Sidor ...

onsdag 23 december 2015

Dödssynden av Harper Lee

Dödssynden
Harper Lee
Isbn 978-91-7429-129-2
Albert Bonniers förlag
www.bonnierpocket.se
1960 (Sjunde tryckningen, 2015)

Bokens förord är skrivet av Susanna Alakoski. Jag blir flera gånger beklämd av hennes språk, rent ledsen. Fanns det ingen redaktör hos Albert Bonniers förlag som kunde svenska bättre än hon, leda hennes språk rätt utan att äventyra hennes budskap? Eller är friheten alltid viktigare än korrektheten?

Dödssynden är en berättelse om rasism och fördomsfullhet. Den handlar om en familj i en småstad i den amerikanska södern, hur den lever och förhåller sig till sin omgivning. Harper Lee har skrivit om några av människors negativa sidor, men också om medmänsklighet. Hon har beskrivit många av karaktärerna som högst medmänskliga och värdiga all heder. Jag bugar för dessa karaktärer och önskar att fler vore sådana. Ja, det finns många sådana, både i litteraturen och i verkliga livet, som gör gott och som drivs av rättvisa och omsorg. Harper Lee har beskrivit andra som mindre medmänskliga, som födda av sina förutsättningar, med våld, bitterhet, rasism, fördomsfullhet och skvaller som viktiga beståndsdelar. Några har fått mer och några mindre. Här finns också orden om när gruppen leder människor på vanskliga spår. Människor i grupp är något annat än människor som en individ som någon lyssnar på, försöker förstå, då som nu. Jag tänker att tidsanda och samhällets förutsättningar präglar människorna och deras liv, att det är svårt att ta sig ur de förutsättningar man har tilldelats. Samhällstrycket påverkar oss, det är svårt att som enskild individ göra skillnad, även om det är viktigt att försöka. Samhällstrycket och insikten om dess vansklighet finns beskrivet i Dödssynden och det finns tydligt runt om oss i vårt samhälle idag.

Rasism är fasansfullt och obegripligt. Fördomsfullhet borde utrotas, tänker jag. Vi behöver ses, tala med varandra, ge varandra plats och lyssna. Vi borde helt enkelt sluta att tala om varandra, istället tala med varandra.

Jag försöker, men ser hela tiden hur människor talar om varandra. Dömer, bestämmer hur de är och tänker, istället för att resonera om saken med varandra. Det är så sorgligt, att det är just så.

A..

Svd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar