Europas sista koloni i Afrika
Lena Thunberg
Isbn 978-91-981185-0-6
2013
Utgivare; Föreningen Västsahara
Jag har, under hösten 2015, lyssnat till Julia Finér hos Emmaus Stockholm. Hon är väl insatt i situationen kring Västsahara. Hon har talat, frustrerats, engagerat sig och spridit kunskap på flera sätt. Jag lyssnade också till ett riksdagsseminarium i oktober där flera mycket kunniga talare berättade om läget i Västsahara och den ockupation som pågått där i 40 år. Vi vet så lite, för att det är så tyst i frågan och för att det blir som en ond cirkel. Tystnaden skapar frånvaro av kunskap hos de stora massorna, vilket gör det svårt att tala om saken. Under 2015 har frågan ändå uppmärksammats av fler. Den har hörts och synts, åtminstone hos mig. Kanske beror det på att jag har uppmärksammats på frågan och jag därför blir mer lyhörd för samtalet. Jag tänker då att det är viktigt att fler lyssnar, blir nyfikna och aktivt försöker ta reda på mer. För att lära och för att förstå mer, och för att därför kunna ta ställning - för rätt och rättvisa.
2013 utkom boken om Västsahara, den jag nu har läst. Den beskriver sanden, fosfaten, fiskerikedomen, våldet, matransonerna, hoten, situationen, frustrationen, människorna, utanförskapet och utsattheten. Den ger fakta och beskriver orättvisan. Den beskriver handlingsförlamningen och undfallenheten hos FN och hos många av världens länder och den beskriver hur enskilda länder och makthavare oförtrutet kan härska över andra, trots att det uppenbart strider mot folkrätten. Jag upprörs och tänker att vetosystem och interna angelägenheter är absurda, där vi medvetet tillåter, genom undfallenhet, enskilda länder rätt att härska och förtrycka människor. Ibland det egna folket och ibland också andra människor, alltså människor som egentligen har rätt till sitt land men inte tillåts få sin beslutanderätt över landet. Utifrån sett ter det sig så omåttligt märkligt, så orättvist och så absurt. Diktatoriskt absurt.
Margot Wallström, hur tänker du om Västsahara och folkrätten? Stefan Löfven, hur tänker du? Åsa Romson, hur resonerar Mp här? Jag vill se de olagliga ockupationerna upphöra och jag vill se människor, länder och folk fria från förtryck. Jag vill se samtal för frihet hos människor och folk, där det är uppenbart att fred är ett viktigt spår. Hur tänker ni? Hur ser ni riktningen för människor som tvingas leva under förtryck och i flyktingläger i så många år? Vari ligger Sveriges riktning och stöd här? Var ligger vår solidaritet?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar