, som t ex i godis, snacks, livsmedel, tvål och smink. Det är en storskalig produktion som skadar stort. Både naturen och människorna far väldigt illa vid produktion av denna vara. Det måste ändras, om produktionen skall fortsätta.

Palmolja finns t ex ofta i kakor, godis, choklad, popcorn för mikron, chips, tvål, smink (fettblandning), färdiglagade livsmedel, i biobränslen, tvättmedel (tensid). Produktionen av palmolja orsakar stora miljö- och människorättsproblem i de länder där den produceras. Indonesien är världens största exportör av palmolja och producerar 50 procent av all palmolja. Bakom de enorma plantagerna döljer sig skövling av regnskog med förlust av stora unika och oersättliga naturvärden, värdefulla marker som utdikas till plantager. Där finns också återkommande brott mot mänskliga rättigheter. Det måste få ett slut. Som om skövlingen och människobrott inte vore nog används också t ex det kemiska bekämpningsmedlet, parakvat, på palmoljeplantagen. Det är förbjudet i EU eftersom det är så farligt. Det är naturligtvis inte mindre farligt på ett palmoljeplantage än hos oss.

Vi måste börja läsa det finstilta, den nästan inte läsbara texten på innehållsförteckningen, när vi handlar våra varor. Vi måste sluta använda palmoljan, under nuvarande produktionsförutsättningar. Om vi inte tycker att vi kan det, måste vi se till att den produceras på sätt som inte skadar människor och jord. Ja, vi måste få ett stopp på skövlingen av regnskogarna. Vi måste få ett slut på brotten mot människorna. Och vi måste få ett stopp användandet på kemiska bekämpningsmedel, åtminstone de som skadar människor, djur och natur.

Min uppmaning till mig själv och mina medmänniskor är; Var noggrann när du läser innehållsförteckningen. Uppmärksamma varor som innehåller palmolja. Är certifierad palmolja bra - eller stöder det ändå något som gör vår värld mer trasig? Stöder det rätt sak? Utforska frågan, är du snäll. Det du köper är det du stödjer. - Tack, för att du tänker dig för, tar ställning för eller emot, och agerar konstruktivt därefter, säger människor och natur som skadas av denna utvinning/produktion. Och alla vi på håll, som påverkas genom miljöförstöringens långsiktiga konsekvenser på vår jord.

För mig är det hög tid att skaffa nya glasögon. Det är alltså sådana som gör att jag kan läsa den finstilta texten på alla de varor jag köper. Och ser till att jag tar ställning för rätt sak, rätt vara, för en schyst miljö. För människors, djurens och naturens bästa.

Konsumentmakt är viktig. Låt oss använda den konstruktivt.

A..


Läs mer här;
Naturskyddsföreningen
WWF
Wikipedia
Ica-kuriren
KRAV
Greenpeace

Jordens vänner

Vad kan jag göra åt arbetsvillkoren för burmeserna i Thailand?

Jag är ambassadör i nätverket Schyst resande, som syftar till att lära oss mer om hur vi kan resa schystare. Som t ex schystare för naturen och schystare för människorna. Schystare för världens väl, helt enkelt. Schyst resande innebär hållbarhet - för människor, för samhället och för miljön. I det ingår rätt mycket och frågan som alltid får ställas är vems ansvaret är. Mitt svar på det blir alltid att det är mitt, ditt och allas. Det finns andra som svarar att det är någon annans, alltså inte mitt (eller ditt). Jag ställer mig alltid så frågande till att det inte skulle vara mitt och ditt ansvar, utan alltid läggas på någon annans axlar, och att jag och du därmed kan fortsätta som om inget problem existerar. Då kommer vi inte framåt. Så kan vi inte ha det. Vi, var och en, måste se problemet och ansvaret som vårt. Eget.

Ja, vi alla kan inte lösa allt, själva, men vi är en del av problemet och måste också se detta. Vi måste höja medvetandegraden och tala om detta. Konsumentmakt är viktigt.

Nyligen (9/12 2015) kom en ny rapport som visar oss att våra stora resebolag, t ex Apollo, Ving och Fritidsresor, inte sköter sina åtaganden. Det är sorgligt. Det är också sorgligt att vi, resenärerna, inte sätter press på dem. På dem och på andra resebolag som sannolikt gör på samma vis, alltså struntar i frågan om det schysta i förutsättningarna. Hållbarheten. Rapporten presenterades på ett frukostseminarium den 10/12 2015 i Sthlm och man blir rätt ledsen när man inser att det går så sakta framåt.

Är det så pengarna ständigt är viktigare än miljön? Som sades i det seminarium om miljöfrågan jag bevistade nyligen, där kapitalismen, kapitalet och tillväxten, diskuteras i motsats till miljöfrågorna. Inte med, utan mot. Visst är det tragiskt?

Läs gärna rapporterna - och fundera över din roll i sammanhanget. Vad kan du göra för att förbättra livet och arbetsvillkoren för hotell- & turismpersonalen när du turistar? Det kommer jag att göra - fundera och agera annorlunda, för människornas, naturens, djurens och världens väl.  Så här kan vi inte ha det.

Rapporten från;
Thailand – No holiday for the Burmese
Dubai  – Bakom drömmen om Dubai

Artiklar;
Omvärlden - om 17 timmars arbetsdag
Hotellrevyn - arbetare utnyttjas på hotell i Thailand
Vagabond - oschysta arbetsvillkor på svenskarnas hotell

Här kan du se filmupptagningen av seminariet den 10/10 2015;
https://www.youtube.com/watch?v=Ff80k8x-a78 

Läs mer om; 

Schyst Resande

Union to Union

Fair Action

Nya Teaterpiraterna fixar kostymer

Kostymer. Idag talar Teaterpiraterna om kostymer. Kavajer skall sys, päls skall ordnas och öron stärkas.
En svans eller två skall också fixas, förstås.

Uppvärmning. Hopp & skutt, sträck & dra. Sjung en sång. Rörelsespratt!

Rödluvan hjälper björnen med sin bibesökta nos. Aj, aj, så det svider! Sicken tur, att Rödluvan kunde hjälpa!

Räven smyger sakta fram över scenen. Han har rätt bra koll på rörelser, mimik och repliker. Nu står det pälsförsedda trikåer på kom-i-håg-listan till nästa gång. Och öron på den fina kepsen, förstås. 

Här har räven varit, säger ormen till björnen och haren. Oro infinner sig när man också hittar Rödluvans steg strax intill.
Vad har hänt? Är hon i fara?

Räven - Åke - tar sig ton och takt. Smyger över scenen, med glädjefylld styrka och energisk energi.
En helschyst teaterräv!

Vargen - Tomas - har övertagit rävens päls. Den lär han hålla i, liksom sin plats i skogen. Han är en kaxig typ, minsann.

Bilderna är från Nya Teaterpiraternas repetition den 10 december 2015, på Teater Bristol i Sundbyberg.

Foto; Anette Grinde

Bilder från tidigare repetitioner hittar du här!

Studiecirkel, samtal & föreläsningar om fred & ickevåld 2016

Studiecirkel - 2016 - Solna/Sundbyberg; måndagar i februari. Skytteholmsvägen 2, Solna

Fokus fred & ickevåld. Och natur & miljö, som ju påverkar frågan om fattigdom. Som påverkar freden. 

Exempel på frågor som vi kan tala om under cirkeln är;

• Kristna Freds - arbetar t ex som ickevåldsliga fredsobservatörer i Latinamerika och olika typer av ickevåldskurser. Känner du till dem eller andra organisationer som arbetar med dessa frågor?


• Svenska Freds - är det rätt att exportera vapen, som används för att döda människor? Bidrar vi till krig genom detta? Blir världen fredligare genom mer vapen?


• Om djuren och vårt förhållningssätt till djuren. Har vi verkligen rätt att döda och äta djur för vår egen vinning eller nöjes skull? För att det är gott? Eller varför? Var går gränsen?


• Christian Peacemaker Teams (CPT), t ex flyktingengagemang Grekland. Var finns de? Kan alla vara med i en sådan organisation, eller måste man vara kristen för att delta?


• Följeslagarprogrammet - SEAPPI/EAPPI - sänder följeslagare i Israel/Palestina och berättar ofta efter hemkomsten om sina erfarenheter. Känner du till dessa? Har du träffat någon? Har du lyssnat till en sådan föreläsning?


• Ickevåld som livsstil & ickevåld i vardagen - hur gör man? Vad skall man tänka på?


• Att resa i ockuperat land (t ex Västsahara, Palestina)


• Schyst resande - kan vårt resande bidra till fattigdom och utnyttjande eller kan vi höja/förbättra människors förutsättningar till bättre liv?


• Kväkare - en ickevåldsrörelse?


• Härskartekniker & alternativa mötestekniker. 

Anmälan/information; Anette Grinde tfn 0708905731
eller per mail till; anette.grinde(snabel-a)foretagshuset.net

Arrangör; Mångfald Tillsammans - i samarbete med ABF Sundbyberg

Mer om Mångfald Tillsammans hittar du här.

Kväkarna i Sverige

Kväkarnas teologi är enkel och avskalad. De tänker sig att det finns något av Gud inom varje människa, som likt ett inre ljus kan vägleda en. De erkänner att man kan finna Gud i andra religioner. 

Rörelsen betonar att var och en själv måste finna sin väg till Gud, att Gud finns inom varje människa, och att den personliga upplevelsen av Gud är den enda vägledning en människa kan ha. Kväkarna betraktar inte Bibeln som Guds ofelbara ord (bokstavstro) utan uppmanar medlemmarna att söka sanningen själva. De fattar beslut i enighet och kvinnor och män har alltid haft en jämställd position. Toleransen gäller numera även homo- och bisexuella samt transpersoner. Många församlingar, framför allt i USA, Storbritannien och Australien tillåter samkönade vigslar, så även Vännernas samfund i Sverige.

Man behöver inte vara kristen för att vara kväkare (åtminstone inte i Sverige och i vissa andra kväkarsamfund i världen), även om kväkarsamfundet har vuxit fram ur kristendomen. Kväkarna skiljer inte på religion och vardagsliv, religionen finns i vardagen. Man har inga särskilda sakramentsritualer (till exempel nattvard) och heller inga särskilda präster (alla medlemmar anses ha prästens själavårdande roll). Gudstjänsterna sker i tystnad utan någon ledare och det står var och en fritt att tala när man känner en andlig maning till detta. (Källa; Wikipedia 29/11 2015)

Erfarenheten av att det finns något av Gud i alla får konsekvenser, skriver Vännernas samfund - kväkarna på sin hemsida. "Kväkarna har ända sedan 1600-talet verkat för freden på olika sätt, och vi vänder oss mot våld och intolerans i alla former. Många eftersträvar ett enkelt liv i någon form, inte för att man vill försaka utan för att ge plats för det som verkligen är viktigt." (enligt Kvakare.se 8/12 2015)

Jag ser på kväkarnas hemsida att de har verksamhet, andakter och samtal på många platser i Sverige. Jag tänker att det är spännande att veta, plötsligt se, att det finns så fantastiskt mycket verksamhet i vårt land, som man alls inte känner till. Det finns alltid nya företeelser att lära sig mer om. 

Om kväkarna vill jag lära mer.

A..

Välkommen på kurs - för dig som är kassör i en ideell förening (13-14/2 2016 - Sundsvall)

Introduktionskurs/grundkurs för dig som är kassör i en ideell förening.

Vi talar om regler, ansvar och förutsättningar kring kassörsuppdraget som är ett mycket viktigt uppdrag i föreningen. Nästan det viktigaste av alla.

Skatt, ekonomifrågor, lagregler, styrelsefrågor och praktisk bokföring, i huvudsak manuellt för förståelsens skull och men också med några exempel via Vismas bokföringsprogram, med mera, står på vår agenda.

Vi pratar en hel del om debet/kredit, alltså bokföring från grunden med ett flertal exempel. Många frågor, mycket prat och många fall från praktisk verklighet i föreningslivet står på agendan.

Det finns plats för dina frågor!

När: lördag-söndag, den 13-14 februari 2016 (hela dagar)
Var; Centralt i Sundsvall
Pris; 1 600 kr

(Minsta antal deltagare för kursens genomförande; 10 personer)

Frågor?
Anette Grinde
tfn 0708 905 731
anette.grinde@foretagshuset.net

Bindande anmälan; görs via mail till; anette.grinde@foretagshuset.net - med info om kursdeltagare och faktureringsorganisation samt dess adress.

Varmt välkommen!

Kursen genomförs i samarbete med Studiefrämjandet i Sundsvall.

Få ordning på klimatförhandlingarna nu!

(DN 7 december 2015)

Bilderna från översvämningarna i Indien känns fasansfulla. Människor går i knähögt vatten på gatorna. Bilderna är från Chennai (Madras), Indiens fjärde största stad, som berättar att vattenståndet på vissa ställen är 2,5 meter över det normala. Det var här, i Chennai, som vi startade vår cykelresa för några år sedan (2013). Vi åkte härifrån och norrut. Vi förundrades då över hur kusten såg ut, att den var praktiskt taget platt hela den sträcka vi färdades (ca 200 mil). Jag har noterat det vid flera tillfällen sedan dess, när stormarna dragit in över detta område och nu, när översvämningar drabbar kusten. Väldigt många människor bor här i svaga hus, där palmblad, plåt eller presenningar utgör det huvudsakliga skyddet.

Vad händer med deras skydd nu? Vad händer tidigare år, under stormarna som drog över landet? I Chennai finns också många människor som bor direkt på gatorna, däri ingår också ett alltför stor antal familjer med barn. Det är gator som nu kanske står under vatten. Hur har dessa människor det nu? Hur kan de leva sin liv, där sovning, skydd för väder, sanitet, mat och vatten finns/görs på stadens gator?

I DN-artikeln står; 325 döda. Det är en fasansfull siffra, för det regn som drabbat staden. Stannar siffran där? Är de fattigaste av de fattiga medräknade här, de som knappt finns och existerar annars i samhället? Kanske finns de drabbade inte heller i denna beräkning? Jag hoppas innerligt att de inte ingår - för att de inte har drabbats, även om den tanken känns som ett drömscenario här. Jag vet ju hur det ser ut där de bor.

Här, i Chennai, finns fasor redan utan knähögt vatten. Hur skall det vara med allt detta vatten i denna stora stad?

Ja, ren fasa. Det känns verkligen som ren fasa. Det gör ont långt in i min själ.

Klimatförhandlingar, Indien. Klimatförhandlingar, Sverige. Klimatförhandlingar, USA. Klimatförhandlingar, Kina. Klimatförändringar sker i världens alla länder, vi alla bär skulden. Det är inte i sin ordning. Det är verkligen tid att ta tag i det på allvar nu. Så, snälla ni ledare i världens alla länder, gör ert absolut yttersta i förhandlingarna nu.

A..

Svd - DN - Expressen - Aftonbladet - DN 

Operation 1325 - resolution 1325

Operation 1325 är en paraplyorganisation med följande medlemmar (enligt deras hemsida idag);

UN Women Sverige
Kvinnor för fred (KFF)
Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK)
Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor (RIFFI)
Svenska Kvinnors vänsterförbund (SKV)
Sveriges Kvinnolobby

Organisationerna bildade Operation 1325 år 2003 och utser var för sig sin andel av ledamöterna, utifrån intresse och tillgängliga medlemmar, och föreslår dessa till Operation 1325s valberedning. Denna föreslår dessa människor till Operation 1325s årsmöte. Valberedningen har därför, utifrån tillsättningen av ledamöter med detta förhållningssätt, små möjligheter att forma styrelsen utifrån behövliga kompetenser. Det blir vad det blir, helt enkelt. Det är såklart en brist.

Personalmässigt består Operation 1325 just nu av en kanslichef, en projektledare och två praktikanter. Häromåret bestod personalstyrkan av en generalsekreterare, två projektledare, en informatör, en ekonom och två praktikanter. Styrkan har krympt, sålunda. Man har minskat mängden kunskap i organisationen, sänkt sig till en mindre organisation. Siktat lägre, helt enkelt. Det är synd, eftersom frågan är viktig.

Organisationen utbildar i resolution 1325-frågor, huvudsakligen utomlands men möjligen också till myndigheter inom Sverige (t ex polisen). Operation 1325 har ingen utbildning som vänder sig till privatpersoner i Sverige. Organisationen strävar inte heller efter att spridda kunskap om sig och om resolutionen i Sverige, varför de t ex inte informerar i skolor eller civilsamhällesorganisationer (NGOs) som möter unga vuxna här. De engagerar inte heller volontärer, i syfte att sprida ordet om resolutionens budskap. Tyvärr, har jag alltid tänkt om detta. Vi behöver fler som engagerar sig för fredsfrågorna.

Resolution 1325, som rör frågor om kvinnor, fred och säkerhet, och nationella handlingsplaner kopplade till resolutionen är frågor som berör hos organisationen. Det är detta de talar och utbildar om, helt enkelt.

Resolution 1325 pekar på att kvinnor skall finnas med i alla fredsprocesser, på alla nivåer. Den pekar också på förskräckelsen med våldet mot kvinnor i konflikterna, där övergrepp och våldtäkter används som ett sätt att utöva krigföring. Ett förskräckligt vapen, helt enkelt, som inte är i sin ordning. Resolutionen berättar att det inte är ok och att vi, FN, världens folk och världens länder, har ett ansvar att se till att vi gör något åt det. Resolution 1325 uppmärksammar oss, ur något perspektiv, på att också kvinnor finns, att de har särskilda behov som också har betydelse för freden. De - vi - måste alltså finnas med i bilden, tillåtas bidra och lyssnas på.

Det är alltså viktigt att vi fångar frågan - kvinnors existens och kvinnors medverkan. Den rör världens och fredens väl.

A..

Strax innan freden bryts

strax innan den sista
stunden
är slut
kryper mörkret
in bakom
glipan
som egentligen
inte fanns

mörkret
skapar brister
i fredsprocessen
mellan människorna

skapar
rädsla

rädslan
skapar
ord och röstlägen
som missförstås

skapar omständigheter
och förutsättningar
som inte
finns

för att nån tror
att de finns

eller är det maktrösten
som driver frågan dit?

A..

Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet

IKFF, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, har gjort en skrift om resolution 1325; Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet. Den handlar om FN-resolutionen som kom år 2000.  Varje skrift, artikel och inlägg i debatten som förtydligar en viktig resolution är bra.

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella fredsorganisationen Women’s International League för Peace and Freedom (WILPF). Det unika för IKFF är, enligt organisationen själv, att vi som fredsorganisation arbetar för att öka kvinnors makt och politiska deltagande i allt beslutsfattande som rör fred, säkerhet och nedrustning.

IKFF Sverige är en medlemsbaserad organisation. Organisationens högsta beslutande organ är den nationella kongressen som möts vartannat år. Där utser kretsrepresentanterna en nationell styrelse som har till ansvar att styra organisationen åren mellan kongress. På kongressen antas även en strategisk plan som ligger till grund för styrelsens och kansliets arbete. Styrelsen fastställer inom sig ett arbetsutskott som sammanträder oftare än styrelsen. IKFF:s kansli, med bas i Stockholm, drivs av en generalsekreterare med personal. Regelbunden kontakt förs med den nationella styrelsen och dess arbetsutskott.

IKFF var en av de drivande krafterna när FN: s säkerhetsråd år 2000 antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Denna historiska resolution är den första någonsin som fokuserar på kvinnors deltagande i arbetet för att förebygga och lösa krig och konflikter. Den är också unik givet att det civila samhället aldrig tidigare har legat bakom en resolution från FN:s säkerhetsråd.

IKFF har idag rådgivande status vid FN: s organ ECOSOC, UNCTAD, UNESCO, FAO, ILO och UNICEF.

En central fråga som rör kvinnor, fred och säkerhet är att FN och dess medlemsstater är skyldiga att arbeta för att öka kvinnor deltagande i konfliktförebyggande, fredsbyggande och återuppbyggnadsarbete med anledning av/i anslutning till konflikter. Det är också mycket viktigt att stärka arbetet för kvinnors säkerhet i väpnade konflikter. Resolution 1325 talar om detta och strävar efter bättring. Vi, världens folk, har fortfarande en god bit kvar att vandra i denna fråga. Kvinnor är inte med på samma sätt som män i fredsprocesserna och det är inte självklart att världens alla stater ser frågan som viktig. Kvinnor - som representerar hälften av världens befolkning - lämnas utanför och får inte ge sin syn på sakfrågorna. Resolutionen säger att även dessa, kvinnorna, skall vara delaktiga i förhandlingar och beslutsprocesser, och då i alla nivåer av dessa.

I Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet, under avsnittet om krig & genus, står t ex att läsa; På grund av det militära perspektivets starka dominans utesluts ofta kvinnor, och de som vill föra fram en annan typ av konfliktlösning. Deras erfarenheter och perspektiv får inte utrymme, de ses som naiva eller irrelevanta. Lösningar som vill bredda synen på vad säkerhet innebär blir ignorerade. Vi fastnar därmed i ett våldshjul och agerar försent, med militära medel, istället för att lägga fokus och resurser på att förebygga konflikter.

Kvinnor bär på andra erfarenheter än männen, de ser livet och dess frågor från andra håll. De har ofta andra uppgifter än männen och de utsätts ofta för en typ av våld som skapar omåttliga sår. De känner till krig och konflikter ur andra perspektiv än männen och måste därför också få möjligheten att bidra till att lösa konflikterna innan de utvecklas till krig. De utgör därtill 50% av världens befolkning och behöver representeras också med den utgångspunkten.

Vi behöver hitta andra vägar till fred, sådana där ökad militarisering inte ligger i som prioritet utan där istället försoning och konfliktlösning står på agendan. Fredsförhandlingarna måste inkludera kvinnorna. De måste också inkluderas i arbete för att förebygga och förhindra konflikter, liksom naturligtvis även i det arbete som måste ske efter en konflikt. Om syftet är hållbar fred, måste alla de olika kategorier som påverkas av konflikten och freden involveras. Där ingår kvinnorna, helt utan tvekan.

Krig och väpnade konflikter skapar oerhört mycket våld. De kan inte göras säkra, för någon. Det enda sättet att öka säkerheten är att förebygga konflikterna, så att de inte inträffar eller kan förhindras innan de går överstyr. I det arbetet måste också kvinnorna finnas. Resolutionen handlar om att stoppa krig. För att göra detta behöver alla medlemsländer fundera kring sina roller i fredsarbetet, däri ligger t ex att upprätta en nationell handlingsplan för arbetet med resolution 1325 i just deras land. En sådan plan bör alltså finnas i världens alla länder. Detta är viktigt, för att kunna ta resolutionen (och andra resolutioner) på allvar. Varje land behöver sålunda begrunda sin del av/i världens konflikter - och hur de kan bidra till bättring.

Vapen och ökad militarisering kan inte lösa konflikter. De höjer rädslan och det höjer graden av våld i samhället. Fred och försoning måste hittas på andra sätt.

IKFF arbetar för detta, för fredlig fred och mindre våld, alltså. Svenska Freds och skiljedomsföreningen gör det också. Och Kristna Freds. Ja, det finns många fler som gör det, förstås. Vi borde alla vara med i minst en sådan förening, för bistånd i arbetet med att alltid leva i fred.

Ja, inte bara som medlem, förstås. Utan också för att lära oss mer och för att bidra med ord, tankar och handling i de frågor som ger oss en bättre, mer fredlig, värld.

A..

Tack, Julia Finér

Idag vill jag tacka Julia Finér, Emmaus Stockholm, för den fina föreläsningen vi fick oss till livs igår. Julia Finér är ordförande hos Emmaus Stockholm och hon är väl insatt i frågan om Västsahara. Känner ni till att Västsahara är ockuperat av Marocko, sedan 40 år? Det gör hon - och hon vet mer än så. Hon talade inför en grupp ambassadörer för nätverket Schyst Resande, det är sådana som intresserar sig för världens väl och vill tala med andra i många olika forum om hur vi kan resa bättre, schystare, för vårt allas väl. Detta var ett vidareutbildningstillfälle för gruppen. Viktig info, för nya resor i livet, helt enkelt.

Julia Finér föreläste engagerat om ockupationen, om människors liv och förutsättningar i en sådan miljö, och om att resa i Marocko och Västsahara. En viktig grej, mycket viktig grej, är att ta reda på fakta om landet och förutsättningar för människorna innan man reser. Det kan te sig självklart, men ibland är det också rätt svårt. Särskilt när informationen utåt, av olika skäl, är svår att hitta. Det är dock inte något skäl att ge upp. Ihärdigheten är viktig, igen. Vad gäller information om Marocko och Västsahara kan man alltså använda Julia som kunskaps- och inspirationskälla. Man kan också luska hos t ex folkrättsexperten Pål Wrange, Amnesty Press redaktör Jens B Andersson, Västsaharaexpeerten och författaren Fredrik Laurin eller Jens Orback som är generalsekreterare hos Palmecentret - om man lyckas få dem på tråden. De är också bevandrade i frågan, kan man väl lugnt säga.

Men, alltså. Vill man veta mer om t ex Västsahara är Julia Finér hos Emmaus Stockholm en bra person att fråga. Hon håller gärna föreläsningar, berättar om detta - i korta eller längre föreläsningar, för små eller större grupper. De behöver inte kosta massor, knappt något alls faktiskt. Informationen är grejen, Västsahara behöver fler som vet. Använd hennes och Emmaus Stockholms kunskap.

Glöd. Jag gillar glöd. Hos Julia Finér finns massor av glöd, som används i konstruktiv form. Stort tack till dig, Julia!

Tack också till er ambassadörer som kom till detta utbildningstillfälle. Det är viktigt, också det. Utan er kunskap, era frågor, er glöd och er vilja att lära er & andra mer - skulle många andra lära sig så mycket mindre. Ni är viktiga. Tack, för allt ni gör.

A..

Vrede

vredens
bubblande värk
växer i mig
utan kontroll
gör mig orättvis
förlorar
min själs
vänlighet
omsorgen
lossnar från sitt fäste
gör mig till
något
jag inte vill
vara
den som tär
blir det
i den ensammaste
tystnaden

i den ensammaste
tystnaden

i den ensammaste
tystnaden
värker vetskapen
om
vredens
bristande kraft
för fred

vredens
bristande kraft
för fred

Rödluvan, vargen, haren och mamman. Ja, och björnen förstås....

Uppvärmning inför kvällens övningar. Skrattmusklerna värms upp samtidigt. Strax är gruppen redo.

Helen bistår med ord om rörelser. Så här rör sig vargen, helt annorlunda än människan. Det krävs övning för att hitta rätt. Det är roligt att nu se en ny yrkesroll, någon som ser till rörelserna. Det märks och känns att detta tillhör Helens intresse- och kunskapsområde. Ja, hon vet och ser hur aktörerna rör sig i rummet, för att göra det bästa av sin egen rollkaraktär. 

Thomas (varg), Mia (regi) och Åke (räv).  Någon talar, någon lyssnar och någon rör sig sakta med sin rollkaraktärs särskilda kännetecken. Jag som betraktare undrar om de verkligen lyssnar, men det gör de nog. De gör sitt, övar stillsamt, men ihärdigt - var för sig men ändå alltid tillsammans. Fint. Ja, det har det och gör det fint.

Åke (räven) tittar på Thomas (vargen) strax utanför bild. Helen visar vargens rörelser, gör så det blir tydligt och hotfullt. - Gör så och gör det långsamt, ska du se att det blir bra. 

Emelie (rödluvan) närmar sig texten och rörelserna. Kläder och attiraljer hör till. 

Emelie (rödluvan) och Saga (mamman) talar om färden till mormor.  Det gäller att koncentrera sig på en sak i taget. Replik, flaskan i korgen, replik, knäppa koftan, replik, mössan på.  Ja, en sak i taget, hur skall det annars gå?

Välkommen till Kalle (björnen) också idag.  (Jag var tyvärr inte kvar för att hinna se hans fantastiska framfart när han flyr från bina i skogen).

Foto; Anette Grinde

Nya Teaterpiraternas repetition den 24 november 2015.

Hus uthyres för permanentboende - två mil norr om Norrtälje

Vi har ett hus på landet - i Bredsättra/Roslagsbro - ca 2 mil norr om Norrtälje - och söker nu en hyresgäst till detta hus - för permanentboende (tillsvidareuthyrning, sålunda). Huset hyrs
ut omöblerat. Garage finns i anslutning till huset.

Huset är knappt 100 kvm stort - med två sovrum, vardagsrum, stor hall, badrum och kök. Boende för enskild person eller familj (1-4 personer ryms i huset). Stora delar av huset är nyrenoverat.

Huset värms upp med en effektiv bergvärmeanläggning. Kostnaden för elen är beroende av antal människor som bor i huset och den egna förbrukningen, vilket inkluderar el till bergvärmeanläggningen och övrig  hushållsel som lampor, vattenuppvärmning, tvätt, tv, mm, men kan uppskattas till någonstans mellan 500-1200.-/månad. Nej, det finns ingen öppen spis eller kamin i huset - men bergvärmeanläggningen fungerar väl. Elen/uppvärmningen står hyresgästen för (genom bergvärmen). Hyran är alltså kallhyra.

Vatten (egen brunn) & (en ordinarie) slamhämtning ingår i hyran. Sophämtning ingår inte, den står alltså hyresgästen för.

Huset har en stor och fin tomt med närhet till vacker natur. Omsorgen om tomt, rabatter, buskar och sån´t, liksom skördande av rabarber, vinbär och äpplen från träden & buskarna ingår i hyresgästens rättigheter och skyldigheter. 

En badsjö finns bara några hundra meter från huset. Det är ca 6 km till närmaste havsbad. Man kan sitta på trappan och njuta av stillheten i den ljuvliga sommarvinden eller njuta av värmen på uteplatsen eller på balkongen.

Fastigheten ligger mitt i byn, men ändå fri från insyn. Nära, men ändå ensligt.

Buss vid tomtgräns (SL-buss nr 645) till/från Norrtälje. Det är ca två mil till Norrtälje, och lite kortare till Älmsta. I Norrtälje & i Älmsta finns mataffär, bank, mm.

Till Drottningsdal (Roslagsbro) är det ca 8 km. Där finns skola för lägre åldrar, daghem/förskola och mängder av aktiviteter. 

Vi hyr ut huset tills vidare, med uppsägningstid 3 månader. Huset är ledigt för nya hyresgäster nu. Nu genast, alltså. 

Jag nås per mail; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net

Där är riktigt fint!

Hälsar
Anette & Leif

Hur hindrar vi att flickor torteras ....

"Enkel operation kan hjälpa kvinnan mycket", säger Hannes Sigurjónsson som arbetar med rekonstruktion av könsstympade underliv. Jag känner hur tårarna väller över sina gränser när jag läser artikeln. Hannes Sigurjónsson berättar att de är två i Sverige, han och Kalle Lundgren på Karolinska, som genomför dessa operationer. Två läkare och uppskattningsvis 38 000 kvinnor är i behov av detta i Sverige. Siffran på könsstympade kvinnor i Sverige är sålunda uppskattat till ca 38 000 och ca 20 000 flickor ansvara vara i riskzonen för att stympas. Det är många flickor och kvinnor, sålunda. Fasansfullt många. Det är verkligen hög tid att se till att detta görs.

Hur hindrar vi detta, den fasansfulla könsstympningen? Hur hindrar vi att flickor torteras och utsätts för den här allvarliga kränkningen och hur ser vi till att de som har utsatts får hjälp? Detta är en mycket viktig fråga, som vi behöver lyfta. Ja, den behöver lyftas så att de som har utsatts kan få hjälp till ett drägligare liv, och så att inga fler unga flickor drabbas.

A..

(DN 25 november 2015)

Övriga artiklar nu i DN

DN 24/11 2015; vi måste ge flickorna hopp

DN 23/11; här vågar de tala öppet

Besvärande bevakning?

Jag läser Hanne Kjöllers ord i dagens DN (24 november 2015). Hon är kritisk mot polisens förklaringar. Jag gillar ofta Kjöllers ifrågasättanden, de behövs. Jag gillar dem dock inte idag. Jag gillar inte heller pressens ageranden när de hetsar fram som att vi måste veta allt just nu. Det behöver vi inte. Media är för mycket på, utan att se konsekvensen för dem som granskas. Det kan inte ligga i allmänhetens intresse att veta saker som bygger på rena gissningar och felaktiga antaganden. Pressen - media - borde ha vilat på frågorna en aning.

Ja, mediebevakningen är viktig, men det finns också gränser. Vi har sett dem nu flera gånger, hetsande och dömande. Och skadliga för människor. Att inte låta polisen agera utan att ha en filmkamera och ständig rapportering hängande över axeln är inte av godo. Att granska, ja, men inte som det nu sker. Det kan omöjligt vara rätt väg att gå.

Under det tidigare attentatet i Paris (januari 2015) filmades och rapporterade media i realtid. Också attentatsmännen kunde se dessa rapporter och risk fanns därmed också för de människor som gömt sig och sökte kontakt med polisen. Det kändes alldeles absurt. Nu, senast i Sverige, domineras våra medier av en jakt på en terrorist som gjorde oss alla rädda och osäkra. Det visade sig att fler än få dömt honom på förhand. Polisen sökte efter honom och massan dömde honom som terrorist. Hur förändras en människas liv när alla får möjligheten att göra sina egna antaganden, döma på felaktiga grunder - och också gör det? Vad hade vi för glädje av att följa jakten i realtid, också med namn, identitet och realtid? Är det verkligen till allmänhetens nytta att känna till jakten?

För mig känns mediebevakningen sur, som i något som skapar ett räddare och mer dömande samhälle. "Alla" var lättade när mannen var infångad, men hur kändes det när det visade sig att han släpptes strax senare? Vad hänger kvar i oss?

Jag uppskattar den fria pressen. Jag uppskattar att vi kan läsa om viktiga händelser i Sverige och i världen. Jag tycker att granskningen av myndigheter, företag, personer och organisationer är viktiga. Men, jag tycker också att det är viktigt att låta myndigheter, polis och SÄPO arbeta utan rapportering i realtid. Jag skulle känna det som om det gav säkrare, mer underbyggda, och bättre resultat om de hann genomföra sina förhör innan de diskuterades i pressen. Eller att pressen publicerar namn, bilder, bakgrundsmaterial på människor som är föremål för utredning innan de är acceptabelt i mål. Ja, jag ser det som positivt att pressen är vaken och med, håller koll. Men jag ser det som mer och mer negativt att de måste rapportera i realtid. Det känns som det skadar mer än det tillför.

Den fria pressen är viktig, oerhört viktig, men måste den rapportera med en sådan utpekande frenesi när frågan ännu inte är i mål?

A..

DN.

"Löfven måste ta ställning mot start av nya kolgruvor"

DN 24 november 2015

"Löfven måste ta ställning mot start av nya kolgruvor", läser jag på debattsidan av DN. Artikeln är skriven av åtta män och en kvinna, t ex Ulf Bjereld och Antje Jackelén. Samtalet handlar om kolet och att vi skall bidra till att lämna det kvar under ytan. Att vi skall bidra till att uppmana var och en att inte öppna nya kolgruvor. Miljöfrågan är global, luften, vattnet och föroreningarna stannar inte inom våra gränser, den påverkar oss alla. Vi måste alla bidra och sätta press. Stefan Löfven och hans medarbetare i regeringen måste se att frågan är viktig, inte förhandla bort den för tillväxtens eller jobbens skull. Tillväxt och jobb är inte värt så mycket för de länder som hamnar under vattenytan när haven stiger, eller de vatten- och naturområden som blir obrukbara för att kommersialiseringen förstört dem för ett stort antal år framöver.

Människornas, djurens och naturens vänner, eller jordens alla vänner, måste se att vi alla måste se vikten av omsorgen om naturen som något mer än bara en liten fråga. Den är helt avgörande för vår fortsatta tid på jorden. Om vi inte stannar tillväxthjulet, så kommer jorden själv att se till att det stannar, eftersom den kommer att sätta stopp för vår, människans, framfart - det är rätt osannolikt att vi vill.

Vi behöver sakta ner, eller rent av stanna hjulen. Reflektera. Och låta såren läka.

Det är var och ens ansvar att se till att vi lär oss leva våra liv i samklang med naturen. Det är maktens och politikernas ansvar - och mitt och ditt ansvar.

Inga fler kolgruvor ter sig som en självklarhet, men vi hör ständigt talas om länder som tänker sig att öppna nya gruvor. Hur kan det komma sig? Hur hittar vi sätt att få dem att tänka bort detta?

Kiribatis president har skrivit till alla länder och bett dem/oss ta steget bort från kolgruvorna. Detta bl a för att deras rike håller på att hamna under vattenytan och att kolgruvorna är en stor bov i sammanhanget. Det är ett rätt krasst skäl. Det ter sig som en självklarhet att Sverige skall ställa sig vid deras sida. Inga fler kolgruvor - säg ja, till ett moratorium, ett förbud - för deras skull, vår skull och för världens skull.

A..

Socialdemokraterna

Miljöpartiet

DN-artikeln